Hela skapelsen har suckat länge, och en dag kommer det en förlossning, kan vi stå ut nu i det som är, och veta att allt blir annorlunda en gång? Jag vet inte hur du tänker, men jag vet att jag förr tyckte det var märkligt att längta efter en ny plats och en ny kropp och efter Jesus som skall komma. En ofrälst människa tänker inte på att skapelsen suckar och våndas utan många tänker istället som så: Varför gör inte Gud, (om han finns), någonting åt alla katastrofer och elände? Varför låter han människor lida så? Han är elak! Man kan inte tro på honom.

De förstår inte hans tanke och plan med människan och förstår inte hans nåd och kärlek och även hans ilska över människor som inte kan ta reson. Så står det i bibeln.

Granska följande bibelverser noga och du kommer att se vem den frälste och ofrälste är i Guds ögon och vad han säger om det som kommer sedan.Förstår du om du läser detta att du har ett val i fråga om himmel eller helvete?
* * * *
Rom 8:18  Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss.

Rom 8:19  Ty skapelsens trängtan sträcker sig efter Guds barns uppenbarelse.

Rom 8:20  Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, icke av eget val, utan för dens skull, som lade den därunder; dock så, att en förhoppning skulle finnas,

Rom 8:21  att också skapelsen en gång skall bliva frigjord ifrån sin träldom under förgängelsen och komma till den frihet som tillhör Guds barns härlighet.

Rom 8:22  Vi veta ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas.

Rom 8:23  Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning.

Rom 8:24  Ty i hoppet äro vi frälsta. Men ett hopp som man ser fullbordat är icke mer ett hopp; huru kan någon hoppas det som han redan ser?

Rom 8:25  Om vi nu hoppas på det som vi icke se, så bida vi därefter med ståndaktighet.

Rom 8:26  Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar.

Rom 8:27  Och han som rannsakar hjärtan, han vet vad Anden menar, ty det är efter Guds behag som han manar gott för de heliga.

Rom 8:28  Men vi veta att för dem som älska Gud samverkar allt till det bästa, för dem som äro kallade efter hans rådslut.

Rom 8:29  Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder.

Rom 8:30  Och dem som han har förut bestämt, dem kallar han ock, och dem som han har kallat, dem rättfärdiggör han ock, och dem som han har rättfärdiggjort, dem förhärligar han ock.

Rom 8:31  Vad skola vi nu säga härom? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?

”Sanningen om Julen” går att beställa för tryckkostnad 20:-/bok + porto av Karin Jansson – karin@mastercare.se

Detta är vad mitt hjärta ropar, Jesus hela mitt liv, jag måste bara berömma dig. Som en eld i mina ben, detta beröm kommer svämma över. Hoppet om härligheten, om Gud är för mig, vem kan då vara mot mig? Jag går framåt, kommer jag hitta ett nytt sätt att ge dig beröm, lyfta upp ditt namn, känner jag hopp inom mig.
Min Återlösare och min klippa, namnet över alla namn. Min frälsning och min sång. Klarhet till klarhet, härlighet till härlighet. Jag kommer att förvandlas av dig. Du härskar över allt, ditt namn är värd all lovprisning.

Jag tror dig när du säger att du är min klippa, jag tror dig när du säger att du är min styrka. För du vet bara mitt hjärta. Lugna havet runt mig. Du kommer fortfarande vara min säker räddning.
Du håller min värld i din hand, du kärlek är större än jag någonsin kan förstå. Vad jag än möter jag vet att du går före mig. Du hör min röst när jag ropar. Du kom ner långt från himlen och för att fånga min själ. Du öppnat ögonen till mitt hjärta.
Horisonten, når den så långt, nu är du förde mig till en speciell plats. Du glädjer  mig, avslöjade du djupet i mitt hjärta. Nu ser jag dig högt, hur bred och hur djupt din är kärlek är för mig. Som har gjort himmel och jord, du är allt vi någonsin velat. Du är allt vi behöver. Genom dina sår blir vi helade. Genom ditt blod vi är rena. Skuld och skam tvättas bort.
Du behöver inte frukta. Han kommer aldrig lämna din sida, du står på helig mark,  alla tårar torkas bort.
Resten av ditt liv börjar idag, just nu, just här. Detta är tid att börja om. Just här. inget att dölja, gränsen är borta, vi går vidare. Lev med en passion, lev med ett syfte, lev med en framtid. Är du redo?

Jag vet att du är trött och att du behöver vila. Jag vet att du har mycket och tänka på. Jag vet att du ibland somnar av trötthet utan att hinna be eller tacka mig. Jag vet att du ängslas av framtiden. Jag vet att du ibland gråter av förtvivlan i dina svårigheter och att du ibland känner att det vorre enklare om du inte fanns. Jag vet att du tänker och frågar dig själv "Älskar någon mig". Jag vet att du gråter och ditt inre smärtar. Jag att att du påminns av ditt förflutna som gett dig öppna sår.
Mitt barn. Du får vila i min famn, lägg dig och dina tankar i mina händer. Jag vet vad som finns i ditt hjärta när du somnar in. Du behöver inte ängslas över framtiden för din framtid är skriven i min bok. Dina svårigheter och din förtvivlan kommer att gå över. Jag älskar dig och har skapat dig det är därför du finns i denna världen. Du är satt här för en särskild anledning. Jag har gett dig liv och tagit bort dina sår, det tog jag på mig för att du skulle slippa ha ont i din själ. Jag kommer alltid att älska dig och du är mitt barn, och en pappa tar alltid hand om sina barn.

Är det inte underbart mina vänner bakom skärmen att det finns en Gud. Är det inte underbart vad Jesus gjorde för oss, underbart är det att han dog för oss så vi kunde få leva och få en relation med honom. Att hoppas, undras och förundras av hans storhet. Förundras över hans kärlek för var och en för oss. Att vi är älskade för dom vi är och att vi är underbart skapta och värdefulla för dom vi är. Att han har en plan för var och en av oss, att vi får vara hans redskap, att vi får känna och ge hans kärlek till andra som söker svar och livets mening. Livet kan vara otroligt svårt och kämpigt, men jag vet, jag vet att det kommer en befrielse för var av en av oss som kämpar, det kommer frihet och det kommer frid och förlåtelse. Du är så älskad och skapad perfekt och du har en mening med ditt liv även när det ser mörkt ut. Kom ihåg att mörkret kan aldrig aldrig vinna. Mörkret och döden är besegrad. Gå i frid mina vänner och känns er ÄLSKADE och bevarade i Jesu namn.Glöm inte av att Jesus lyssnar på dig och att han alltid finns för dig. Han kommer aldrig släppa dig.

"Jag har levt med min destruktivitet så länge att jag inte vet något annat. Jag tycker om det trygga, det invanda och jag vet vad jag har i min sjukdom, men jag vet inte hur det är att vara frisk. Då vet jag inte vem jag är."Det här skrev jag för en tid sedan. Känner du igen dig? Du vill egentligen inte må dåligt, du vill inte vara sjuk, men rädslan för förändring är så stor att den hindrar dig. Den håller dig tillbaka.Det är så bekvämt på något vis att ge efter för det invanda sättet att hantera ångesten. Det destruktiva som du inte vill att någon ska se. Du vet att det inte är rätt, men du orkar inte kämpa. Du orkar inte slåss längre.Jag förstår hur du känner. Jag vet hur det känns när ångestens vidriga klor river sönder din själ. Hur dess illaluktande närvaro får dig att må illa. Hur dess lögner hamrar sönder ditt hjärta och gör dig så rädd att du tror att du ska dö.Jag vet hur det känns.När jag var somsjukast - då var det här min vardag. Min helg. Hela minexistens. Hela mitt liv genomsyrades och kontrollerades av ångesten. Den låste mig. Den enda trygga platsen jag hade - det var min soffa.. Korta promenader tvingade jag mig till, att gå till affären krävdes flera dagars förberedelser.Min soffa är fortfarande min trygghet. Den finns där och välkomnar mig de nätter då ångesten är för jobbig. Men den är inte längre min primära källa när det gäller att känna mig trygg.Det jag nu vänder mig till - det är något helt annat. Jag hittar tryggheten i Gud. Den trygghet och den frid jag nu känner, det har jag nog aldrig känt. Förut var tryggheten att skära sönder min kropp, eller droga ner mig, eller dricka. Ta överdoser så jag försvann för en stund. Men jag behöver inte det. Det är inte mitt liv längre. Jag har lämnat det. Visst har jag delar jag måste jobba på, det har alla.

För första gången i mitt liv förstår jag vad det innebär att känna trygghet i Gud. Jag har fortfarande min depression och min ångest över motgångar, men nu har jag förstått att där Guds Ande är, där finns det frihet. Det är det jag fokuserar på. Inte på det jobbiga. Det finns där - men Guds frihet är så mycket större.Han har en kärlek till oss som inte går att förklara - man kan bara uppleva den. Och min bön i kväll - den är för dig som behöver känna frihet. Frid. Kärlek och omsorg. Så sätt dig tillrätta. Blunda och vet att någon ber för dig. För allt kommer att bli bra, du behöver bara tro.

Bless.

Att vara den som ingen ser - det kan ta död på ens själ.Att alltid ha den där känslan av att man bara flyter med. Man rättar sig efter andra för man vill inte vara till besvär. Till slut vet man inte vad man själv vill och man vågar inte säga ifrån. Man fortsätter att vara tyst. Man ler, nickar och håller med. Fast egentligen kanske man vill något helt annat - man har bara tappat bort det på vägen.Att alltid ha den där känslan av att man är besvärlig. Att andra tycker att man är jobbig. Man är den som hörs och syns mest. Man bråkar och provocerar. Man lägger märke till dig, men man ser dig inte. Man ser inte varför du gör allt det som andra ser. Man ser inte hjärtat som finns i dig. All den kärlek som du bär på. All den förvirring som gör att du inte vet hur du ska hantera livet.Två motsatser som egentligen vill precis samma sak - att bli sedd...Det finns en som alltid ser dig. Som har haft sina ögon på dig ända sedan du föddes. Faktiskt till ochmed medandu fortfarande låg i din mammas mage såg någon dig.Första gången som du minns att du kände dig förbisedd - då fanns Gud där. Höll sin hand om din rygg och Han kände din smärta. Första gången som du lyckades med något - då fanns Han också där. Kramade om dig och gladdes med dig.Om du faller ned i det mörkaste djup. Där allt är svart och du ser ingen mening. Då när du inte vet om det är värt det längre och du funderar på att ta död på dig. Även där finns Gud. När du inte orkar så är det Han som andas åt dig. Det är Han som håller sin hand runt ditt hjärta och ser till så att det fortsätter att slå. Det är Han som fångar upp dig.För mörkret är inte mörkt för Honom. Där Han är - där är det som att natten lyser som dagen och mörkret ska vara som ljuset. Och det är ju även så att ljuset alltid vinner över mörkret. Minsta lilla ljus vinner.