Så mycket har hänt inom kristenheten, så det är många gånger inte ens samma evangelium som det som Paulus och de övriga apostlarna predikade. Vi behöver ställa oss en bit ifrån och fråga oss själva:
Alla inlägg under juli 2019
Hur gammal är skapelsen? Artikeln nedan kommer från Länken:
http://bibelfokus.se/skapelsen_och_floden
För att fånga ditt intresse skall jag avslöja dessa två antal årtal redan här i början. Därefter kommer beräkningarna med förklaringar etc.
Om man kan få fram särskilda saker och händelser i Bibeln som kan väcka ett djupare intresse för att studera Bibeln och stärka en genuin kristen tro, så är det något som är mycket stimulerande. Så därför skall jag här dela något som jag själv tycker är både spännande, intressant och kul – för dig också hoppas jag. Det handlar om Bibelns mycket detaljerade uppgifter om vårt ursprung, och att det går bra att få ihop siffrorna till en logisk helhet. Det jag vill dela med mig av är ett ganska lätt sätt att få fram hur gammal skapelsen är enligt Bibeln, och när Noas flod kom. Självklart är det så, att dessa siffror måste tas med en liten nypa salt; det finns en del saker som kan påverka resultatet och det finns andra sätt att räkna. Men jag överlåter åt dig att avgöra hur du skall värdera dessa uppgifter och de fakta som jag presenterar här.
Observera att jag med ”Noas flod” avser den världsvida översvämning som kom vid Noas tid.
Avsikten med detta är inte att få fram ett årtal för Jesu återkomst, utan som sagt att sporra till ett djupare intresse för Bibeln. Samtidigt säger kanske dessa årtal något om ungefär var vi kan befinna oss i Guds kalender. Men kom ihåg att Jesus INTE sa att vi skall lägga ihop årtalen i Bibeln för att veta när han kommer tillbaka. Istället gav han oss ett antal tidstecken (särskilt i Matteusevangeliets kapitel 24) till vilka han fogade dessa ord:
Matt 24:33: ”När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren.”
Nåväl, nu till årtalen.
Om du skulle ge dig på att lägga ihop årtalen du kan hitta i Bibeln, från början och framåt, så går det väldigt lätt att göra så från Adam och fram till Abrahams son Jakob ungefär. Sedan blir det knussligare att hitta årtal att addera. Och särskilt om du vill ta dig hela vägen fram till Jesu födelse. Ett enklare sätt att göra denna beräkning är att börja från andra hållet och då börja utifrån ett känt historiskt faktum, närmare bestämt när byggandet av Salomos tempel påbörjades. Notera särskilt de fetstilade årsangivelserna nedan och summeringarna under resans gång.
Enligt vad den ansedda professorn Edwin Thieles (1895-1986) skrev i sin bok The Mysterious Numbers of the Hebrew Kings började kung Salomo bygga templet år 967 f. Kr. Wikipedia säger ”omkring 957 f. Kr.”, men 967 år f. Kr. blir vår utgångspunkt eftersom det är ett årtal som accepteras av många skolade bibelforskare.
Enligt 1 Kung 6:1 i Bibeln började Salomo bygga templet 480 år efter judarnas uttåg från Egypten. Detta gör att judarnas uttåg skedde
967 + 480 = 1447 år f. Kr.
Abraham hette först Abram, men Gud gav honom senare namnet Abraham. Enligt Gal 3:17 gick det 430 år mellan det att Abraham fick löftet av Gud och judarnas uttåg från Egypten*. Den observante bibelläsaren tänker nu: ”Men vänta här, judarna var ju alla 430 år i Egypten!”. Jag förklarar denna motsägelse mycket ingående i en annan text som du hittar via denna länk. Det finns nämligen mycket information som pekar på att Paulus hade rätt i det han skrev, utan att det gör våld på Bibelns texter i övrigt. Så nu räknar vi med Paulus uppgift – vilken är den mest troliga – och det ger oss att Abraham fick löftet av Gud 1447 + 430 = 1877 år f. Kr.
I 1 Mos 11:26 står det att Abrams/Abrahams far Tera var 70 år när han fick sina tre söner Abram, Nahor och Haran. Tera fick rimligtvis inte dessa tre söner samtidigt, och bara för att Abram anges först betyder inte att Tera fick honom först. Bibeln anger inte alltid barn i rätt födelseordning. Vi ser t.ex detta med Noas söner, som i 1 Mos 10:1 anges i ordningen ”Sem, Ham och Jafet”. I 1 Mos 9:24 ser vi dock att Ham är den yngste sonen. Istället får vi fram detta för Abrahams födelse:
Enligt 1 Mos 11:32, 1 Mos 12:1-4 och Apg 7:3-4 ser vi att Abraham var 75 år när han fick löftet av Gud och lämnade Haran. Vid samma tidpunkt dog Abrahams far Tera. Tera var 205 år när han dog. Därför var Tera 205-75=130 år när han fick Abram*. Så i beräkningen nedan kan vi därför räkna med alla 205 år från Teras egen födelse fram till att Abraham fick löftet.
I verserna 1 Mos 7:6, 1 Mos 8:13 samt 1 Mos 11:10-24 hittar vi följande årtal:
Detta blir då 2 + 35 + 30 + 34 + 30 + 32 + 30 + 29 + 205 = 427 år mellan flodens början och att Abraham fick löftet.
Noas flod kom då: 1877 + 427 = 2304 år f. Kr.
Den sista biten tar vi från Bibelns början och fram till floden, och då finner vi att Noas flod kom 1656 år efter skapelsen. Detta år får man enkelt fram genom att i Bibeln följa släktleden mellan Adam och Noas flod och addera åren som anges. Vi vet från 1 Mos 7:6 att Noa var 600 år när Floden kom (se bilden över släktled och åldrar nedan).
Skapelsen ägde då rum: 1656 + 2304 = 3960 år f. Kr.
Vill du nu veta hur långt bort skapelsen är från idag, lägger du bara till dagens årtal.
Alltså är skapelsen idag totalt 3960 + 2019 = 5979 år gammal och Noas flod kom för 4323 år sedan.
Nu kommer ju de flesta människor tycka att man är helt tappad bakom en vagn om man säger att detta är ett faktum, men det här är i alla fall vad våra Biblar talar om för oss. I en kommande text skall jag ge många goda anledningar till att tro på en bibelbaserad skapelsetro jämte många goda skäl till att inte tro på den så dominerande evolutionsteorin.
Men vill jag även göra dig uppmärksam på ytterligare en spännande sak:
Enligt uträkningen ovan får vi även fram att Salomos tempel stod klart exakt 3000 år efter skapelsen. Kanske finns det en tanke från Guds sida att det skall vara just exakt efter 3000 år. Om vi adderar 3000 år ytterligare, vad kan komma att hända då?
En del brukar peka på detta: "För Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag" (2 Petr 3:8). Fram till totalt 6000 år efter skapelsen tycks det inte vara långt kvar enligt beräkningarna ovan. Detta kan möjligen vara intressant när man betänker att Bibeln talar om det tusenåriga fridsrike som skall upprättas vid Jesu återkomst, Jesus som själv ÄR det sanna templet. Det sjunde årtusendet blir då som en sjunde dag, en vilodag för en sargad jord. Dock skall vi inte ta siffrorna jag presenterat som något absolut exakt, Gud har inte tänkt att vi skall kunna räkna ut året för Jesu återkomst långt i förväg. Och jag vill vara tydlig med att Bibeln inte själv säger att bibelordet i 2 Petr 3:8 om att "för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag" skall användas som utgångspunkt för att räkna ut Jesu återkomst. Att vi utifrån detta bibelord kan säga att Guds historia för jorden endast blir totalt 6000 år före det att Jesus komemr tillbaka och upprättar Tusenårsriket är mer att se som ett logiskt antagande. Vad Petrus egentligen ville säga med dessa ord var att tid inte är ett problem för Gud; på en dag kan han hinna med oerhört mycket och 1000 år är inte en evigt lång tid för honom. Så ta alltid dessa uträkningar med viss försiktighet och be Gud om vägledning och vishet.
* Ärkebiskop Ussher bekräftar
Den irländska, protestantiska ärkebiskopen James Ussher (1581-1656) är känd för sin bibliska kronologi. Jag har ett fantastiskt (från början handritat) tidsdiagram som är baserat på Usshers kronologi (The Timechart of Biblical History). Det som är intressant med detta diagram är att det bekräftar två saker jag nämner ovan: att Tera var 130 år när han fick Abram/Abraham, samt att det var 430 år mellan Abrahams kallelse och uttåget ur Egypten (även att det judiska folket var i Egypten i totalt 215 år).
Andra räknesätt
Jag vill här tillägga att det så klart finns andra sätt att utifrån Bibelns uppgifter fastställa skapelsens ålder och när Noas flod ägde rum, och att dessa olika sätta att räkna nog kan ge lite skiftande resultat. Det beräkningssätt jag själv fastnat för är vad jag tycker är det enklaste och tydligaste sättet att räkna. Det ger också ett mycket intressant resultat.
Andra Biblar
Dessutom vill jag nämna en sak när det gäller bibelöversättningar och årtal, och som kan göra oss lite försiktiga. Årtalen i släktleden som jag anger här är årtal som vi finner i alla moderna Biblar samt även i äldre Biblar som 1917, Karl XII, King James mfl. Dock finns det skillnader jämfört med årtal i ännu äldre versioner av GT som Septuaginta och Samaritansk Pentateuk, vilka anger lite andra årtal. Jag har dock valt att följa årtalen i de Biblar som är de mest spridda och accepterade samt för att dessa årtalsangivelser faller inom de ramar som i det stora perspektivet kan vara mycket intressanta.
Släktledet mellan Adam och Jakob med livslängder (klicka på bilden för större bild)
Släktträd, från Adam till Salomo (klicka på bilden för större bild)
/Lennart
Så säger Gud, Herren , han som har skapat himlen och spänt ut den, han som har utbrett jorden
med allt som växer där, han som har givit liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den.
Han har skapat jorden genom sin kraft, han har grundat världen genom sin vishet, och genom sitt förstånd
har han spänt ut himlen.
Igen...ja det är spännande att ha en RELATION med Jesus och inte tro på en
RELIGION.
Ju mer man kan lära sig desto bättre är det ju, eller hur!
jag är inte religiös, är du???
Är du religiös så är du det om du inte vill lära dig mer om tro, du tror blint på pastorer och falska lärare.
Ämnet är stort och man behöver som sagt kunskap. Därför har jag lämnat alla kyrkor bakom mig, och är bara med Jesus, för han och LIVET är de bästa lärarna. I LÄNKEN får du veta mer!
http://www.midnattsropet.se/2006/02/fullflj-kallelsen.html
Det är lätt att förlora vad man mottagit och därför är det viktigt att fullfölja sin kallelse, inte försumma något eller stanna vid erfarenheter som gjorts. Gud måste få fullfölja sin kallelses avsikt genom människan. Orsaken till att Jesu verk kunde fortsätta var att lärjungarna bejakade kallelsen, han hade sagt: ”Följ mig!” Gud ger varje människa en personlig kallelse på samma sätt som lärjungarna fick det. De bröt upp och Jesus sa: ”Ni har av mig blivit utvalda och tagna ut ur världen…”
Vad Gud vill göra med sitt folk ligger inte i framtiden – Gud vill göra det nu. Tiden är väldigt kort och människor vaggas ändå in i en jargong och vill ha det lugnt och skönt. Den situationen kan ju, som det sker för många idag, ändras i ett ögonblick.
Den fruktansvärda tid som bibeln kallar vedermödans tid närmar sig. En nöd vars like aldrig tidigare varit, säger Jesus. Detta är kulmen på människans synd och orättfärdighet. Denna tid har kunnat hållas tillbaka av olika händelser. Hade Gud inte i sin barmhärtighet satt en gräns på Noas, tid skulle fördärvet bara blivit djupare och värre.
Det finns också exempel hos Guds eget folk. När man gav rum för orättfärdighet och ogudaktighet måste Gud gripa in och komma med tukt och ris. Därmed var det inte slut på Hans barmhärtighet. Han tänkte i nåd på sitt folk och sände sina profeter med Guds ord. I alla situationer har det funnits några som tog emot budskapet – så var det också under fångenskapen i Babylon.
Den grydde en dag då man kunde sätta sig i rörelse för att åter komma in i Guds frälsningsplan. Gud har aldrig övergivit sitt folk, han har alltid en frälsningsplan, hur mörkt det än är. Så länge det finns några som vill lyssna till Guds röst finns det hopp. Guds folk hade förts till Babel, men där fanns det en liten skara som skilde sig från den övriga hopen av judafolket. Några höll ännu en liten låga brinnande.
Genom Guds utvalda redskap, profeterna, framförallt Hesekiel, hade Gud en anknytningspunkt när dagen var inne att de skulle lämna Babel. Budskapet kom redan genom Jeremia att fångenskapens tid skulle vara 70 år.
För de flesta fanns inte rum för Hesekiels budskap. Guds folk hade etablerat sig i Babel, acklimatiserat sig och började trivas. De stannade kvar. Men Hesekiel lade grunden för några så att de kunde höra kallelsens röst och bryta upp. Gud hade en anknytningspunkt för det profetiska ordet.
Det är gripande att läsa om dessa som trädde fram inför Gud, folket till godo, och det lidande Hesekiel fick gå igenom för att lågan inte skulle slockna. Det är viktigt att vi har Guds ljus i våra hjärtan. Där måste finnas en gnista av himmelsk vision, för att vi inte ska se som människor vanligen ser eller handla efter mänskliga tankar. Utan en levande vision går människan under på vandringen.
Församlingen kan inte etablera sig i tiden. Genom andesmorda budskap påminns den om att inte stanna upp utan följa den kallelse Gud gett. Har Gud uppenbarat något för sitt folk går det inte att finna sig tillrätta i tiden eller världen. Man är förstörd eller helt omöjlig för samtiden.
Det är lätt att förlora vad man mottagit och därför är det viktigt att fullfölja sin kallelse, inte försumma något eller stanna vid erfarenheter som gjorts. Gud måste få fullfölja sin kallelses avsikt genom människan. Orsaken till att Jesu verk kunde fortsätta var att lärjungarna bejakade kallelsen, han hade sagt: ”Följ mig!” Gud ger varje människa en personlig kallelse på samma sätt som lärjungarna fick det. De bröt upp och Jesus sa: ”Ni har av mig blivit utvalda och tagna ut ur världen…”
Läs allt i länken du fick.
/Anji
I stora delar av dagens kristenhet har det personliga vittnesbördet fått ett stort utrymme. Det många då vanligen vittnar om är vad man upplever att Jesus gjort i ens liv. Jag har själv varit med på en mängd gudstjänster och väckelsemöten där det personliga vittnandet har varit det centrala i mötet. Inte sällan har det handlat om vad Jesus ordnat med i vardagen i form av utbildning, jobb, livskamrat, hus, lägenhet, bil, resor, ekonomiska under, men även uppgifter i Guds rike och helanden av olika slag som man tycker sig fått svar på bön. Ibland vittnas det om vad personer upplevt att Gud sagt till dem i olika situationer. Och än idag händer det att personer vittnar om hur det gick till när de blev kristna, när de blev frälsta. Men vad säger då Bibeln om att vittna? Vilken roll skall detta ha i vårt uppdrag att evangelisera i vår omvärld? Vad bör vi då vittna om? Vad skall vara i fokus? Och hur skall jag tänka om jag inte vågar eller kan vittna?
Helt klart är det så, att de flesta som vittnar om egna erfarenheter vill locka andra till att tro på Jesus och därmed bli frälsta. Många vittnar också för att uppmuntra de som kanske vacklar i sin tro eller plågas av motgångar. Och allt detta är så klart vällovligt och bra. Men det finns också de som vittnar för att andra skall bli imponerade och för att de själva skall framstå som andliga hjältar, det är tyvärr ganska uppenbart emellanåt. Detta vittnande i vinstsyfte för egen del beror säkert ofta på omognad i tron och på att ”köttet” ges plats på scenen – trots att man kanske varit kristen i många år. Sedan har vi dessa ”väldiga apostlar”, superpredikanterna – inte minst de från USA – som man kallar hit och avlönar fett för att de skall brassa på med vittnesbörd om sina enorma bedrifter i Afrika och på andra ställen långt härifrån. Då kan man verkligen fråga sig vem som kommer i fokus och vad syftet är. Superpredikanterna tycker jag vi skall strunta i helt och hålla utanför vårt land, för deras verksamhet ligger i många, många avseenden långt, långt utanför vad Bibeln visar är sund andlighet och sund teologi. Så dessa tar jag inte upp mer här. Du kan läsa om flera av ”superpredikanterna” i andra sidor i BibelFokus via denna länk.
När jag läser min Bibel och funderar kring detta jag beskrivit ovan, kan jag uppleva det som att vittnesbörd om vad som skett i våra liv fått ett alldeles för stort utrymme i vår tids kristenhet. Det har blivit för mycket fokus på vad vi kan få ut av vår tro här och nu, och för lite om Jesus och evigheten. Så vi skall se vad Bibeln säger att det är som leder till en sann tro och vad Jesus gett oss för uppdrag.
Tro kommer av förkunnelse som är sprungen ur Bibeln
Först av allt: i Bibeln ser vi att tro kan födas i en människa när hon får höra om Jesus och hans försoningsgärning på korset. Så här skrev Paulus:
Rom 10:17: ”Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord.”
Vår förkunnelse, predikan och vårt vittnesbörd skall vara sprunget ur bibelordet. Vi skall vittna om vad det står i Bibeln. Och då främst om Jesus. Det är framförallt DÅ som en sann kristen tro kan växa fram hos människor.
Vi skall också se vad Jesus sa till sina lärjungar om att vittna och vad som är den största anledningen till att vi får den Helige Ande:
Apg 1:5: ”…ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”
Apg 1:8: ”…när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”
Vi skall alltså vara JESU vittnen, och inte våra egna. Och vi skall vittna om Jesus och det HAN gjort. Då handlar det inte i första hand om vad Jesus gjort för oss i vardagen utan vad han har gjort för vår frälsning, alltså om hans försoningsgärning på korset, hans död och uppståndelse. Det är detta som är EVANGELIUM! Man kan även säga att vi skall vara vägvisare som visar på två alternativa vägval i detta liv: den ena vägen som leder till fördärvet och den andra som leder till evigheten hos Gud. Vår uppgift är då att förklara hur man kommer in på den smala vägen till evigheten och hur man vandrar där. Och det är inte minst till detta som vi får den Helige Ande som vår Hjälpare. Andens gåva får vi inte för att sprattla på golvet och gapskratta eller bete oss som om vi vore fulla eller besatta. Vi får den Helige Ande för att vara nyktra och rediga vittnen för Jesus!
Om du känner att du är ett dåligt vittne för Jesus, eller om du är rädd för att vittna, tänk då på vad Jesus sa i dessa bibelverser ovan. Jesus sa att lärjungarna skulle bli hans vittnen först när de hade fått del av den Helige Ande. Alltså hänger ansvaret på Gud för att vi skall bli utrustade och väl lämpade till att bli Jesu vittnen. Sedan sa Jesus att de skulle få Anden ”om några dagar”. Alltså sker detta enligt Guds tidtabell. Det sker inte när vi bestämmer det, utan när Gud har bestämt. Så därför kan du vila i att Gud har kontrollen och att han gör dig till sitt vittne den dag han vill det. Rätt som det är befinner du dig mitt uppe i att vittna om Jesus!
Vi får även Andens gåva till att dana vår karaktär, alltså till det som vi ofta kallar för ”helgelsen”. Genom det kan vi också vittna om Jesus med våra handlingar; vi kan få vara en ”kristusdoft” till andra människor!
2 Kor 2:14-15: ”Gud vare tack som genom Kristus alltid för mig med i sitt triumftåg och överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft. Ty till Guds ära är jag en kristusdoft bland dem som räddas…” (Bibel 2000)
Vad ser vi då mer om vittnesbördet i Nya Testamentets texter? Hur gjorde de allra första kristna? Hur gjorde de som hade vandrat med Jesus, fått uppdraget tydligt ur hans mun, och som de allra första mottagit den Helige Ande för detta uppdrag? Här är några ställen jag hittat som ger oss insikt när det gäller vittnesbördet:
Apg 10:42: ”Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han [Jesus] är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda.”
Apg 20:24: ”Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.”
Apg 22:15: ”Du ska vara hans [Jesu] vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört.”
Apg 23:11: På natten stod Herren hos honom och sade: "Var frimodig! Så som du vittnat om mig i Jerusalem, måste du vittna även i Rom."
1 Kor 1:23: ”Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap.”
1 Kor 2:1-2: ”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst.”
Gal 6:14: ”För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen.”
1 Joh 1:1: ”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord.”
1 Joh 4:14: ”Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare.”
Det var alltså detta som sysselsatte apostlarna: de var budbärare och vittnen för JESUS och vittnande om HONOM! Jesu försoningsgärning var deras stolthet och det var i huvudsak det som de talade om när de evangeliserade. Paulus vittnade aldrig om att Gud skulle ha fixat den ena efter den andra bekvämligheten åt honom. Vittnade han om något annat var det vanligen lidanden han nämnde. Några helandeunder berättade han inte heller om, även om vi vet från andra att han fick vara med om att bota många. Om vi gör på motsvarande sätt, om vi för ut det sanna evangeliets innehåll till människor, det är då som Gud har lovat att vara med oss och bekräfta SITT ORD, EVANGELIUM! Det är då som äkta under kan ske, och det största undret är så klart när människor kommer till tro och räddas till evigheten. Läs nu bibelordet nedan och fundera över vad som apostlarna kom med för erbjudande. Var det predikan om evangelium eller mirakler som kom först? Vad följde på vad?
Mark 16:20: ”Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.”
Men för att vi skall kunna vara Jesu sanna vittnen är det också viktigt att vi är djupt förankrade i Bibelns undervisning och verkligen har grepp om vad det sanna evangeliet innebär. Jesus undervisade ju själv sina första lärjungar. Med anledning av detta vill jag därför råda dig till att lägga ditt personliga vittnesbörd lite åt sidan och sätta dig in i evangeliets budskap ordentligt, och sedan primärt vittna om DET! Då tror jag att Gud kommer at vara med på ett helt nytt sätt. Behöver du lite hjälp på traven med att få grepp om evangeliet så hoppas jag att denna text kan vara till vägledning: EVANGELIUM – Guds erbjudande om försoning och evigt liv!
Uppmuntran till syskon i tron
Nu vill jag tillägga en sak, och det gäller detta med att uppmuntra varandra som kristna syskon. Detta är något annat än att vittna om Jesus för icketroende. Denna uppmuntran handlar om att stötta våra trossyskon när de vacklar och har det jobbigt på olika sätt.
Vi kristna hamnar emellanåt i prövningar och motgångar, det är faktiskt en del av vår helgelseprocess. En del har det ännu värre och lider under dödshot och förföljelser. Då kan det vara gott, kanske livsnödvändigt, med uppmuntrande ord från syskon i tron. När vi uppmuntrar varandra kan vi citera ett bibelord som kan vara till vägledning och till uppmuntran. Vi kanske berättar något som den vi uppmuntrar kan identifiera sig med, något som denna kan hämta styrka och vägledning från. Kanske är det någon särskild insikt i Bibelns budskap som vi får förmedla. Uppmuntran kan också utgå ifrån egna erfarenheter som man berättar om. Kanske det handlar om att berätta saker som ingjuter hopp. Kanske är det saker där man kan dela glädje tillsammans. Detta kan vi också se exempel på i Nya testamentets brev:
2 Kor 1:6: ”Om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi.”
1 Tess 3:6-7: ”Men nu har Timoteus kommit tillbaka från er med goda nyheter om er tro och kärlek. Han har berättat hur ni ständigt tänker på oss med glädje och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er. Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, mitt i alla våra svårigheter och lidanden.”
Ja, detta var några tankar om det personliga vittnesbördet och att vara vittnen för Jesus. Vårt vittnande skall alltså framför allt handla om JESUS och hans försoningsgärning. Det behöver inte innebära att vi håller högläsning ur Bibeln för dem som vi vittnar för. Men det vi säger skall alltså vara sprunget ur Bibeln, det skall harmoniera med Bibelns samlade undervisning och peka på Jesus!
Känner du nu att du kanske har pratat lite för mycket om saker du själv varit med om, så gör så att du prioriterar om lite. Testa att prata lite mer om Jesus och hans korsdöd för våra synders skull, om försoningen mellan Gud och människa, om Jesu uppståndelse, det eviga livet, och kanske även om Jesu återkomst. Jag skulle tro att Gud då är med på ett nytt sätt i ditt vittnande. Och be om och vila i att Gud skall ge dig av sin Helige Ande för att du skall kunna vara ett sant Jesu vittne.
Må Vår Herre och Frälsare leda och välsigna oss alla i detta!
/Lennart
/Anji
Robotar, ja i VISSA fall kan de ju vara bra--men-- de kan också vara till STOR skada- Använd din klokhet nu och se och tänk efter hur det kan bli framöver i dessa farliga tider! De kan ta över städer o samhällen. De kan bli 'herre-lösa' och bestämma själva........ de kan manipuleras att göra oss väldigt illa! AI betyder artificiell Intelligens och är farlig, TRANSHUMANISM, där människan inte kommer att kunna styra.
/Anji
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | |||
29 |
30 | 31 | |||||||
|