En chockerande ny studie från forskare i Australien och Kanada tyder på att det kan finnas elva miljoner ton plast på havsbotten, upp till 100 gånger mer än mängden som är synlig på ytan.
Denna studie är den första någonsin som uppskattar exakt hur mycket plast det finns på botten av havet. Generellt har forskningen fokuserat på flytande plast som samlas på ytan i stora ansamlingar som den berömda ”Great Pacific Garbage Patch”, som är dubbelt så stor som Texas, eller som spolas upp på stränder.
Det är nu tydligt att ansträngningarna för att rensa haven och oceanerna från plastavfall kommer att vara en ännu mer komplicerad och kostsam uppgift än tidigare trott.
”Vi vet att miljontals ton plastavfall hamnar i våra hav varje år, men vad vi inte visste var hur mycket av denna förorening som hamnar på vår havsbotten,” noterade en av huvudforskarna i studien i ett pressmeddelande.
”Vi upptäckte att havsbotten har blivit en viloplats, eller reservoar, för de flesta plastföroreningar, med mellan 3 och 11 miljoner ton plast som uppskattas sjunka till havsbotten.”
”Medan det har funnits en tidigare uppskattning av mikroplaster på havsbotten, tittar denna forskning på större föremål, från nät och koppar till plastpåsar och allt däremellan.”
Forskare använde två komplicerade prediktiva modeller för att uppskatta mängderna av stora plastföremål som når havsbotten. En modell använde data från fjärrstyrda fordon, medan den andra använde data från trålningar av havsbotten.
Resultaten från de fjärrstyrda fordonen visade att betydande mängder plast samlas på havsbotten nära kontinenter. Strax under hälften (46 %) av den förutsedda plastmassan med modellerna finns ovanför 200 meters djup. Djupare områden i havet, mellan 200 och 11 000 meter, innehåller de återstående 54 % av den förutsedda plastmassan.
Forskarna tror att den nya forskningen, genom att låta oss se exakt var plasten samlas, kommer att hjälpa framtida försök att minska plastföroreningar i haven.
Det har på senare år väckts allt större oro för nivåerna av plastföroreningar, och särskilt effekterna av mikroplastföroreningar.
Mer än nio miljarder ton plast beräknas ha producerats mellan 1950 och 2017, varav mer än hälften har producerats sedan 2004. Majoriteten av plasten hamnar i miljön, där den bryts ned genom väderpåverkan, exponering för UV-ljus och organismer av alla slag, till mindre och mindre bitar—mikroplaster och ännu mindre nanoplast.
”Sekundära” mikroplaster börjar stora och blir små, men det finns en hel klass av ”primära” mikroplaster som är små av design, som så kallade ”mikrokulor” som används i kosmetika.
Inom våra hem produceras huvudsakligen mikroplaster när syntetfibrer från kläder, möbler och mattor fälls. De samlas i stora mängder i damm och flyter runt i luften, som vi sedan andas in.
Mikroplaster har hittats i dimma, regn och snö. De är kända för att cirkulera med vinden. De har också hittats i varje mänskligt och djurvävnad, från tarm- och lungvävnad till ögon, lever, hjärna, livmoder och moderkaka.
AN IMPORTANT NEW MICROPLASTIC STUDY SUGGESTS, FOR THE VERY FIRST TIME, THAT WOMEN WITH HIGHER LEVELS OF MICROPLASTICS IN THE VILLOUS TISSUES OF THE WOMB (I.E. THE SURFACE OF THE PLACENTA) ARE MORE LIKELY TO SUFFER UNEXPLAINED RECURRENT MISCARRIAGES. PIC.TWITTER.COM/ILZJDXN2LZ
— RAW EGG NATIONALIST (@BABYGRAVY9) MARCH 10, 2024
Studier kopplar exponering för mikroplaster till nästan samtliga av de rådande kroniska sjukdomarna i modern tid, från autism och Alzheimers till Crohns sjukdom och cancer.
/ANJI
