Text: Karin Hylander
Foto: Karin Wildheim
Christina Tell i västgötska Broddarp strålar av lycka över upptäckterna under den korta promenaden.
— Vilken jättefin svinmålla! Och titta, här har jag inte varit på några dagar, nu kommer våtarven fint!
Hon hämtar det mesta av sin mat inom en radie av tjugo meter från huset. Någon flitig odlare är hon inte numera, istället är det de vilda växterna som levererar.
— De kräver mindre arbete och så är det en sådan glädje med maten vi har direkt utanför dörren. Klorofyll är solens energi och den får vi i oss när vi äter gröna blad, säger hon.
Farfar köpte torpet Barkås och började odla upp marken 1924 och Christina växte upp på granngården, där hennes föräldrar var mjölkbönder.
Christina Tell
Ålder: 62 år.
Familj: Maken Bertil och vuxna barnen Rebecka, 35, John-Robin och Regina, 27, Edwin, 24 och Enar, 18 år.
Bor: I Broddarp mellan Herrljunga, Falköping och Ulricehamn.
Sociala medier: Vilda Växter Broddarp på Facebook och @vildavaxterbroddarp på Instagram.
Redan som femtonåring träffade hon sin blivande man Bertil och sju år senare kunde de flytta in i sin nybyggda villa på torpet, där Christina odlade grönsaker, höll ordning i landen och lagade husmanskost åt sin växande familj.
Allt var dock inte frid och fröjd. Christina led av sjukdomen endometrios, som innebär att livmoderslemhinnan växer utanför livmodern. Det ger smärtsamma menstruationer och ofta svårigheter att bli gravid. Sedan barndomen var huden torr och känslig.
Led av ständig värk efter trafikolycka
Dessutom råkade Christina som tjugoåring ut för en motorcykelolycka och fick vänsterbenet amputerat en decimeter ovanför knäet. Hon lever med en protes och det har gett felbelastningar, som i sin tur gav en ständig smärta i rygg, axlar och nacke.
— Jag hade ont i stort sett hela tiden, säger Christina.
Efter fyra barn var hennes ork och energi mer eller mindre slut. Hon gick som i en dimma och kände sig aldrig klar och utvilad. Smärtorna var ständigt närvarande.
Vändningen kom långsamt. Christinas hälsoresa började den allra första våren på det nya millenniet. Den startade med att en flaska juice från frukten noni, Morinda citrifolia, kom i hennes väg. Christina blev nyfiken på det höga näringsinnehållet.
— Den där frukten från andra sidan jordklotet satte igång allt. Jag blev nyfiken och provade själv. Redan efter några dagar kände jag av effekten. Det var som att den sega känslan försvann. Jag börjar fortfarande varje dag med ett glas nonijuice.
Sökte efter mat som ökade välmåendet
Som ung slet och kämpade Christina för att rensa bort ogräset i grönsakslandet. Nu växer det inget alls i växthuset medan kirskålen får frodas utanför.Nu började ett sökande efter mer mat som fick henne och familjen att må bra. Hon läste på och åkte på hälsohem tillsammans med sin eksemdrabbade dotter. Nu var det slut på vitt ris och pasta till måltiderna och sockret i maten minskades till ett minimum. Istället serverade hon mer frukt, bär, grönsaker, frön och nötter.
— På hälsohemmet fick vi varje dag en soppa till förrätt, mixad av bland annat mungbönor och linser, äpple, banan och groddade bovete- och solrosskott. Tidigare hade jag inte haft en aning om att det fanns en sådan kost som ”levande föda” men nu märkte jag hur bra jag mådde av den.
Förutom att Christina inte längre var orkeslös och hade ont gav livsstilsförändringen en oväntad bonus: Sladdbarnet Enar, som hon födde vid 44 års ålder.
— Den sista graviditeten och förlossningen var en fantastisk upplevelse. Jag hade mycket mer ork än under de tidigare, svullnade inte upp lika mycket och hade en så stark livmodermuskulatur. Hade jag inte varit så gammal hade det nog blivit fler barn.
Har betydligt mer ork än tidigare
Och hälsovinsterna har hängt med sedan dess.
— I dag har jag blivit nästan tjugo år äldre, men orkar mer än då. Jag är så tacksam, glad och fascinerad över hur bra jag mår, säger Christina.
Att själv lägga om kosten är en sak, men hur får man en stor familj med make, barn och tonåringar med på noterna?
— Jag förstod ju att en sådan kost kan jag inte ha till hela familjen. Men jag kunde plocka vissa bitar! säger Christina, som bland annat stegvis bytte ut raffinerade produkter mot fullkorn.
Efter att ha vuxit upp och levt på landet, nära djur och natur, var miljöaspekten också viktig för henne. Måste man äta mat som har fraktats över kontinenter? Skulle hon inte kunna hitta lika nyttiga ingredienser hemmavid för att göra en liknande soppa, som den hon ätit på hälsohemmet?
Christina började experimentera. Trädgården, dikesrenarna, hästhagen och skogen runt torpet blev hennes skafferi och mixern hennes bästa vän i köket. Snart hade hon testat sig fram till en god, grön smoothie på äpplen och vilda växter, fullproppad med vitaminer, mineraler och andra näringsämnen.
— Det var våren 2002. Sedan dess har jag gjort min vilda växter-smoothie till familjen och 2013 registrerade jag in varumärket.
Startade företag med hälsokost
Kostomläggningen och hälsoresan blev därmed också hennes jobb. I dag producerar Christina, förutom sin vilda växter-smoothie, även torkade rawfood-kakor med olika smaker och svartvinbärs-smoothie med dadlar. Även nässlor och älggräs finns i sortimentet. Produkterna säljer hon på beställning och via Rekoringar i sitt område.
Alla ingredienser plockas fortfarande i närområdet. Till smoothien använder hon nio olika blad: kirskål, våtarv, nässla, rölleka, svartvinbärsblad, svinmålla, groblad, klöverblad och vildhallonblad. Skörden börjar under våren och håller på ända fram tills frosten kommer.
— Periodvis äter jag nästan enbart sådant jag har plockat själv, säger Christina.
Det är mer än hälsan och kosten som har förändrats under dessa år. Trädgården ser heller inte ut som den brukar. Runt rabarberna — Christinas favoritgrönsak — växer rikligt med kirskål. Hon slår ner den med lie emellanåt för att få nya, färska skott. Och bland vinbärsbuskarna sticker nässlorna upp.
— Det beror inte bara på att jag är lat, skrattar hon och fortsätter:
— Nässlorna verkar gynna svartvinbärsbuskarna också. De ger massor av bär.
Det lilla grönsaksland Christina fortfarande har kvar gapar dock tomt, trots att midsommaren har passerat.
— Sedan jag fick kunskap om allt vilt man kan äta har jag inte känt samma behov av att odla. Lite rädisor och dill vill jag ha, men jag kommer igång med sådden sent. Ogräset sticker ofta upp tidigt just där och det vill jag hinna skörda först.
Ja, sedan finns det förstås ytterligare en anledning till att odlandet ligger nere:
— Tidsbrist! Jag har ju fullt upp med att plocka och mixa mina vilda växter och skörda bär och blad till vintern för eget behov.
Christina Tells naturdiet
— Jag följer ingen särskild diet. De har alla någon nackdel. Jag uppskattar smakskillnaden när man kokar maten ibland och annars äter frukt och grönsaker råa. Men fabriksmat är jag väldigt skeptisk till, säger Christina.
Till frukost äter Christina vanligen en full tallrik blåbär, som har fått stå i rumstemperatur över natten. Över dem häller hon en Vilda Växter-smoothie och tar en näve hasselnötter och några valnötter till.
Lunchfavoriten är antingen en Vilda Växter-smoothie med grovt rivna äpplen, russin och avokado eller en portion stenålderssoppa. På sommaren äter hon den kall, på vintern varm.
/ANJI
