Rätten till mat, ett begrepp som är inskrivet i internationell lag som en grundläggande mänsklig rättighet, har länge varit en hörnsten i Förenta Nationernas (FN) politik. Den mänskliga rätten till mat erkändes formellt i 1948 års allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och 1966 års internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR). Regeringar samlades en gång för att säkerställa rätten till en adekvat levnadsstandard, inklusive tillräckligt med mat, och de krävde att stater vidtog åtgärder för att säkerställa denna rättighet. Men idag genomför FN och andra mellanstatliga organ politik som hotar jordbruksverksamheten, gör det svårare att odla mat, samtidigt som de begränsar tillgången till kulturellt lämpliga livsmedel och driver upp kostnaden för vissa livsmedel som inte anses vara ”hållbara” i elitens ögon.

FN:s ursprungliga humanitära avsikter ersätts av illasinnade klimatagendor
Etablerad 1945 skapades Food and Agriculture Organization (FAO) för att säkerställa global livsmedelssäkerhet, med mottot ”Fiat panis” (Låt det bli bröd) som återspeglar dess mission. FAO, med huvudkontor i Rom och bestående av 195 medlemsstater, spelar en avgörande roll i att främja jordbruksmetoder och hantera livsmedelsosäkerhet.

 FAO
centrala roll i 1960- och 1970-talens gröna revolution ökade global livsmedelsproduktion avsevärt, särskilt i Asien och Latinamerika. Men de miljökostnader som denna era medförde, såsom jordförorening och framväxten av resistenta skadedjur, belyser de komplexa avvägningar som är involverade i processen att säkerställa livsmedelssäkerhet.

Historiskt sett har FN fokuserat på att lindra livsmedelsosäkerhet i låg- och medelinkomstländer.

Men idag underminerar FN systematiskt rätten till mat genom att anta klimatförändringspolicys som hotar livsmedels-, gödnings- och energiproduktion världen över. Av dessa skäl är dagens FN utformat för att göra det svårare att ha råd med mat, samtidigt som de långsamt dödar befolkningen genom hunger och undernäring (sjukdom).

FN:s klimatförändringsagenda hotar den globala livsmedelssäkerheten
FN:s klimatagenda, särskilt efter 1992 års ramkonvention om klimatförändringar, har alltmer påverkat livsmedelspolitiken och drivit upp kostnaderna för energi, gödselmedel, kött och i slutändan matpriserna.

Betoningen på monokultur och minskning av växthusgasutsläpp från jordbruket har lett till politik som begränsar livsmedelsmångfald och tillgänglighet, vilket särskilt påverkar traditionella dieter.

En mer kontroversiell aspekt av FN:s livsmedelspolitik är främjandet av ”hållbara hälsosamma dieter” av FAO och WHO. Dessa riktlinjer, drivna av den globala klimatförändringsagendan, förespråkar vissa typer av växtbaserade dieter medan de avråder från konsumtion av kött, mejeriprodukter och andra animaliska produkter.

FAO och WHO har prioriterat kostriktlinjer som minskar koldioxidutsläpp från livsmedelsproduktion.

Detta tillvägagångssätt återspeglar en form av kulturell kolonialism, genom att påtvinga klimatförändringsagendor på olika globala populationer med långvariga matkulturer. Dessa klimatförändringspolicys undergräver lokala matvanor och rätten till en kulturellt lämplig diet. Påtvingandet av dessa riktlinjer bortser från den historiska och kulturella betydelsen av traditionella dieter och misslyckas med att ta hänsyn till de näringsmässiga fördelarna med animaliska livsmedel. För att göra saken värre är de växtbaserade dieter som påtvingas olika kulturer i världen ofta baserade på monokulturjordbruk och tar inte hänsyn till den biologiska mångfalden och näringen hos inhemska växter. FN:s och World Economic Forums klimatförändringsagenda banar också väg för utvecklingen av syntetiskt kött och en livsmedelsindustri som integrerar insekter i livsmedelsprodukter.

PCR-bedrägeri och lockdown-tyranni förvärrade hunger och undernäring över hela världen

FAO, tillsammans med andra FN-enheter, övervakar livsmedelssäkerhet genom rapporter som State of Food Security and Nutrition in the World (SOFI). Trots anmärkningsvärda framsteg i att minska global hunger för årtionden sedan, har centraliseringen av regeringar och den utbredda acceptansen av tyranniska förslag lett till nya utmaningar. En av de senaste utmaningarna är planerade ”pandemier” som förvärras av PCR-testbedrägeri. Den massiva användningen av PCR-tester för coronavirus utgjorde grunden för lockdowns och ytterligare restriktioner under covid-19-skandalen. Dessa lockdowns strypte slutligen livsmedelsindustrin och hotade möjligheterna för människor att försörja sig och ha råd med mat.

Lockdowns och restriktioner för sammankomster och kroppslig autonomi visade på den globala livsmedelssystemens bräcklighet, vilket ledde till omfattande arbetslöshet och inkomstminskningar, samtidigt som miljoner drevs in i extrem fattigdom och hunger. FN
generalsekreterare Antonio Guterres var totalitär i sitt tillvägagångssätt, undertryckte mänsklig aktivitet, kontrollerade rörelse och beteende och diskriminerade de ”ovaccinerade” från samhället. Detta resulterade i ekonomiska svårigheter och förlust av möjligheter för miljontals människor att försörja sig.

Preliminära bedömningar uppskattade att lockdowns lade till mellan 83 och 132 miljoner människor till antalet undernärda individer världen över. Trots dessa allvarliga konsekvenser misslyckades FN och dess byråer, inklusive FAO, ofta med att kritiskt hantera lockdown-åtgärdernas roll i att förvärra livsmedelsosäkerhet och undernäring, vilket leder till allvarliga sjukdomar.

Dessa lockdowns och restriktioner kommer att fortsätta under förevändning av att ”rädda planeten” från klimatförändringar. Av dessa skäl kommer miljontals fler människor att svälta och bli undernärda under totalitära FN-politik som konstruerar global svält och livsmedelsbrist under förevändning av att ”rädda planeten.”

naturalnews.com, FN:s klimatförändringsagenda är utformad för att svälta och döda dig, inte ”rädda planeten”