Efter 25 år i politiken och en abrupt avslutning som utrikesminister inleder Tobias Billström (M) nu en ny karriär som föreläsare. Priset för att delta? 78 000 kronor – per deltagare.

Billström meddelade i september att han skulle lämna politiken efter en karriär som spänt över 25 år, varav tio som minister. Själv angav Billström att avgången var ett val grundat på reflektion och framtidsplaner.

– Det finns inga slitningar mellan mig och statsministern, menade Billström i samband med sin avgång.

Nu står det klart att Billström, i samarbete med konsultföretaget Novare, ska erbjuda föreläsningar och utbildningar med fokus på geopolitik och affärsstrategi, rapporterar ekonomikanalen EFN om Billströms initiativ.

Utbildningen ska rikta sig till svenska företagsledare, ägare och styrelsemedlemmar och behandla hur Sveriges medlemskap i EU och Nato påverkar företagens affärsmöjligheter.

Två middagar ingår

Programmet omfattar två tillfällen – ett i Stockholm och ett i Bryssel. I februari 2025 hålls första delen i Stockholm, följd av andra delen i Bryssel i mars.

Kostnaden för att delta är 78 000 kronor per person. För detta får deltagarna därtill två middagar på köpet, men däremot tillkommer kostnader för resa och boende.

Utöver föreläsningarna och utbildningarna uppger Billström att han planerar att fortsätta driva egen verksamhet och utveckla sitt erbjudande inom ledarskap och strategi.

Den 14 januari 1993 förliste den polska färjan Jan Heweliusz i Östersjön då den var på väg till Ystad. 55 människor omkom varav sju som var svenskar.

Regeringen Bildt krävde att fartyget skull bärgas med hänsyn till de anhöriga.

Året därpå inträffade den största civila katastrofen i Europa sedan andra världskriget. 852 personer avled, varav 501 svenskar. Flera av dem var skolbarn. Hjälp erbjöds av åtskilliga länder och företag, men all hjälp avvisades kategoriskt.

Natten när Estonia sjönk pågick en Nato-övning i Östersjön, Sverige hade 22 fullt bemannade örlogsfartyg för bevakning av övningen, en del låg redan ute till sjöss samtidigt som andra stod med startklara motorer i kaj.

Samtidigt som döende människor låg i Östersjöns kalla hav med en svart himmel som tak, motverkade statsministern försöket att sätta in alla de räddningsinsatser som behövdes och som fanns tillgängliga.

Det skriver Stefan Torsell i boken M/S Estonia – Svenska statens haveri som skildrar den tveklöst mörkaste händelsen i svensk myndighetshistoria.

Både avgående statsminister Carl Bildt och tillträdande statsminister Ingvar Carlsson lovade det självklara: Kropparna skulle bärgas!

Så blev det dock inte.

Boken M/S Estonia – Svenska statens haveri, kan köpas på AlternaMedia förlag

Konspirationsteorin som blev till fakta

30 år har gått sedan katastrofen, även personer som idag är i 40-års åldern var bara barn när det inträffade och minns oftast endast enskilda TV och radiosändningar från dagarna efter olyckan.

Efter beskedet att kropparna inte skulle bärgas i december 1994 så har frågan om Estonia varit begravd och bortglömd för den stora allmänheten.

Tidig påpekades det av flera överlevare och oberoende journalister att:

1. Det måste funnits ett hål i skrovet, fartyget kan omöjligen ha sjunkit så snabbt annars.
2. Det kan ha smugglats militärt materiel stulet från Ryssland ombord natten som Estonia sjönk.

Båda dessa påstående avfärdades som “vilda konspirationer”, men är idag i stort allmänt accepterade. Hålet är väl dokumenterat och känt för hela världen. (Ref: Henrik Evertssons dokumentär “Fyndet som ändrar allt” från 2020)

2004 erkände försvarsmakten att det skedde smuggling av rysk militärutrustning på Estonia vid två tillfällen, två veckor samt en vecka före olyckan men absolut inte vid andra tillfällen.

2022 medgav försvarsmakten att det har förekommit smuggling ombord vid fler tillfällen men att det saknas dokumentation om dessa.

Mer aktuell idag än någonsin

Boken utkom i första upplaga 2016 och uppdaterades 2020. Den har sålt slut tre gånger.

Det är med ömsom gråt i halsen, ömsom totalt vredesmod när man med all idag tillgänglig fakta får följa myndigheternas hantering från katastrofnatten och de långdragna presskonferenserna med icke svar och rena lögner.

Torsell har gjort ett fantastisk jobb med att lägga pusslet, intervjuer med anhöriga, överlevare, tekniska experter, myndighetspersonal samt granskning av officiella dokument och utredningar gjorde av internationell expertis.

Det finns så många häpnadsväckande fakta om hur ärendet har hanterats, nedan följer ett smakprov:

Stolt Comex numera Acergy världsledande företag på bärgning listat på Oslobörsen erbjöd sig kort efter olyckan att bärga kropparna och meddelade att man hade ett startklart fartyg i närheten och kunde få upp alla kroppar på tre dagar.

Ines Uusman, ansvarig minister, fick frågan av några journalister varför man inte tackat ja.

– Det är inte ett seriöst företag, blev svaret.

År 2000 sjönk världens största attackubåt Kursk i Norra ishavet efter en explosion. Tillsammans med den ryska marinen bärgade Stolt Comex ubåten från 110 meters djup. Estonia ligger på 80 meters djup och bärgningsförhållandena är mycket enklare. Betänk att Kursk hade två kärnreaktorer ombord samt fullt fungerande kärnvapenmissiler och en mängd konventionella torpeder, bärgningen av kropparna på Estonia framstår som rena barnleken i jämförelse.

Den ryska ubåtsolyckan blev ett PR-fiasko för den då nytillträdde presidenten Putin. Hård kritik från rysk såväl som internationell press till följd av den långsamma hanteringen. Svenska media inte minst var mycket hånfull.

Hjälp accepterades dock från utlandet, Presidenten ställde sig öga mot öga med de anhöriga, fartyget bärgades och kroppar begravdes på kyrkogård. Alla kroppar utom tre av de totalt 118 identifierades, detta trots en explosion ombord motsvarande 100 kg dynamit.

Inget av ovanstående har skett i fallet med Estonia, alla ansvariga har försvunnit och flera myndigheter som genom åren har haft ansvar har senare lagts ner.

En bok som borde finnas i varje hem

Estonia är en konspirationsteori som blivit sann, men det som gör boken så viktig är inte avslöjanden om militärtransporter eller tekniska detaljer i sjunkförloppet som motbevisats utan den kalla, råa och brutala likgiltighet man visat de anhöriga till Sveriges största katastrof (fram till Tsunamin 2004).

Till skillnad från ämnen som migration, vacciner, Nato eller liknande som ofta är känsloladdade eller svåra att greppa så är hanteringen av Estonia något som alla kan relatera till och det är därför det är så viktigt att detta inte fortsätter att tigas ihjäl.

De fakta som presenteras i boken ger ovärderliga förkunskaper i hur långt makthavare kan gå för att dölja sina fel och brister.

Boken M/S Estonia – Svenska statens haveri, kan köpas på AlternaMedia förlag

/ANJI

Försvarets radioanstalt (FRA) bör snabbt få ökade möjligheter att hacka sig in i datorer och mobiltelefoner – det föreslår regeringens utredare.

– Det handlar helt klart om att göra dataintrång. Det är ett väldigt stort, potentiellt intrång i integriteten, varnar it-experten Leif Nixon.

FRA grundades redan 1942 och arbetar enligt uppgift primärt med signalspaning, avlyssning av terrororganisationer och kriminella grupperingar samt kartlägger individer och olika aktörer som uppges hota Sveriges säkerhet på ett eller annat sätt.

Exakt hur myndigheten arbetar har dock varit höljt i dunkel och FRA:s kommunikationschef har deklarerat att man ”inte diskuterar exakt hur vår inhämtning går till”.

En utredning som tillsatts av regeringen ger dock viss insyn i hur verksamheten fungerar och utredaren Johan Sjöö föreslår att myndigheten får större mandat att hacka människors mobiltelefoner och datorer – detta med hänvisning till att mycket av den trafik som FRA vill övervaka idag är krypterad.

– Det sker hela tiden en teknikutveckling och det är viktigt att vi håller jämna steg med motståndarsidan, menar FRA:s kommunikationschef Johan Billger.

Gäller alla slags uppkopplade enheter

– Teknikutvecklingen har gjort att det är mer och mer väsentligt att man kan hämta information som ligger still, till exempel i en PC, i en server eller i molnet, säger utredaren Johan Sjöö, lagman på Malmö tingsrätt och tidigare biträdande Säpochef, till Bonniertidningen DN.

Han vill se en ny lagtext som ger myndigheten större möjligheter att samla in ”lagrade signaler” – alltså att FRA fritt får hämta in information från samtliga typer av uppkopplade enheter som mobiltelefoner, bärbara datorer och skrivare – så länge det rör ”utländska förhållanden och information i utlandet”, rapporter tidningen. Det kan exempelvis handla om att man tar sig in i någons dator för att ta del av dokument som sparats.

Redan tidigare har FRA ägnat sig åt att hacka människors datorer, men förslaget innebär att detta ska kunna göras i större skala än tidigare och med färre begränsningar.

“FRA frångår sitt uppdrag”

– Det är verkligen att gå ifrån FRA:s gamla uppdrag, att lyssna på radiovågor i en eter som är fri, till att nu göra aktiva intrång i utrustning, säger Leif Nixon, senior säkerhetsexpert på it- och teknikföretaget Combitech.

Han är mycket kritisk och påpekar att myndigheten rent krasst vill utnyttja buggar i operativsystem, programvara eller andra säkerhetsbrister för ta sig in i människors datorer.

– Det handlar helt klart om att göra dataintrång. Det är ett väldigt stort, potentiellt intrång i integriteten. Det är viktigt att besluten fattas på ett rättssäkert och demokratiskt förankrat sätt, varnar han.

“Allvarligt omvärldsläge”

Själv hävdar regeringens utredare att han inte alls ser någon risk för att medborgarnas rättigheter inskränks med de nya förändringarna och påstår att han fokuserat mycket på medborgarnas integritet i samband med utredningen.

En annan förändring som utredaren vill se är att FRA ska få möjlighet att lyssna av även personer som befinner sig i Sverige – till skillnad mot idag då en av de avlyssnade måste befinna sig utomlands.

Det påstås dock att detta enbart ska användas i ”rena nödlägen när liv eller kritisk infrastruktur står på spel” – exempelvis om det finns uppgifter om att ett terrordåd snart ska äga rum.

I övrigt är det goda tider för FRA. Om tre år har myndigheten en budget på 3,6 miljarder kronor – vilket är mer än en fördubbling på fem år – och det är en dyster bild av världsläget man själva målar upp.

– Vi har ett allvarligt omvärldsläge. Krig i Ukraina, hot från främmande underrättelsetjänst, högre terrorhot, cyberattacker. Allt det gör att trycket på underrättelser ökar och då får vi fler uppdrag och mer resurser, förklarar Ola Billger.