Så blev det till slut som så många fruktade och varnade för. Krigslobbyisterna och den globalistiska makteliten fick som de ville och så länge planerat för. Idag överger Sverige 200 år av alliansfrihet och en lång historia av fredsarbete och diplomatiska ansträngningar för att istället ansluta sig till den USA-ledda militäralliansen Nato, som i praktiken kommer att fungera som en militär ockupationsmakt med baser och soldater på svensk mark.
Statsminister Kristersson och Billström har landat i Washington för att möta USA:s utrikesminister Anthony Blinken och Ungerns premiärminister Viktor Orbán har signerat ratificeringen av Sveriges Natoansökan. Klockan 17, svensk tid förväntas Sverige officiellt bli medlemmar i militäralliansen.
Redan i ett tidigt skede stod det klart det svenska folket inte skulle ha någonting att säga till om angående Sveriges förvandling till Natoland – några folkomröstningar var aldrig aktuella, och de som förespråkade sådana blev istället misstänkliggjorda och smutskastade.
Smutskastade blev också de som motsatte sig ett medlemskap i militäralliansen – de anklagades inte sällan för att ”vara köpta av Putin” eller ”gå Rysslands ärenden”. Fredsrörelsen och andra motståndare mot USA:s militarism marginaliserades totalt och det blev smärtsamt tydligt att de enda röster som på allvar tilläts komma fram alla tyckte samma sak och var just uttalade Natoförespråkare.
Smutskastades och demoniserades
Även om makteliten i vanlig ordning inte var intresserade av att medborgarna skulle få vara med och påverka utgången i en för dem så avgörande fråga som denna fanns det ändå ett behov av att manipulera folkopinionen och göra den positivt (eller åtminstone inte fientligt) inställd till ett medlemskap – och här har de gamla medströmsmedierna spelat en avgörande roll som medlöpare och femtekolonnare.
Sedan kriget i Ukraina bröt ut har tusentals inslag och artiklar publicerats och tryckts upp i ansiktet på medborgarna, där det tydliga budskapet har varit att “Sverige hotas” och att vi måste söka mäktiga allierade för att ha en chans att stå emot ryssen. “Med Nato är vi starka, säkra och trygga – annars är vi svaga och sårbara – och dessutom en enkel måltavla”, har man hävdat. Inte heller här har några egentliga försök till nyansering, diplomati eller fredliga lösningar gjorts.
Så nu befinner vi oss alltså här, i en allians där flera av medlemsländernas ledare överväger att skicka sina egna trupper till kriget i Ukraina – ett krig där även svenska trupper kan komma att delta och som enligt bedömare riskerar att eskalera till en kärnvapenkonflikt som på allvar kan hota den europeiska civilisationen som vi känner den.
Imperialistiska skurkstater
Vidare är det ett faktum att Natos faktiska ledare USA utrikespolitiskt är att betrakta som en imperialistisk skurkstat. De krig och statskupper man initierat eller blandat sig i är otaliga och det är svårt att få en klar bild över hur många miljontals civila liv man har på sitt samvete. I nästan samtliga fall har det dessutom handlat om länder långt ifrån amerikanskt territorium som själva inte hotat USA på något vis. Det har helt enkelt handlat om geopolitik och om att behålla sin makt och inflytande.
Natos näst största aktör (vad gäller antalet soldater) är dessutom Turkiet – som inte bara är en skurkstat utrikespolitiskt som regelbundet gör bombräder i sina grannländer och i praktiken befinner sig i ett konstant krig med landets kurdiska minoritet, utan som även vanemässigt fängslar dissidenter och vars ledare, Recep Tayyip Erdogan, beskrivits som en ”islamistisk diktator” av SD-ledaren Jimmie Åkesson.
Natolandet Frankrikes närvaro och militära operationer i en rad afrikanska länder ”för att skydda sina intressen” är ett annat av många exempel på hur Nato inte bara är en försvarsallians, utan också en allians bestående av imperialistiska aktörer.
Vad måste vi offra?
Det här är våra allierade nu. De som ska ”garantera vår säkerhet och trygghet”, och vi ska garantera deras. Den stora frågan är väl till vilket pris tryggheten kommer och vad Sverige måste offra i gengäld – utöver sin självständighet.
Kommer svenska soldater att skickas för att offra sina liv mot kurdiska rebeller vid Turkiets gräns? Kommer de att sändas för att strida i Syrien? Taiwan? Ukraina? I konflikthärdar som egentligen inte berör oss och som Sverige borde hålla sig utanför.
Svenska makthavare vill likt Ulf Kristersson inte ge några klara svar utan nöjer sig med formuleringar som att det ”inte är aktuellt överhuvudtaget just nu”, att skicka soldater till Ukraina. Några garantier för att vi inte ska behöva husera amerikanska atombomber på svensk mark är man dessutom helt ovillig att utlova trots att flera av våra grannländer har sådana garantier.
Idag är en svart dag för Sverige, och att hela processen skett utan tillstymmelse av folkligt inflytande gör det svårt att inte betrakta Sveriges intåg i Nato som rent landsförräderi. Det är inte Tobias Billström eller Ulf Kristersson som kommer att stå vid några frontlinjer när det smäller – det kan vi vara helt säkra på.
Markus Andersson
