Låt JESUS leda dig i livet,

Ge honom en chans att förändra,

hela och styrka dig i din nöd och i din oro,

fel eller brister.

/Anji

Åter till Ordet och bönen!

Vittnesbörd av Ragnar Sjöberg

*

Det är underbart att Herren verkar ibland oss. Katoliceringen har blivit så populär i kristenheten att man måste ha radband och Maria-statyetter, osv. Någon frågade om Jehovas vittnen och Islam, om det inte är lika farligt. När det gäller dem är det mer uppenbart att det är villoläror.
I katolicismen är det så mycket som är lika sanningen, men det är inte sanningen. Mycket i själva läran är samma sak, men praktiseras på ett helt annat sätt. Det farliga med katolicismen är också att det finns så mycket storslagna ritualer; kören sjunger pampigt och det tilltalar den naturliga människan. Det är farligt för det fångar den naturliga människan, som tror att det är andligt. Den naturliga och själiska människan är främmande för det som hör Guds ande till. Ännu en fara är att kyrkan tar hand om individens frälsning, man behöver inte tänka på den själv. Är man italienare eller fransman är man katolik av tradition, man har inte valt att bli det då man växt upp i det sammanhanget. Man har väldig respekt för kyrkan, men den personliga frälsningen är man främmande för.

Bibeln säger att vi själva måste ta emot Jesus som frälsare och uppleva pånyttfödelse och frälsning. Det har blivit så populärt med radband och frälsarkrans. Det är mycket fina tankar, men man är främmande för blodet och försoningen. Jesus finns inte med. Det är filosofier och mänsklig visdoms höga ord. Bakom all sådan falsk religion står själafienden.

Satan är nämligen religiös. Han har ingenting emot religion, men det ska vara bort ifrån all frälsning och sann gudsuppenbarelse. Där Gud verkar uppenbarar han sin vilja. Man förstår Guds Ord när det uppenbaras genom Guds Andes ledning. Sann tro på Gud, den tro som övervinner, är inte förnuftstro och mänsklig tro. Det är tro som Herren uppenbarar i sitt ord om sanningen.

Må vi vara vakna för att inte intas av det som ser tjusigt ut för människan. Det kan vara till fördärv. Vi läser i historien om hur katolska kyrkan har åstadkommit grymheter; fruktansvärda saker under århundradenas lopp. Den stora skökans synder når ända upp till himlen, står det i Bibeln. Det står också: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder” (Upp 18:4). Det är viktigt att inte låta sig besmittas av sådant som kan se bra ut för människan, men som inte är äkta.

Det som behövs är en förnyelse av det andliga livet; en återgång till Ordet och bönen. Jag har hört om att det finns grupper som börjar samlas igen omkring Ordet, bönen och Jesus. Inte omkring stjärnor och idoler, utan omkring Jesus. Då får man uppleva att han möter oss i våra hjärtan till frälsning och förvandling. Herren vill ingen syndares död, han vill inte att någon ska förgås, utan att människor ska bli frälsta. En del säger att Gud är kärlekslös som dömer människor till helvetet. Det är människan som bereder sin evighet. Herren vill frälsa alla. Egentligen är världen frälst genom vad Jesus har gjort, men det måste tas emot i tro. Katolicismen har mycket gärningslära; man ska göra goda gärningar. Men trons grund är inte goda gärningar, trons grund är att tro på Jesus Kristus, och då kommer goda gärningar som följd av det.

Det är underbart att märka att flera samlas omkring Ordet och bönen, då kan Herren få verka. Lewi Pethrus sa en gång att om han fått börja om igen, skulle han börja med en liten grupp på 20-30 personer på mötena och predika evangelium. Då får Ordet verka genom den helige Andes kraft och smörjelse. Gud välsigne er alla att få uppleva en underbar och mäktig förnyelse, och att Jesus blir ärad och upphöjd, och han får bli stor ibland oss.

Snart är han här, och det vet vi att det är förutsagt att det ska gå ut en massa förförelser i världen. Förförande andar. Det är det farligaste. Inte motstånd, för det vet vi vad det innebär, men förförelse. Må vi alla vara vakna så att vi inte grips av sådant. Må vi hellre gripas av Guds helige Ande till frälsning, förnyelse och förvandling. Gud välsigne er alla. I Jesu namn. Amen.

Från

 http://www.midnattsropet.se/2014/11/ater-till-ordet-och-bonen.html

Ja det finnns EVIGT LIV att få!

/Anji

Jesus öppnade himlen för mig. /Vittnesbörd:

https://midnattsropet.se/midnattsropet/jesus-oppnade-himlen-for-mig/#more-7239

Asta engagerade sig tidigt i socialistiska grupper som talade många ord om förändring, ideologi och revolution. Men hon såg ett djupt gap mellan de politiska fraserna och dess praktiska förankring hos individerna. Hon hittade ingen mening i det som hon befann sig i och tillgrep samma desperata åtgärder som många andra ungdomar; hon började använda narkotika. Det dröjde inte länge förrän hon var fast i citygängen i Stockholm. Då hette hennes liv vanmakt och hennes framtid hette fruktan. Men Asta blev frälst och vittnar här, snart 50 år senare, om Guds trofasthet.

Först och främst vill jag säga: vi är ett antal personer som bor tillsammans här i Skälby och vi har alla tagit emot Jesus till frälsning. Det är så underbart att få leva bland syskon som tror på Honom! Det blir en så fin atmosfär ibland oss här.

Jag vill berätta om hur jag fick möta Jesus till frälsning, och vill börja med något jag oroas och sörjer över, och det är att barn i vår tid inte får lära sig att knäppa sina händer och be till Gud i himmelen. Vem ska de gå till i en krissituation? Vem ska de vända sig till när föräldrarna grälar eller hamnar i olika tråkiga situationer? När jag var barn fanns det söndagsskolor och dit gick många barn. Man fick lära sig att Jesus är barnens vän, och att den som ber till honom får uppleva en trygghet i sitt innersta och att man inte är ensam och utlämnad.

Vi åkte till Gotland varje sommar och jag började tidigt att be till Gud att båten inte skulle gå under, eftersom jag hade hört talas om en tidigare sjöolycka. Att be till Gud gav en sådan frid och en ro, att få gå till Jesus med sitt bekymmer.

Så växte jag upp, blev stor och kom in i olika sammanhang. Jag började på högskola och umgicks i det akademiska livet, och Jesus, han försvann där i det akademiska dunklet. Men så hamnade jag i krissituationer utan att ha någon att vända mig till, ja jag hamnade i det djupaste mörker. Jag låg på mentalsjukhus och jag låg på Marias speciella sjukhus för narkotikamissbrukare.

Men så hade min mamma visat mig en liten annons i Dagens Nyheter, att Maranata hade bildat en Storfamilj på Johannelund i Bromma, och jag fick rådet att söka mig dit för att komma ut ur det elände jag befann mig i. Jag minns att jag låg där på Maria sjukhus och tänkte att “jag kan inte”, jag var så rädd att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag trodde att någon var ute efter att döda mig. När polisen hade skjutsat mig till Mariasjukhuset hade de bett mig att ligga på golvet så att ingen kunde se mig genom bilrutorna, och väl på sjukhuset vågade jag inte ligga i sängen utan jag la mig på golvet så att ingen skulle kunna se mig genom fönstret.

Men så gick jag ut på gatan och tänkte att jag måste ta en taxi och åka till Johannelund där Maranata höll till. Jag vågade inte ringa efter en taxi; man blir väldigt nojjig av amfetamin, så jag tog en taxi på gatan och frågade chauffören om han visste vart det där stället låg någonstans. “Nej, jag vet inte riktigt, men det letar vi oss fram till!” sa han och körde mig ut till Johannelund mitt i natten.

Arne Imsen, som var föreståndare kom ut och mötte mig. Jag fick sova där på Johannelund, och där blev jag sedan frälst och fick ta emot Jesus i mitt hjärta. Där blev jag född på nytt och kom bort ifrån detta ogenomträngliga mörker. Det står att “Jesus är ljuset som lyser i mörkret och mörkret ska inte få makt därmed”. Jag fick lära mig, då jag överlämnat mitt liv åt Jesus, att “var och en som tar emot Jesus i sitt hjärta, han ska få rätt att bli frälst”.

Från den dagen var allting helt annorlunda, det var förvandlat, och det fanns ingenting, inga frestelser som kunde övervinna detta att himlen hade öppnats! Jesus hade öppnat himlen för mig och han hade gett mig rätt till en boning i himlen; ett arv på den dagen jag lämnar det här livet! Det är detta jag har hållit fast vid hela tiden.

Under senare år blev jag väldigt sjuk. Jag låg på sjukhus kopplad till respirator och fick dialys varje dag. Man ringde till mina anhöriga och sa att de måste skynda sig att komma för att hinna ta adjö av mig innan det var slut. Personalen sa också till mig att det var så förunderligt, eftersom de flesta när de är sjuka på det här sättet brukar vara så oroliga och nervösa, men “du verkar ta det med ro”, sa de. Jag hade fått frid i mitt hjärta och ingen kunde rubba det. Efter några dagar vände det så de ringde till min bror som var på väg till sjukhuset och sa åt honom att han inte behövde komma, att det var över.

Gud hade gripit in och läkarna stod där med förundran och visste inte vad som hade hänt. Jesus lever, och han tar emot var och en som åkallar hans namn och som överlämnar sitt liv åt Honom! Då låter han ljus gå upp i det djupaste mörker, och man får en gemenskap; ett livets innersta gemenskap med syskon som är delaktiga i samma tro. Vi vet att han har berett oss en boning i himmelen.

Han har döpt oss i den helige ande och givit oss den heliga ande som en gåva, som upplyser våra liv, som ger oss förmågan att förstå vad han vill ha sagt till oss i sitt eget ord. Han säger: “jag kommer snart”, och därför vill vi predika om hans återkomst så att ingen blir efter på vägen och blir kvarlämnad.

Jesus kommer, Maranata. Amen!

/Anji