Den andliga striden!

 

Vi har en andlig strid att utkämpa i den här världen. Men vad är den andliga striden och hur utkämpar vi den?

 

De finns de som talar om ”krigstungor” och utför ”andlig krigföring” och med det menar dem att aktivt ställa sig upp och attackera andemakter, furstarna och väldigheterna genom att ”kriga” i tungotalet, genom att aktivt ”binda” djävulen och ”lösa” änglarna. 

 

Att vi har en strid att utkämpa står helt klart för oss. Men jag anser att detta är en missuppfattning av hur striden utkämpas, och att detta aktivt leder till problem för en församling eller en kristen. Varför anser jag det? 

 

De bibelverser som anses stödja denna krigföring läses inte i sitt samband, och förstås inte utifrån andra skriftställen, utan blir lösryckta verser och läser in saker som inte står skrivet – eisegetik och inte exegetik – där man förstår skrift utifrån skrift och läser ut texten i sitt sammanhang, eller Paulus och Johannes ord utifrån Jesu ord. Jag anser detta vara en allvarlig förvillelse och det är att frångå sanningen om man ger sig i krig med andemakter. 

 

Varför gör jag det? Gud har först och främst befallt oss att ödmjuka oss under Honom, för att sen stå emot Satan. Men vi använder bönen för att strida när Gud säger att vi ska vaka med all uthållighet och bön för alla heliga. Vi är beroende av Herren i allt, även för beskydd. Detta är grunden för vår bön, att åkalla Gud, tillbe honom och upphöja honom i den här världen. Vi ska också be för dem som predikar Ordet, så att de kan göra det med frimodighet. Att inte våga predika sanningen föregås av en strid. Att inte våga stå upp för Jesus inför människor föregås av en strid mot köttet. Däri ligger den stora striden, och förlorar vi den striden så har denna världens ande redan övervunnit oss .

 

Paulus skriver så här:

Ja, Herren skall rädda mig från alla ondskans anslag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen. 2 Tim 4:18 

Och även i Gamla Testamentet läser vi att striden tillhör Gud!

 Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds. 2 Krön 20:15 

Vi kan inte använda GT och den fysiska strid som för vår strid, för vi kämpar inte mot synliga varelser, vi kämpar inte mot synliga fiender utan mot andemakter, och vi kan därför inte i egen kraft eller efter eget sinne tänka ut någon stridsplan mot andemakterna, furstarna eller mörkrets världshärskare. Men precis som på Gamla Testamentets tid så var Guds folk beroende av HERREN i striden. Och andemakterna hade ännu inte avslöjats av Herren Jesus på Gamla Testamentets tid. Det skedde på korset.

Gud säger att vi ska ödmjuka oss under honom och stå emot djävulen. Inte ödmjuka oss under Gud och attackera djävulen. Vad vi gör i bön är att vi åkallar den som har makt att rädda oss ur djävulens snaror, och att vi tackar och prisar honom, att vi tar Guds Ord som är Andens svärd i våra händer, och kämpar genom den kraft evangeliet ger. Vi kan inte gå ut i provokation mot djävulen, riva ner hans fästen i krigstungor eller i krigsbön. 

 

Jag förstår om någon blir upprörd eller förvirrad, men detta kan inte pågå längre. Vi har en kallelse, och det är att tro evangelium, och predika evangelium, älska Gud och varandra och leva i ödmjukhet. För jag är övertygad om att när vi underordnar oss Gud tar Han hand om våra fiender och det motstånd vi upplever. Det är därför helt meningslöst att ge sig ut i krig med andemakterna och binda och lösa, trampa ner och kasta bort etc. 

 

Hur kämpar vi i Anden? 
Det gör vi genom att ikläda oss Guds vapenrustning och alla utom en del är passiva. Först och främst behöver vi leva i sanningen, för om vi inte gör det bedrar vi oss själva och uträttar ingenting – därav sanningens bälte som binder ihop hela Guds vapenrustning. Sen tar vi på oss rättfärdighetens bröstpansar som skyddar vårt inre liv med Jesus. Det skyddar alla inre organ som hjärta och njurar, och framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet (Ords 4:23). Sen tar vi på oss våra skor som är beredvillighetens evangelium – vi är villiga att vandra som Jesus vandrade, att leva som Jesus levde, göra som Jesus gjorde och älska som Jesus gjorde, just därför heter det ”beredvillighetens” skor – vi hör och gör. Men framför oss har vi trons sköld och det är Guds trofasthet. Psalm 91:4 säger Med sina fjädrar skall han övertäcka dig, under hans vingar skall du finna tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Genom att böja oss inför Gud, genom att ta vår tillflykt under hans vingar får vi sköld och skärm – trons sköld som är vår tillflykt till Herren. Efter detta tar vi på oss frälsningens hjälm som skyddar våra tankar från djävulens alla smygande onda ord, sådant som han anklagar oss för, ord som anklagar oss, som förnedrar oss och trycker ner oss. Dessa ord kan komma från människor men har alltid sitt ursprung från lögnens fader. Så frälsningens hjälm är vårt hopp, genom förståelsen av den enorma kärlek Gud har till oss som gör att vi alltid prisar Honom och litar på Honom, som ger oss frid i sinnet och hjärtat. 1 Joh 4:16 säger att vi har kommit till tro på Guds kärlek, och det behövs en djupdykning i Ordet så vi verkligen kan ha på oss frälsningens hjälm så vi kan tro på hans kärlek mitt i all strid mot vårt sinne och hjärtas tankar. Vi ska också ta upp Andens svärd som Hebreerbrevet 4:12 säger är Guds ord, eftersom Guds ord har makt i sig själv att riva ner tankebyggnader, och Guds ord i sig själv har makt att avslöja lögnens andemakter. Guds ord är sanningen och vi ska helgas i sanningen (Joh 17:17). Vi är kallade att tala Guds ord (Ef 4:25), dela Guds ord, tänka på Guds ord dag och natt, läsa Guds ord, predika Guds ord. Och det är däri Guds kraft kommer oss till hjälp. Vi har då iklätt oss Kristus som är Guds Ord och Sanningen. Du kan läsa mer om Guds Vapenrustning här.

Tyvärr har många av oss tagit på oss lögnens bälte om livet, orättfärdighetens bröstpansar, otrons sköld. 

 

Så hur kämpar vi mot andemakterna i himlarymderna, mot furstarna och väldigheterna?

 

Är det genom krigstungor och binda och kasta ut? Nej. Kasta ut andarna gör vi om andemakter manifesteras inför oss i en människa. Mycket av det som händer är prövningar för att Gud vill ha fram guldet i oss, och inte djävulen som strider mot oss. Vi har ett kött och köttets sinne i sig är ont. Det behövs en förnyelse av våra sinnen så att vi förstår Guds vilja i allt, och förstår att ingenting som kommer mot oss har makt över oss, för Gud är med oss. Men detta beror inte på vår styrka eller vår kraft. Det beror helt enkelt på att Herren Sebaot bor i oss (Sak 4:6). Striden beror alltså inte på oss, utan på Herren. Det är inte vi som strider mot djävulen och hans demoner. Vi gör vår del genom att älska sanningen och tala sanning med varandra. Vi gör vår del genom att ödmjuka oss inför Herren och hämtar styrka inför Hans tron. Och när vi böjer oss inför Jesus Kristus i varje situation, och tillber Honom och hämtar styrka när vi är nedstämda, besvikna, sorgsna, trötta, arga, eller vilken situation som helst, då vinner vi seger genom Jesus Kristus och hans väldiga kraft. Det är när vi är svaga som vi blir starka (2 Kor. 12:10).

 

Hur strider djävulen mot oss? 

Det är genom känslor, tankar, ord, bilder, ja, han strider mot vår själ för att få oss att ge upp och överge tron på vår Herre. Han står oss emot, men det är där vi får vår seger om vi ödmjukar oss inför Gud och står emot djävulen. Vi kan inte heller bli kaxiga och göra som Judas säger i sitt brev: ”På samma sätt befläckar också dessa drömmare köttet, och föraktar herradömet och hädar väldigheterna. Men när ärkeängeln Mikael kom i strid med djävulen och tvistade om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom, utan sade: Må Herren straffa dig. Men dessa smädar det som de inte vet något om.” Jud 1:8-10.

 

Ska vi bestå i den strid vi har att utkämpa behöver vi göra som Guds ord säger, och inte gå ut i egen kraft och ”bekämpa” Satan genom krigstungor och krigsbön. Det är helt vansinnigt att vi ens ger oss ut och provocerar andemakter som vi inte ens kan se. Och jag anser att genom att göra det tillåter Gud dessa att attackera och pröva oss för att se om vi består provet.

Glöm inte att Gud är den som har all makt i himmel och på jord, och att Satan inte kan göra oss någonting om inte Gud tillåter det. Ingen frestelse, ingen prövning är för stor för oss, för Gud bereder alltid en utväg för oss. Djävulen har rätt att attackera oss om det finns synd i våra liv. Han har också fått tillåtelse att testa oss och att göra våra liv besvärligt, men Gud tillåter honom inte göra vad han vill med oss. Det kommer en dag då Gud drar tillbaka sin hand och sitt skydd, vredens dag. Men det är en helt annan historia. 

 

Vi övervinner Satan i kraft av Lammets blod, i kraft av vårt vittnesbörds ord, och vi älskar inte våra liv intill döden (Upp 12:11).

 

 

/Anji

 

"For ye are bought with a price: therefore glorify God in your body, and in your spirit, which are God's."

JESUS dog för oss ALLA!

/Anji

Rop i Sodomsnatten

Predikan av Yngve Stenfelt

http://www.midnattsropet.se/2016/09/rop-i-sodomsnatten.html

Har vi sådan nöd i våra hjärtan att vi kan bedja på ett sätt att vi räddar någon själ ifrån denna sodomsnatt? Har vi så berörts av Guds kärlek i våra hjärtan att vi är redo att lida smälek för det namnets skull?

Bibeln låg uppslagen på bordet i mitt rum, och helt plötsligt bröt solen igenom skyarna och lyste på bibelordet. Det märkliga var att allt runt omkring var grått och trist; bara Bibeln stod i ljus och härlighet. Det där tyckte jag var en hälsning från himlen. Det är nämligen så här, att vi har ingenting annat ifrån den eviga världen än det som lyser på Guds ord. Vad är det? Jo, den helige Ande. Den lyser på Guds Ord, och ingenting annat. Guds Ord är levande, verksamt och kraftigt. Ära vare Gud!

Jag vill läsa ett ord i Jesu namn:

– Därför böra vi så mycket mer akta på det som vi hava hört, så att vi icke gå förlorade. Ty om det ord som talades genom änglar blev beståndande, och all överträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön, huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en sådan frälsning? – en frälsning som ju först förkunnades genom Herren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom, varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken och under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja (Hebr 2:1-4).

Evangelium är ett glädjebudskap om Jesus. Men det har också sina varningssignaler om att icke gå förlorad. När man ska förmedla det här budskapet är det angeläget att helheten kommer fram. Både glädjesidan och varningssignalerna. Därför vill jag börja med att påminna om att vi har en vers som talar evangelium på ett underbart sätt, nämligen Johannes 3:16:
– Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.
Det var en kärlek ifrån Gud som drev honom att utge sin enfödde Son. Det här med Jesus är så enastående. Det finns ingenting att jämföra med som kommer upp på samma nivå. Jesus är Guds enfödde Son. Änglarna är skapade, människorna är skapade men han som är av evighet lät sin son födas hit ned till oss. Han sa: Du är min son, jag har fött dig idag.
Vid inträdet till denna värld eskorteras han av en mångfald från den himmelska härskaran. De säger: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag.”

Jesus föddes under ringa villkor, men han kom likväl in i vårt släkte på ett enastående sätt. Han var Guds enfödde son. Det står att Jesus växte till i ålder – javisst, det gör vi alla. Men han växte också till i visdom och nåd inför Gud och människor. När Jesus skulle träda in i sin tjänst, gick han fram till Johannes Döparen och bad om att få bli döpt. Johannes tvekade, då han tänkte att det vore bättre att han blev döpt av Jesus. Men Jesus säger: Låt det nu ske, för vi måste uppfylla all rättfärdighet. När Jesus sedan stod upp ur vattnet sänkte sig Anden ned över honom i form av en duva. Det heter så underbart att den förblev över honom. Jesu verksamhet var sanktionerad från himlen. Den helige Ande var hela tiden över Jesus. Allt som skedde var ett uttryck från den himmelska världen; Faderns kärlek till människan.
När han sedan trädde fram i Nasarets synagoga, sa han: ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har sänt mig att förkunna glädjens budskap för de fattiga, syn för de blinda och ge de förtryckta frihet och ett nådens år från Herren.” Det var ett budskap som var genomträngande, ett budskap som var nytt på många sätt, och sanktionerat från himlen.
Istället för att ta emot, öppna och uppleva verkligheten i detta evangelium från Jesus, så stängde man igen.  Det gick så långt att man ville få bort Jesus, och störta honom utför branten av det berg deras stad var byggd på. Men Jesus gick sin väg rakt igenom hopen och vandrade vidare.

Du som upplever svårigheterna, kampmomenten, hur ohyggliga krafter reser sig upp emot dig – du ska göra som Jesus. Gå rakt igenom hopen i Jesu namn, och vandra vidare med Jesus! Du ska inte stå och tveka hit eller dit. Nej, du ska göra som Jesus. Gå rakt igenom och vandra vidare, för målet väntar. Jesus kommer, och han vill ha dig med. Du får inte fastna.
Det ena undret efter det andra inträffar, och det var underbara ord som Jesus talade. Denna frälsning förkunnades först av Jesus själv. Det är förstahandsvaror vi har! Inte tradition! Därefter bekräftades det för oss av dem som hade hört honom, alltså lärjungarna. Sedan står det inte om att vi ska följa den eller den eller den, ända in i vår tid. Nej, vi har färsk vara! Vi har det som har kommit direkt ifrån himlen, sanktionerat av Gud genom den helige Ande. Vi talar evangelium med kraften av den helige Ande nedsänkt ifrån himlen.

Det här budskapet kräver smörjelse och kraft. Det går inte föra fram genom mänskliga metoder och vägar.  Det måste till en sanktion från himlen! Det måste till helig ande och eld! Gud själv stadfäster sitt ord genom under och tecken, så att du får uppleva frälsning i ditt liv. Ett överflödande mått!
Jesus gick till Golgata och vann en evig seger. Han utgöt sitt blod till förlossning för människan. Han tog itu med det verkliga problemet. Det handlade inte om att den där kan jag inte med, den där gör si och den där gör så. Nej, det var i vårt eget väsen denna enorma börda låg; synden som skilde människan från Gud. Men Jesus kom med en frälsning som löste problemet. Han utgöt sitt eget blod och genom evig Ande frambar han sig själv som ett försoningsoffer.

Som du har hört och som vi upplever oerhört starkt, så lever vi i den yttersta tiden. Vi läser i Matteus 20 om hur husbonden går ut till torget att leja arbetare till sin vingård. Han gör det om morgonen, och får med en liten skara. Han gör det vid den tredje timmen, och likaså vid den sjätte och den nionde timmen. Det är tre timmar mellan varje gång han söker. Men så står det att han också gick ut vid den elfte timmen. Enkel matematik säger mig att tiden är komprimerad. Det är inte längre fråga om tre timmars period. Det är inte längre fråga om samma tid som pionjärerna före oss hade. Nej, vi lever i en komprimerad situation, där det är så oerhört kort tid kvar. Vad gör Jesus? Han går ut på torget och söker upp människor för att de ska komma in i hans frälsning, hans vilja, och bli hans tjänare.
Vi  lever i en tid då vi upplever de sista, flyende minuterna. I Sodom var det den sista synden, homosexualiteten, som blomstrade upp. Efter det kom domen.

Här i Sveriges sodomsnatt är det på samma sätt. Jesus sa att det skulle bli som på Sodoms dagar. Den dag då Lot drog ut från Sodom, regnade eld och svavel från himlen och förgjorde dem allesammans. Vi upplever att den sista synden är på tapeten. Är den värre än andra? Vad det handlar om är att det är den sista tiden före domen. Det finns ingen kultur i det flydda som klarat av att leva i denna perversa situation. Alla har gått under.  Nu står vi här och upplever att man söker sin ära i det som är en skam. Vad är det? Jo, man vandrar som fiender till Kristi kors, och Bibeln visar på en enda sak, nämligen detta att deras ände är fördärv. De har buken till sin gud. Och så kommer citatet jag hade: De söker sin ära i det som är deras skam, och deras sinne är vänt till det som hör jorden till.

Situationen här i Sveriges sodomsnatt är så allvarlig att jag inte förmår uttrycka det som jag önskar jag kunde göra. Men jag måste likväl säga: Tror du inte ropen har nått fram till Gud från människor som har upplevt syndens konsekvenser? Det står om Sodom att ropet var så stort och synden var så svår så Gud tänkte: kan verkligen det här vara möjligt? Nu går jag ner och ser efter om det verkligen förhåller sig så förfärligt som jag hör. Jo, mycket riktigt, det var precis så det var. Då fanns bara en väg för Lot; det var att fly ut ur Sodom innan ödeläggelsen kom. Men hur skulle det ske, när han var bunden till händer och fötter, och älskade tillvaron därinne?
Lot hade en farbror som bad för staden. Det var hans räddning att det fanns en som hade kontakt med levande Gud, som kunde bedja så att det påverkade hela situationen för denne Lot som satt så hårt fast och bunden vid Sodom. Han kom ut, ty Gud tänkte på Abraham och räddade Lot.
Nu är frågan: har vi sådan nöd i våra hjärtan så att vi kan bedja på ett sådant sätt att vi räddar någon själ ifrån denna sodomsnatt? Har vi så berörts av Guds kärlek i våra hjärtan att vi är redo att lida smälek för det namnets skull? Är vi redo att gå  i fängelse för vår förkunnelse? Det är frågan. Priset kommer att få betalas mycket snart.

Må Gud hjälpa oss att vara förbundna med himlen. Må Gud hjälpa oss, så att det inte är något som står i vägen mellan oss och honom. Må Gud hjälpa oss så att vi har klar kontakt med den himmelska världen, att vi har förbindelse med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Att vi kan vara smorda med Andens olja och lever i seger på det sättet att vi kan rycka människor som bränder ur elden.
Vi kan inte pruta av på budskapet och bara bjuda på tårtbiten. Nej, vi vill ge dig livets bröd; det du verkligen behöver, och då måste vi söka Gud och uppleva att han är med oss alla dagar intill tidens ände.
Det är klart att vi kan gå på egen hand hit och dit, men då vi är i Guds vilja och går ut på hans ord, då upplever vi; ”se jag är med eder alla dagar intill tidens ände”.

Pris ske Gud att han vunnit en sådan seger, och gett oss den i Kristus. Ära vare Hans namn!

Vi kan aldrig på egen hand manipulera dessa krafter. Vi kan aldrig på något sätt rädda oss undan situationen med egna medel och metoder. Nej, vi måste komma på helig mark, in i Guds vilja, så att vi upplever hur Gud själv slår sitt läger omkring oss på nödens dag.

Jag har försökt ge dig varningssignaler för att inte gå förlorad. Att du inte ska fastna och bli ett med sodomslivet och sodomsväsendet, men att du drar ut därifrån medan tid är. Du behöver få uppleva Gud komma in i ditt liv som aldrig förr.  Du kan inte leva på tårtbitar längre, du behöver bröd för din själ. Du måste uppleva försoningen både utom och inom dig, att få den sannskyldiga maten. Du behöver uppleva att hans kött är sannskyldig mat, och hans blod sannskyldig dryck. Du måste komma in i försoningen med ditt liv, komma in i ljuset som han är i ljuset. Då får vi gemenskap med varandra, och får också uppleva att hans blod renar från all synd. Halleluja! Prisad vare vår underbare och härlige Jesus!
Det har blivit så allvarligt för mig att bli mera radikal, att inte pruta av, utan säga som det är.

Herre Jesus Kristus, jag beder dig att ta hand om den som lyssnar till budskapet. Det är bara du som kan göra under, det är du som frälsar och ger liv och nåd. Det är du som förlåter synder och renar från överträdelser. Vi ber dig, älskade Jesus, berör oss alla med din Ande. Låt var och en säga sitt ja till dig medan tid är. Må ingen stå tillbaka eller fastna, utan må vi alla dra vidare som du gjorde. Må vi alla få uppleva att vi drar rakt igenom hopen och drar vidare på den väg som du har utstakat. Det beder jag dig Fader om, i Jesu namn. Amen.

/Anji

/Anji