Herren är mitt ljus och min frälsning,
för vem skulle jag frukta?
    Herren är mitt försvar,
för vem skulle jag vara rädd?
2 När de onda kommer emot mig
    och vill uppsluka mig,
mina motståndare och fiender,
    då skall de själva stappla och falla.
3 Om en här belägrar mig
    fruktar ej mitt hjärta.
Om krig bryter ut mot mig
    är jag ändå trygg.

4 Ett har jag begärt av Herren,
    det längtar jag efter:
Att få bo i Herrens hus
    i alla mitt livs dagar
för att se Herrens ljuvlighet
    och betrakta hans tempel.
5 Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag.
Han beskyddar mig i sin boning,
    han för mig upp på klippan.
6 Nu kan mitt huvud höja sig
    över mina fiender runt omkring mig.
Jag vill offra jublets offer i hans hydda,
jag vill sjunga till Herrens ära och lova honom.

7 Hör, Herre!
    Jag höjer min röst och ropar,
var mig nådig och svara mig.
8 Mitt hjärta tänker på ditt ord:
    "Sök mitt ansikte!"
Ja, ditt ansikte, Herre, söker jag,
9 dölj inte ditt ansikte för mig.
    Driv inte bort din tjänare i vrede,
du som har varit min hjälp.
    Släpp mig inte, överge mig inte,
du, min frälsnings Gud.
10 Om än min far och mor överger mig,
tar Herren emot mig.
11 Visa mig, Herre, din väg,
    led mig på en jämn stig
för mina förföljares skull.
12 Överlämna mig inte åt mina ovänners illvilja,
ty mot mig uppträder falska vittnen som andas våld.

13 Jag är viss om att få se Herrens godhet
i de levandes land.
14 Hoppas på Herren,
    var stark och frimodig i ditt hjärta,
ja, vänta på Herren!