VÅR!

 bild Anji

Kapitel 12

Den andliga gudstjänsten

VÄLKOMMEN HIT!

Hur vet vi att vi är uppriktiga inför Gud, när vi ser stora gudsmänniskor avslöjas som lögnare och bedragare? Vi behöver vända oss till Gud med uppriktiga hjärtan, läsa hans Ord och låta den Helige Ande levandegöra det för oss. 

Denna artikel publicerades först på Jon-Ares sida The Holy Remnant.

Ja, det går en dom över oss just nu. Många blir avslöjade som falska lärare och profeter. Många faller i uppenbar synd. En del vänder om och blir förlåtna, andra går ännu djupare i sin synd. Lögn och bedrägeri avslöjas, dolda motiv kommer fram i ljuset, köttets gärningar uppenbaras och kvar står en förvirrad församling.

Så hur vet vi om vi går rätt? Guds ord har sagt att det skall visa sig vem som är rättfärdig och vem som är orättfärdig, vem som tjänar Herren och vem som inte gör det. 

”De skall vara mina, säger HERREN Sebaot, min egendom på den dag då jag utför mitt verk. Jag skall visa medömkan med dem så som en man visar medömkan med sin son som tjänar honom.” (Malaki 3:17)

”Den vanliga uppmaningen att du ska ’följa ditt hjärta’ kan leda dig helt vilse, om inte Guds Ord får fylla det.”

Petrus talar om att domen börjar med Guds hus. 

”Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?” (1 Petrusbrevet 4:17)

Ja, hur blir det med dem som varken lyder Guds evangelium, eller ens läser det?

Ordet är ljuset på din stig

Vi skall vara som judarna i Berea,1 som jämförde allt vad som sades med Skriften. Det finns bara en fast grund att bygga på, och det är Jesus, den fasta klippan. Som Johannesevangeliet berättar, är Jesus Ordet som blev kött och som profeterna och lagen profeterade om. Det skrivna Ordet är vad vi har att jämföra all företeelse mot. 

Vi kan inte bedöma någon händelse, predikan eller uppenbarelse efter känslor och egna tankar, eftersom vi vet att hjärtat är en bedräglig ledstjärna. Den vanliga uppmaningen att du ska ”följa ditt hjärta” kan leda dig helt vilse, om inte Guds Ord får fylla det. Såhär skriver profeten Jeremia:

”Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?” (Jeremia 17:9)

Det enda vi har är Ordet och bönen, där den Helige Ande undervisar och leder oss. Allt som har skrivits ned i Bibeln är skrivet till undervisning för oss som har världens slut inpå oss2. Tänk på de mäktiga orden! Jesaja och Mose, Paulus och Petrus skrev allt för oss som lever i den här tiden av dom. Vi har fått hela uppenbarelsen nedskriven genom den Helige Ande.

Därför är Skriften vår fasta hållpunkt. Jesus är Ordet. Ordet är sanningen och Sanningen är Jesus. Ordet är en lampa för våra fötter, Jesus är ljuset som lyser upp vår stig. Då vandrar vi inte i mörker. Vi är dagens barn och ljuset, som är Ordet, Sanningen och Livet, det vill säga Jesus, är med oss alla dagar intill tidens slut,3 genom den Helige Ande. 

Guds Ord är avgörande

Vi ser mörker avslöjas till höger och till vänster. Så hur vet vi att vi står rätt? Hur vet vi att vi är uppriktiga inför Gud, när vi ser stora gudsmänniskor avslöjas som lögnare och bedragare? Vi behöver vända oss till Gud och komma inför hans tron med uppriktiga hjärtan. Vi behöver läsa Guds Ord och låta den Helige Ande levandegöra Ordet för oss. 

Mer och mer förstår vi hur litet vi kan göra för vår egen frälsning, hur litet vårt eget förstånd klarar hålla reda på allt bedrägeri och skilja det från sanning. Ju mindre vi litar på vår egen förmåga, ju mer börjar vi lita på Guds förmåga i oss. Det handlar om att vara ledd av Anden och inte av köttet. Om vi böjer oss för Ordets sanning och bekänner oss till honom, kommer Guds nåd att fostra oss. Vi kommer då att avsäga oss all världslighet och köttsliga lustar, så att vi kan leva gudfruktigt i den tid som nu är.

”Därför ber jag er, vänner, att själva studera Skriften och låta den Helige Ande undervisa er utifrån den smörjelse vi fått.”

Det är lätt för oss att döma andra utifrån köttet, att utifrån vårt eget kött bedöma och fördöma. Därför är vi i stort behov av den Helige Andes hjälp. Men om inte Anden får Ordet att arbeta med, är det lätt att gå vilse. Den Helige Ande har kommit för att förhärliga Jesus, för att påminna oss om allt han sagt, och föra oss fram till hela sanningen. 

Är man däremot beroende av predikningar och undervisning från sin pastor eller lärare, blir det snart svårt att avgöra vad som är rätt. Därför ber jag er, vänner, att själva studera Skriften och låta den Helige Ande undervisa er utifrån den smörjelse vi fått. Enligt Johannes lär oss smörjelsen om allting:

”Ni har en smörjelse från den Helige och känner alla sanningen.” (1 Johannesbrevet 2:20)

”Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er.” (1 Johannesbrevet 2: 27)

Allt handlar om kärlek till Sanningen, som är Jesus själv. Om vi älskar sanningen så är vi kända av honom, och om vi tjänar Sonen kommer Fadern ära oss.4 Vilken stor tanke! 

Men vad händer om vi inte känner sanningen? Paulus varnar om den laglöses, Antikrists, ankomst som ska ske i den sista tiden:

”Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta.” (2 Tessalolikerbrevet 2:9-10)

Hur vet vi den rätta vägen?

Hur vet vi att vi tillhör Herren och att vi är uppriktiga och sanna lärjungar? Det finns några punkter som jag har som tröst:

1. Jag har låtit Guds Ande få döma mitt hjärtas alla uppsåt och tankar genom Ordet. Vi får inte vara rädda när Gud uppenbarar våra synder och orättfärdighet. Det är nåd från Gud när Han avslöjar våra hjärtan.
2. Jag har tillåtit Guds Ande gå till doms med mina köttsliga synder.
3. Jag har bekänt mina synder inför min Fader.
4. Jag har låtit Jesu blod rena mig från all uppenbar synd.
5. Jag lever nu med ett rent samvete inför Gud och människor.
6. Jag låter Ordet och Anden helga mig från allt som ligger fördolt i mitt hjärta och som tas fram i ljuset.

Vi behöver ställa oss frågorna: Är det i min egen kraft jag vandrar inför Gud? Eller vandrar jag i ljuset i kraft av Anden? Vandrar jag efter köttets sinne eller Andens sinne? Vi behöver kunna säga: ”Jag har korsfäst mitt kött, och nu gör jag det dagligen, för att följa i hans fotspår.”

Jag förblir i Jesus och han förblir i mig, och då bär jag frukt.5Då är det inte genom min ”mäktiga” styrka och kraft jag helgas, utan genom Anden. Sakarja 4:6 säger: ”Inte genom styrka eller kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.” Det är alltså när vi vandrar i Anden som vi förvandlas och övervinner villfarelse, lögn och andra köttets gärningar. 

Om du älskar Jesus, älskar du Sanningen. Den som tror på honom skall bli frälst, och om vi håller ut intill änden får vi se frälsningen uppfyllas.6Vi har blivit nya skapelser i Kristus och vi har vänt oss bort från mörkret och dess gärningar.7 Vi lever inte längre som hedningarna, efter vårt eget hårda hjärta och mörka förstånd, utan vi låter Kristus få lysa upp hela sitt tempel, som är vår kropp.8 Om du är uppriktig i din tro, älskar Herren av hela ditt hjärta, själ, kraft och förstånd,9 då ser han det och du är trygg i Kristus.

Han har sagt i sitt ord: 

”Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka. Han skall i trofasthet utbreda rätten.” (Jesaja 42:3)

”Ett brutet strå skall han inte krossa, och en rykande veke skall han inte släcka, förrän han har fört rätten till seger.” (Matteus 12:20)

/Anji

Detta är en av alla de sånger och böner som vi som kristna ber och TROR på.  JESUS HJÄLPER I ALLT.

Det är ett BATTLE, ett krig, ett svårt läge, men GUD ÄR  VINNAREN I ALLT!!!

JESUS HJÄLPER OSS I ALLT  GENOM ALLT!!

  Gud hör bön, och det förstår man inte förrän man gett sitt liv och allt till Jesus. Man ber till Gud i JESU NAMN och tackar för bönesvar. Man ber med ett ärligt hjärta så som man tror att det är Guds mening med ens liv. Om man låter Gud sköta allt och ta hand om allt, då förstår man vem som är HERRE i ens liv! Ge ditt liv till Jesus och låt honom leda dig. Håll inget tillbaka, prata med Gud precis som du skulle ha sagt till en nära nära vän.  

Jesus är din vän och din broder, honom kan du LITA PÅ                   

/Anji

Vi lever i slutet av all tid, men man vill inte ta till sig bibelns ord...?  

/Anji

https://midnattsropet.se/har-gud-pa-forhand-bestamt-varje-manniskas-eviga-ode/

Text: Stig Andreasson (tidigare publicerad i Midnattsropet nr 3 2018)

Under hela kristendomens historia har teologer, kyrkofäder och vanliga människor grubblat på denna fråga. Har Gud utvalt några till evig frälsning och samtidigt förutbestämt andra till evig fördömelse?
Kyrkofadern Augustinus var den förste som utarbetade en s.k predestinationslära. Det latinska ordet predestination betyder just ”förutbestämmelse” och har blivit ett låneord i vårt språk. Augustinus predestinationslära togs sedan upp av den reformerta delen av protestantismen, främst genom reformatorn Johan Calvins skrifter.

Ännu idag är vissa kyrkosamfund starkt präglade av dessa tankar och tolkningar. Därför tar vi först en titt på den kalvinistiska predestinationslärans grundtankar.

Hur och varför tanken på en absolut gudomlig förutbestämmelse utformades.

Calvin kunde inte acceptera den katolska läran där människan framställdes som starkt medverkande till sin egen frälsning. Han trodde nämligen på människans totala syndafördärv. Ingen kunde därför direkt medverka till sin egen frälsning. Om människan, sådan hon är av naturen, säger ju Guds Ord: ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen förståndig finns, ingen som söker Gud.” Varje människa, överlåten till sig själv, saknar alltså andligt förstånd till att söka Gud.

Därför måste Gud ta initiativet till den enskildes frälsning, precis som han måste göra det för hela människosläktet. Jesus sa ju också: ”Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom.”

Så långt kan vi utan problem följa med i Calvins tankegång. Men i fortsättningen uppstår ett problem. Många människor synes inte uppleva denna dragning till att söka Gud. Andra däremot upplever den starkt och mäktigt. För Calvin måste detta innebära att Gud gjort ett speciellt ”nådaval”. Han har utvalt några till frälsning, andra till förtappelse. Bibeln säger ju också: ”Därför beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.

Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.” Gud är med andra ord suverän i sitt handlande, vilket enligt Calvin är och förblir ett mysterium för oss.

Här måste vi emellertid ställa frågan: Stämmer allt detta med Bibelns samlade och enhetliga undervisning? Eller visar Guds Ord på andra möjligheter att rätt förstå Guds plan och handlande? Låt oss se på några tydliga och viktiga bibliska sanningar.

Bibeln talar om utkorelse och förutbestämmelse på olika områden.

I Romarbrevet har vi exempelvis tre kapitel (9-10-11) som till stor del handlar om hur Gud utvalde ett speciellt folk till att vara bärare av hans uppenbarelse. Om judafolket skrev Paulus att ”Guds Ord har anförtrotts åt dem”. Han utvalde och förutbestämde dem med andra ord till detta.

Bibeln säger också att Gud utväljer och förutbestämmer vissa personer till särskilda uppgifter. Till profeten Jeremia sa Herren: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig och satte dig till en profet för folken.” Och aposteln Paulus vittnar om att han ”redan i moderlivet blev utvald av Gud till att förkunna evangelium bland hedningarna”. Att Gud faktiskt har en förutbestämd plan för vårt liv kommer fram i det löftesord som gäller oss alla och som lyder: ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra.”

Bibeln säger också att vår livslängd är bestämd på förhand.

”Alla mina dagar blev uppskrivna i din bok. De var bestämda innan någon av dem hade kommit” 
(Ps 139:16).

Detta ger oss en känsla av trygghet. Vi kommer att leva så länge Gud vill. Men det väcker också många frågor. Varför får somliga leva så länge, medan andra får ett så kort liv? På denna fråga har vi inget uttömmande svar.

Bibeln lär tydligt att frälsningen är tillgänglig för alla människor.

Då Calvin understryker att det är Gud som måste ta initiativet till den enskilda människans frälsning står han på solid biblisk grund. Gud måste först söka oss förrän vi får förstånd till att söka Honom. Varför så många människor synes förbli likgiltiga för sin egen frälsning är något vi inte fullt ut kan kartlägga. Men att detta skulle kunna förklaras genom någon sorts partiskhet från Guds sida är uteslutet.

Den s.k ”dubbla predestinationsläran” som innebär att Gud av evighet har bestämt varje individ, antingen till frälsning eller förtappelse, är därför på kollisionskurs med en rad bibliska sanningar.

1. Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen (1 Tim 2:4). Det är därför otänkbart att Gud skulle ha förutbestämt någon till förtappelse. Det tidiga 1800-talets store amerikanske väckelsepredikant Charles Finney skrev på sin tid: ”Gud är kärlek. Därför är det orimligt att han skulle ha skapat en enda människa med den avsikten att sända henne till ett evigt fördärv.”

2. Jesus har dött på korset för alla människor, inte bara för ett begränsat antal utvalda. Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra, men hela världens (1 Joh 2:2).

3. Gud vill ingen syndares död. Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. Istället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva (Hes 33:11).

4. Frälsningen erbjuds den som törstar. Ja, var och en som vill får ta emot den som en fri gåva. Den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta mot livets vatten för intet (Upp 22:17).

Många är kallade, men få är utvalda.

En av Jesu liknelser handlar om ett kungligt bröllop. En konung beredde en bröllopsfest för sin son. Inbjudan till festen gick ut i ett par omgångar med varierande resultat. Den profetiska betydelsen av detta faktum skall vi här inte gå in på. Vi bara konstaterar att konungens tjänare fick en sista order: ”Gå ut till vägskälen och inbjud till bröllopet alla som ni träffar på.”

Här i Sverige har vi på senare år haft flera kungliga bröllop. Det första var då kronprinsessan Viktoria gifte sig med sin Daniel. Då förklarade tidningarna att festen skulle bli strålande och att många var inbjudna. Men det gällde speciellt utvalda personligheter. Antingen måste man tillhöra en eller annan kunglig eller furstlig släkt i Europa eller också vara medlem av Sveriges regering. Det rörde sig med andra ord om en mycket selektiv och restriktiv inbjudan till på förhand utvalda personer.

I Jesu liknelse är det däremot en mycket generös inbjudan som kungens tjänare förmedlar. Den måste närmast uppfattas som universell. Ingen av de inbjudna kunde därför ha varit direkt utvald på förhand. Praktiskt taget alla fick ju en invitation. De inbjudna behövde inte ens skaffa sig bröllopskläder. Enligt en gammal sed i Österlandet stod den som inbjöd till bröllopet för den saken. Ingen behövde således känna sig för fattig, dåligt klädd eller ovärdig. Vem som helst fick komma. Men liknelsen omtalar också en person som kommit sig in i bröllopssalen utan bröllopskläder. Antingen hade han tagit sig in genom en bakdörr eller också hade han tackat nej till bröllopskläderna vid huvudingången. Han menade kanske att hans egna kläder var goda nog. Han blev utkastad. Detta säger oss att vår egen hemmagjorda rättfärdighet är otillräcklig. Mycken nutida förkunnelse säger till alla: ”Du duger. Du är bra som du är.” Men det är ett falskt evangelium. Ingen av oss duger som gäst i det himmelska bröllopet utan att först bli iklädd Jesu Kristi rättfärdighet, den som han vann åt oss genom sin död på korset.

Trots att många hade tackat nej till inbjudan blev bröllopssalen till slut full av gäster. Det var då Jesus uttalade de ord, som för många verkar gåtfulla. Han sa: ”Många är kallade, men få är utvalda.” Vilka var då de utvalda? Det kunde inte vara några andra än de som tackat ja till både inbjudningen och bröllopsdräkten. Både Jesus och apostlarna använder många gånger just uttrycket ”de utvalda” när de omtalar de troende som mottagit evangelium.

Låt oss nu tänka oss att kungen i liknelsen var allvetande. Eftersom han utan tvekan är en bild på Gud Fader måste väl detta vara underförstått, även om det inte nämns i liknelsen. Gud vet ju allt från all evighet. Kungen i liknelsen måste då i förväg ha känt till vem som skulle säga ”ja tack” och vem som skulle säga ”nej tack”. Hade han då varit verkligt restriktiv, då hade han väl bara inbjudit dem som han visste skulle tacka ja till hans inbjudan. Varför skulle han inbjuda de andra? Det var ju ändå meningslöst, eftersom de inte ville ta emot invitationen.

Men nej, han var inte restriktiv i sin inbjudan. Han ville inte att någon skulle kunna anklaga honom för partiskhet. Ingen skulle kunna säga: ”jag fick aldrig någon inbjudan”. Men som allvetande kände kungen på förhand dem som skulle komma att motta hans inbjudan. Detta för oss fram till en viktig bibliskt sanning.

Guds förutbestämmelse grundar sig på hans förutvetande.

Så gott som alla vanliga bibelöversättningar på engelska, tyska, franska och spanska säger att enligt 1 Petrus 1:2 är de troende ”utvalda enligt Guds förutvetande”. Detsamma står i norska och danska översättningar. För att finna samma ord i svenska biblar måste man märkligt nog gå antingen till den stora Studiebibeln eller Fjellstedts bibel från 1861. Waldenström är emellertid på rätt spår, då han i likhet med ”Normalupplagan” från 1884, använder uttrycket ”förutseende”. Sedan tillägger han att ordagrant borde det återges med ”förutkännande”. Waldenströms konklusion blir då helt enkelt: ”Guds förutvetande är grunden till utkorelsen.” Förutbestämmelsen bygger alltså på Guds förutvetande.

Detta blir väldigt tydligt i Romarbrevet 8:29. där det står: ”Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild.” Det är stor skillnad på att känna till något på förhand och att bestämma något i förväg. Eftersom Gud från all evighet kände dem som skulle komma att motta frälsningens budskap, kunde han förutbestämma dem till evig härlighet. Han kunde göra dem till sina utvalda.

Skriften säger också att det är ”i Kristus” som vi är utvalda. Det fria val som alla måste ta beträffande Jesu Kristi frälsningserbjudande avgör saken. Precis som bröllopsgästerna i liknelsen måste alla motta eller förkasta Herrens inbjudning. De som tar emot kommer in i bröllopssalen. De sägs allesamman vara kända av Gud från all evighet. De som förkastar invitationen måste stanna utanför. Men det betyder inte att de av evighet var förutbestämda till detta – de utestängde sig själva från bröllopsfesten genom sin otro och negativa inställning till Frälsaren.

Bibelns lära om förutbestämmelsen är inte avsedd att skapa ångest och ovisshet i de troendes hjärtan.

Jag träffade en gång en missionär som arbetade i ett område i Holland där den kalvinistiska predestinationsläran hade fört många människor in i en ångestfylld ovisshet om vilken kategori de tillhörde – de som var utvalda till evig frälsning eller de som var bestämda till evig fördömelse. ”Hur löser du det problemet?” frågade jag. ”Vi förkunnar att Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor, som det står i Bibeln”, svarade han.

Guds Ord uppmanar de troende att ”göra sin kallelse och utkorelse fast” (2 Pet 1:10). Det betyder helt enkelt att du bör vara fullt viss om att du mottagit Jesus Kristus som din personlige Frälsare och att du helhjärtat önskar leva honom till behag. Kan du ärligt bekräfta att detta är ditt fasta beslut och din innersta önskan? Ja, då kan också du glädja dig över att du inte bara är en av de många som blev kallade, men du hör även till de utvalda.

Till sist tar vi med den berömde evangelisten Moodys syn på saken. Han menade att på utsidan av porten till Guds rike står dessa Jesu ord skrivna: ”Kom till mig, ni alla! Den som kommer till mig skall jag sannerligen inte stöta ut.” Den sökande syndaren förstår då att frälsningslöftet gäller också honom. Spontant går han så in genom porten. På insidan läser han ett annat yttrande av Jesus: ”Ni har inte utvalt mig, men jag har utvalt er”.

Då förstår sökaren som just gått in genom porten: Det är inte min förtjänst att jag kom in i Guds rike. Det var Herren som sökte mig och kallade på mig innan jag ens hade förstånd att söka honom. Att jag nu står på insidan av porten är bara Guds ofattbara nåd.

PUBLICERAT I UNDERVISNING MÄRKT MED ETIKETTERNA 202305-06, STIG ANDREASSON

/Anji

En del är brutna, en del är stadiga och hela. En del har sorger och andra har bara glädje. Gud är god och hjälper i allt.

Man KAN ha glädje fast man har sorg. Man kan bli HEL.  Lyssna gärna här:

/Anji            

TRÖST. BÖN, GUD, HELIG, LUGN, He IS ALL.

Gud är god.

/Anji

Phil Wickham - It's Always Been You (Official Lyric Video)

 GUD ÄR  MED OSS, Han räddar oss från elände, om vi tror så finns han alltid för oss!

/Anji