Avfallets kyrka

*

Inom kristenheten har den romersk katolska kyrkan med påven som överhuvud en framträdande ställning i världen. Detta trots att RKK genom århundradena har gjort enorma avsteg från den apostoliska tron, där hörnstenen är Jesus Kristus, och samtidigt utvecklats till ett skrämmande politiskt system som gör anspråk på religiös och världslig makt.

RKK: s katekes Paragraf nummer 882

Påven, biskop av Rom och Petrus efterträdare, “är den ständiga och synliga principen och grundvalen för enheten mellan de många biskoparna och de troende”. – “I kraft av sitt uppdrag som Kristi ställföreträdare och hela kyrkans herde har biskopen av Rom nämligen den fulla, högsta och universella makten över kyrkan och kan alltid utöva den fritt.”

Att påstå sig vara Kristus ställföreträdare är hädelse. Ingen mänsklig varelse kan ta Jesus Kristus plats på jorden utan det är hjälparen, den helige ande som verkar i Jesus ställe. Den leder människan in i hela sanningen i Jesus Kristus och föder henne genom Jesus till ett nytt liv.

Jesus förklarar i sitt avskedstal till lärjungarna:

“Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er” (Joh 14: 16-17)

När kyrkan underställde sig kejsar Konstantins beskydd år 313 förenade den sig med den statliga makten och började göra kompromisser för sitt världsliga anseendes skull. Resultatet blev att man övergav den apostoliska kyrkans grundsatser som bygger på Jesus lära för att istället bli delaktig i den världsliga makten.

Därefter har kyrkan fungerat som ett förtryckets instrument under olika tidsepoker.

Inkvisitionen som startade under påven Innocentius III är ett exempel på hur “så kallade” kristna med hjälp av romersk katolska kyrkans världsliga makt, har utnyttjat kristendomens namn och Kristus för att utföra de mest bestialiska gärningar. Något som Jesus, apostlarna och de första kristna församlingarna aldrig skulle ha ställt upp på.

“Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej , om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa mot dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom“. (Matt. 5: 39-41)

“Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er;” (Matt. 5:44)

Under sexhundra år gav Rom instruktioner till präster och biskopar om hur man skulle utföra tortyr och andra vidrigheter på människor. Det var den civila rätten som gjorde detta möjligt. Politiska förbindelser och allianser med galna kejsare samt andra makthavare var en följd av att äregirigt vilja behärska världen och är så än i dag.

Code of Catholic Law – Canon 752

“Det krävs en religiös underkastelse av både intellekt och av vilja till varje lära som påven och hans biskopar bestämmer, de representerar det sanna domarsätet och förklarar de saker som gäller både när det gäller tro och moral även om de inte menar att proklamera läran genom någon definitiv handling. Kristi trofasta skall därför försäkra sig om att undvika vad som inte är i överensstämmande med deras lära“.

Inom den katolska kyrkan är bikten en effektiv metod att kontrollera folket.

Katolikerna tror att om de döljer någon synd och inte talar om allt för sin biktfader så kan de inte få förlåtelse utan går evigt förlorade. Detta är lögn eftersom kyrkan eller någon människa inte har någon makt att förlåta synder. Det har bara Gud.

“Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet” (1 Joh. 1:9)

“Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla, vittnesbördet när tiden var inne” (1 Tim. 2:5-6)

Frälsningen är en gåva som Gud ger av nåd utan att vi har förtjänat den. När Jesus dog på korset beredde han en väg till Gud för människor.

“Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till“ (Ef. 2:8-10)

Jesus som är både människa och Gud fick sin mänskliga natur genom sin moder Maria och sin gudomliga natur från Gud (sin fader). Det står ingenting i bibeln om att människan kan nå frälsning genom att be till jungfru Maria (Jesus mor) eller att Maria skulle vara gudomlig (Guds moder) för att hon födde Jesus vilket katolicismen lär ut. Däremot står det att Maria var gift med Josef och att Jesus hade både bröder och systrar vilket gör henne till en jordisk mor (människa). (Matt. 13:55-56)

Tanken att påven var aposteln Petrus efterträdare introducerades redan på fyrahundratalet och Petrus sägs ha varit Romersk katolska kyrkans förste biskop (trots att kyrkan inte fanns på den tiden). Det är förbjudet för katolska biskopar att gifta sig men i bibeln står det att Jesus botade aposteln Petrus svärmor som låg sjuk i feber vilket måste ha inneburit att han var gift. (Matt. 8:14-15).

Läran om skärselden, nattvardsdogmen att brödet förvandlas till Kristi fysiska kropp som äts upp gång på gång (kannibalism), fastan på fredagar och fastan före påsk, mässan som ett offer, avlat – syndernas förlåtelse började säljas, är fler exempel på tidiga och senare avsteg från den apostoliska tron.

RKK lär även att man ska ha gemenskap med de döda och tillbe kors, helgonbilder samt reliker vilket hör till ockultismen.

RKK:s Katekes paragraf 958

Gemenskapen med de avlidna. “Pilgrimskyrkan är starkt medveten om denna gemenskap med hela Jesu Kristi mystiska kropp. Från kristendomens äldsta tid har hon hållit minnet av de döda i stor vördnad. Hon har också burit fram böner för dem, eftersom det är en helig och from tanke att be för de döda så att de skall befrias från synd. Vår bön för dem kan inte bara hjälpa dem utan också göra deras förbön för oss verksam”.

Så här säger Jesus om falska läror och mänskliga traditioner:

“Låt ingen göra er till fångar i de tomma och bedrägliga vishetsläror som bygger på mänskliga traditioner och kosmiska makter och inte på Kristus” (Kol 2:8)

Idag arbetar Romersk katolska kyrkan frenetiskt med att binda alla världens kyrkor till sig. De ska fås till att underordna sig en framtida “världsomspännande superkyrka” vars ledare kommer att vara påven.

Olika samfund och i förlängningen religioner ska blandas ihop (synkretism) eftersom tanken är att det slutligen ska finnas en enda religion i världen. På samma sätt ska det finnas en enda nation (utsuddade gränser), en enda ekonomi och en enda vilja när centraliseringen av makten är total och ett fåtal individet styr över alla andra ekonomiskt, andligt och socialt.

Ett dokument som går under namnet Charta Oecumenica talar om hur olika samfund och kyrkor ska närma sig den maktfullkomliga RKK som i uppenbarelseboken kallas den stora skökan och som kommit till genom religiös otukt, en sammanblandning mellan Guds ord och onda andars läror.

“Ty för hennes otukts skull har alla folk fått dricka vredens vin, och jordens kungar har horat med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom hennes makt och lyx” (Upp. 18:3)

Här följer några utdrag från Charta Oecumenica:

Vi förbinder oss:

att samråda och träffa överenskommelser med de andra kyrkorna om våra initiativ till evangelisation, för att undvika såväl skadlig konkurrens som risken för förnyad splittring, att tillerkänna varje människa friheten att utifrån sitt eget samvete välja religiös och kyrklig tillhörighet . Ingen får drivas till att konvertera genom moralisk påtryckning eller materiella fördelar. Ingen som av fri vilja konverterar får heller hindras att göra så.

Vad man menar (inbäddat i vackra ord) är att de olika mindre kyrkorna och samfunden måste samråda med RKK (som är överlägsen när det gäller religiös och politisk makt i världen) innan de tar initiativ till evangelisation eller överenskommelser med andra kyrkor. Deras frihet begränsas därmed starkt.

att gå varandra tillmötes:

Det är viktigt att erkänna de olika kristna traditionernas andliga gåvor, att lära av varandra och så låta sig berikas.

Katolska kyrkan (den stora skökan) vill att andra kyrkor och församlingar ska erkänna deras grova avsteg från den apostoliska tron/Jesus lära som skrivits om ovan. De ser traditionen som en fortsatt uppenbarelse från Gud.

Vi förbinder oss:

att övervinna självtillräcklighet och undanröja fördomar, att söka möten med varandra och finnas till för varandra, att främja ekumenisk öppenhet och samarbete kring kristen undervisning, teologisk utbildning, fortbildning och forskning.

Det låter kanske fint men vad katolska kyrkan menar med att undanröja självtillräcklighet och fördomar är att öppna upp för ännu mer irrläror med avfall från den sanna kristna tron som resultat. Man vill kunna bjuda in schamaner, gurus och newage förespråkare för att skynda på den sanna kristendomens undergång (Jesus lära) och bana väg för antikrist (satan). Det är lättare att ta kontrollen över kyrkorna med den makt (politiska och andliga) man har inom RKK om mångfald (kaos) skapas först.

Så här gör man också inom politiken när det gäller mångkultur. Mångkulturen framställs allt igenom som något gott och som snälla människor är för (borde vara för), men leder dessvärre till att kulturer på sikt utplånas.

För att kunna skapa en världskultur, en världsreligion, en världsekonomi, ja rent av en ny världsordning måste först många kulturer, religioner och ekonomier blandas ihop. EMU är ett exempel när det gäller Europa och ekonomi.

I ihop- blandningen sker kompromisser ständigt och kulturella samt religiösa särdrag försvinner successivt tills det inte återstår något kvar av den forna kulturen/religionen. När detta pågått tillräckligt länge finns det slutligen bara en enda kultur/religion/ekonomi/vilja (mänsklig vilja och strävan) kvar.

De styrande i världen vet att människor utan historia eller traditioner (något som för dem samman och som de kan binda upp sina samhällen på) är sårbara och mycket lätta att kontrollera.

att handla – tillsammans

Vi rekommenderar att det skapas och upprätthålles bi- och multilaterala organ för ekumeniskt samarbete på lokal, regional, nationell och internationell nivå.

Det kallas samarbete men vad man är ute efter är att centralisera den religiösa makten och få med alla församlingar och kyrkor i kyrkornas världsråd som de sedan ska underordna sig. Vad enskilda församlingar, kyrkor och deras medlemmar har för åsikter i olika frågor blir efter det oväsentligt när deras rätt att fatta beslut (som rör dem) lämnas över till kyrkornas världsråd och ett litet antal personer.

Det kan jämföras med EU på det politiska planet. Vad enskilda EU länder eller enskilda individer i de olika länderna anser om det ena, det andra eller det tredje, struntar EU fullständigt i om det går emot EU. EU,s lagar gäller alla länder och medborgare som accepterat att ingå i samarbetet. Även i EU styr som bekant en liten klick miljontals människor.

/Denna  artikel har jag hämtat från:

http://experimentlandet.blogg.se/category/religion.html

/Anji

Pandemic, B Gates m m  /

/Anji

Romarbrevet 8:26 SFB98

LIV GENOM KRISTUS och hans DÖD/          ..Born to be alive

/Anji

/Anji

KÄRLEKEN FINNS, ja den finns. MEN man har kanske gömt den eftersom den inte syns så bra???

I världen tycks kärleken tagit slut!!

SLÖSA med KÄRLEK! Tiden är kort!

/Anji

LÄRDOM. KUNSKAP. SMÄRTA. ERFARENHET.  Har du fått det?

Människor får sina erfarenheter men tar inte dem på allvar eller lär sig av dem. Jag har lärt mycket på min korta tid på jorden. Läs bibelorden och tänk till om du vet tillräckligt idag och om vad som kommer framöver. Världen är jobbig o människor inte snälla.......... Kan du använda dina erfarenheter du fått?

Hjälp den svage!

/Anji

“Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.” Heb 11:1

DEN sanna tron sticker in brevet i postlådan för att låta det gå vidare. Misströstan fasthåller det i ena hörnet och undrar varför inget svar kommer. Jag har i min skrivbordslåda några brev, som jag skrivit för flera veckor sedan. Men det råder en viss osäkerhet beträffande adressen eller innehållet, och därför ha de ej avsänts. De ha tillsvidare gjort varken mig eller någon annan glädje. De skola ej heller göra någon nytta förrän jag gett dem ifrån mig och via postföraren anförtrott dem åt posten.

Detta är den levande trons väg. Den anbefaller sin sak åt Gud och låter Honom verka. I den trettiosjunde psalmen ha vi ett gott ord: “Befall din väg åt Herren och förtrösta på honom; Han skall göra det.” Men vi måste först “befalla vår väg åt Herren”, sedan är Han redo att, “göra det”. Tro är att mottaga eller rättare taga emot de gåvor Gud erbjudit. Vi kunna tro, komma, anbefalla och vila, men vi skola aldrig till fullo erfara välsignelsen, förrän vi intagit denna ställning av ständigt mottagande av Herrern.

En troende ung man skrev följande brev till en gammal kvinna, som var djupt bekymrad över sin son: “Ni oroar Er för mycket över honom. Sedan Ni bett för honom på det sätt Ni gjort och anbefallt honom i Guds hand, är det då icke bäst, att Ni upphör att hysa oro för honom? Befallningen: “Haven ingen omsorg” vet ej av några gänser och detsamma gäller ordet: “Kasten alla edra bekymmer på Honom.” Om vi kastat våra bördor på en annan, kunna de då längre trycka oss? Om vi taga dem med oss från nådens tron, är det klart, att vi ej lämnat dem där. Beträffande mig själv och mina böner har jag använt denna prövosten: om jag, efter det jag anförtrott allt åt Gud, i likhet med Hanna icke längre är nedtyngd i mitt sinne, och mitt hjärta icke mera är plågat eller oroligt, då finner jag, att jag bett i tro. Men om jag tar bördorna med mig, är det klart, att jag ej övat tro i min bön.

Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

“Hjälp mig då att aldrig taga
bördan som är lagd på dig,
åter på min egen skuldra
att ånyo trycka mig!

Nej, må jag ej blott den kasta,
som du själv mig bjudit har,
men och låta den för evigt ligga,
Herre, på dig kvar!Då skall och från, mina läppar
tränga till din tron en gång
icke blott ett rop ur djupen,
utan och en jubelsång:
“Mig och mina bördor bar du,
tills var börda lyftes av,
pris och tack ske dig, o Herre,
som åt mig och seger gav!”
L. S.

 

/Anji