Inlägg publicerade under kategorin DIKTER
*
Du djupt bedrövade Guds barn, som gråter,
gråt,
men gråt ut invid din Faders bröst!
Han, som så hult och kärleksfullt förlåter,
Han skänker och hugsvalelse och tröst.
Ty vet, den hand, som “obarmhärtigt” risar,
det är din Faders hand, minns alltid det!
Men just med agan Han dig nåd bevisar,
Det är Hans kärleks dolda hemlighet.
Tro ej, Han kärlekslös åser din smärta
och sluter hjärtat till för böneljud!
Ack nej! Han bär dig närmast vid sitt hjärta
men hemligheten är, att Han är Gud.
Han därför kan se över tidens möda,
Han håller trådarna uti sin hand.
De hjärtan, som vid troskamp här mest blöda,
få jubla mest på evighetens strand.
L. H.
/Anji
Den smärta, som till jorden trycker neder,
den sorg, för vilken ingen tycks ha tröst,
den själen blott för himlen mer bereder
och bringar närmare till Jesu bröst.
Var stilla, själ! Att lida är att leva,
du sår för evigheten ut ett frö.
Var nöjd med Herrens vilja; eftersträva
blott himlens fröjder, vilka aldrig dö.
De tårar osedda till jorden falla,
de läggas i Hans lägel en och en;
och där förvandlas de till pärlor alla
och gnistra i ett överjordiskt sken.
Var sorg vi bära här med Jesu sinne
och som sin rot har sänkt uti Hans grav,
den skall i himlen vara blott ett minne
utav det skönaste, som jorden gav.
L. H /
/Anji
Läs denna bön och se hur Jesus alltid är med den som tror:
O, Gud, du har lovat den svage att följa, och bära då jag icke orkar att gå, mig värna i stormen mot brusande bölja vid handen mig föra, mig hålla helt nära dig att frälsarehjärtat emot mig känns slå.
Låt mitt i bruset igenkänna rösten, o, herde, och följa uti dina spår; då stigen blir brant, tack för himmelska trösten, din käpp och din stav, skola jämna och bana, den väg som ock går genom mörkaste snår.
Om hjärtat här nere väl stundom vill brista, o, Gud, att i bönen dock kraft kunna få -! Må taggen av törnet den skarpa ej rista i blödande såren, av hjärtan som lida, Gud känner all kamp, och all nöd skall förstå.
Då trött efter vandringen, ögat sig sluter, och äntligt jag hunnit till levandens kväll, som daggdroppar klara sin eviga kärlek; då först får jag vara, helt lycklig och säll. /E Strömberg
/Anji
Drabbad /dikt
Jag älskar dig Herre när allt går mig väl,
och det onda inte syns till.
Jag älskar dig ännu mer när jag ser hur du leder
mig det onda förbi.
Jag älskar dig allra mest när det onda drabbar mig
och jag finner att du ändå är där.
/B Wallström
/Anji
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 |
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|