Hej ni som kikar in på min blogg.
Sist jag skrev var i Juni 2013. Lång tid har gått och jag kämpar fortfarande. Jag blev ju sambo med den som jag älskade 2012 i maj. Vi hade det väldigt bra med varandra och vi reste och var ute i världen. Då menar jag ute med folk och festade mycket, krogen och åkte på resor med vänner som drack väldigt och jag kom in i den svängen. Han gillade inte mina Jesus bilder och citat på väggarna, jag blev ombedd att ta ner dom, la min Bibel i en hylla och den fick inte läsas. Jag bad när jag var ensam och kristen musik fick inte spelas. Jag levde nu i världen. Jag blev en som alla andra, jag blev förändrad och min ätstörning blev värre igen.
Jag kände att varför skall jag skriva är jag har fötterna i världens värld och inte i Jesu värld bara när jag var ensam. Jag slutade blogga. Livet passerade med väldigt mycket träning, festande och väldigt mycket serie tittande framför tv:n. 

4 Aug 2013, en sommardag så satt vi i soffan och han tittade på mig och jag på honom.
Anji hör jag en röst, och i den sekunden stänger jag av allt. Jag kände att nu går min värld samman. Jag går sönder inombords. Jag hade rätt, allt föll, jag gick sönder igen. jag blev sviken igen av den jag älskade, jag blev lämnad och nästan hatad av den jag trodde jag älskade. Innan vi satt i soffan så kramades vi i köket medans doften av kaffet var på och väntade på att det skulle bli klart. Då var allt bra. Natten till den dagen jag gick sönder så sa han godnatt fina, jag älskar dig. Men varför sa han så när han ändå visste att han skulle lämna mig.
Vi levde med varandra några veckor under samma tak, vi sov i samma säng men vi pratade knappt med varandra, han tittade inte ens på mig.

Efter en månad flyttade jag alla mina saker till ett förråd. Jag sökte lägenhet 6 timmar om dagen innan dess. Sen fick jag efter en månad en lägenhet men fick inte flytta in försen 2 januari 2014. Vilket var 6 månader.
Under dessa 6 månader gick jag mer och mer sönder, blev deprimerad, ledsen, hade ångest och jag slutade äta en en gång. Jag började dricka varje dag, en 70is om dagen samt använde droger varje dag för att dämpa mina känslor. Under dessa månaderna var jag också hemlös.

Jag sov hos två vänner lite då och då och hos min mamma ibland, då vi kom överens. Men det var inte ofta. Jag kunde inte bo där. Jag levde inte som en troende men Jesus fanns i mitt hjärta. Jag bad och tänkte på Jesus alla dagar även när jag var hög och berusad. Vilket är fel. Skrek i mitt inre att GUD nu får du hjälpa mig, snälla jag ber dig, hjälp mig, ta bort denna smärtan, Herre min Gud gör mig hel.

I dessa fall kan man undra att varför jag inte lämnade Gud? Alla andra hade ju lämnat mig, slutat älska mig, jag kände mig ivägen och var ofta ensam ute sent och var ute och gick även på nätterna och undrade var jag skulle sova. Herre min Gud varför har du övergivit mig skrek jag. Men i samma sekund hör jag. - Jag har inte lämnat dig. Suckar och börjar gråta och jag vet att han är med mig. Han är med MIG, trots allt jag gjort och tänkt. Alla misstag.
Jag var aldrig övergiven. Jag ryser när jag tänker på detta och skriver. Jag kan känna hans närvaro med mig i detta rum. Känner ingen ångest, känner mig älskad och dyrbar.

Även när världen rasar samman så finns han där. När du trodde att alla lämnat dig så är han där. När alla vänder dig ryggen så sträcker Gud ut sina armar till dig. När du trodde att alla slutat älska dig så finns det en som älskar dig. Det är Herren själv. Du är så dyrbar och så älskad och det är bara han som kan hjälpa dig ut ur mörkret och i dimman. Det är han som är ljuset. Satan har ingen makt över dig, men det kan kännas så.

Ge aldrig upp, det finns en morgondag. Det finns en framtid. För DIG med honom!

Det är februari och jag har bott i min nyrenoverade lägenhet i mer än en månad nu, jag har ett HEM. Äntligen. Jag har också hunnit operera mig och försöker tillfriskna.
Har dock inga vänner kvar men det gör inget. Jag försöker klara av dagarna och tar en dag i taget och försöker ta vara på dagarna även om det är ensamt. Framtiden är här för att stanna.
Ett avslutat kapitel och nu börjar det nya.

Blessings Anji.

 

Cecilia

18 februari 2014 02:24

Hej Anji! Ledsen att höra att du har haft det så svårt. Vet hur det känns att bli sviken av nån man älskar! Bra att du åtminstone har fått ett eget hem nu. Jag ska be för dig att du ska tillfriskna till kropp och själ!
Kanske Gud ger dig en god kristen man att dela livet med en dag. Ta hand om dig, min vän!! :)

Kram från Cecilia

Anji

13 mars 2014 11:15

Tack Cecilia för dina värmande ord. Jag ber Gud och tackar honom för att han ger mig en Kristen man att dela livet med. Tack för dina böner, det behövs. Många kramar Anji

 

S

26 mars 2014 21:08

Blir ledsen när jag läser om det som drabbat dig :( ska be för dig. Men du ska veta att du är OTROLIGT stark! Jag har liksom dig dragits åt fel håll och allt håller på att rasa samman, men inom mig finns ett hopp om en bättre morgondag. Saknat din blogg, försök blogga så ofta du orkar/vill.

Kram <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  KUNSKAP om Världen???  Ett måste.    /Anji  

  LOVE:       LOVE.     /Anji       ...

        /Anji  

  SVERIGE mår inte bra och inte Världen heller, eller ?? Våldsdåden är många!     FAITH, GRACE, LIFE, LIVE     I bibeln står det om allt och om HUR man skall leva.   /Anji ...

                               VÅR!    bild Anji     Kapitel 12 Den andliga gudstjänsten 1 Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er...