Han  lever

Inlägg publicerade under kategorin Det Nya Förbundet

Av Anji - Tisdag 5 maj 00:33

Den andliga striden!

 
 
Vi har en andlig strid att utkämpa i den här världen. Men vad är den andliga striden och hur utkämpar vi den?
 
De finns de som talar om ”krigstungor” och utför ”andlig krigföring” och med det menar dem att aktivt ställa sig upp och attackera andemakter, furstarna och väldigheterna genom att ”kriga” i tungotalet, genom att aktivt ”binda” djävulen och ”lösa” änglarna. 
 
Att vi har en strid att utkämpa står helt klart för oss. Men jag anser att detta är en missuppfattning av hur striden utkämpas, och att detta aktivt leder till problem för en församling eller en kristen. Varför anser jag det? 
 
De bibelverser som anses stödja denna krigföring läses inte i sitt samband, och förstås inte utifrån andra skriftställen, utan blir lösryckta verser och läser in saker som inte står skrivet – eisegetik och inte exegetik – där man förstår skrift utifrån skrift och läser ut texten i sitt sammanhang, eller Paulus och Johannes ord utifrån Jesu ord. Jag anser detta vara en allvarlig förvillelse och det är att frångå sanningen om man ger sig i krig med andemakter. 
 
Varför gör jag det? Gud har först och främst befallt oss att ödmjuka oss under Honom, för att sen stå emot Satan. Men vi använder bönen för att strida när Gud säger att vi ska vaka med all uthållighet och bön för alla heliga. Vi är beroende av Herren i allt, även för beskydd. Detta är grunden för vår bön, att åkalla Gud, tillbe honom och upphöja honom i den här världen. Vi ska också be för dem som predikar Ordet, så att de kan göra det med frimodighet. Att inte våga predika sanningen föregås av en strid. Att inte våga stå upp för Jesus inför människor föregås av en strid mot köttet. Däri ligger den stora striden, och förlorar vi den striden så har denna världens ande redan övervunnit oss .
 
Paulus skriver så här:
Ja, Herren skall rädda mig från alla ondskans anslag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen. 2 Tim 4:18 
Och även i Gamla Testamentet läser vi att striden tillhör Gud!
 Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds. 2 Krön 20:15 
Vi kan inte använda GT och den fysiska strid som för vår strid, för vi kämpar inte mot synliga varelser, vi kämpar inte mot synliga fiender utan mot andemakter, och vi kan därför inte i egen kraft eller efter eget sinne tänka ut någon stridsplan mot andemakterna, furstarna eller mörkrets världshärskare. Men precis som på Gamla Testamentets tid så var Guds folk beroende av HERREN i striden. Och andemakterna hade ännu inte avslöjats av Herren Jesus på Gamla Testamentets tid. Det skedde på korset.

Gud säger att vi ska ödmjuka oss under honom och stå emot djävulen. Inte ödmjuka oss under Gud och attackera djävulen. Vad vi gör i bön är att vi åkallar den som har makt att rädda oss ur djävulens snaror, och att vi tackar och prisar honom, att vi tar Guds Ord som är Andens svärd i våra händer, och kämpar genom den kraft evangeliet ger. Vi kan inte gå ut i provokation mot djävulen, riva ner hans fästen i krigstungor eller i krigsbön. 
 
Jag förstår om någon blir upprörd eller förvirrad, men detta kan inte pågå längre. Vi har en kallelse, och det är att tro evangelium, och predika evangelium, älska Gud och varandra och leva i ödmjukhet. För jag är övertygad om att när vi underordnar oss Gud tar Han hand om våra fiender och det motstånd vi upplever. Det är därför helt meningslöst att ge sig ut i krig med andemakterna och binda och lösa, trampa ner och kasta bort etc. 
 
Hur kämpar vi i Anden? 
Det gör vi genom att ikläda oss Guds vapenrustning och alla utom en del är passiva. Först och främst behöver vi leva i sanningen, för om vi inte gör det bedrar vi oss själva och uträttar ingenting – därav sanningens bälte som binder ihop hela Guds vapenrustning. Sen tar vi på oss rättfärdighetens bröstpansar som skyddar vårt inre liv med Jesus. Det skyddar alla inre organ som hjärta och njurar, och framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet (Ords 4:23). Sen tar vi på oss våra skor som är beredvillighetens evangelium – vi är villiga att vandra som Jesus vandrade, att leva som Jesus levde, göra som Jesus gjorde och älska som Jesus gjorde, just därför heter det ”beredvillighetens” skor – vi hör och gör. Men framför oss har vi trons sköld och det är Guds trofasthet. Psalm 91:4 säger Med sina fjädrar skall han övertäcka dig, under hans vingar skall du finna tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Genom att böja oss inför Gud, genom att ta vår tillflykt under hans vingar får vi sköld och skärm – trons sköld som är vår tillflykt till Herren. Efter detta tar vi på oss frälsningens hjälm som skyddar våra tankar från djävulens alla smygande onda ord, sådant som han anklagar oss för, ord som anklagar oss, som förnedrar oss och trycker ner oss. Dessa ord kan komma från människor men har alltid sitt ursprung från lögnens fader. Så frälsningens hjälm är vårt hopp, genom förståelsen av den enorma kärlek Gud har till oss som gör att vi alltid prisar Honom och litar på Honom, som ger oss frid i sinnet och hjärtat. 1 Joh 4:16 säger att vi har kommit till tro på Guds kärlek, och det behövs en djupdykning i Ordet så vi verkligen kan ha på oss frälsningens hjälm så vi kan tro på hans kärlek mitt i all strid mot vårt sinne och hjärtas tankar. Vi ska också ta upp Andens svärd som Hebreerbrevet 4:12 säger är Guds ord, eftersom Guds ord har makt i sig själv att riva ner tankebyggnader, och Guds ord i sig själv har makt att avslöja lögnens andemakter. Guds ord är sanningen och vi ska helgas i sanningen (Joh 17:17). Vi är kallade att tala Guds ord (Ef 4:25), dela Guds ord, tänka på Guds ord dag och natt, läsa Guds ord, predika Guds ord. Och det är däri Guds kraft kommer oss till hjälp. Vi har då iklätt oss Kristus som är Guds Ord och Sanningen. Du kan läsa mer om Guds Vapenrustning här.

Tyvärr har många av oss tagit på oss lögnens bälte om livet, orättfärdighetens bröstpansar, otrons sköld. 
 
Så hur kämpar vi mot andemakterna i himlarymderna, mot furstarna och väldigheterna?
 
Är det genom krigstungor och binda och kasta ut? Nej. Kasta ut andarna gör vi om andemakter manifesteras inför oss i en människa. Mycket av det som händer är prövningar för att Gud vill ha fram guldet i oss, och inte djävulen som strider mot oss. Vi har ett kött och köttets sinne i sig är ont. Det behövs en förnyelse av våra sinnen så att vi förstår Guds vilja i allt, och förstår att ingenting som kommer mot oss har makt över oss, för Gud är med oss. Men detta beror inte på vår styrka eller vår kraft. Det beror helt enkelt på att Herren Sebaot bor i oss (Sak 4:6). Striden beror alltså inte på oss, utan på Herren. Det är inte vi som strider mot djävulen och hans demoner. Vi gör vår del genom att älska sanningen och tala sanning med varandra. Vi gör vår del genom att ödmjuka oss inför Herren och hämtar styrka inför Hans tron. Och när vi böjer oss inför Jesus Kristus i varje situation, och tillber Honom och hämtar styrka när vi är nedstämda, besvikna, sorgsna, trötta, arga, eller vilken situation som helst, då vinner vi seger genom Jesus Kristus och hans väldiga kraft. Det är när vi är svaga som vi blir starka (2 Kor. 12:10).
 
Hur strider djävulen mot oss? 

Det är genom känslor, tankar, ord, bilder, ja, han strider mot vår själ för att få oss att ge upp och överge tron på vår Herre. Han står oss emot, men det är där vi får vår seger om vi ödmjukar oss inför Gud och står emot djävulen. Vi kan inte heller bli kaxiga och göra som Judas säger i sitt brev: ”På samma sätt befläckar också dessa drömmare köttet, och föraktar herradömet och hädar väldigheterna. Men när ärkeängeln Mikael kom i strid med djävulen och tvistade om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom, utan sade: Må Herren straffa dig. Men dessa smädar det som de inte vet något om.” Jud 1:8-10.
 
Ska vi bestå i den strid vi har att utkämpa behöver vi göra som Guds ord säger, och inte gå ut i egen kraft och ”bekämpa” Satan genom krigstungor och krigsbön. Det är helt vansinnigt att vi ens ger oss ut och provocerar andemakter som vi inte ens kan se. Och jag anser att genom att göra det tillåter Gud dessa att attackera och pröva oss för att se om vi består provet.

Glöm inte att Gud är den som har all makt i himmel och på jord, och att Satan inte kan göra oss någonting om inte Gud tillåter det. Ingen frestelse, ingen prövning är för stor för oss, för Gud bereder alltid en utväg för oss. Djävulen har rätt att attackera oss om det finns synd i våra liv. Han har också fått tillåtelse att testa oss och att göra våra liv besvärligt, men Gud tillåter honom inte göra vad han vill med oss. Det kommer en dag då Gud drar tillbaka sin hand och sitt skydd, vredens dag. Men det är en helt annan historia. 
 
Vi övervinner Satan i kraft av Lammets blod, i kraft av vårt vittnesbörds ord, och vi älskar inte våra liv intill döden (Upp 12:11).
 
 
/Anji
 

ANNONS
Av Anji - Söndag 19 april 23:29

 

https://midnattsropet.se/midnattsropet/till-detta-ar-ni-kallade/

 


Text: Paulus Eliasson



Om man vill få en översikt över vad Bibeln säger på ett visst tema, kan man göra som jag gör ibland: Ta en penna, och markera med en bokstav eller symbol varje gång texten rör vid det ämnet. I min bibel har jag markerat med ett ”x” alla gånger texten svarar på frågan ”varför” eller ”med vilket mål”, och det kommer sig av att jag en dag för många år sedan frågade mig själv: ”Varför? Varför frälsning? Varför Jesus? Varför allt?”


Vad som blev det slutliga resultatet av det studiet är kanske ämne för en annan artikel, men en av de verserna jag markerade var 1 Petrus brev 2:21, som säger: ”Till detta är ni kallade. Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår” (min kurs.). Här ger Petrus oss anledningen till att vi är kallade, och det är frågan jag vill säga något om i denna artikel.

 


Kallad av Gud

 


Guds kallelse är ett tema lika gammalt som Bibelns äldsta berättelser. Gud kallade såväl Noa, Abraham, Mose, Samuel och David som alla profeterna och hela Israels folk vid olika tillfällen. Han tog dem ut ur sina tidigare sammanhang, och avskilde dem för ett speciellt uppdrag.
Om man läser i Bibeln om tiden efter Jesu död och uppståndelse, så avskilde också Jesus en grupp av sina adepter för att de skulle gå ut i hela världen och berätta de goda nyheterna om Guds rike som nu hade brutit in i kosmos på ett nytt och revolutionerande sätt. De kallades för apostlar (från grekiska apóstolos, sändebud), och dessa vidareförmedlade kallelsen att bli en del av Guds rike, då de i hela världen skapade nya Jesus-familjer. Dessa grupperna blev på grekiska kallade för ekklesía (de utkallade/avskilda), på svenska oftast översatt med ”församling” eller ”kyrka”.


Då Petrus skrev sitt första brev, adresserade han det till ”… de utvalda (gr. eklektois) som lever utspridda som främlingar …” (1 Petr 1:1). Vi ser nog oftast på frälsningen som något vi väljer; Jesus öppnar en dörr för oss till evigt liv, och vi väljer om vi vill gå in genom den dörren eller inte. Även om det är en del av sanningen, så är det inte hela sanningen – och inte ens det som Bibeln sätter fokus på. Självklart sa du ja till Guds kallelse när du kom till Gud – men det är inte du som definierar vad kallelsen är till för eller vad Gud har tänkt med dig.

 


Till detta

 


Petrus fortsätter i sitt brev att förklara för ”de utvalda” hur de ska förhålla sig till en fientligt inställd värld. Det intressanta är att han inte ser fram emot en positiv utveckling, där saker och ting blir bättre och lättare för de förföljda och hånade Jesus-familjerna. Han uppmanar dem istället att möta hån med goda gärningar, och förföljelse med en blick fäst på Jesus.
Det är i det resonemanget som bibelordet jag citerade i inledningen kommer in. Först beskriver Petrus en slav som tjänar en ond herre. Han uppmuntrar slaven att visa tålamod, även om han lider orätt – för det är just då man lider orätt som man kan få uppleva Guds nåd. Det är här jag blir både provocerad och fascinerad av Petrus. Nåd? Är det nåd att lida orätt? Vad är det för något att säga till en som lider under hopplösa omständigheter?


Då motiverar Petrus sitt påstående: ”Till detta är ni kallade …” Kan det stämma? Är detta världens sämsta rekryteringsslogan? ”Kom till oss! Här får du lida!” Men Petrus hämtar inte sitt påstående ur tomma luften. Några år tidigare hade han hört något liknande från Jesu egen mun:


”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska vinna det. För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?” (Matt 16:24)

 


Den första församlingens erfarenhet

 


Det var inte många dagar efter den första församlingens födelse som förföljelse och svårigheter mötte den unga rörelsen. I Apostlagärningarna kan man läsa om Stefanus, den första martyren – och Jakob, den första av apostlarna som blev avrättad. Under de första 300 åren i församlingens historia var förföljelse mer regel än undantag (även om det absolut inte var så att kristna blev förföljda överallt och hela tiden), och martyrium var en viktig och naturlig del av den kristna identiteten.


Även om denna delen av den kristna historien inte betydde att kristna konstant blev utjagade ur städerna eller korsfästa så fort de blev fångade av myndigheterna, så var främlingskapet en alltid närvarande del av livet. Förkunnelsen satte sina spår i livsstilen, och de val man gjorde skapade distans till omvärlden. Därför levde de kristna inte bara under förföljelse, men möttes också av missförstånd, fiendskap, hån och motvilja från resten av samhället. Det låter kanske inte som ”riktigt” lidande, men alla som har varit tvungna att gå i konfrontation med samhällets konsensus vet att det är en kamp.

 


Jesus som exempel

 


Bibelordet jag försöker utlägga säger alltså: ”Till detta är ni kallade. Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår.” Om man undrar varför lidandet är en så integrerad del av den kristnes kallelse, så är det bara att se på Jesus. Hans lidande och hur han hanterade det är vårt exempel. Petrus förklarar:
”Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun. När han blev hånad svarade han inte med hån, när han fick lida svarade han inte med hot, utan han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade” (1 Pet 2:22-24).


Här finner vi ännu ett ”för att”, ett ord som pekar på avsikt: ”… för att vi skulle dö bort från synderna …” Meningen med Jesu lidande och död var människors frälsning. Om man läser det här bibelordet så ser man att det Jesus gjorde inte kan kopieras – nämligen att bära människors synder – men också att vi genom att ha samma inställning till vår existens som den Jesus har, kan vi vara med på att föra människor till Jesus i och genom alla omständigheter.

 


Allt förmår jag!

 


Nu ska jag säga något som jag menar av hela mitt hjärta, men jag förstår att påståendet lätt kan missförstås: Gud behöver inte att jag är frisk. Det slog mig en dag då jag hade predikat i ett möte. Efter mötet kände jag mig så deprimerad och ägnade timmar åt att förebrå mig själv för min brist. Så tänkte jag: Varför låter Gud mig må dåligt när jag har predikat? Borde jag inte belönas med gott humör åtminstone? Eller är jag så värdelöst dålig att Gud straffar mig med depression?
Eller finns det en tredje förklaring? Kan det vara så att Gud använder mig trots att jag mår dåligt av det? Kanske Gud inte behöver att jag är frisk, rik, glad och framgångsrik? Kanske han bara behöver att jag är trofast i min tjänst? Det låter märkligt, för så mycket av dagens förkunnelse handlar om att Gud vill att vi ska bli framgångsrika, och hur vi ska kunna frigöra Guds kraft för vår egen välsignelse. Och kanske det är sant, jag sa inte att Gud inte vill att vi ska bli friska – men att han inte behöver det. Jesus var tvungen att lida för att uppnå det som var Faderns plan, och alla apostlarna som har skrivit i vår Bibel säger att hans lidande är ett exempel för oss. Det är en viktig lektion att lära sig, så man inte blir förundrad över prövningens eld (1 Pet 4:12) och förlorar tron på grund av svårigheter.


Gud kommer att använda din svaghet, sjukdom, lidande, och till och med död, till sitt namns förhärligande.

Är det nog för dig? Men hur ska man klara av att leva ett liv som är så osäkert? Där får vi ta aposteln Paulus till hjälp, och läsa Bibelns kanske mest missförstådda vers:


”Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft” (Fil 4:12-13).


Den sista meningen här använder ”alla” kristna i betydelsen ”Gud hjälper mig, och därför kommer jag vinna alla kamper och därför kan jag göra vad jag vill”. Är det Paulus poäng? Uppenbarligen inte.

Han säger att han klarar av både hunger och brist, därför att Gud ger kraft. Han som började en god gärning i oss, han är också mäktig att bevara oss genom alla livets svårigheter. Det var nämligen dessa svårigheter han kallade oss till.


Min bön är denna: Herre, hjälp mig att leva dig till ära idag. Hjälp mig att leva som en främling i denna världen, bära lidande när det är nödvändigt och låt mig se segrar för ditt rike. Lär mig att fästa blicken på dig, och låta dagens sorg vara en påminnelse om att det finns en törst som denna världen inte kan släcka. Mitt hjärta är i ro endast när det får vila hos dig.

PUBLICERAT I MIDNATTSROPETUNDERVISNING

 

 

/Anji

ANNONS
Av Anji - Lördag 21 mars 20:13

 

Andens gåvor.

 

 “Men de gåvor, i vilka Anden uppenbarar sig, givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta.” 1 Kor 12:7

 

Vi kan börja med att titta i Romarbrevet 12 och vers 6-8 där det står om Guds olika gåvor och försöka tänka oss vem som skulle passa för en viss gåva.

 

 

En profet är ofta frimodig och bra på att uttrycka sig.

Den som tjänar är trogen och lojal.

Lärare är klartänkta och predikanter vet hur man motiverar andra.

Givare är generösa och trygga.

 

Administratörer kan organisera och leda andra.

 

Den som tröstar gläds åt att få ge av sig själv och sin tid för andra.

Det är omöjligt att kräva allt detta av en enda människa. En uttrycksfull profet är troligen inte den bästa själavårdaren och tröstaren och en lärare är kanske inte så bra som administratör. När du granskar dig själv för att förstå vem du är (låt dig inte begränsas av de gåvor som är nämnda här) ska du fråga dig hur du kan använda din utrustning till Guds förhärligande. !



De andliga nådegåvorna delas inte ut åt några få speciellt priviligierade.

 

ALLA Guds barn är Guds gunstlingar, och i gudomlig frikostighet ger han

sina gåvor åt alla.

 

 

1 Petrus 4:10 säger: “Och tjänen varandra, var och en med en nådegåva han har undfått, såsom goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.”

Denna vers uppmuntrar dig att tro att du har fått någon gåva- och den manar dig att använda den.

 

 

Gud delar inte ut sina gåvor slumpmässigt och och oberoende av mottagarens intresse. Därför står det:

 

“Varen ivriga att undfå de nådegåvor, som äro de största.”

 

 

Därför att gåvorna ges i en mångfald variationer och kombinationer och för en mängd skiftande uppgifter, är de

ofta omöjligt att med absolut säkerhet avgöra vilken eller vilka gåvor som är i funktion. Gåvorn agår ofta in i varandra, men allt verkar samme ene Ande.

Så var frimodig och sök dina gåvor, och förstå dem. Ditt arbete är viktigt. Sångröst t e x är inget vi skall ha för egen vinning utan för att Herren skall bli helgad…

 

 

“Försumma icke att vårda den nådegåva, som finnes i dig och som gavs dig i kraft av profetord, under handpåläggning av de äldste.” /1 Tim 4:14

 

 

……Inse samtidigt att du inte kan göra allt ensam. Var särskilt tacksam för de människor som kompletterar dig. Låt dina starka sidor komplettera ut deras svaga och tvärtom, och gläd dig över samarbete. Tillsammans ska ni bygga Guds församling.

 

OBS! VAD är Guds församling? Det är de troende! Inte en kyrka. 

 

 

/Anji

 

 

Av Anji - Fredag 7 feb 19:55


JA Jesus skall komma tillbaka, är DU REDO?

 

 

/Anji

Av Anji - 3 november 2019 19:49

Det nya förbundet.   Nådens förbund

 

 

*I Jeremia kan vi läsa om det nya förbundet som Gud skulle skriva i människors hjärtan genom Jesus Kristus. Gud skulle skriva sin lag i deras hjärtan istället för på stentavlor, som han hade gjort med de tio buden. Synden hade varit så befäst i deras inre att de inte förmådde vara annat än olydiga. (Jer 17:1).

 

Denna erfarenhet liknar i hög grad den nya födelsen i Kristus, där Gud också tar initiativet.Om vi överlåter oss till Gud lägger han genom den helige Ande en längtan i vårt inre att lyda honom. I Jeremia 31:27 kan du läsa: “Den dag ska komma, när jag ska öka befolkningen och fördubbla boskapen i Israel. I det förgångna har jag grundligt förstört landet, men nu ska jag med omsorg bygga upp det igen. Man ska inte längre citera talesättet att “Barnen får betala för sina förfäders synder”. Var och en ska nämligen dö för sina egna synder.”

 

 

Och i Jeremia 31:31 kan du läsa: * Den dag ska komma när jag ska ingå ett nytt förbund med Israels folk och med Juda, säger Herren. Det kommer att bli som det jag ingick med deras förfäder, när jag tog dem vid handen för att leda dem ut ur Egypten, ett förbund som de bröt, trots att jag var deras rätte Herre, säger Herren. Detta är det nya förbund som jag ska ingå med dem: Jag ska skriva min lag i deras hjärtan, så att de längtar efter att ära mig. Då kommer de verkligen att vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.*

 

Och i Jeremia kapitel 31: 38,39 kan du läsa om hur Herren skulle bygga upp Jerusalem.

 

Du kan också läsa i Hebreerbrevet 10:16-17 följande:

 

” Detta är det nya förbundet som jag ska ingå med Israels folk: Mina lagar ska råda över deras tankar och deras handlande, och de ska alltid veta min vilja och alltid vilja lyda den.”

 

Ja här har du fått läsa lite om det nya förbundet, det finns så många ställen i bibeln som handlar om detta, läs hänvisningarna.


Det nya förbundet är Jesu död och hans upståndelse.

 

 

Guds lag står numera skriven i oss. Den helige Ande påminner oss om Jesu ord, håller vårt samvete vaket, påverkar våra motiv och önskningar och får oss att VILJA lyda. I Hebreerbrevet 8:7-12 Kan du läsa om ett citat från Jeremia 31:31-34 (Återkommer till det i nästa inlägg) som jämför förbunden.

 

Det gamla är lagens förbund som reglerade förhållandet mellan Gud och folket. Det Nya är NÅDENS förbund.

 

Jesu erbjudande att förlåta vår synd och föra oss till Gud genom sin offerdöd, något helt nytt som når förbi Juda och Israel och ut till hela världen och med en ny tillämpning eftersom det skrivs i våra HJÄRTAN och SINNEN. Det erbjuder en helt ny väg tilll frälsning: TRO istället för DJUROFFER.

 

 

Har DU tagit emot detta NYA erbjudande och börjat vandra på den rätta vägen?

 

/Anji

 

 

Presentation

Omröstning

Firar du jul? Jesus är inte född på jul.
 Nej Jesus är inte född på jul
 Julen är katolsk och felaktig
 Finns det mer info att få?

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15 16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

http://www.iring.nu/webbringar/Fraelsaren.php

Anji

Min Gästbok. Välkommen!

Följ bloggen

Följ Han  lever med Blogkeen
Följ Han  lever med Bloglovin'

Prövningar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se