NATO – krigsalliansen

från 12 maj, 2022 / från FRIA TIDER

 

 

NATO – från försvarspakt till krigsallians http://friasidor.is/nato-krigsalliansen/

NATO grundades 1949 som en försvarsallians mot Sovjetunionen. De tolv grundarna var USA, Kanada, Storbritannien, Frankrike, Danmark, Norge, Portugal, Island och Luxemburg. Efter Sovjetunionens fall, år 1991, expanderade NATO kraftigt och hade år 2021, 30 medlemmar. De nya medlemmarna tillhörde inte sällan just forna Sovjetunionen varför Ryssland fått bevittna hur USA och Storbritannien, som leder samarbetet, i allt snabbare takt närmat sig den ryska gränsen.

 

Sverige och Finland

 

Finland blev tvungna, på grund av sitt geografiska läge, att skriva under en vänskapspakt med Stalin, år 1948. Redan på 1960-talet kunde Finland dock övergå till en mer renodlad neutralitetspolitik. På 1990-talet närmade man sig väst genom att tillsammans med Sverige gå med i EU, där Finland också valde att införa Euron. Sverige förde officiellt en neutralitetspolitik fram till 1990-talet.

Sedan 1994 har både Sverige och Finland ingått ett samarbete med NATO, Partnerskap för Fred (PFF). 1997 gick Sverige med i Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR). Sedan 2014 deltar både Sverige och Finland i ett utökat samarbetet med NATO under Enhanced Opportunities (EOP) och 2016 skrev båda under Värdlandsavtalet, vilket ger NATO möjlighet, efter godkännande, att utnyttja Sveriges och Finlands territorium vid konflikt.

Dessa avtal har inte bara redan fört Sverige och Finland närmare NATO utan innebär att båda länderna deltar som partners i NATO-övningar och verkliga operationer, utanför och i hemländerna. 2020 fattade båda länderna beslut om en NATO-option vilket håller dörren öppen för en ansökan om det säkerhetspolitiska läget ändras.

 

 

Sverige och Finland står, som vi ser, redan med en fot inne i samarbetet. Vad är det då för allians Sveriges och Finlands politiker i allt högre grad närmat sig och så hett eftersträvar att vara medlem i?

 

NATO – från fred till krig

Sedan grundandet 1949, då NATO var en försvarsallians, dröjde det till 1990-talet innan NATO aktivt gick till anfall i Balkan. NATO hade nu blivit en militär allians med syfte att också intervenera i konflikter runt om i världen. Idén vid grundandet om en försvarsallians har idag muterat till en allians som med hjälp av krig ”skapar demokrati och störtar tyranner”.

Det officiella narrativet vid NATO:s inblandning i konflikter är nästan alltid att NATO måste skydda en oskyldig befolkning mot en påstått ondskefull tyrann. I verkligheten handlar det ofta om helt andra bakomliggande motiv. Tyvärr, visar det sig också, vid närmare granskning, att NATO:s strävan och ansträngning för en fredlig lösning ofta varit obefintlig.

Observera att alla konflikter har sin egen orsak och dynamik och att nedanstående granskning inte går på djupet till grundorsaken i konflikterna, utan enbart redovisar NATO:s och USA:s inblandning utanför sina egna territorier sedan 1990-talet.

 

 

Balkan – NATO:s första anfallskrig

 

Efter Sovjetunionens fall fanns det olika viljor om Jugoslaviens framtid. Området har länge varit föremål för olika stormakters ambitioner och vissa arbetade för att splittra Jugoslavien i självständiga republiker, andra för att hålla ihop federationen. 1992 genomfördes folkomröstningar om självständighet i alla delrepubliker, utom i Serbien som var den dominerande republiken i federationen och som också eftersträvade att behålla den.  Konflikten handlade inte bara om federationen utan också om de svårigheter som uppstod då folket i de olika republikerna bodde på båda sidor om de nya landsgränserna. Situationen påminner inte så lite om det vi ser idag i Ukraina.

Vi kan säga att Serbien och serberna, ortodoxa kristna, med nära band till Ryssland blev de som drog det kortaste strået efter att NATO deltagit i konflikten, 1992 till 2003. NATO genomförde, efter FN-mandat, sjöblockader, införde flygförbudszoner och gick till angrepp med 400 plan, år 1995, mot serber i Bosnien.

 

 

Kosovo kom att bli en särskilt öm punkt. De röstade för självständighet, år 1992, något som varken Serbien eller det internationella samfundet erkände. 1998 utbröt en väpnad konflikt där NATO, utan FN-mandat, sedan inledde ett ursinnigt bombkrig, både av militära och civila mål där tiotusentals fick sätta livet till, blev skadade och hemlösa. Efter kriget kördes hundratusentals serbier ut från Kosovo. Den ondskefulle tyrannen och diktatorn som fick bära allt ansvar, i västmedia, var Slobodan Milosevic. Till saken hör att Kosovo händelsevis också är rikt på naturtillgångar.

 

Konceptet visade sig fungera strålande och snart skulle andra regenter gå samma öde till mötes, inklusive miljoner civila som offrades för ”den goda sakens skull”.

Ryssland har aldrig erkänt Kosovos självständighet men USA och dess allierade har gjort det och hänvisar då till folkviljan uttryckt i en folkomröstning. Ryssland använder nu detta prejudikat (som NATO skapat) i Krim och Donbas, men denna gång anser USA och NATO att förfarandet, plötsligt, inte är legitimt – en dubbelmoral Putin inte är sen att påtala.

Sverige deltog med fredsbevarande styrkor under NATO, år 1995 (IFOR) i Bosnien och senare år 1999 till 2004 (KFOR) i Kosovo med ca: 700 soldater. Kroatien (2009), Albanien (2009) och Montenegro (2017) är idag medlemmar i NATO. Kosovo vill gå med (2022).

 

 

Afghanistan

Den 11 september 2001 överrumplades hela USA:s försvar (som alla var på övningar just denna dag) av 19 araber med mattknivar. NATO aktiverades och jakten på Al-Qaida och Usama bin Laden och ”terroristerna” seglade nu upp som det bärande temat de följande tio åren. Bin-Laden som aldrig ens funnits med på FBI:s lista över efterlysta för dådet, påstås omedelbart få skydd av regimen i Afghanistan. Den säger sig vara villig att samarbeta och eftersöka bin Laden om USA lägger fram bevis för hans inblandning. Någon sådan presenterar aldrig USA men det hindrar dem inte från att anfalla Afghanistan – ett krig som kom att pågå fram till 2021, d.v.s i 20 år. Kriget ledde till hundratusentals döda och skadade, miljoner flyktingar och uppskattas ha kostat 20 000 miljarder kronor.

I anfallet som påbörjades redan 7 oktober 2001, mindre än en månad efter 11 september, ingick USA, Storbritannien, Australien, Kanada, Italien, Nya Zeeland och Tyskland. Sverige deltog redan från 2002 med underrättelseförband men kom år 2009 att bli stridande, något som kritiserades och därför ändrades, år 2014. Den svenska insatsen avslutades 2021 och hade som mest 500 aktiva soldater, varav 5 har dött och 30 skadats. Kostnaden för svenskt vidkommande uppskattas till ca: 20 miljarder kronor.

 

 

2022 avslutade USA och NATO sitt krig i Afghanistan under förödmjukande former. Argumenten för kriget i Afghanistan har varit många, från jakten på ”terrorister” till demokrati och införandet av feminism. De flesta seriösa oberoende bedömare är idag överens om att 11 september var en falsk flagga, en psykologisk operation, med syfte att få i gång kriget mot ”terrorismen” och därmed störta ett antal regimer i Mellanöstern, skapa rädsla och att med nya lagar övervaka och kontrollera den egna befolkningen för ”att skydda dem”.

Irak

 

 

Efter 11 september 2001 passade USA på att leta efter potentiella ”terrorister”. Man anklagade Irak för att vara inblandad i 11 september, att skydda terrorister och vara en fara för omvärlden genom sitt stora innehav av biologiska och kemiska stridsmedel. USA krävde att Irak skulle avrustas av FN. Ryssland, Frankrike och Tyskland gick emot detta och man skickade inspektörer som varken då eller senare hittade något av det som USA påstod fanns.

USA gick ändå till anfall på eget initiativ, Vid sin sida hade man Storbritannien, Australien och Kurderna. Kriget pågick från 2003 till 2011 där miljoner dött, skadats, blivit hemlösa och inte minst tvingats på flykt.

USA och dess allierade hade hundratusentals soldater i Irak och efter anfallskriget 2003 försökte man inrätta (tillsätta) ett nytt legitimt styre, något som både FN:s säkerhetsråd och Sverige hyllade och stod bakom. Irak var dock sönderbombat och förstört och i detta vakuum lades grunden för av väst understödda islamska terrorister (ISIS/ISIL) som i sin tur kom att berättiga till en fortsatt militär inblandning från USA och andra. 2015 antog säkerhetsrådet en resolution att internationella styrkor kan använda militärt våld både i Syrien och i Irak för att bekämpa IS, något också Sverige ställt sig bakom.

Krav har ställts från Irak och Syrien att USA ska ta bort sina trupper men det kommer inte ske enligt amerikanska talespersoner. USA har därför kvar tiotusentals trupper i regionen, även om de i allt högre grad har döpts om och påstås ägna sig åt annat än direkta strider. Inte minst i oljerika kurdiska Irak har USA (och Israel) en stark närvaro.

 

 

Oljan i Irak var innan kriget statlig. Efter kriget kom omedelbart tal om privatiseringar. Exakt hur det ser ut idag kräver ett eget inlägg men Iraks president har påpekat att hundratals miljarder dollar försvunnit genom stöld av irakiska olja sedan anfallskriget, något som möjliggjorts bland annat genom framväxten av IS som säkerställer oreda och kaos.

Sverige deltog inte med trupp under anfallskriget men skickade år 2014, på Iraks begäran, trupp (50 – 100) för att utbilda irakisk militär i bekämpandet av ISIS. Truppen drogs tillbaka år 2019.

 

 

Libyen

2011 var det dags igen. Denna gång var det den ondskefulle diktatorn Muammar Gaddafi som måste störtas. Han trodde sig kunna trotsa psykopaterna men de krossade honom i stället. Gaddafi som använde landets oljefyndigheter för att gynna sitt eget folk hade också planer på att börja handla olja i den egna valutan. Sagt och gjort, så dyker det plötsligt upp interna stridigheter mellan fraktioner i landet och när Gaddafi svarar går västmedia i full extas och väljer ut, fabricerar och förstorar upp allt hemskt han påstods ha gjort, samtidigt som allt annat döljs.

Attacken leddes av NATO där även Ryssland sade ja till ett FN-mandat, då under president Medvedev. Rysslands godkännande avsåg enbart ett eldupphör samt en flygförbudszon och inte de följande angreppen.

Libyen bombades sönder av NATO där även Sverige, Qatar och Förenade Arabemiraten deltog. Sverige skickade, efter förfrågan från NATO, åtta JAS-plan i två omgångar.

 

 

Libyen som då ansågs ha den nionde största oljereserven i världen är idag allmänt ansedd som en ”failed state” i kaos. Någon trygg och stabil ”demokrati” har det inte blivit. De interna konflikterna pågår för fullt. Vem som lagt beslag på oljan kräver en djupare granskning. Ingen vet heller riktigt säkert vem som lade beslag på landets omfattande guldreserv.

Ukraina

Situationen i Ukraina är belyst i andra inlägg. Det som är värt att påpeka är att den aktiva inblandningen från väst och framför allt USA i Ukraina visar hur det gått till i många andra konflikter där man önskat se regimskiften. Stegen följer ofta en mall:

a) understöd öppet och dolt krafter i landet som är motståndare till regimen b) skapa konflikt c) vänta på ett militärt svar d) när svaret kommer sätt fokus och överdriv det militära svaret e) skriv inget om bakgrunden och förenkla allt till en kamp mellan de onda och de goda för att kunna sälja in det till en avtrubbad allmänhet f) undvik alla samtal och strävan efter en fredlig lösning.

USA:s finansiering, planering och understöd till kuppen Euromajdan år 2014 är förklaringen till mycket av det som idag sker i Ukraina. Hela NATO står bakom och konflikt är det man söker, till varje pris. Målet denna gång är inte Ukraina utan att försvaga, omringa och isolera Ryssland från Europa.

 

 

USA styr NATO

NATO domineras av USA och Storbritannien. Tidigare var det Storbritannien som koloniserade världen – USA höll en låg profil. Sedan 1900-talet är det tvärtom. Eftersom USA blivit allt aggressivare och helt dominerar NATO är det intressant att titta på USA:s inblandning i olika länder. Fokus ligger från 1990-talet och framåt eftersom det var då NATO borde ha avvecklats. USA:s inblandning i regimskiften är dock hundratals sedan 1900-talets början från Banankrigen i Nicaragua till sänkningen av sitt eget fartyg USS Maine för att starta ett krig med Spanien om deras kolonier…till den falska attacken på sitt eget fartyg i Gulf of Tonkin innan Vietnamkriget…och så vidare…Nedan några axplock från USA:s inblandning i konflikter sedan 1990.

Syrien (2005 – pågående)

 

2005 stoppade George W Bush de officiella diplomatiska relationerna med Syrien och enligt Wikileaks finansierade USA oppositionella krafter i landet. Efter en intern konflikt i Syrien påbörjade USA propagandan 2011 genom att först kräva att president Bashar al-Assad måste avgå och införde samtidigt ett embargo mot den syriska regeringen. Med början 2013 finansierade man och tränade så kallade moderata rebeller, i verkligheten legosoldater med olika beteckningar, bland annat ISIS. USA anklagade Syrien för att ha dödat civilbefolkningen i Ghouta med raketer innehållande sarin. Flera hundra dödades. Några konkreta bevis för att den egna regeringen var ansvarig hittade FN:s inspektörer dock aldrig.

2018 bombade USA, Storbritannien och Frankrike Syrien på grund av en påstådd gasattack i Douma, rapporterad av De Vita Hjälmarna. De flesta oberoende forskare anser idag att attacken var iscensatt just för att kunna anfalla landet. De Vita Hjälmarna är en del av USA:s och NATO:s krigsmaskin och Ryssland varnar nu för att de, igen, kommer att ”hitta på” en ny kemisk attack i Ukraina, något som är mycket troligt. Fördömandet av Ryssland kommer sedan att vara enhälligt i västvärlden men efter Douma är De Vita Hjälmarnas trovärdighet noll i mångas ögon.

 

 

USA, Turkiet, Israel och Kurderna ockuperar, olagligt, stora delar av Syrien.

Georgien

Georgien ligger vid västra Svarta havet mellan Turkiet och Ryssland. Georgien och Rysslands nära relation går hundratals år tillbaka i tiden. Efter Sovjetunionens fall kom landet att ledas av en ryssvänlig regim under Eduard Sjevardnadze. USA drog dock tillbaka sitt stöd runt år 2000 och började i stället finansiera och understödja en helt västlig orientering av landet.

Efter en rosa färgrevolution 2003 blev den i USA utbildade juristen, Mikheil Saakashvili, president. Han var oerhört västorienterad och USA har gett omfattande bistånd till landet för att ”stödja dess demokratiska utveckling och närmande till väst”. 2008 gick det så långt att man tog upp frågan om Georgiens medlemskap i NATO. Omedelbart förklarade sig de två områdena i Georgien, Sydossetien och Abchazien självständiga och erkändes av Ryssland, med hänvisning till Kosovo-prejudikatet.

 

 

Georgien mobiliserade militärt, likväl som Ryssland, där den senare gick segrande ur striden. Ryssland är mycket negativt inställd till att Georgien går med i NATO. Sedan 2008 har länderna därför ingen formell diplomatisk relation. Ryssland har enbart beskickning i Tbilisi, Georgiens huvudstad.

2013 anklagades president Saakashvili för ett antal brott, bland annat ett mord 2006. Han flydde då till Ukraina där han fick medborgarskap. Han deltog som talare på Euromajdan, år 2014 och blev utsedd till guvernör i Odessa av Petro Poroshenko samt medlem av ukrainska parlamentet. 2016 blev han ovän med Poroshenko och av med sitt medborgarskap. Han flydde till Nederländerna men fick tillbaka medborgarskapet igen genom Volodymyr Zelensky, år 2019.

 

 

Ytterligare färgrevolutioner

Mönstret känns igen från dessa färgrevolutioner. De stod på sin höjd under 2000-talet då Ukraina hade sin orangea 2003 samtidigt som Georgien sin rosa, följt av Vitryssland, Uzbekistan och Armenien år 2005. 2012 försökte Aleksei Navalny sig på något som kan liknas vid en färgrevolution i Ryssland, detta efter att Pussy Riot (sponsrad av George Soros) iscensatt nakna provokationer framför bland annat kyrkor. Rörelsen fick mycket uppmärksamhet i västmedia. Ingen av ovanstående nådde någon större framgång.

 

 

Ofta finns konflikter i ett land som är legitima men saken blir inte bättre av utländsk inblandning i dem. Ryssland har förbjudit en rad organisationer att verka i landet just för att man främst är där för att underblåsa konflikt. En olycklig konsekvens av dessa försök att infiltrera och ta över genom kupper och färgrevolutioner är att länder måste bli mer auktoritära för att skydda sig mot utländska påverkansoperationer eller kanske är det just denna utveckling psykopaterna eftersträvar?

 

 

Slutsats

När Sverige och Finland nu snart ansöker om medlemskap i NATO styrs vår utrikespolitik helt av USA. Vi går inte bara med i en krigsallians som leds av ett land som infiltrerar och genomför regimskiften, skapar kaos och underblåser konflikt runt hela jorden – vi ansluter oss till en konfliktsökande organisation som helt saknar liknelse med den försvarspakt NATO var när organisationen grundades 1949.

 

Talespersoner för USA har uttryckligen sagt att målet är att försvaga Ryssland och ett fiffigt sätt att göra det är just att omringa Ryssland med fientligt inställda stater. Dessa talespersoner har också uttryckt ambitionen att göra NATO globalt. Det handlar inte längre om en pakt med Atlanten som gemensam nämnare – hela världen ska vara föremål för NATO:s inflytande. USA har fler än 600 baser utanför sitt eget territorium och man har sedan 1900-talets början, genom krig, regimskiften och samarbeten, fångat länder som låter USA operera från sitt territorium.

 

 

Efter Sovjetunionens fall har USA:s och därmed NATO:s ambitioner ökat dramatiskt, detta samtidigt som Kina och Ryssland byggt sig allt starkare. Det finns allt färre stater i världen som idag är neutrala och trovärdigt kan agera utifrån detta internationellt. Sverige och Finland var kanske inte helt perfekta i denna roll men sedan 1990-talet har linjen i stort kommit att överges. En NATO-anslutning är därmed kanske mer att se som en formalitet som bekräftar det som redan skett de senaste 30 åren.

USA och Storbritannien visade under både första- och andra världskriget att man gärna låter andra utkämpa huvuddelen i de konflikter man är med och underblåser. Ryska och tyska folken var därför de som fick lida mest av dem. Både Sverige och Finland klarade sig hjälpligt undan de värsta skadorna tack vare vår låga profil. Det som nu sker är en helt unik och ny situation där konfliktytan, helt i onödan, flyttas från söder upp till våra breddgrader.

Den tidigare så breda politiska enigheten om ett Sverige utanför NATO har nu förbytts i en lika tydlig enighet om att Sverige bör gå med. Det enda parti som protesterar är Vänsterpartiet vilket hedrar dem. Övriga riksdagspartier sätter villigt Sverige på kartan för en framtida större konflikt samtidigt som världen tappat en av få röster i världen som trovärdigt kan fungera som neutral medlare i konflikter och verka för fredliga lösningar.

 

 

Allt tyder på att psykopaterna bestämt sig för att provocera fram en större världskonflikt. Det är mycket troligt att centrum för en sådan, igen, kommer utspela sig i Europa. Ett neutralt Sverige med starkt försvar och beredskap hade tjänat både svenskarna och det internationella samfundet väl – nu blir det sannolikt tvärtom. Vi befinner oss precis vid frontlinjen och kommer, för eller senare, få vad vi förtjänar, då vi inte har kraft nog att stoppa våra egna vansinniga politiker från att ta oss ur askan in i elden.

 

/Anji

Napoleon tillbaks?   FRÅN  Peter Krabbes sida

 

 https://peterkrabbe.wordpress.com/2024/04/12/napoleon-tillbaks/ :

Så har då värmen kommit till Sydfrankrike. Temperaturerna infinner sig som vanligt på 25- 30-gradersnivån samtidigt som solen värmer och ger energi. I nordvästra Frankrike och längs Seines flodsystem är istället översvämningarna på katastrofkurs och många byar får se sina hus och gator stå under meterhögt vatten.

 

Kusten mot Engelska kanalen drabbas av storm efter storm, med stora skador, jordbrukarna kvider av att se sina odlingar ruttna under vattnet och räddningsmanskapet hämtar åldringar med båt ur deras fönster, all el och telekommunikation är bruten.

 

Biltak ses sticka upp ur en odefinierad vattenmassa där land och flod är ett. En diagonal genom Frankrike delar landet i katastrofområde respektive sommarparadis. Om allt detta nämns inte ett ord i svensk media, istället rapporteras från Japan, Kina, Ryssland och Sydamerika.

 

Macron fortsätter att spela pajas och hotar med diverse tokigheter. Terrordådet i Moskva av IS tolkar Macron som att nu kommer Ryssland att utföra ett liknande mot OS i Paris. Hur får man logik i detta? Jo, i takt med att Putin klarlägger vem som ligger bakom dådet i Moskva pekar pilen mot Ukraina, varifrån terroristerna både anlänt med bil och tänkt fly tillbaks.

 

Dessutom handlade det om betalda legoterrorister, inte ideologiskt motiverade självmordsaktörer som drömmer om paradiset. Från Ukraina pekar det vidare mot NATO för planering och utrustning. Eller snarare Frankrike. Macron vet att Putin vet. Macron har sedan en tid stationerat en arméstyrka i Rumänien vid gränsen till Ukraina och hotar dagligen med att denna skall sättas in i strid på Ukrainas mark. Frankrike agerar därmed utanför NATO:s kommando i egen sak. Putin har meddelat att Macron bör skicka med lika många likkistor om han låter sina mannar gå över gränsen. De kommer han att behöva. Röd linje gäller.

Putin frågar sig hur CIA kunde veta att detta terrordåd skulle inträffa om man inte deltagit i planeringen, eftersom den annars skarpa ryska underrättelsetjänsten inte visste, vilket är rimligt.

 

 

När man dessutom vet att sionistisk verksamhet tvångsmässigt ger en hint i förväg när man tänker ställa till med djävulskap, är slutsatserna logiska. Däremot finns det inte på kartan ens att Ryssland skull gå i fällan genom att agera mot oskyldiga idrottsmän och åskådare på ett OS. Detta försök att demonisera Ryssland ger bara ett löjets skimmer över det allt mer desperata NATO. För att skrämma fransmännen går man upp till nivå 5 med tungt beväpnade poliser överallt på gatorna.

 

 

Allvaret i allt detta är att man ändå kan tänka sig en noga planerad false flag under OS i syfte att kasta skulden på Ryssland och därmed få en anledning att gå över gränsen i öster. På så sätt skulle man kunna eskalera kriget innan valet i USA blir en realitet, det blir allt tydligare att man inte kommer att kunna spela bort Trump från presidentposten och därmed tvingas retirera till en fredsförhandling i Ukraina. Action i sista minuten.

 

Macrons kelande med sionistkompisen Zelensky kan vara svårt att förstå om man inte vet hur Macron totalt misslyckas i de afrikanska f.d kolonierna. Förutom den fysiska attraktionen finns det sakskäl. Viktiga råvaror för Frankrike som uran till kärnkraftverken och litium till bilindustrin kommer nämligen därifrån. Ryssland tar allt mer över kompisskapet med de afrikanska ledarna genom att erbjuda utveckling istället för rovdrift på råvaror. Där har man hjälp också av Kina och Indien. Frankrike får snällt packa ihop sina militärförläggningar för resa hem till moderlandet. Detta skyller man nu, som dåliga förlorare, på ryssarna.

 

Det är rimligt att i nuläget se Macron personligen som det största hotet för att ett krig i större skala skulle kunna bryta ut under sensommaren. Vi får hoppas att de övriga aktörerna i den franska politiken – Marine Le Pen och Melenchon – sätter ner foten och stoppar denna eskalerande galenskap.

 

Peter Krabbe

Resebrev 2 från Sydeuropa.

 

 

/Anji

 

 

KUNSKAP om Världen???  Ett måste. 

 

/Anji

 

 

VÄLKOMMEN HIT!

 

 

DENNA LÄNK INNEHÅLLER: 

 

Ett nytt lagförslag som hotar yttrandefriheten är bara ett av flera tecken i tiden som väcker oro inför utvecklingen i Frankrike, ett land som just nu präglas av stora folkliga protester och hårda sammandrabbningar med polis.

I denna intervju får vi möta rättviseaktivisten Cécile Maichak, samt
Véronique Piller, fransyska som i Stockholm sedan många år.

 

_______________________

 

HELA världen lider av samma problem, våld, osäkerhet, protester, penningproblem, svält, tyranni,.............. och mer.

 

 

/Anji

   

PETER KRABBE SKRIVER OM FÖLJANDE:

Årets upplaga av Folk och Försvar har medfört en stor fördel för oss som har en alternativ syn på NATO:s image. Det svenska folket börjar nämligen förstå att det finns en avvikande agenda hos landets ledning vad gäller försvarets uppgifter. Istället för att stärka vårt eget försvar i enlighet med Sveriges traditionella roll i världspolitiken har vi nu fått en regering som förordar provokativa och krigsskapande samarbeten med världens mest aggressiva nationer, allt i syfte att hjälpa globalismens aktörer att locka in det asiatiska blockets nationella försvarare i en förödande krigskarusell, med enda syfte att krossa deras växande ekonomiska övertag i en värld som nu snabbt ändrar utseende. Den asiatiska ekonomin står på tröskeln till absolut dominans över en västvärld som istället närmar sig konkursens rand.

 

Stora delar av Asien har kontrollerats av västvärldens kolonialmakter Spanien, Portugal, Frankrike och England ända sedan 1500-talet, de har vant sig vid att kunna styra och ställa som man vill. Kina, Indien och Rysslands snabba ekonomiska utveckling får nu kolonialmakternas fotspår att framstå som fossiler med enbart antikvariskt intresse. Anledningen är – förutom en snabb utveckling av kunskapsnivån – att världens kvarvarande råvarutillgångar finns där och inte längre hos oss. Vi har själva lagt grunden för deras exploatering, men förlorat kontrollen över utvinning och vinsthantering. Följden har blivit att de nya asiatiska storstäderna får USA:s stolthet Manhattan att se ut som en hundkoja i jämförelse. Ve och fasa. Här krävs det bomber!

 

 

Inte ens de judiska bankirerna som hållit västvärlden i ett järngrepp i århundraden har förmått tränga igenom de politiska spärrarna i öst för att försöka ta över kontrollen. Putin har varit målvakt i detta avseende och Asiens ledare följer efter. Panik i Israel! Inte ens arabstaterna går att styra längre, man badar i olja och därmed pengar till både välfärd och arméer. Ryska vapen överträffar amerikanska i prestanda. När de amerikanska vapenleverantörerna går i konkurs är Israel illa ute. Araberna har lagt svärden åt sidan och lyfter på locket till sina välfyllda robotförråd istället. Kamelerna har bytts mot dödsbringande drönare. Spelplanen har fått ett nytt utseende.

 

 

Situationen är egentligen densamma som rådde under slutet av 1800-talet, då engelsmän och fransmän med förskräckelse såg det nya förenade Tyskland växa ekonomiskt i en takt som fick kolonialismens tidigare herrar att tappa byxorna. Detta måste vi stoppa! Svaret blev ett världskrig där man provocerade fram ett krig mellan Tyskland och deras konkurrenter för att knäcka Tysklands växande ekonomi. Det lyckades ju bra, man knäckte både Tyskland och tsarens Ryssland och stoppade Tysklands expansion i det av England och Frankrike kontrollerade Mellanöstern och Afrika. Turkiet fick svälja förtreten och pausa sina drömmar om ett återupprättat Ottomanskt Rike.

 

 

När de judiska bankirerna försökte sopa ihop resterna av Tyskland efter WW1 för att ta över både inkråmet och styret kom den där eländige korpralen (citat Churchill) och skapade en ny stormakt IGEN, nu utan judiskt kapital. Ve och fasa, dags för ett nytt krig! Det gick som det brukar när en slåss mot alla.

Efter WW2 blev det ordning igen – judiskt styre i västvärlden, inklusive Tyskland. Israel på plats i Mellanöstern. Världens finanser styrs från USA, USA:s finanser styrs av Federal Reserve, Federal Reserve styrs av judiska banker. Nu skall väl ändå allt fungera?

 

Men kommunismen hade blivit övermogen och Sovjetunionen avvecklades. Asiens stater började tillämpa centralstyrd marknadsekonomi, där avveckling ersattes med utveckling. Kolonialmakterna sparkades ut en gång för alla, deras papperspengar ersattes med det äkta guld som väst trodde låg och väntade på dem istället. Oljan flödade och Asiens ekonomier växte upp som svampar ur jorden. Samma katastrofsituation som i Europa 1914. Här behövs ett nytt krig!

Ryssland var naturligtvis farligast. Deras planer för försäljning av sina enorma olje- och gasfyndigheter till Europa, skulle visserligen skapa ökat välstånd i EU, men samtidigt skulle ju Ryssland bli ett rikt land. Det måste förhindras med alla medel! Precis som med Tyskland för hundra år sedan. Det gäller att agera i tid! Ryssland måste knäckas, även om Europa följer med på kuppen! USA ligger ju ändå säkert på andra sidan Atlanten, lite får de väl lida – baguettebärare och spagettiätare! De har ju ändå sina viner att trösta sig med.

 

 

Vårt öde är att NATO, med syfte att försvara västvärlden mot kommunismen, inte kunde läggas ner eftersom dess krigsmakt är en grundbult i amerikansk ekonomi. Utan vapenindustri inget USA. Utan krig ingen vapenindustri. Utan krig inget USA. Hmmm.

 

Är ni trötta på all historia? Låt oss då se på vad som händer idag!

 

USA har ersatt Europas ekonomiska kolonisering av övriga världen med en militär kolonisering som innebär att världens största militärmakt har militära baser över i stort sett hela jordklotet. Syftet är naturligtvis att kunna garantera de amerikanska storföretagens fria tillgång till råvaror och billig arbetskraft för sin egen industri. Numera kan man acceptera att denna industri finns i de länder som har råvarorna, förutsatt att man styr deras statschefer och därmed deras befolkningar. Därför behöver man ha en krigsmakt på plats som kan garantera detta. Om någon i sitt nationalistiska patos skulle vilja sköta sig själv måste ju detta tas omhand. Det vore ju ett brott mot demokratin och demokrati finns bara i USA. Eller inte…

 

 

USA:s överlevnad är beroende av landets förmåga att styra världens ekonomi. Med hjälp av sin krigsmakt måste man ta ekonomiska positioner i de viktigaste utvecklingsländerna, speciellt de som har en snabbare teknikutveckling än USA självt. Men det går inte längre lika lätt som när man initierade WW1 och WW2. USA hinner inte med. I denna kapplöpning mot tiden föds många agendor.

 

 

• Den viktigaste är att ta över den statliga kontrollen över det snabbt växande asiatiska blocket. Det kan man inte längre utan att starta ett krig.
• En annan är att minska jordens befolkning radikalt. Det handlar om möjligheten att behålla kontroll. Israels 15 miljoner invånare eller USA:s 350 miljoner kan inte stå emot världens 8 000 miljoner invånare. Därför behöver man krig, svält, sjukdomar eller naturkatastrofer riktade mot utvalda grupper. Kristna och muslimer är sådana favoritgrupper av förklarliga skäl, fundamentalistiska religiösa är svårast att styra. De ses dessutom som avarter till judendomen. Arbetskraft kan idag ersättas med robotar. Enklast och snabbast är ett världskrig med modern teknik.
• Ytterligare en är att hindra utvecklingsländer från att bli rika på naturtillgångar som olja, gas och metaller. Dessa länder måste istället tas över genom krig. Ett alternativ är att förbjuda användningen av dessa råvaror, det gör man genom att skapa klimatagendan. De minsta länderna kan kompenseras ekonomiskt.
•  

Om vi ser på världskartan är den sannolika planeringen följande:

 

Ett dominospel där Ukraina med hjälp av NATO skulle fälla Ryssland, vilket i sin tur skulle fälla eller isolera Kina och Indien ekonomiskt. Det skulle dessutom försvaga Europa så tysk teknik kan tas över till USA. Det har redan misslyckats, men skördar fortfarande människoliv i Ukraina.

 

Israel har alltid haft planen att ta över kontrollen över Mellanöstern. Det går inte längre eftersom arabländerna numera går över till den ryska sidan och gör sig oberoende av amerikansk ekonomi, det enda tidigare påtryckningsmedlet för deras passivitet. Israel kan inte stå emot ett enat muslimskt samfund och har räknat med att motsättningarna mellan sunni och shia skall hjälpa dem i en väpnad konflikt. Det kan de glömma. Med ett provokativt USA på plats kommer Israel att bli utplånade i ett nytt världskrig.

 

Världen ser annorlunda ut idag! Det främsta byteslandet, Iran, har försvarsgarantier från både Ryssland och Kina. Den upptrappning vi nu ser i Kinesiska sjön är USA:s varning till Kina – håll er borta från Israel, annars tar vi över Kinesiska sjön med olja och allt och Taiwan kommer att styra Kina istället för det omvända. Glöm Taiwan! I denna problematik har vi stubinen till WW3. Kina vill inte ha krig utan fredlig handel. Återstår att se om hoten räcker för att Israel/USA skall kunna ta Iran utan inblandning av tredje part, för det kommer man att göra.

 

 

Turkiet går balansgång. Som NATO-land väntar man på sina stridsflygplan från USA. Sverige kommer lyckligtvis inte in i NATO innan turkarna har fått dem och därmed en av världens starkaste arméer. Men om USA går in i Mellanöstern mot muslimer kommer Turkiet garanterat att lämna NATO för att strida med sina muslimska vänner i Mellanöstern mot just NATO. Mellanöstern är för turkarna Ottomanska Riket – inte Israel. Med Turkiet som förstärkning till koalitionen Ryssland- Kina- Iran- Saudiarabien- Egypten och alla numera beväpnade araber i våra egna länder rekommenderar jag alla att snarast flytta från Sverige. Det gäller även tyskarna, med 2,8 miljoner turkar redan i landet.

 

 

Sverige då?

 

Jo med Sverige som motor i en nordisk lydtrupp inom NATO för att angripa Ryssland norrifrån, kan jag hålla med Pålle om att vi lever farligt och bör förbereda oss för krig. Men det är vi som orsakar det, inte Ryssland. De gamla vikingarna blir kanonmat som serveras av de krigsgalna engelsmännen på ryssarnas bord.

För vi är inga vikingar längre, snarare sillmjölkar som gömmer sig bakom sina kvinnor på slagfältet. Kampen om Östersjön kommer dock att avgöras i första ronden på teknisk knock-out. Det blir ett vinterkrig – utan el.

Planeringen i Washington är då sannolikt ett trefrontskrig mot Ryssland för att slå ut deras kärnvapenarsenal. Sverige/Norden/USA från nordväst, Israel/USA från söder och USA/Japan/Sydkorea från öster via Kina och Nordkorea. Engelsmännen kan lugnt avvakta för att se vad som blev kvar. Poängen är att allt detta sker samtidigt, Ryssland kan lätt ta var och en för sig, men inte alla tre samtidigt. EU kommer att få problem med Turkiet, som nu öppnar dörrarna. En okontrollerad migration tillsammans med redan befintliga muslimer lamslår EU och binder militären på hemmaplan.

 

Detta krig kommer att utspela sig under åren 2025-2030. Därefter tror judarna att de kan tacka Gud för att äntligen ha fått styret över världen. Men vad finns kvar att styra över? Aska och förkolnade lik.

 

Det är vår skyldighet att förhindra denna utveckling. Vi kan börja med att avsätta vår regering och ställa krigshetsarna inför rätta. Utnyttja den betänketid som Turkiet och Ungern har gett oss för att annullera ansökan till NATO! Sverige skall vara ett neutralt land i likhet med Schweiz och stå för stabilitet och fortlevnad! Det handlar om våra barn och barnbarn – vill vi inte ge dem en framtid på samma sätt som vi själva fått? Det är allas vårt ansvar!

 

Peter Krabbe

 

''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

'''''''''''''''''''''

 

/Anji

 

Peter Krabbe skriver på sin blogg:

  LÄS:  Fredsrörelsens appell till Sveriges Riksdag

 

Fredsrörelsens appell till Sveriges Riksdag

Efter regeringens inträde i NATO kan man fråga sig vilken flagga som blir vanligast i Sverige? Jag tror att alla kan känna att USA:s närvaro just i Sverige kommer att bli mer påtaglig än i andra europeiska länder. För detta talar dels Sveriges strategiska läge som plattform för ett angrepp mot Ryssland, dels det oss tilldelade uppdraget att vara huvudansvariga för krigsplaneringen i Östersjöområdet, allt under styrning från NATO:s bas i – USA – Norfolk, Virginia! Sveriges medlemskap i Nato har därmed inte blivit en europeisk utan en amerikansk angelägenhet. Detta är anmärkningsvärt!

Fredsrörelsens sista halmstrå är nu att vår riksdag underkänner avtalet vid den planerade debatten i maj 2024. Finns det möjlighet att spräcka enigheten i en för närvarande totalt hjärntvättad folkförsamling i detta läget, när flaggorna redan är hissade. Det är knappast troligt, men jag väljer ändå att här lägga ut den förnuftiga och sansade motargumentation som den lilla kämpande Fredsrörelsen på Orust har sänt till de berörda riksdagsmännen. Om inte annat så för att bevara till eftervärlden på vilka grunder riksdagen tar sitt beslut och med förhoppningen att dess ledamöter för all framtid skall bindas till den skam och nesa som ett godkännande i framtiden kommer att ge svenska folket rätt att utdöma.

Peter Krabbe

 

Remissvar angående DCA-avtalet

 

Remissvar angående regeringskansliets diarienummer FÖ2024/00152, det s k DCA-avtalet.

 

Från Erni & Ola Friholt för Fredsrörelsen på Orust

 

Den 5 december 2023 skrev Sveriges och USAs försvarsministrar helt överraskande under en överenskommelse om försvarssamarbete mellan Sverige och USA, med beteckningen DCA, uttalat Defence Cooperation Agreement. Avtalet tillerkänner Sveriges Riksdag att under våren 2024 godkänna avtalet och besluta om de författningsändringar som krävs för att göra avtalet giltigt. Planer på ett sådant avtal offentliggjordes inte inför senaste riksdagsval.

FÖRFATTNINGSÄNDRINGAR

 

Den första fråga som uppstår är vilka författningsändringarna är. Eftersom avtalet medger att utländsk militär trupp stationeras på 17 platser i landet berör det svensk nationell frihet och självbestämmande maktutövning. Att begränsa grundläggande friheter och självbestämmande på ett så djupgående sätt som att lämna viktiga försvarsanläggningar till främmande makts jurisdiktion inkräktar på själva grunden till svenska folkets egenmakt inom vårt territorium. Det kan faktiskt ses som en kapitulation inför en främmande militär makt.

 

 

Om så djupgående ändringar av Sveriges grundlag överhuvudtaget kan komma i fråga måste detta utan tvivel medföra åtminstone minimikravet att kvalificerat beslut fattas av två på varandra följande riksdagsmajoriteter med mellanliggande val. Nuvarande riksdagsmajoritet kan därför på sin höjd ha rätt att fatta ett preliminärt första beslut, vilket skall vila till efter nästa riksdagsval.

En fråga av denna dignitet avgör emellertid svenska folkets allra djupaste rättigheter: kontrollen över det egna territoriet. Folket måste därför få möjlighet att förstå avtalets alla delar och kunna självständigt uttrycka sin uppfattning genom en folkomröstning, rimligtvis före riksdagens första preliminära beslut, men i varje fall före riksdagsbeslut nr 2, eftersom folkets nyvunna kunskap då kan styra själva valresultatet.

 

I avtalets Artikel 12 uttrycker sig författarna av DCA-avtalet på följande sätt om sin rätt att överlåta nationella juridiska rättigheter till USAs militär:

”avstår Sverige härmed i kraft av sin suveränitet sin företrädesrätt att utöva straffrättslig jurisdiktion över medlemmar av de amerikanska styrkorna.”

Avtalsförfattarna anser sig ha rätt att som suveräna kunna avsäga sig själva suveräniteten! Vem äger denna suveränitet? Folket, inte en tillfällig förhandlare, minister eller riksdag.

 

INGRESSEN

 

I avtalets ingress hänvisar parterna till redan existerande grupp av avtal inom Nordatlantiska fördraget (Nato) och dess fortsättning i bl a värdlandsavtalet 2017.

Därutöver anser sig parterna bland annat

inse ”behovet av att öka sin gemensamma säkerhet, bidra till internationell fred och stabilitet, fördjupa försvars- och säkerhetsområdet samt utveckla sin individuella förmåga att stå emot väpnade angrepp”, allt med hänvisning till FN-stadgan och Nordatlantiska fördraget,

kunna konstatera ”att amerikanska styrkors närvaro bidrar till att stärka Sveriges och regionens säkerhet och stabilitet”,

önska ”dela ansvaret för stödet till de amerikanska styrkor som kan befinna sig på svenskt territorium på ett rättvist och hållbart sätt”, och

kunna notera ”avtalet om logistiksamverkan” i enlighet med värdlandsavtalet 2017.

 

De första två påståendena styrks inte av någon som helst redovisning av vad som framkallar behovet att öka den gemensamma säkerheten och att stärka säkerheten genom amerikanska styrkors närvaro. Det förväntas alltså att det folk som skall finansiera och anpassa sitt dagliga liv till en mycket framträdande närvaro av utländsk militär i folkets vardag utan vidare skall godta dessa påståenden som odiskutabla fakta.

 

 

Vi har alla god kännedom om den bild som media dagligen framställer enligt dominerande västliga politiska och militära källor om ett militärt hot från Ryssland, Kina och andra länder med annorlunda politiska system än det västliga med dess svårt belastade historiska bakgrund. Inte ens de senaste 70 årens västliga historiska bakgrund ingår i bilden avdemokratiernas meriter av strävan efter fredlig samexistens i enlighet med den numera ständiga hänvisningen till ”den internationella regelstyrda ordningen”, vilken i praktiken har ersatt den av FN-staterna formulerade och antagna internationell rätten.

 

I den outtalade bilden av militär, ekonomisk och politisk västlig världsdominans ingår en bakgrund av bl a två världskrig och över tvåhundra militära ingripanden från väst under de senaste hundra åren. Särskilt intressanta i detta sammanhang är USAs militära ingripanden i andra länder, oftast bortom två oceaner. Från 1945 till 1990 gjordes 130 militära ingripanden av USA i andra länder, t ex för att störta misshagliga regeringar och/eller inrätta cirka 800 militära baser. Från 1990 till 2018 gjorde USA ytterligare 130 militära ingripanden i andra länder. Ett exempel: I Irans direkta 11 grannländer har USA 36 militärbaser, därutöver 10 i närbelägna länder. Efter 1945 har USA ockuperat 13 öar och ögrupper, bl a för baser och kärnvapentester. Minst en halv miljon öbor har fördrivits till flyktingläger, bl a i Bolivia. USA och dess allierade fällde 2001-2019 325,980 bomber och missiler över främst Irak, Syrien, Afghanistan och Jemen.

Dessa siffror härstammar från oberoende samhällsforskare bl a i USA, England, Indien och Sverige. Det är svårt att föreställa sig att de i det aktuella avtalet samverkande parterna från USA och Sverige skulle vara helt omedvetna om dessa sakförhållanden.

 

Det kan därför ifrågasättas om det finns något militärt säkerhetsbehov i förhållande till icke-västliga stater som Ryssland, Kina, Iran, Nordkorea och andra. Även dessa stater omfattar traditionellt militärt säkerhetstänkande med samma idé om avskräckning som omfattas av väst och därav framkallad kapprustning och ökad osäkerhet. Men deras inblandning i andra staters angelägenheter utgör endast bråkdelar av de västliga demokratiernas. I praktiken råder djungelns lag, där väststaterna sedan länge dominerar.

 

Det i avtalet inte uttalade men klart underförstådda hotet mot huvuddelen av Europa utgörs av Ryssland, en relativt fattig stat med en i sammanhanget liten befolkning av 145 miljoner,att jämföra med Natos/EU:s cirka 800 miljoner på tre kontinenter och med en uppbyggd materiell resurs mångfaldigt större än Rysslands. Natochefen Jens Stoltenberg har medgivit att Rysslands pågående krig mot Ukraina, vilket i likhet med flera USA/Natokrig bryter mot FN-stadgan, provocerades fram av Natos försök att införliva Ukraina, vilket av Ryssland uppfattades som ett dödligt hot. Natomissiler från Ukraina kunde inom 5-8 minuter nå Moskva utan förvarning. Krigets uttalade syfte är att förhindra Ukrainas införlivande i Nato.

 

Det är alltså inte Nato och EU som ska känna sig hotade utan Ryssland, som är i färd med att återhämta sig på alla plan efter Sovjetunionens upplösning 1991 och drygt ett decennium av kaos därefter.

Ett uppseendeväckande dokument om USAs militära och politiska planer mot Ryssland levererades av stiftelsen Rand Corporation, en Washingtonbaserad tankesmedja med nära anknytning och förslagsrätt till USAs militära centrum Pentagon. Dokumentets titel är avslöjande: “Project for Overextending and Unbalancing Russia trough Cost-Imposing Options” (Dokument nr RB–10014-A) Dess sex huvudavdelningar beskriver hur Rysslands resurser och förmågor skall utmanas och försvagas ekonomiskt, geopolitiskt, ideologiskt och informationstekniskt, via luft- och rymdbaserade åtgärder, marint samt land- och multidomänbaserat.

 

 

Dessa planer ses idag tillämpade bl a i Natos expansion med missilinstallationer vid Rysslands gränser, i den omfattande sanktionspolitiken mot Ryssland, sprängningen av Nordstreamledningarna för att förhindra fortsatt lönsamt energisamarbete mellan Ryssland och Tyskland, spelet i Ishavsregionen och uppsägning av avtalen om kärnvapenbegränsning.

Det kan påpekas att deras samarbete kring Nordstreamsprängningen gav Norge och USA möjlighet att sälja flytande naturgas till Tyskland till skyhöga kostnader.

 

SLUTSATSER AV STUDIET AV INGRESSEN

 

Det underskrivna avtalet, DCA, mellan Sverige och USA vilar inte på en verklig säkerhetssituation. Dess till synes självklara hotbild och de samarbetsåtgärder som planeras syftar inte till ökad säkerhet och fredlig utveckling utan utgör ett stort steg i utvecklingen av en omfattande militär och civil strategi mot Ryssland. Detta kommer i sin förlängning att leda till yttersta osäkerhet och risk för storskalig militär konfrontation, där Sverige kommer att bli ett tidigt mål för vedergällningsaktioner från ett tillbakaträngt Ryssland. Och avståndet mellan våra två länder handlar om 7-8 minuters missilfärd från eller till Sankt Petersburg. I ett sannolikt stundande framprovocerat krisläge kommer det bli mycket svårt att i en hast förverkliga förmildrande samtal och medling. Alltså en allvarligt fördjupad och handikappande förlust av svensk suveränitet.

 

En särskild anledning till att avvisa avtalet i sin helhet utgör den falskhet med vilken västvärldens föregivna fredlighet utformas i strama formella till synes oklanderliga avtalspunkter. Sveriges folk vilseleds att anta en panikskapande propagandabild och godkänna USAs militära arrangemang på sjutton militärt bärande platser i landet, vilket som förstärkning av Natomedlemskapet kommer att ytterligare försvaga Sveriges förmåga till egna självständiga beslut. Ingressens ovan angivna 2 sista punkter ålägger Sveriges folk att med mycket stora belopp sponsra etablering och drift av anläggningar och personal och vidsträckt utbyggnad av civil och militär infrastruktur utanför dessa sjutton områden.

 

AVTALETS TRETTIO ARTIKLAR

 

Detaljerna av Sveriges åtaganden specificeras i avtalets trettio artiklar.

Här följer några synpunkter på vissa av dessa artiklar.

 

Artikel 1.

I punkt 1 hävdas att avtalet sker i överensstämmelse med folkrätten, vilket hade varit giltigt om avtalet vilat på korrekta förutsättningar om säkerhet och fred. Som vi visat ovan är så inte fallet.

 

I punkt 2 anges att verksamheterna ska bedrivas i full respekt för Sveriges suveränitet, lagstiftning och internationella rättsliga förpliktelser, inklusive lagring av vissa vapen på svenskt territorium. Detta skrivs i vetskap om att USA ofta deklarerat att dess styrkor aldrig anger vad slags vapen man medför. Därmed faller hela punkten som tomt prat. En försvårande omständighet är att Sveriges statsminister redan förklarat att man kan behöva acceptera även kärnvapen på svenskt territorium.

 

Artikel 3.

I punkt 1 garanteras full förfoganderätt för USAs styrkor, anhöriga och leverantörer över överenskomna anläggningar för bl a manövrar, transitering, hämtning av luftfartyg, utplacering av styrkor, beredskapsoperationer, bygg- och anläggningsarbeten…Vissa anläggningar får endast USAs styrkor tillgång till och antyder karaktären av ockupation.

 

I punkt 3 ges USAs styrkor rätt att använda privat mark och privata anläggningar som vägar, hamnar och flygplatser, vägar, allmän mark utanför de överenskomna anläggningarna. Kostnader i samband härmed betalas av svenska skattebetalare. Samtidigt militariseras det svenska samhället.

I punkt 5 meddelas att Sverige ska bekosta utrustning av överenskomna anläggningar utan hyresavgifter eller andra kostnader för USAs styrkor. Sveriges skattebetalare står för fiolerna.

 

I punkt 7 och 8 hänvisas kostnader för bygg och utvecklingskostnader till separata avtal…

I punkt 10 ska Sveriges skattebetalare ordna med olika tillstånd som kan underlätta USAs styrkors arbete.

 

Artikel 4.

I fyra punkter beskrivs hur USAs styrkor ska lagra krigsmateriel och vapen till vilka de själva har exklusivt tillträde. För övrigt vet vi ju att sanningsenliga uppgifter om typ av vapen inte kommer att ges.

Artikel 6.I tre punkter garanterar Sverige skydd för USAs styrkor, beviljar styrkorna rätt att försvara sig inom eller i närheten av upplåtna anläggningar och bevara kontinuiteten av verksamheterna. Här får skattebetalarna ännu en nota.

 

 

Artikel 7.

Här avsäger sig Sverige rätten att kontrollera pass eller visa för in- och utresor för USAs militära och civila personal. Inte heller får Sverige registrera eller kontrollera under avtalet förekommande utlänningar.

 

Artikel 9.

USAs registreringsskyltar för fordon gäller i Sverige, som kostnadsfritt ska utfärda handlingar som krävs för fordonsfärd inom Sverige. Dessutom ska militära registreringsskyltar tillhandahållas gratis. Samma friheter för körkort gäller i Artikel 10.

 

Artikel 11.

 

I punkt 1 beviljas USAs styrkor obegränsad rätt att med luftfartyg, fartyg och fordon resa in till och ut från Sverige samt inom svenskt territorium utan att bordas eller kontrolleras utan USAs samtycke.

I punkt 2 och 3 ges full frihet för luftfartyg att flyga över, lufttanka, landa och starta på svenskt territorium utan att betala några avgifter. Även fartyg befrias från hamnavgifter m m.

 

Sammantaget ger dessa punkter bilden av en ockupationsmakts alla fri- och rättigheter på de svenska skattebetalarnas bekostnad. Här och annorstädes görs inga reservationer för den miljöförstöring som USAs militära verksamheter medför. Dessa bidrar starkt till de klimatproblem Sverige har att lösa. Varje utsläpp idag måste kompenseras i morgon.

 

Ett oroande exempel är de brandsläckningsövningar som både Sveriges och USAs militär fritt genomför med inslag av de stabila ämnen som har namnet PFAS och redan sprids i vårt dricksvatten för permanent inlagring i våra kroppsvävnader.

Ett enda av USAs moderna attackflygplan förbrukar 1340 gallons flygbränsle per timma, alltså 5000 liter/flygtimme eller 88 liter per minut. De svenska Jasplanen lär dra 25-30 liter per minut flygtid. Stridsvagnar drar drygt 50 liter diesel per mil i terräng och något lägre på landsväg, som å andra sidan förstörs av deras larvfötter. Exemplen kan mångfaldigas.

 

All denna tillkommande miljö- och klimatpåverkan är givetvis orimlig och borde i sig redan omintetgöra DCA-avtalet. Fram till artikel 12 framstår redan bilden av en svensk kapitulation – mot bättre vetande!

Artikel 12.Denna famösa artikel kommenterades redan i inledningsavsnittet (sid 2). Avtalsförhandlarna vill beröva Sveriges folk dess suveräna jurisdiktion i det egna landet! Varje övergrepp begånget av USAs personal gentemot svenska medborgare eller svensk egendom skall handhas av USAs rättsväsende, i mån av dess intresse… Artikelns punkter 3, 4, 5 och 6 och artikel 13 måste, i ljuset av punkt 1 i artikel 12, betraktas som blå dunster avsedda att förvilla kritiska läsare.

 

Artikel 15 bekräftar innehållet i artikel 12.

 

Artikel 14.

USAs militärpolis tilldelas rätten att ingripa även i närområdet till de sjutton baser som avtalet huvudsakligen sägs gälla. Kringliggande samhällen ska således få vänja sig vid USAs polisiära närvaro i sin vardag. Med erfarenheter från långvarig medierapportering om USAs polisiära praxis av dödligt våld torde detta arrangemang dagligen komma att oroa dessa svenska samhällen. Är detta godtagbart?

 

Artiklarna 16, 17, 18, 19, 20, 21 och 22 behandlar USAs skatteförmåner gällande bland annat import, export, tullar, service och egna frimärken. Liksom tidigare faller det på Sveriges skattebetalare att bjuda. Sammantagna är alla dessa och tidigare förmåner uppseendeväckande i en tid då Sveriges regering inte förmår upprätthålla ens stommen i den svenska sjukvården, som drabbas av besparingar och neddragningar i mångmiljardklassen.

 

Artikel 27.

Här talas om Sveriges skyldigheter att värna USA-personalens miljö, hälsa och säkerhet, kontroll av gränsöverskridande transporter m m. Som vanligt krockar dessa åtaganden med USA-militärens rätt att flyga och fara utan kontroller av något slag. Vet den högra handen vad den andra vill?

 

Artikel 28 och 29 utgör endast fortsättning på alla tidigare angivna befrielser från avgifter som USAs krigsmakt åtnjuter, om avtalet skulle förverkligas.

Artikel 30 fastställer avtalets tänkta giltighetstid till tio år, men med den omedelbara reservationen att detta kan ändras genom skriftlig överenskommelse mellan parterna, liksom vad gäller den ej redovisade Bilaga A. Vad är då dagens presenterade och närmast kuppartade avtalsförslag värt?

 

SLUTANMÄRKNING

 

Svenska politiker, militära uppdragsforskare och militära ledning är av tradition starkt knutna till USAs militära politik och ingripanden. Alla svenska högre militärer har genomgått månader långa utbildningar i USA, där sannolikt mycket av USAs speciella värderingar ingår. Då och då framskymtar i offentligheten den mytologiska uppfattningen att USA är en speciell stat med gudagivna särskilda rättigheter i förhållande till andra stater – ”exceptionalism”. Bland sådana rättigheter finns användningen av lögn, förtigande och förnekande när detta passar USAs syften. Uttalanden från tankesmedjor som Atlantic Council och Rand Corporation anammas direkt och respektfullt av Sveriges politiska och militära ledare, vilka i förekommande offentliga TV-samtal i sin tur förtiger allt som kan tala för en viss förståelse av ryska och kinesiska synpunkter, förslag och deklarationer.

 

I västliga media presenteras en förenklad och förvrängd bild bland annat av Ukrainakonflikten. Ryssland har från 2008 och framåt hävdat att den europeiska säkerhetsordningen visserligen ger rätt till varje stat att organisera sin egen säkerhet men att avtalen också stadgar att detta inte får ske på en annan stats bekostnad av ökad osäkerhet. Här slirar västs politiker, militär och media totalt på sanningen om upptakten till kris och krig från februari 2014. Flera oberoende forskare och välkända undersökande journalister, som Seymour Hearst, Robert Parry och John Pilger, har övertygande blottlagt de verkliga händelseförloppen. Maidanmassakern i Kiev har av professor Ivan Katchanovski vid universitetet i Ottawa bevisats gjord av den lokala extremhögern.

 

Massakern och dess fortsättning i den av USA finansierade och ledda statskuppen i Kiev och det efterföljande åttaåriga inbördeskriget riktat mot de rysktalande delarna av befolkningen beskrivs i Sverige som ryskt manipulerande inför en avsedd erövring av hela Ukraina. Minskavtalen hävdas ha slutits mellan Ryssland och Ukraina och inte som de faktiska interna ukrainska avtal som hjälpts fram av Ryssland. Överhuvudtaget beskrivs hela skeendet som rysk aggression i syfte att återupprätta det upplösta Sovjetunionen.

 

För detta finns inget sakligt stöd, endast intressestyrda propagandabilder syftande till att rättfärdiga fortsatt Natoexpansion och EU-inflytande. Det av Rand Corporation tecknade projektet att utmatta Ryssland för att i förlängningen underordna det de västliga maktanspråken ger en otvetydig skriftlig detaljbild av västliga syften och kan avläsas i det faktiska agerandet.

 

Ovanstående beskrivning av verkligheten avvisas av europeiska och USA-amerikanska ledare som farliga förvillelser inom den internationella fredsrörelsen och avfärdas offentligt och utan sakargument som ”ryskt narrativ”, vilket lydigt återges av media utan ifrågasättande. Via falska s k utredningar i auktoritär anda ifrågasätts och beskärs det traditionella statliga stödet till fredsrörelsen.

Vår slutliga bedömning av det aktuella DCA-avtalet måste sammantaget bli att hela processen utgör en förljugen låstsaslek med allas vår säkerhet i vågskålen. Det är ett farligt spel att med falska argument utmana en eller två av världens kärnvapenmakter. DCA-avtalet får inte förverkligas!

Det finns slutligen ett aktuellt större sammanhang att beakta och begrunda.

Sveriges regering och riksdag ansluter landet till Nato, och oannonserade förhandlingar vill plötsligt kuppartat upplåta landet till USAs krigsmakt. Detta sker i ett läge där västliga maktanspråk ifrågasätts av en majoritet av världens länder, t ex via uteblivet stöd till sanktionspolitiken mot Ryssland och bildandet av nya ekonomiska sammanslutningar som Sidenvägarna (Belt & Road Initiative) och BRICS-samarbetet, totalt med minst hundrafemtio länder anslutna. Den uteblivna debatten om detta vittnar om en västlig oförmåga att lyssna och att frigöra sig från gamla koloniala föreställningar om evig västlig makt över världen.

 

Stocken, på Orust den 11 mars 2024

Erni & Ola Friholt, för Fredsrörelsen på Orust,

Fotnot: I sin kommentar till det nyvunna Natomedlemskapet sade Sveriges statsminister Kristersson att Sverige fullt ut godkänner Natos kärnvapendoktrin. Detta torde då också gälla det här aktuella avtalet benämnt DCA.

 

 

/Anji