Han  lever

Alla inlägg under april 2020

Av Anji - 18 april 2020 20:35

Några tankar om det personliga vittnesbördet   Bibelfokus.se   http://bibelfokus.se/vittna

Utskriftsvänlig versionUtskriftsvänlig version

I stora delar av dagens kristenhet har det personliga vittnesbördet fått ett stort utrymme. Det många då vanligen vittnar om är vad man upplever att Jesus gjort i ens liv. Jag har själv varit med på en mängd gudstjänster och väckelsemöten där det personliga vittnandet har varit det centrala i mötet. Inte sällan har det handlat om vad Jesus ordnat med i vardagen i form av utbildning, jobb, livskamrat, hus, lägenhet, bil, resor, ekonomiska under, men även uppgifter i Guds rike och helanden av olika slag som man tycker sig fått svar på bön. Ibland vittnas det om vad personer upplevt att Gud sagt till dem i olika situationer. Och än idag händer det att personer vittnar om hur det gick till när de blev kristna, när de blev frälsta. Men vad säger då Bibeln om att vittna? Vilken roll skall detta ha i vårt uppdrag att evangelisera i vår omvärld? Vad bör vi då vittna om? Vad skall vara i fokus? Och hur skall jag tänka om jag inte vågar eller kan vittna?

 

 

Helt klart är det så, att de flesta som vittnar om egna erfarenheter vill locka andra till att tro på Jesus och därmed bli frälsta. Många vittnar också för att uppmuntra de som kanske vacklar i sin tro eller plågas av motgångar. Och allt detta är så klart vällovligt och bra. Men det finns också de som vittnar för att andra skall bli imponerade och för att de själva skall framstå som andliga hjältar, det är tyvärr ganska uppenbart emellanåt. Detta vittnande i vinstsyfte för egen del beror säkert ofta på omognad i tron och på att ”köttet” ges plats på scenen – trots att man kanske varit kristen i många år. Sedan har vi dessa ”väldiga apostlar”, superpredikanterna – inte minst de från USA – som man kallar hit och avlönar fett för att de skall brassa på med vittnesbörd om sina enorma bedrifter i Afrika och på andra ställen långt härifrån. Då kan man verkligen fråga sig vem som kommer i fokus och vad syftet är. Superpredikanterna tycker jag vi skall strunta i helt och hålla utanför vårt land, för deras verksamhet ligger i många, många avseenden långt, långt utanför vad Bibeln visar är sund andlighet och sund teologi. Så dessa tar jag inte upp mer här. Du kan läsa om flera av ”superpredikanterna” i andra sidor i BibelFokus via denna länk.

När jag läser min Bibel och funderar kring detta jag beskrivit ovan, kan jag uppleva det som att vittnesbörd om vad som skett i våra liv fått ett alldeles för stort utrymme i vår tids kristenhet. Det har blivit för mycket fokus på vad vi kan få ut av vår tro här och nu, och för lite om Jesus och evigheten. Så vi skall se vad Bibeln säger att det är som leder till en sann tro och vad Jesus gett oss för uppdrag.

Tro kommer av förkunnelse som är sprungen ur Bibeln
Först av allt: i Bibeln ser vi att tro kan födas i en människa när hon får höra om Jesus och hans försoningsgärning på korset. Så här skrev Paulus:

Rom 10:17: ”Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord.”

 

Vår förkunnelse, predikan och vårt vittnesbörd skall vara sprunget ur bibelordet. Vi skall vittna om vad det står i Bibeln. Och då främst om Jesus. Det är framförallt DÅ som en sann kristen tro kan växa fram hos människor.

Vi skall också se vad Jesus sa till sina lärjungar om att vittna och vad som är den största anledningen till att vi får den Helige Ande:

Apg 1:5: ”…ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

Apg 1:8: ”…när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Beskrivning: Macintosh HD:Users:italj:Desktop:guidance.jpgVi skall alltså vara JESU vittnen, och inte våra egna. Och vi skall vittna om Jesus och det HAN gjort. Då handlar det inte i första hand om vad Jesus gjort för oss i vardagen utan vad han har gjort för vår frälsning, alltså om hans försoningsgärning på korset, hans död och uppståndelse. Det är detta som är EVANGELIUM! Man kan även säga att vi skall vara vägvisare som visar på två alternativa vägval i detta liv: den ena vägen som leder till fördärvet och den andra som leder till evigheten hos Gud. Vår uppgift är då att förklara hur man kommer in på den smala vägen till evigheten och hur man vandrar där. Och det är inte minst till detta som vi får den Helige Ande som vår Hjälpare. Andens gåva får vi inte för att sprattla på golvet och gapskratta eller bete oss som om vi vore fulla eller besatta. Vi får den Helige Ande för att vara nyktra och rediga vittnen för Jesus!

Om du känner att du är ett dåligt vittne för Jesus, eller om du är rädd för att vittna, tänk då på vad Jesus sa i dessa bibelverser ovan. Jesus sa att lärjungarna skulle bli hans vittnen först när de hade fått del av den Helige Ande. Alltså hänger ansvaret på Gud för att vi skall bli utrustade och väl lämpade till att bli Jesu vittnen. Sedan sa Jesus att de skulle få Anden ”om några dagar”. Alltså sker detta enligt Guds tidtabell. Det sker inte när vi bestämmer det, utan när Gud har bestämt. Så därför kan du vila i att Gud har kontrollen och att han gör dig till sitt vittne den dag han vill det. Rätt som det är befinner du dig mitt uppe i att vittna om Jesus!

Vi får även Andens gåva till att dana vår karaktär, alltså till det som vi ofta kallar för ”helgelsen”. Genom det kan vi också vittna om Jesus med våra handlingar; vi kan få vara en ”kristusdoft” till andra människor!

 

2 Kor 2:14-15: ”Gud vare tack som genom Kristus alltid för mig med i sitt triumftåg och överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft. Ty till Guds ära är jag en kristusdoft bland dem som räddas…” (Bibel 2000)

Vad ser vi då mer om vittnesbördet i Nya Testamentets texter? Hur gjorde de allra första kristna? Hur gjorde de som hade vandrat med Jesus, fått uppdraget tydligt ur hans mun, och som de allra första mottagit den Helige Ande för detta uppdrag? Här är några ställen jag hittat som ger oss insikt när det gäller vittnesbördet:

 

Apg 10:42: ”Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han [Jesus] är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda.”

Apg 20:24: ”Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.”

Apg 22:15: ”Du ska vara hans [Jesu] vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört.”

Apg 23:11: På natten stod Herren hos honom och sade: "Var frimodig! Så som du vittnat om mig i Jerusalem, måste du vittna även i Rom."

 

1 Kor 1:23: ”Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap.”

1 Kor 2:1-2: ”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst.”

Gal 6:14: ”För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen.”

1 Joh 1:1: ”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord.”

1 Joh 4:14: ”Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare.”

Det var alltså detta som sysselsatte apostlarna: de var budbärare och vittnen för JESUS och vittnande om HONOM! Jesu försoningsgärning var deras stolthet och det var i huvudsak det som de talade om när de evangeliserade. Paulus vittnade aldrig om att Gud skulle ha fixat den ena efter den andra bekvämligheten åt honom. Vittnade han om något annat var det vanligen lidanden han nämnde. Några helandeunder berättade han inte heller om, även om vi vet från andra att han fick vara med om att bota många. Om vi gör på motsvarande sätt, om vi för ut det sanna evangeliets innehåll till människor, det är då som Gud har lovat att vara med oss och bekräfta SITT ORD, EVANGELIUM! Det är då som äkta under kan ske, och det största undret är så klart när människor kommer till tro och räddas till evigheten. Läs nu bibelordet nedan och fundera över vad som apostlarna kom med för erbjudande. Var det predikan om evangelium eller mirakler som kom först? Vad följde på vad?

Mark 16:20: ”Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”

Men för att vi skall kunna vara Jesu sanna vittnen är det också viktigt att vi är djupt förankrade i Bibelns undervisning och verkligen har grepp om vad det sanna evangeliet innebär. Jesus undervisade ju själv sina första lärjungar. Med anledning av detta vill jag därför råda dig till att lägga ditt personliga vittnesbörd lite åt sidan och sätta dig in i evangeliets budskap ordentligt, och sedan primärt vittna om DET! Då tror jag att Gud kommer at vara med på ett helt nytt sätt. Behöver du lite hjälp på traven med att få grepp om evangeliet så hoppas jag att denna text kan vara till vägledning: EVANGELIUM – Guds erbjudande om försoning och evigt liv!

 

Uppmuntran till syskon i tron
Nu vill jag tillägga en sak, och det gäller detta med att uppmuntra varandra som kristna syskon. Detta är något annat än att vittna om Jesus för icketroende. Denna uppmuntran handlar om att stötta våra trossyskon när de vacklar och har det jobbigt på olika sätt.

Vi kristna hamnar emellanåt i prövningar och motgångar, det är faktiskt en del av vår helgelseprocess. En del har det ännu värre och lider under dödshot och förföljelser. Då kan det vara gott, kanske livsnödvändigt, med uppmuntrande ord från syskon i tron. När vi uppmuntrar varandra kan vi citera ett bibelord som kan vara till vägledning och till uppmuntran. Vi kanske berättar något som den vi uppmuntrar kan identifiera sig med, något som denna kan hämta styrka och vägledning från. Kanske är det någon särskild insikt i Bibelns budskap som vi får förmedla. Uppmuntran kan också utgå ifrån egna erfarenheter som man berättar om. Kanske det handlar om att berätta saker som ingjuter hopp. Kanske är det saker där man kan dela glädje tillsammans. Detta kan vi också se exempel på i Nya testamentets brev:

2 Kor 1:6: ”Om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi.”

1 Tess 3:6-7: ”Men nu har Timoteus kommit tillbaka från er med goda nyheter om er tro och kärlek. Han har berättat hur ni ständigt tänker på oss med glädje och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er. Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, mitt i alla våra svårigheter och lidanden.”

Ja, detta var några tankar om det personliga vittnesbördet och att vara vittnen för Jesus. Vårt vittnande skall alltså framför allt handla om JESUS och hans försoningsgärning. Det behöver inte innebära att vi håller högläsning ur Bibeln för dem som vi vittnar för. Men det vi säger skall alltså vara sprunget ur Bibeln, det skall harmoniera med Bibelns samlade undervisning och peka på Jesus!

Känner du nu att du kanske har pratat lite för mycket om saker du själv varit med om, så gör så att du prioriterar om lite. Testa att prata lite mer om Jesus och hans korsdöd för våra synders skull, om försoningen mellan Gud och människa, om Jesu uppståndelse, det eviga livet, och kanske även om Jesu återkomst. Jag skulle tro att Gud då är med på ett nytt sätt i ditt vittnande. Och be om och vila i att Gud skall ge dig av sin Helige Ande för att du skall kunna vara ett sant Jesu vittne.

Må Vår Herre och Frälsare leda och välsigna oss alla i detta!

 

/Lennart

 

 

 

/Anji

 

 

Av Anji - 17 april 2020 23:41

Alla behöver frälsning

vem kan säga: jag är fri från synd?………. Ords 20:9

 

vi gick alla vilse som får……………………… Jes 53:6

 

alla har syndat………………………………. Rom 3:23

 

syndens lön är döden……………………… Rom 6:23

 

ni var döda genom era synder………………… Ef 2:1

 

förnekar vi vår synd bedrar vi oss……….. 1 Joh 1:8

 

 

JA, ALLA behöver frälsning!!!

 

/Anji

 

Av Anji - 16 april 2020 20:00

Exodus 33:14 Inspirational Image


"And he said, My presence shall go with thee, and I will give thee rest."
Exodus 33:14 (KJV)

 

https://www.kingjamesbibleonline.org/inspirational-bible-verses-pictures-book/

 

 

Ge Gud äran!

 

 

 

/Anji

 

 

 

 

 


Av Anji - 15 april 2020 19:53

Matt 6:5-13

 

 

När ni ber skall ni in­te göra som hyck­lar­na. De äls­kar att stå och be i sy­na­go­gor­na och i gathörnen för att människor­na skall se dem. San­ner­li­gen, de har re­dan fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå då in i din kam­ma­re, stäng dörren och be se­dan till din fa­der som är i det fördol­da. Då skall din fa­der, som ser i det fördol­da, belöna dig. Och när ni ber skall ni in­te rabb­la tom­ma ord som hed­ning­ar­na; de tror att de skall bli bönhörda för de många or­dens skull. Gör in­te som de, ty er fa­der vet vad ni behöver re­dan in­nan ni har bett ho­nom om det.

Så skall ni be:

Vår fa­der, du som är i him­len.
Låt ditt namn bli hel­gat.
Låt ditt ri­ke kom­ma.
Låt din vil­ja ske,
på jor­den så som i him­len.
Ge oss i dag vårt bröd för da­gen som kom­mer.
Och förlåt oss våra skul­der,
lik­som vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss in­te för prövning, (här ska det egentligen stå: FRESTELSE)
ut­an rädda oss från det on­da.  (ondo)
 
 
OBS!   Här i texten brukar man lägga till:    Ty ditt är riket och makten och härligheten i evighet, amen.   
 
      MEN det är ett tillägg från senare tider och är inte i originalbönen!
 
/Anji

Av Anji - 13 april 2020 01:25


En längre video men bör ses.

 

/Anji

Av Anji - 11 april 2020 22:52


JESU BUDSKAP:

 

Jesus säger så här när han sammanfattar sitt budskap till människorna (Joh 12):

 


 


Jesus ropade till folket: ”Om ni tror på mig så tror ni också på Gud. För när ni ser mig så ser ni den som har sänt mig. Jag har kommit som ett ljus för att lysa i denna mörka värld, så att alla som tror på mig inte längre ska behöva vandra i mörkret.


 


Om någon hör mig och inte lyder mig så dömer inte jag honom, för jag har kommit för att frälsa världen, inte för att döma den. Men alla de som säger nej till mig och inte lyssnar till mig kommer att dömas på domens dag av de ord som jag har talat.


 


För detta är inte mina egna tankar, utan jag har sagt er vad Fadern vill att jag ska säga er. Jag vet att hans ord leder till evigt liv, och vad han ber mig att säga, det säger jag.”

 

**************************************************
*********************


 


 *****Målet för Jesu första uppdrag på jorden var inte att döma människorna, utan att visa dem vägen till frälsning och evigt liv. Nästa gång han kommer blir däremot ett av hans huvuduppdrag  att döma oss för det liv vi har levt. På domens dag kommer de som har levt enligt Jesu föredöme att uppstå till evigt liv. (1 Kor 15:51-57; 1 Thess 4:15-18; Upp 21:1-8, medan de som har förnekat honom och hans liv får evigt straff (Upp 20:11-15).

 

/Anji

 

 


 

 


Av Anji - 10 april 2020 22:25

LYDNAD, Obedience


Gud är god!

 

/Anji

Av Anji - 9 april 2020 23:14

   

 

Dagens text:   Se nedan, Vi är många kvinnor som läser här tror jag och se vad bibeln har att säga om kvinnan m m.

 

Uppslagsdel – Familj, skyldemon, kvinna

Den en­skil­da människan be­trak­tas i GT of­tast som del av en hel­het: folk, stam, släkt el­ler fa­milj. Att man in­tres­se­ra­de sig för sin härstam­ning framgår bl.a av bi­belns många släkt­re­gis­ter. En del av dem byg­ger möjligt­vis på le­van­de hågkoms­ter el­ler skrift­li­ga källor (jfr Esr 2:62; 8:1; Neh 7:5, 64; 12:22). Många av dem är sna­ra­re sche­ma­tis­ka över­sik­ter av be­folk­ning­ens ak­tu­el­la or­ga­ni­sa­tion. I det syf­tet uppräknas släkt­grup­per­nas tra­di­tio­nel­la central­ge­stal­ter, på sam­ma sätt som när släkt­skaps­re­la­tio­ner mel­lan ur­ti­da anfäder används för att ut­tryc­ka fol­kens sam­band med varand­ra (1 Mos 10:1-32).

 

Släkt­samhörig­he­ten räkna­des på tre nivåer: stam­men, släkten och fa­mil­jen (det före­kom­mer va­ri­an­ter av in­del­nings­sy­ste­met och nivåer­nas be­teck­ning­ar). Stam­men, of­tast förknip­pad med någon av Ja­kobs tolv söner, var den grundläggan­de en­he­ten. Släkten var också en om­fat­tan­de en­het med lång tra­di­tion och mot­sva­rar un­gefär det som i nu­ti­da språkbruk kal­las klan; i den­na översätt­ning används or­det ”klanhövding­ar” i t.ex. 1 Mos 36:15-30, 40-43. Tra­di­tio­nen be­trak­ta­de Ja­kobs sonsöner som släkter­nas hi­sto­ris­ka över­hu­vu­den; jfr t.ex. 1 Mos 46:8-25 med 4 Mos 26. Fa­mil­jen, vars hebre­is­ka namn be­ty­der ”fa­ders­hus”, var större än nu­ti­dens kärn­fa­milj. Den be­stod av hushåll vil­kas över­hu­vu­den var söner el­ler sonsöner till en och sam­me hu­vud­man. Till fa­mil­jen hörde dess­utom tjäns­te­folk och and­ra som lyd­de un­der hu­vud­man­nen och stod un­der hans be­skydd.

För de män som stod i spet­sen för stam, släkt och fa­milj har tex­ter­na fle­ra be­teck­ning­ar, in­te all­tid kon­se­kvent använda, t.ex (stam)hövding­ar, le­da­re, fa­mil­jeöver­hu­vu­den, hu­vudmän. Le­dar­ska­pet utöva­des av män, bl.a därför att Is­ra­el of­ta var i krig, och den mi­litära or­ga­ni­sa­tio­nen sam­manföll med släktin­del­ning­en. Vik­tigt var också sam­ban­det mel­lan släkt och jord (Egen­dom). Mar­ken skul­le ärvas – ar­ving­ar be­trak­ta­des som ett slags förläng­ning av den en­skil­des liv – och arvs­lin­jen var man­lig.

 

I bib­lisk lag­stift­ning finns spe­ci­el­la ut­tryck för so­li­da­ri­te­ten med släkten. Om någon blev så fat­tig att han måste avytt­ra ärvd jord el­ler sälja sig själv som slav skul­le en med­lem av släkten, ”skyl­de­man­nen” (goél) köpa till­ba­ka jor­den el­ler friköpa den försla­va­de (3 Mos 25:25, 47-49). Om någon blev mördad var det skyl­de­man­nens rätt och plikt att ut­kräva ve­dergäll­ning (4 Mos 35:19, 21). Om en gift man dog barnlös skul­le en bror till den av­lid­ne gif­ta sig med änkan, och hen­nes förs­te son med den nye man­nen skul­le räknas som den dödes barn (5 Mos 25:5-10; Rut 1:11). So­nen ärv­de då också den dödes jord, som sålun­da stan­na­de in­om hans fa­milj. Då någon en­dast ha­de dött­rar fick des­sa ärva, men för att jor­den in­te skul­le lämna släkten måste de välja si­na män bland släktens med­lem­mar (4 Mos 27:1-11; 36:1-12). Om en man var­ken ef­terlämna­de barn el­ler bröder till­kom ar­vet en skyl­de­man, som i före­kom­man­de fall kun­de ta den dödes änka till hust­ru, ett mo­tiv som är centralt i Ruts bok.

 

 

Bar­nen be­trak­ta­des sålun­da som värde­ful­la med tan­ke på fa­mil­jens fram­tids­ut­sik­ter; det känslomässi­ga förhållan­det till dem pend­la­de lik­som i många and­ra äld­re kul­tu­rer mel­lan en na­tur­lig ömhet el­ler stolt­het och en för nu­ti­da värde­ring­ar ut­ma­nan­de sträng­het (2 Sam 7:14; Ps 103:13; 127:3-5; Ords 13:24; 22:15; Syr 30:1-13).

Den man­li­ga arvsrätten och värde­ring­en av bar­nen förkla­rar de gam­la is­ra­e­li­ter­nas syn på äkten­skap och sex­u­al­mo­ral. Man god­tog man­lig po­ly­ga­mi, även i den for­men att sla­vin­nor blev bi­hust­rur. Öns­kan om barn framhävs starkt i ett par berättel­ser om såda­na förhållan­den (1 Mos 16:1 f.; 30:1-13). I prak­ti­ken var tro­li­gen mo­no­ga­ma parförhållan­den det van­li­ga. Me­ra ut­präglad po­ly­ga­mi, som ex­emp­li­fie­ras i berättel­sen om Sa­lo­mos ha­rem (1 Kung 11:1-3), tor­de ha hört till un­dan­ta­gen. Kra­vet på den gif­ta kvin­nans tro­het var ab­so­lut; männen vil­le in­te få and­ra mäns barn till ar­ving­ar. Förbu­det mot äkten­skaps­brott (2 Mos 20:14) är rik­tat mot förbin­del­ser mel­lan gif­ta kvin­nor och ut­omståen­de män; en man kun­de alltså ba­ra bry­ta en an­nan mans äkten­skap, en kvin­na däre­mot ba­ra sitt eget. Bestämmel­sen om skilsmässa (5 Mos 24:1) har sam­ma en­si­dig­het: den utgår en­bart från man­nens ini­ti­a­tiv. Den förskjut­na hust­runs rätt till ett skilsmässobrev gav hen­ne dock möjlig­het att ingå ett nytt äkten­skap.

 

 

När bi­bel­tex­ter­na skild­rar kvin­nan po­si­tivt ses hon framför allt som ma­ka och mor. När de bekämpar såda­na förbin­del­ser som kan ho­ta fa­mil­jens bestånd rik­tas of­ta en­si­dig kri­tik mot kvin­nan som förförers­ka och ho­ra. Trots des­sa pat­ri­ar­ka­lis­ka värde­ring­ar kan kvin­nor i verk­lig­he­ten ha utövat ett be­ty­dan­de in­fly­tan­de, och un­der bi­belns långa till­komst­histo­ria har förhållan­de­na va­ri­e­rat av­sevärt. Tex­ter av oli­ka ka­raktär vitt­nar di­rekt el­ler in­di­rekt om ti­der och förhållan­den då det fanns ut­rym­me för kvinn­lig självständig­het och kvinn­ligt le­dar­skap; t.ex. Dom 4; Ords 31:10-31; Höga v; Ju­dit.

 

Den hebre­is­ka bi­belns syn på fa­milj och köns­rol­ler sam­man­fal­ler till stor del med den dåti­da omvärl­dens. När det gäll­de Is­ra­els Gud användes ett övervägan­de man­ligt bild­språk. Bil­der för tro­het mot ho­nom och av­fall från ho­nom hämta­des of­ta från det sex­u­el­la området (Otro­gen). Des­sa om­ständig­he­ter har lett till en kopp­ling mel­lan re­li­giös tro och pat­ri­ar­ka­lisk fa­mil­je­syn som starkt präglat vår västerländs­ka tra­di­tion.

Många av de gam­mal­tes­ta­ment­li­ga värde­ring­ar­na över­tas di­rekt i NT, men de föränd­ras också på vik­ti­ga punk­ter. Den krist­na tros­ge­men­ska­pen be­trak­tas ef­ter hand som mer väsent­lig än fa­mil­je­tillhörig­het och köns­rol­ler (Matt 12:48 f. med par.; 19:28 f. med par.; Luk 11:27 f.; Gal 3:28). Avhåll­sam­het och en­sam­liv värde­ras högre än i GT (Matt 19:10-12; 1 Kor 7:8, 25 f., 36). En­ligt evan­ge­li­er­na fanns i kret­sen kring Je­sus åtskil­li­ga kvin­nor som ha­de hans förtro­en­de. Han gav också star­ka ut­tryck för kärlek till bar­nen och framhöll dem som föredömen (Matt 18:1-5; 19:13-15 med par.). Spår av såda­na värde­ring­ar finns även i NT:s brev. Där be­to­nas dock starkt den tra­di­tio­nel­la rollfördel­ning­en i fa­mil­jen: kvin­nan skall un­der­ord­na sig, och bar­nen skall fost­ras till lyd­nad (Ef 5:21-33; Kol 3:18-4:1; 1 Pet 2:18-3:7). När det gäller skilsmässa tol­kar Pa­u­lus Je­su ord om äkten­ska­pets ide­a­la oupplöslig­het (Matt 5:31 f. med par.) som en för al­la krist­na bin­dan­de bestämmel­se (1 Kor 7:10 f.). Kra­vet på livslång tro­het ställs på både man­nen och kvin­nan, som alltså i det­ta av­se­en­de blir jämställ­da.

 

/Anji

 

Presentation

Omröstning

Firar du jul? Jesus är inte född på jul.
 Nej Jesus är inte född på jul
 Julen är katolsk och felaktig
 Finns det mer info att få?

Fråga mig

30 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6
7 8 9 10 11
12
13
14
15 16 17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
<<< April 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Anji

Min Gästbok. Välkommen!

Prövningar


Ovido - Quiz & Flashcards