Kristersson till Nato-motståndare: Lugna ner er – så processen kan fortsätta
2023-01-24
Det går inte så bra för Sveriges Nato-ansökan. Turkiet har tills vidare stängt dörren, efter den uppmärksammade koranbränningen i Stockholm. Och nu varnar statsminister Ulf Kristersson för ”provokatörer” som inte vill att Sverige ansluter sig till den USA-ledda militäralliansen.
– Låt oss inte vara naiva. Det finns nu krafter utanför Sverige som vill förhindra Sverige från att bli Nato-medlem.
Och det är mot den bakgrunden som vi också ska se att det finns provokatörer som vill försämra Sveriges relationer till andra länder, som leder till att det svenska Nato-medlemskapet försenas.
Läs mer på swebbtv.se, Kristersson till Nato-motståndare: Lugna ner er – så processen kan fortsätta
Det KANSKE ÄR MÅNGA som INTE VILL VARA NATO-ANSLUTNA p g a riserna att verkligen hamna i krig. www3
”Mycket av detta, det vill säga fördumningen av kulturen, ungdomar, och folk i allmänhet kan även appliceras på Sverige, ofta beskrivet som Jantelagens och den politiska korrekthetens högborg.”
Den prisbelönte journalisten och författaren Lewis Lapham har i flera essäer, böcker och intervjuer redogjort för hur en liten elit styr och hur de, inte sällan med hjälp av mainstreammedia, sätter demokratin ur spel och till och med kan starta krig på falska grunder.
(1)Lapham föddes i en välbärgad familj i San Francisco 1935. Hans farfarsfar, Lewis Henry Lapham, hade grundat storföretaget Texaco och farfadern Frank blev borgmästare i staden. Lewis Lapham, som utbildades vid Magdalene College i Cambridge och Hotchkiss School vid Yale, beskrev hur eleverna belönades utifrån hur välbärgade föräldrarna var, och att det uttalade syftet med utbildningen inte var mera kunskap utan att göra ledare av eleverna.
(2)
Efter att ha jobbat som reporter på San Francisko Examiner flyttade Lapham till New York 1960 där han i tur och ordning arbetade på Herald Tribune, Saturday Evening Post och Life Magazine. 1968 skickades han till Indien där han bland annat träffade Beatles och umgicks med dem. Lapham blev senare anställd vid Harper Magazine där han var redaktör mellan 1976-81 och publicerade en rad samhällskritiska essäer. 1988 gav han ut boken ”Money and Class” in America,” om hur de rikare blir rikare och hur ”det härliga ordet vinst motiverar elände, svält, oärlighet och krig. ”
(3) Vi har skapat en kultur där alla hotell, kontorsbyggnader och förorter ser likadana ut och där vi bryr oss allt mindre om humanism, säger Lapham.
(4)
Det är heller ingen tillfällighet, menar han, att bankerna liknar tempel, företrädesvis grekiska och att besökarna som kommer för att utföra sina riter i form av insättning och uttag instinktivt sänker sina röster i vördnad. Fixeringen vid pengar, saker och ytlighet, huvudsakligen skapad av eliten, har lett till en ökande känsla av inre tomhet, menar Lapham. ”Aldrig i världshistorien har så många människor varit så rika,”, konstaterar han, ”och aldrig i världshistorien har så många av dessa människor känt sig så fattiga.”
(5) I ”Imperial Masquerade, (1990) beskrev han hyckleriet hos förra presidenterna Jimmy Carter och Ronald Reagan och det absurda i att man på senare år upphöjde Nixon till en slags ”vis rådgivare.”
1993 gav han ut the ”The Wish for Kings” där han skrev om det paradoxala faktum att amerikaner ”vill ledas, samtidigt som de vill förbli fria,” som filosofen de Tocqueville uttryckte det i en analys redan på 1800-talet.
(6) Eftersom de inte tycks kunna förena dessa motsägelsefulla önskningar, tillade de Tocqueville, ”strävar de efter att uppfylla båda på en gång.”
(7) Resultatet blir vad Lapham kallar ”en längtan efter kungar,” ett begär efter starka, faderliga ledare på vita hästar som rider in och räddar dagen eftersom ”den trista verksamheten med självstyre” helt enkelt är ”för hårt, för tråkigt och för komplicerat.
(8)
”De flesta som sörjer när landets ledare går bort skulle inte känna igen en ledare om de såg en,” hävdar Lapham. ”Om de hade oturen att råka träffa en ledare skulle de snart märka att han krävde något av dem, och denna oförskämdhet skulle snabbt sätta ett ilsket slut på deras önskan om hans återkomst.”
(9) 1997 kom ”Waiting for the Barbarians” i vilken Lapham skrev om politikernas delaktighet i ”välfinansierade skurksstreck världen runt” och att den ”barbarism som finns inbyggd i den globala kapitalismen behöver någon form av kontroll av en demokratisk regering. Detta eftersom att ”historien visar att oligarkier obehindrade av samvete eller sunt förnuft sällan visar intresse beträffande syftet med medborgerliga friheter. ”
(10)
Demokrati är en svår form av styre, menar Lapham, eftersom det kräver en hög grad av mod och skrivkunnighet av sina medborgare och för tillfället saknar vi både nödvändiga vanor i detta och en atmosfär av gemensamma referenser, säger han. ”Formandet av kongressens vilja och valet av den amerikanske presidenten, har blivit ett privilegium förbehållet landets högre klasser, det vill säga de 20 % av befolkningen som äger 93% av välståndet, driver företag och banker, äger och driver nyhets- och underhållningsmedia, stiftar lagar, styr universiteten, kontrollerar filantropiska stiftelser, politiska institutioner, kasinon och idrottsarenor.”
(11)
Lapham anser att journalismen i USA lämnar mycket att önska och 2007 grundade han Laphams Quarterly, en självständig tidskrift om historia och litteratur. Han beskriver en av USA:s mer upphöjda reportrar, Bob Woodward, (bakom bl.a Watergateavslöjandet,) som en tillmötesgående hovmästare för eliten. ”Det fanns en tid i Amerika när pressen och regeringen var på motsatta sidor av fältet”, sa Lapham vid premiären för filmen Gonzo, om journalisten Hunter S. Thompson´s liv. ”Pressen skulle tala för folket. Den nya traditionen är att pressen talar på uppdrag av regeringen.”
(12) Lapham berättar även att han läst David Ray Griffins ”Debunking 9/11 Debunking: An Answer to Popular Mechanics and Other Defenders of the Official Conspiracy Theory” och att Bush borde ha åtalats för lögnerna om Irakkriget:
Mest oroande, menar Lapham, är mainstreammedias stöd för urholkningen av medborgerliga friheter i ”den nationella säkerhetens namn,” där Patriot Act utgör ett av de värre exemplen. Lapham bekymras även av en allt mer fördummande kultur där man ingjuter passivitet i befolkningen: ”Så många som sex av tio vuxna amerikaner har aldrig läst en bok av något slag,” säger han,”och bulletiner från landets utbildningprogram påminner om rapporter som beskriver olycksstatistik från ett förlorat krig.”
(13) Enligt undersökningar vet en fjärdedel av de vuxna inte att jorden snurrar runt solen och 68 % av de som börjar college har svårt att hitta Kalifornien på kartan. En kvinnlig elev trodde dessutom att Holocaust var en judisk helgdag.
Mycket av detta, det vill säga fördumningen av kulturen, ungdomar, och folk i allmänhet kan även appliceras på Sverige, ofta beskrivet som Jantelagens och den politiska korrekthetens högborg. Idag vet ungdomar allt om TV-serier, såpastjärnor och dataspel men föga om litteratur, historia eller livet i sig. Det är förmodligen ingen slump att detta sker i det land som är mest amerikaniserat av alla i Europa. De vuxna i sin tur fortsätter springa runt i ekorrhjulet för att ha råd med alla saker de tror sig behöva och som i en tid av orgiastisk ytlighet och leda får tjäna som avledning och tröst. Därför låter de sig också nöjas med det som dags- och kvällstidningar, (eller ännu värre, onlineversionen av dem, som numera mest liknar Se och Hör) serverar dem, samt TV-nyheternas ofta bristfälliga rapporter om vad som sker.
I ett sådant klimat, där fördumningen ständigt vinner ny mark och konforma åsiktspoliser allt oftare sätter stopp för obekväma sanningar, känns Lewis Lapham som ett viktigt motgift.
GRANSKNING. Det intrasslade förhållandet mellan läkemedelsföretag och medicinska tidskrifter växer och det snedvrider resultaten till förmån för att förespråka läkemedelsanvändning. År 2014 avslöjade The British Medical Journal att den genomsnittliga allmänna betalningen från läkemedelsföretag till tidskriftsredaktörer var över 27 miljoner dollar.
Text: Christian Pavón
Det medicinska samfundet har länge använt vetenskaplig forskning för att vägleda individuell vård, branschprotokoll och vad som är känt inom det medicinska samfundet som bästa praxis eller vårdstandard.
Med olika åsikter om bästa behandlingsalternativ kommer det sista ordet ofta ner till vad klinisk forskning visar – med dokumentation i vetenskapligt kvalitetsgranskade medicinska tidskrifter som guldstandard.
86 procent av kliniska prövningar finansierades av Big Pharma (läkemedelsindustrin). John Abramson, MD, har sagt att medicinska studenter och läkare lär sig vikten av att använda resultat från kliniska prövningar för att utöva evidensbaserad medicin.
Efter att prövningarna är avslutade ser kvalitetsgranskare bara sammanfattade data utan att någonsin se de faktiska uppgifterna från de kliniska studierna.
Marcia Angell, MD: Vetenskapliga artiklar i medicinska tidskrifter är ofta spökskrivna. Foto: HMS Center for Bioethics
Harvards etikprofessor Marcia Angell, MD, beskriver hur läkemedelsföretag har en direkt hand i utformningen, analysen och publiceringen av kliniska prövningar och att akademiska läkare inte är något annat än “anställda händer” som utför prövningarna enligt anvisningarna och sedan undertecknar sina namn till spökförfattade rapporter.
Förutom att läkemedelsföretag finansierar kvalitetsgranskade journalartiklar i medicinska tidskrifter får 50,9 procent av medicinska tidskriftsredaktörer stora summor betalda av läkemedelsföretag, enligt British Medical Journal (BMJ). 2014 avslöjade BMJ att den genomsnittliga allmänna betalningen till tidskriftsredaktörer från läkemedelsföretag var över 27 miljoner dollar per år.
Medicinska tidskrifter informationstvättar åt läkemedelsindustrin
År 2004 skrev Richard Horton (FRCP FMedSci) redaktör för The Lancet Medical Journal, “Tidskriftsartiklar har övergått till informationstvätt för läkemedelsindustrin” och tidigare chefredaktören för New England Journal of Medicine (NEJM) dr Angell anklagade läkemedelsindustrin för att bli “främst en marknadsföringsmaskin”:
”Läkaryrket köps av läkemedelsindustrin, inte bara när det gäller utövandet av medicin utan också när det gäller undervisning och forskning. De akademiska institutionerna i detta land tillåter sig att vara läkemedelsindustrins betalda agenter. Jag tycker att det är skamligt.”
Dr Abramson har tidigare sagt att läkemedelsindustrins vinklade studier skadar allmänheten avsevärt.
Största läkemedelsåterkallningen i historien på grund av brister i datasäkerhet – Fallet Vioxx
Abramson, som författade boken Overdosed America: The Broken Promise of American Medicine, spelade en stor roll i utredningen av det smärtstillande medlet Vioxx, vilket ledde till den största läkemedelsåterkallelsen i historien efter bara fem år på marknaden. En säkerhetspanel i Vioxx fann att risken för allvarliga hälsoproblem och död bland Vioxx-patienter var dubbelt så hög som i en grupp som tog naproxen.
Forskning publicerad i den medicinska tidskriften The Lancet uppskattade att 88.000 amerikaner fick hjärtinfarkter efter att ha tagit Vioxx och 38.000 av dessa resulterade i döden.
Under försök mot Vioxx tillverkningsföretag Merck avslöjades att forskare för Merck var medvetna om risken för hjärtinfarkt innan studien publicerades, men informationen lämnades utanför manuskriptet. NEJM utfärdade ett “uttryck för oro” som ifrågasatte integriteten hos Mercks data på grund av “felaktigheter och raderingar”.
”Trots grubbel om big pharma, tror de flesta av oss fortfarande på den vetenskapligt kvalitetsgranskade processen, övertygade om att den vetenskapliga metoden kommer att vägleda oss i rätt riktning oavsett människors egen partiskhet”, skrev Fiona MacDonald, VD för Science Alert . Hon säger även: ”Tyvärr är enbart den vetenskapliga metoden så bra som redaktörens gatekeepers tillåter dem att vara.”
Regeringen uppmanar svenskar att fråga om bekantas vaccinstatus – säger att ”ovaccinerade” behöver ”rätta till det”
2022-12-09
Under fredagen höll den nya regeringen en pressträff om ”coronaläget”. Och budskapet var tydligt: pandemin fortsätter, många är sjuka, vården är belastad, ”ovaccinerade” behöver ta alla sina vaccinsprutor, och så vidare.
Samtidigt har regeringen gett Folkhälsomyndigheten 200 miljoner kronor i covidarbetet.
– Pandemin är inte över, påstod socialminister Jakob Forssmed. Vi behöver alla fortsätta ta ansvar och vara rädda om varandra. Det är mitt viktigaste budskap idag.
– Vi konstaterar nu att det är många i Sverige som är sjuka.
– Fråga gärna anhöriga, bekanta, om de har vaccinerat sig för att fler ska påminnas om detta.
Men det är inte bara covid som sprider sig, utan flera andra luftvägssjukdomar.
– Flera smittsamma sjukdomar samtidigt innebär en ökad belastning för sjukvården, och det kan vi tillsammans hjälpas åt att minska, påpekade ministern.
– Vi kan nu se att antalet tester och fall ökar. Andelen positiva tester ökar, och ökningen ser ut att ske i hela landet.
Forssmed upprepade den förra regeringens uttjatade fraser.
– Vi ser också fler sjukhusinläggningar. Belastningen på vården ökar. Med en hög smittspridning i samhället ökar risken att flera i personalen är sjuka. Därför är det viktigt att vi alla tar ansvar för att minska smittspridningen och gör det vi kan. Stanna hemma om du är sjuk. Vaccinera dig om du är ovaccinerad eller om du inte tagit dina tre doser som vuxen. Och är du över 65 år och tillhör riskgrupper, så fyll på med en höstdos av vaccin för att stärka ditt skydd.
Läs mer på swebbtv.se, Regeringen uppmanar svenskar att fråga om bekantas vaccinstatus – säger att ”ovaccinerade” behöver ”rätta till det”
Hat, mobbning, skvaller och rädsla för att förlora sitt arbete, men också stolthet över att man stått fast vid vad som känts som rätt beslut för en själv.
Det är några av vittnesmålen som framkommer i en ny masteravhandling som sammanställt vittnesmål från vårdpersonal som valt att inte ta covidvaccin.
I en ny avhandling har Elin Larsson Boccato på Högskolan i Halmstad tittat närmare på vad konsekvenserna varit ur ett socialt perspektiv för vårdpersonal som valt bort covidvaccin. I studien har flera yrkeskategorier av personal inom vården intervjuats. Sammanlagt deltog elva personer, varav fyra män och sju kvinnor i åldrarna 27 till 59 år.
Vittnesmålen delger bland annat våndan i försöken att undvika att tala om att man inte vill vaccinera sig, av rädsla för att bland annat bli avvisad eller dömd av andra. I vissa fall uppges att man mått så dåligt på sitt arbete att man övervägt att säga upp sig eller byta arbetsinriktning.
Rädslan att förlora sitt arbete har samtidigt vägt tungt, en rädsla som heller inte varit tagen ur luften.
”Jag fick ju sparken därifrån, så enkelt var det, för att jag inte hade vaccinerat mig”, berättar en specialistläkare.
Deltagarna vittnar också om hur kollegor blivit angivare och skvallrat om medarbetares vaccinstatus för chefer. På andra arbetsplatser har kollegor gått så långt att de skvallrat även för brukare i syfte att skrämma dem för faran i att ha kontakt med ovaccinerad personal.
”Kollegor, som har blivit rent arga på mig, tittat snett på mig, och några har ju gjort mig den stora ynnesten att tala om för våra äldre att jag inte är vaxad också. Och då har dom sagt ”hon får inte komma”. Dom är livrädda för mig”, berättar en undersköterska.
Hatet mot dem som inte låtit injicera sig vittnar man också om har varit mycket starkt.
”Varför ska det vara så hemskt att jag inte har tagit det? Det var liksom så här: ”Ja men hoppas du blir hårt drabbad av Corona och dör liksom, för att du inte har gjort ditt jobb”, berättar en 27-årig sjuksköterska inom äldrevården.
En undersköterska i psykiatrin menar att det varit ögonöppnande för henne hur stark viljan varit att anpassa sig till grupptrycket och hur snabbt många blivit gränslösa i sina beteenden.
”Jag har ju förvånat mig över vad folk är kapabla att göra, mot varandra… Jamen, att folk bara började kontrollera varandra, rapportera varandra, att hänga upp listor på väggarna med medicinsk status, alltså, det var förvånande vad folk kan göra. Alltså, när folk känner sig trygga i en grupp tillsammans har dom väldigt snabbt för att… jamen, att dom kan börja mobba andra. Det är förvånande hur enkelt det var att få folk dit. Säga att det finns ett hot och ni blir bara trygga om ni gör så här”, vittnar hon.
Tabu att misstänka biverkningar
Förutom stigmatisering på arbetsplatsen vittnar sjuksköterskor även om en oro för människor i deras närhet som tagit vaccinen.
”En del har ju fått biverkningar som man kan se direkt, men vad, det vet vi inte, ingen vet egentligen långtidseffekterna och det tycker jag är väldigt obehagligt”, skriver en specialistläkare.
”Jag hade aldrig hört talas om sådana här konstiga hjärtrelaterade problem hos unga killar som det är nu. Så där har jag vart bekymrad över att det ska drabba mina närmaste”, skriver en sjuksköterska på larmcentralen.
Man vittnar även om en uppfattning om att hela samhällsklimatet har förändrats i stort och att det är mycket svårt att offentligt kunna diskutera covidvaccinering på ett kritiskt sätt. Exempelvis nämns tendensen att bli stämplad med negativt laddade tillmälen som exempelvis ”antivaxxare” även om man inte ens ställer sig kritisk till vaccin i stort, utan bara till just covidvaccinen.
En 56-årig specialistläkare delger också att det varit mycket laddat på arbetsplatsen att ens insinuera tvivel kring att preparaten kan ha haft skadeverkningar.
”Det var ju en fotbollsspelare som föll ihop, och jag hade skrivit en fråga […] dagen efter om det; ”Varför … var han vaccinerad?”… Det var min fråga, och det fick jag en enorm konsekvens för, för då var det folk som ville skära halsen av mig alltså.”
Det generella intrycket som delges är att biverkningar av sprutorna ökat sjukfrånvaron på arbetsplatsen mer påtagligt än vad covid gjort.
”Bemanningen tyckte ju jag blev mer påverkad av vaccinerna än av covid, alltså om jag bara säger rent så här där jag var.”
”Jag har också upplevt att jag har fått göra deras jobb när dom legat sjukskrivna på grund av biverkningar. Varje gång.”, delger två undersköterskor.
Tvekan kring rätt beslut
Det förekommer viss tvekan kring huruvida man gjort rätt beslut i att inte covidvaccinera sig, dock inte på grund av att man tror att vaccinet skulle ha varit bra för hälsan, utan för att den sociala pressen varit så hård.
”Det känns ibland som att jag hade ju klarat dom där två första sprutorna… Så hade jag kanske känt mig friare och som en del av samhället och inte behövt vara rädd för att få frågan om jag är vaccinerad eller inte”, berättar en friskvårdsarbetare.
Däremot känner man att det främjat ens psykiska hälsa att stå fast vid sitt beslut eftersom man annars skulle oroat sig för eventuella biverkningar. Man uttrycker även en självkänsla efter att ha stått fast vid det man ansett vara rätt för en själv trots press och påtryckningar från omgivningen att låta vaccinera sig.
”Men jag inser så här i efterhand – fasen vad jag har varit stark ändå. För det har varit en enorm press”, berättar en undersköterska.
Larsson Boccato noterar att studien kan verka med varnande exempel på att medicinska interventioner kan inverka negativt på hälsofrämjande faktorer som välbefinnande och social trygghet och därmed tydliggör vikten av helhetsbedömningar för deras faktiska konsekvenser.
Hon blev massmedialt och politiskt hyllad som Sveriges första kvinnliga statsminister. S-ledaren Magdalena Anderssons kopplingar till den globalistiska makteliten är dock ett tema som varken medströmsmedia eller politikerkollegor är särskilt intresserade av att lyfta.
Ordföranden för Internationella valutafondens högsta rådgivande organ, Magdalena Andersson, här på World Economic Forum 2020.Vänsteraktivister och liberaler har unisont hyllat faktumet att Sverige ”äntligen” fått sin första kvinnliga statsminister i Magdalena Andersson (S) och vilket stort och viktigt steg detta är – även om hon förvisso lämnade in sin avskedsansökan efter bara sju timmar. Någonting som det däremot varit tyst om hos både politiker och etablissemangsmedier är att Magdalena Andersson har en betydligt mer utpräglad globalistisk bakgrund än sin företrädare Stefan Löfven.
Andersson är mycket populär i ultraglobalistiska kretsar och valdes enhälligt till ordförande för IMFC – Internationella valutafondens högsta rådgivande organ, en post hon tillträdde så sent som den 18 januari 2021.
– Jag är hedrad över att ha blivit utnämnd och för det stora stödet från samtliga medlemmar i IMFC. Den globala ekonomin har många utmaningar som världens länder behöver möta gemensamt, exempelvis om att få fart på ekonomin efter pandemin, att dämpa risker i ekonomier med hög skuldsättning och påskynda klimatomställningen, kommenterade Andersson utnäm
Regeringen skryter på sin hemsida om att innan Magdalena Andersson var det ”mer än 50 år sedan en svensk hade en så här inflytelserik position i fonden”. Hon blev också den första kvinnan på posten.
S-ledaren har också studerat vid det inflytelserika universitet Harvard University i USA som fostrat många mäktiga politiker samt vid Institutet för avancerade studier i Wien, Österrike. Efter studierna började hon arbeta som politiskt sakkunnig och sedan som planeringschef i statsrådsberedningen. Hon har också varit statssekreterare i Finansdepartementet och styrelseledamot i den socialdemokratiska tankesmedjan Policy Network.
2007 fick hon jobb som rådgivare åt den kontroversiella och hårt kritiserade dåvarande partiledaren Mona Sahlin och efter två år blev hon överdirektör för Skatteverket. 2012 utsågs Andersson av statsminister Stefan Löfven till Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesman och 2014 blev hon ordinarie riksdagsledamot, någon månad senare blev hon utsedd till Sveriges finansminister.
Täta band till global maktelit
I takt med att Andersson klättrat på den politiska karriärstegen har hennes kopplingar till ultraglobalistiska intressen blivit allt mer tydliga. 2016 bjöds hon tillsammans med ett drygt hundratal andra maktpersoner in till det årliga hemlighetsfulla Bilderbergmötet. Bilderberggruppen representerar den globala makteliten inom såväl storföretag som massmedia och politik, bevakande journalister är bannlysta.
”Hon diskuterade olika dagsaktuella frågor, bland annat den globala ekonomiska utvecklingen och de utmaningar som vi står inför”, skrev då Fredrik Kornebäck i ett mejl till Nya Dagbladet.
På frågan vad Magdalena Andersson och Socialdemokraterna anser om att hon deltar på ett hemligt möte av denna typ vill Kornebäck inte ge något tydligt svar.
”Finansministern deltar i många olika möten och sammanhang för att bilda sig en mångfacetterad bild av alla frågor som kan ha betydelse för hennes uppdrag som finansminister. Dessa möten är inte alltid offentliga, det gäller även vid andra tillfällen när finansministern träffar kollegor eller företagsledare”.
De ultraglobalistiska kopplingarna tar inte slut där. 2017 valdes Andersson in och tackade ja till att delta i en styrgrupp för World Economic Forum (WEF), skriver TT. Gruppens syfte var att ta fram ”strategier för inkluderande tillväxt” och hon fick där bland annat sällskap av OECD-chefen Angel Gurria.
– Det handlar ju också om att i en sådan här grupp vara med och påverka den dagordning som är i det internationella samtalet, kommenterade hon då, och tillade att det kommer att bli ett ”jättespännande arbete”.
– Det blir en plattform för mig att kunna föra samtal med olika globala ledare, förklarade hon vidare.
I en artikel i World Economic Forum skriver hon att hon är mycket stolt över att samarbeta med Världsbanken och andra länder och intressenter och hur man samlat den privata sektorn tillsammans med civilsamhället och världens regeringar för att gemensamt komma fram till hur man ska införa en global koldioxidprissättning för att ”bekämpa klimatförändringarna”.
Andersson deltog också i WEF-konferensen i Davos 2017 där hon bland annat pratade om ”inkludering”, ”strukturella reformer” och ”hållbar tillväxt”. Hon har också valt att delta i senare upplagor av det årliga globalistiska evenemanget.
Festar med familjen Wallenberg
Anmärkningsvärd är S-ledarens post som styrelseledamot i den internationella tankesmedjan ”Policy Network” med det uttalade syftet att lyfta fram strategiskt tänkande och ”progressiva lösningar” för ”2000-talets utmaningar och socialdemokratins framtid”. I styrelsen för tankesmedjan sitter också den tidigare brittiske ministern och EU-kommissionären Peter Mandelson samt Roger Liddle som tidigare varit särskild rådgivare till EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso.
Tankesmedjan fokuserar mycket på att samla internationella maktmänniskor för att ”tackla globaliseringens utmaningar”, ett ständigt återkommande tema och budskap är att makt och beslutsfattande måste flyttas från nationalstaten till en global nivå.
Magdalena Andersson är också gift med Richard Friberg – professor på Handelshögskolan i Stockholm som innehar Jacob Wallenbergs professur i nationalekonomi – en donationsprofessur som inrättades 1984.
När maktfamiljen Wallenberg ställde till med lyxig 100-årsfest var Magdalena Andersson också på plats – trots att experter varnat för att delta och pekat på att festligheternas höga monetära värde kan tolkas som en muta.
– Här är man långt ute i gränslandet, konstaterade mutexperten Thorsten Cars och kritik lyftes mot att de inbjudna ministrarna kan komma att påverkas i sin tjänsteutövning av att umgås med Wallenbergarna på detta sätt.
Skogens dolda infrastruktur / Förr och NU/ Timmer och stål m m.
Mattias säger: I filmen tar jag upp infrastrukturell kontroll och kontrollen över strategiska naturresurser från vikingatiden ända fram till idag, och nämner även lite teknik som utvecklas mot framtiden.
Marcia Angell, MD: Vetenskapliga artiklar i medicinska tidskrifter är ofta spökskrivna. Foto: HMS Center for Bioethics
