I början av 1970-talet höll USA och stora delar av västvärlden på att gå in i en stagflationär ekonomisk kris. Nixon tog bort dollarn helt från guldstandarden 1971 med hjälp av Federal Reserve (eller kanske under ledning av Fed) som i slutändan eskalerade inflationstrycket. Europas efterkrigsboom fick ett abrupt slut, medan priserna på varor (och olja / bensin) i USA sköt i höjden fram till 1981-1982, då Federal Reserve höjde räntorna upp till cirka 20 procent och skapade en avsiktlig recessionskrasch.

Intressant nog hade IMF skapat SDR-systemet 1969 strax innan guldstandarden sänktes (samma SDR som IMF är redo att använda som grund för en global digital valutamekanism). Och World Economic Forum grundades 1971. Tidsperioden skildras ofta i filmer som en lycklig era av disco, droger, hippes och rock n ‘roll, men verkligheten är att det tidiga 1970-talet var början på slutet för väst – det var ögonblicket då våra ekonomiska grundvalar saboterades och medelklassens välstånd sakta men säkert urholkades av inflationen.

Mitt i denna ekonomiska ”sjukdom”, som Jimmy Carter senare kallade en ”förtroendekris”, arbetade FN (indirekt styrt av den angloamerikanska oligarkin som tagit makten i USA) och associerade globalistiska rundabordsgrupper hårt med att utveckla ett system för att övertyga befolkningen att omfamna global centralisering av makten. Deras mål var ganska direkta.

De ville ha:

• Ett motiv för statlig kontroll av mänskliga befolkningen.
• Makten att begränsa industrin.
• Makten att kontrollera energiproduktionen och diktera energikällor.
• Makten att kontrollera eller begränsa livsmedelsproduktion och jordbruk.
• Förmågan att detaljstyra hur individer lever för det ”gemensamma goda”.
• Ett socialiserat samhälle där individens rätt till egendom överges.
• Ett världsekonomiskt system som de skulle hantera.
• Ett valutasystem med en världsvaluta.
• En världsregering som hanterar en handfull separata regioner.
•  

Ett av de mest avslöjande citaten på agendan kommer från Clinton-administrationens biträdande utrikesminister Strobe Talbot, som uppgav i Time magazine att:

”Under nästa århundrade kommer nationer som vi känner det att vara föråldrade; Alla stater kommer att erkänna en enda, global auktoritet … Nationell suveränitet var trots allt inte en så bra idé.

För att förstå hur agendan fungerar erbjuder jag ett citat från globalisten Council on Foreign Relations-medlemmen Richard Gardner i en artikel i Foreign Affairs Magazine 1974 med titeln ”The Hard Road To World Order”:

Kort sagt, ”världsordningens hus” måste byggas nerifrån och upp snarare än uppifrån och ner. Det kommer att se ut som en stor ”blomstrande, surrande förvirring”, för att använda William James berömda beskrivning av verkligheten, men ett slut på nationell suveränitet, som urholkar den bit för bit, kommer att åstadkomma mycket mer än det gammaldags frontalangreppet.

Med andra ord visste globalisterna att inkrementalism skulle vara det enda sättet att uppnå en världsmaktstruktur som ÖPPET styr, snarare än att dölja elitisternas styre bakom hemliga organisationer och marionettpolitiker. De vill ha ett globalt imperium där de blir de smorda ”filosofkungarna” som beskrivs i Platons republik. Deras narcissistiska egon kan inte låta bli att längta efter tillbedjan av massorna som de i hemlighet hatar.

Men även med inkrementalism vet de så småningom att allmänheten kommer att räkna ut planen och försöka motstå när våra friheter urholkas. Att etablera ett imperium är en sak; Att behålla det är en annan. Hur skulle globalisterna kunna komma ut ur sin auktoritära garderob, eliminera individuella friheter och styra världen utan ett uppror som i slutändan förstör dem?

Det enda sättet en sådan plan skulle fungera på är om folket, bönderna i detta imperium, omfamnar sitt eget slaveri. Allmänheten måste fås att se slaveri som en fråga om högtidlig plikt och överlevnad, inte bara för sig själva utan för hela arten. På det sättet, om någon gör uppror skulle de ses som ett monster av bikupan. De skulle utsätta hela kollektivet för fara genom att trotsa maktstrukturen (klimatförnekare).

Således vinner globalisterna. Inte bara för idag, de vinner för alltid eftersom det inte längre skulle finnas någon kvar som motsatte sig dem.

Vi fick en stor smak av detta märke av psykologisk krigföring under pandemiskräcken, där vi alla fick höra att ett virus med en liten infektionsdödlighet på 0,23 procent var tillräckligt för att radera en majoritet av våra mänskliga rättigheter. Lyckligtvis stod en tillräckligt stor grupp människor upp och kämpade tillbaka mot mandaten och passen. Som sagt, det finns en mycket större ”större god” agenda på spel som globalisterna planerar att utnyttja, nämligen den så kallade ”klimatkrisen”.

För att vara tydlig finns det noll bevis för en klimatkris orsakad av konstgjorda koldioxidutsläpp eller ”växthusgasutsläpp”. Det finns inga väderhändelser som är ovanliga när det gäller jordens historiska klimattidslinje. Det finns inga bevis som stöder ”tipping point” teorier om temperaturer. Och jordens temperaturer har stigit mindre än 1 ° C på 100 år. Den officiella temperaturrekordet går bara tillbaka till 1880-talet, och denna smala tidslinje är vad FN och statligt finansierade klimatforskare använder som referenspunkt för sina påståenden.

Jag förklarar varför detta är bedräglig vetenskap i min artikel ”Gasspisskräcken är ett bedrägeri skapat av klimatförändringar auktoritära.” Poängen är att FN har främjat hysteri över ett falskt domedagsklimatscenario, precis som WEF och WHO främjade hysteri och rädsla över ett icke-hot som covid. Och allt började i början av 1970-talet med en grupp knuten till FN som heter Romklubben.

Globalisterna har planerat att använda miljörörelsen som en ursäkt för centralisering sedan åtminstone 1972 när Romklubben publicerade en avhandling med titeln ”The Limits Of Growth”. Genom att finansiera en begränsad studie av industri och resurser i ett gemensamt projekt med MIT tycktes resultaten vara skrivna långt före tiden – Planetens ände var nära om inte nationer och individer offrade sin suveränitet. Hur bekvämt för globalisterna att finansiera studien …

Tjugo år senare skulle de publicera en bok med titeln ”Den första globala revolutionen”. I det dokumentet diskuterar de specifikt att använda global uppvärmning som ett medel för att bilda överstatlig styrning:

”I sökandet efter en gemensam fiende mot vilken vi kan enas kom vi på idén att föroreningar, hotet om global uppvärmning, vattenbrist, hungersnöd och liknande, skulle passa räkningen. I sin helhet och i sitt samspel utgör dessa fenomen ett gemensamt hot som alla måste konfrontera tillsammans. Men när vi betecknar dessa faror som fienden faller vi i fällan, som vi redan har varnat läsarna för, nämligen att missta symtom för orsaker. Alla dessa faror orsakas av mänsklig påverkan i naturliga processer, och det är bara genom förändrade attityder och beteenden som de kan övervinnas. Den verkliga fienden är då mänskligheten själv.”

Genom att göra mänsklighetens existens till det stora hotet avsåg globalisterna att ena allmänheten kring idén att hålla sig i schack. Det vill säga, allmänheten skulle behöva offra sina friheter och underkasta sig kontrollen i tron att den mänskliga arten är för farlig för att tillåtas frihet.

Följande nyhetsspecial från Australian Public Broadcasting Service sändes 1973, inte långt efter att Romklubben grundades. Det är förvånansvärt trubbigt om organisationens syften:

https://www.youtube.com/embed/cCxPOqwCr1I 

Vad kan vi härleda från denna sändning och dess budskap? Globalisterna vill ha två specifika resultat mest av allt – De vill ha slutet på nationell suveränitet och slutet på privat egendom genom socialt incitament för minimalism. Exakt samma mål som Romklubben skisserade på 1970-talet är FN: s och World Economic Forums drivande politik idag. Konceptet ”delningsekonomi” som Klaus Schwab och WEF ofta stolt främjar var inte tänkt på av dem, det tänktes upp av Romklubben för 50 år sedan.

Det är en självuppfyllande profetia:

De tillbringar ett halvt sekel med att uppfinna en kris, trumma upp offentlig terror och erbjuder sedan just de lösningar de ville genomdriva för årtionden sedan.

I slutändan har klimatagendan ingenting att göra med miljövänlighet och allt att göra med ekonomi. Planen började mitt i en mycket verklig stagflationskris, ett ögonblick då medelklassbefolkningen var mest rädd för framtiden och priserna steg snabbt. Denna kris orsakades inte av brist på resurser, den orsakades av misskötsel av det finansiella systemet. Det är inte en slump att kulmen på det globala uppvärmningssystemet äger rum idag, precis som en annan stagflationskatastrof är över oss.

Romklubben är nu ett skal av sin forna glans fylld med fåniga hippies, troligen för att FN och andra globalistiska tankesmedjor har tagit på sig den roll som gruppen brukade spela. Skuggan av den ursprungliga klubben är dock ständigt närvarande och dess strategi för att sprida klimaträdsla används just nu för att rättfärdiga regeringens ökande förtryck av energi och jordbruk.

Om de inte stoppas av allmänheten kommer totalitära kolmandat att bli normen. Nästa generation, som lever i konstruerad fattigdom, kommer att lära sig från tidig barndom att globalisterna ”räddade världen” från en katastrof som aldrig riktigt existerade. De kommer att få höra att förslavandet av mänskligheten är något att vara stolt över, en gåva som håller arten vid liv, och alla som ifrågasätter detta slaveri är en självisk skurk som vill förstöra planeten.

Brandon Smith

Originaltext: anthropocene.live, Globalisternas diktatur –

som den är tänkt

/ANJI