Han  lever

Inlägg publicerade under kategorin Förtröstan

Av Anji - 23 december 2019 19:55


Gud är god och hjälper oss i ALLA situationer.

 

Gå vidare i FÖRTRÖSTAN!


/Anji

Av Anji - 23 november 2019 20:20

Har Maranata ett budskap till det svenska folket idag?

https://www.midnattsropet.se/2019/08/har-maranata-ett-budskap-till-det.html

 
Ledare av Berno Vidén

Hemundervisande föräldrar på Kuba fängslas för att de ger sina barn en kristen utbildning. Svenska kristna familjer jagas ut ur landet av samma orsak. Samhällsklimatet på Kuba och i Sverige är Kristusfientligt. Det drabbar inte enbart barnens rätt att få växa upp i en kristen miljö. Även arbetsplatser, offentliga rum, ja, överallt där människor utövar sin dagliga gärning finns uttalade regler för hur kristna inslag ska marginaliseras. Ingen ska tillåtas att påverkas av evangelium. Paradoxalt är att varje Jesu Kristi lärjunge har missionsbefallningen som högsta prioritet i sitt liv. Hur skulle vi kunna låta bli att tala om vad vi sett och hört om denne Jesus som förvandlat våra liv? Det uppdraget är inte förhandlingsbart.
Samhället å sin sida utövar genom alla sina organ och samarbetspartners en oerhörd påverkan på medborgarna. Inte minst i skolan där barnen utsätts att tänka mot det naturliga och mot vad Guds ord säger. Ett exempel är genusfrågor som små barn från förskoleålder matas med. De får lära sig att ifrågasätta vilket kön de själva har. Barnen berövas sin trygghet och identitet på beställning av en ondskefull hbtq-rörelses destruktiva agenda.

För politiker och makthavare är det viktigt att ha ett budskap som tilltalar majoriteten. Det är inte minst aktiviteterna kring Stockholm Pride exempel på, en tillställning som är en enda stor propagandaapparat för en destruktiv livsstil, exponerad sida vid sida med slagord om alla människors lika värde. Politiska partier och kyrkor tävlar om att solidariskt visa upp sig i det politiskt korrekta demonstrationståget. Så även KD-ledaren Ebba Busch Thor. Hon försvarar sitt deltagande bland annat genom att vilseleda och relatera till KD’s grundare Lewi Pethrus. Vad hon inte säger är att orsaken till att partiet grundades var att motverka just sådana värderingar Pride står för.
Trots varningar från skribenter i landets kristna tidningar vägrar Ebba inse att hon är med och legitimerar den förödande ideologi som arrangörerna drivs av. Pride handlar definitivt inte om att lyfta fram människovärdet.

Claphaminstitutet, som har granskat rörelsen, skriver i en rapport:
”Pride har skapat en bild i samhället av att vara en röst för alla människors lika värde, för kärlek och glädje. När vi granskar dess innehåll är det dock en helt annan bild som framträder. Begreppet ljus förekommer inte i programmet, begreppet mörker omfamnas däremot. Människovärde eller frasen ’alla människors lika värde’ förekommer inte någonstans under Pride. Den här festivalen handlar om något annat” (ur Claphaminstitutets granskning Det färgglada mörkret).
Med tanke på den totala förvirring som är rådande idag, där mörker presenteras som ljus, och med tydliga apokalyptiska signaler, som enligt Jesu undervisning i Nya testamentet vittnar om att tiden är mycket kort, måste vi ställa oss frågan: - Hur kan det vara så tyst om Jesu tillkommelse? Hur är det möjligt att den kristna församlingen, mitt i en värld som bär på alla signum om en nära förestående katastrof, inte basunerar ut det enda sanna hoppets budskap som finns för en sargad mänsklighet: Fridsfursten kommer!

Har Maranata ett budskap till det svenska folket idag? Ja! Herren kommer! Under år 1998 var jag med om något som berörde mig på djupet. Det var under broder Arne Imsens sista aktiva tid. Å ena sidan var han mycket sjuk och kunde inte göra mycket, men å andra sidan fanns det som ett inre måste hos honom, som drev fram att vi måste ut i landet. Vi annonserade opinions- och väckelsemöten med frågan: ”Varför är det så tyst kring Jesu tillkommelse?” Dessa möten satte djupa spår hos många av oss. Det får inte finnas någonting som hindrar från att proklamera budskapet om Jesu tillkommelse. Där fanns det sjukdom. Det fanns dålig ekonomi. Vi slogs mot många olika hinder som tornade upp sig. Bland annat var vi på väg att få lämna Bällsta då vi inte klarade av att betala hyran. Men igenom allt fanns prioriteringen: vi måste ut i landet med budskapet!
Hur är det idag? Vi lever ännu närmare tillkommelsen! Klimatoro och andra oroshärdar håller världen i sitt grepp. Våld och hat eskalerar. Vad sa Jesus: ”Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning.” Tänk, vilken dag!
 
/Anji
 

Av Anji - 5 november 2019 19:19


/Anji

 

 

 

JESUS LIVES!

 

 

 

Av Anji - 8 september 2019 19:18

Hallelujarop som överröstar grannens gråt

 Predikan av Arne Imsen från 1990

Pettersson är inte påverkad av vår sång. Nilsson är inte imponerad av vårt tal, inte ens av våra torgmöten. Men vi har ett hemligt vapen. Pettersson måste bli min personliga vånda. Går Pettersson förlorad – då är det katastrof för mig. Din granne går förlorad, därför att det inte har funnits nöd för honom i ditt hjärta. Gud längtar inte efter att höra dig ropa halleluja, om du nu trodde det. Han längtar efter att få se dina tårar.

Tillståndet i vårt land skulle vara helt annorlunda, om de som kallar sig kristna verkligen vore kristna. Vi har våra förklaringar till att människor inte blir väckta, orienterade och frälsta. Men om vi som vill vara kristna verkligen tog kallelsen på allvar, så att vi blev revolutionärer, redo att ge våra liv på stridsfältets höjder istället för att diskutera verksamhetsfrågor eller sitta som religiösa tiggare vid livets allfartsvägar, skulle det innebära enormt mycket. Vi nöjer oss gärna med att vara partiellt kristna och själavinnare. Vi tänker på vårt eget behov av uppbyggelse, välsignelse och framgång på alla områden, men tappar bort evangelisationens nödvändighet. Det är oerhört viktigt att vi förstår att andlig verksamhet inte kan utvecklas utan bön. Det handlar egentligen om att bli bedjare och förebedjare. ”Bedjen fördenskull skördens Herre, att han sänder ut arbetare till sin skörd.” Det är ett stort böneämne. ”De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde: de komma åter med jubel och bära sina kärvar.”

Sådd följs av skörd
Det finns en lagbunden ordning i Guds rike: Sådd följs av skörd. Sådden är mödosam, slitsam och krävande. Det stannar inte vid vad vi känner för att göra. Det måste bli ett systematiskt och metodiskt såningsarbete på väl förberedda tegar. Utan såningsarbete blir det ingen skörd. Efter sådden kommer en nödvändig tid av förbidan. Gud bevattnar skördefälten, och vi luckrar upp marken med våra tårar. Det är hela tiden fråga om ett samarbete mellan Gud och hans folk för det mål som Gud har satt upp. Här är det inte fråga om att ha en hobby och påta i sitt trädgårdsland, utan ett absolut nödvändigt såningsarbete som måste utföras om man ska överleva. Det kan vara så att vi får skörda där andra har arbetat. Men någon måste utföra varje moment. Och då kommer vi tillbaka till denna maning: ”Bedjen skördens Herre att han sänder ut arbetare.”

Få vill vara arbetare 
Vi har alldeles för många förutfattade meningar om Guds verk, uppfattningar som vi lånat från andra religiösa sammanhang, eller idéer som vi byggt upp av egna mått på Guds verk. När bibeln talar om arbetare, så appellerar den inte till någon fåfänga. Det är få som vill vara arbetare, och ännu färre vill verkligen gripa tag i arbetsuppgifterna. Vi kommer samman en och annan gång till konferens, möter Gud och återvänder ofta till våra platser som uppblåsta ballonger. Naturligtvis är det bra att komma tillsammans, men det får ju en rakt motsatt effekt om vi tar emot nya välsignelser och ser Guds rikedom och härlighet och det stannar vid att vi säger ”tack och lov”. Sedan slår vi oss till ro till nästa konferens, då vi åter gör samma erfarenhet. Däremellan sker praktiskt taget ingenting. Då vi talar om evangeliskt arbete, brukar vi vanligtvis komma in på andliga gåvor och ämbeten; mirakler och under. Alltsammans detta hör ju till Guds rike, därom råder inget tvivel. Men det är faktiskt inte hela sanningen om Guds rike.

Röja väg för Herren 
Många andra ting som vi gärna hoppar över hör hit. Vad bör jag göra i min stad, mitt samhälle, bland tusentals andra sekulariserade och likgiltiga människor? Svaret är givet av den Herre som sa: ”Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare.” Du kan röja väg för Herren och väckelsens ande genom dina förböner. Och får du någon med dig, så kom ihåg att ”vad två eller tre komma överens att bedja om i mitt namn, det skall beskäras dem av min Fader som är i himmelen.” Det är inte bara en nödvändig insats, utan en livsförnyande och livsuppehållande verksamhet för andlig tillväxt. Vi måste övervinna vår egen tröghet, sömnaktighet. Vi måste börja bedja på ett helt annat sätt än tidigare. Bön är inte bara att nämna namn eller omständigheter inför Herren; bön är att identifiera sig med den man beder för, som om den man beder för vore en själv! Det innebär i sin tur att om jag ska kunna bedja med makt, måste bönen gälla mig själv. Vi måste uppleva helvetets fasor. Utifrån upplevelsen av helvetets realiteter får jag börja bedja böner och åkalla himmelens Gud som om det gällde min egen frälsning. Då blir det meningsfullt. Då får man nöd. Det finns inga möjligheter att själv mobilisera sina själsliga krafter på det sättet. Vi kan engagera oss för någon som blivit utsatt för våldshandlingar, eller lider på grund av hunger och andra umbäranden. Det går in över oss; vi vill genast hjälpa och öppnar våra plånböcker eller går till våra garderober och andra förråd för att tillgodose fysiska, materiella behov. Det är vackert och allmänmänskligt.

Gudsingripande genom förbön 
Men förbön är inte betingad av allmänmänskligt medlidande, utan något helt annat. Det gäller människor som inte har någon möjlighet att bli befriade och evigt frälsta, utan att det sker ett gudsingripande. Vi är verksamhetsingenjörer och estradörer. Vi kan utföra många ting. Men vi måste gripas av det utomordentliga - ”det heliga vansinnet”. Varför gråter du, människa? Är du inte frisk? Är du psykiskt deprimerad? Varför sörjer du, varför är du vemodig? Nu ska man inte vara vemodig, man ska helst vara uppåt och leende. Framför allt gäller det att församlingen är positiv i sina framträdanden, annars har den ingen funktion att fylla. Hur skulle vi kunna uppleva glädje av denna ytliga karaktär, när vi vet att hela världen är i den ondes våld, och skarorna går förlorade? Det gäller inte en anonym skara, utan mina närmaste, mina grannar. De som bor en halv meter innanför betongväggen där jag själv sitter eller ligger. De som jag kanske iakttar som om de vore träd. Jag har inte några naturliga relationer till dem, utan de är för mig som opersonliga skal.

Grannen gråtande 
Medan du ropar ”tack och lov” i vardagsrummet – om du nu gör det – så ligger grannen gråtande, och hittar ingen utväg. Ropet tränger inte igenom väggarna, därför att vi är alldeles för okänsliga. Det finns människor som har levt år efter år utan att över huvud taget känna någonting annat än vad deras eget bröst signalerar. De hör inte i atmosfären signalerna från grannskapet. Det är ganska meningslöst  att predika om det, därför att människorna blir förnärmade när de påminns om sin egoism. De har dolt den i en karismatisk mantel. Jag är livrädd att vi bygger upp en institution som blir ett monument över våra arbetsinsatser. Då kommer det att heta: Vilket fint arbete ni har utfört! Och så pekar man på husen och de yttre synliga byggnadsverken. Det är mycket möjligt att vi kan få människors applåder, bara vi kan peka på att vi gjort något som står sig. Men det enda vi kan berika himmelen med, är människor vunna för Kristus.
Vi är väldigt uppslagsrika och har en enorm förmåga att förverkliga våra visioner. Men endast om syndare gör bättring, blir det glädje bland änglarna. Frågan är alltså om himmelen berikas och gläder sig över vårt arbete, eller om den sörjer. Är det möjligen så att vi på grund av felaktiga visioner och förväntningar utför bra saker på felaktigt sätt och på felaktiga tider? Den helige Ande ger ingen kraft till att få segerkrans och ära bland människorna. Den kommer oss tillmötes, då vi behöver kraften. Vi måste alltså sätta oss i rörelse och komma till det spänningsfält där kraften behövs. Det behövs ingen kraft att sitta i våra möten, där vi är rännilar som tillsammans blir en flod då vi sätter igång och prisar Gud.

Gå in i din kammare 
Men när vi är ensamma, och var och en för sig ska börja förverkliga det vi sett och hört där ingen finns som uppmärksammar, stimulerar och applåderar, då blir det svårare. ”Gå in i din kammare och bed till Gud som ser i det fördolda, så skall han vedergälla dig i det uppenbara”, sa Jesus. När var du i kammaren sist? Herren har varit där många gånger och sökt dig, men du var inte där. Gå in; inte i andras kammare, men i din. Du måste ha en speciell böneplats där du kan be till Gud som ser i det fördolda. Så skall han som ser i det fördolda vedergälla dig i det uppenbara. Pettersson är inte påverkad av vår sång. Nilsson är inte imponerad av vårt tal, inte ens våra torgmöten. Men vi har ett hemligt vapen. Pettersson måste bli min personliga vånda. Går Pettersson förlorad – då är det katastrof för mig. Paulus säger att om det kunde rädda hans bröder, skulle han vilja bli bortkastad. ”Min åstundan är att de ska bli frälsta”, säger han med stor smärta. Han upplevde situationen så problematisk, att han kände sig fullständigt hjälplös. Så brukar vi ju inte bedöma predikanten Paulus. Vi ser honom som den starke, stabile och mäktige. Men ingenting av detta stämmer. Hela hans strävan var den rakt motsatta. Paulus inte bara bejakade svagheten, han strävade efter den. ”När jag är svag, då är jag stark”, sa han. Så skildrar han sin oerhörda svaghet, men när han sagt allt detta, tillägger han: ”Allt förmår jag i Honom som giver mig kraft.” Paulus visste, att om han över huvud taget skulle kunna fullborda sin uppgift att vara förkunnare och förmedlare av det evangelium som är unikt; om han skulle kunna framställa det så att korset inte förlorade sin kraft, måste han ha gudomlig undsättning. Det måste bevisas att det vi frambär inte är från oss själva. Vi har inte studerat oss till detta. Det kommer direkt ifrån Gud i himmelen, och måste framföras utan slagg, så att det blir trott.

Budskapet måste födas fram 
Vi har ingenting att ge, och det blir inte heller någon atmosfär till att förmedla det Gud vill ge, om det inte finns bedjande predikare och en bedjande församling. Budskapet kan inte studeras fram, det måste födas fram. Och för att det ska kunna födas fram, måste det finnas atmosfär för detta. Det hjälper inte att apostlarna eller änglarna träder fram och predikar, om det är en ljum, oengagerad atmosfär. Om det inte finns behov, då blir det förnämsta budskap malplacerat och söndertuggat. Det förlorar sin skärpa och genomslagskraft. Herren manar sitt folk att bedja för skörden, att skördens Herre sänder ut arbetare att bärga den skörd som står mogen. Vi ska bedja för Herrens vittnen, att de träder fram med ett budskap från Gud som inte bara ger orientering, uppbyggelse och vägledning, men det budskap som leder fram till uppgörelse, som åstadkommer omvändelse och frälsning. Vi är skrymtare om vi försöker trolla fram andliga resultat på andra vägar. Vi är hycklare, om vi inbillar oss att vi med våra naturliga talanger och gåvor kan åstadkomma andliga resultat. Vi har så gott om tid som vi förstör genom strunt. När vi möts, talar vi om att nu kommer andeutgjutelse, och det ska bli en väldig väckelse. Vi ljuger för oss själva och för andra.
Kan du tänka dig att din granne inte blir frälst på grund av dina försumligheter? Din granne går förlorad, därför att det inte har funnits nöd för honom i ditt hjärta. Dina anhöriga blir inte frälsta, därför att ingen gör dem kända i himmelen. Gud längtar inte efter att höra dig ropa halleluja, om du nu trodde det. Han längtar efter att få se dina tårar. Inte självmedlidandets eller självmedömkans tårar - men själavinnandets tårar. Tillbedjan kommer som den naturligaste sak, då de du har börjat bedja för visar tecken på att vakna. Den dag de blir frälsta kommer du att få himmelsk glädje och du får fröjda dig tillsammans med änglarna. Då behöver du inte hjälp av vare sig musik, rytm eller annat tryck för att komma loss.

Bed för vittnena 
Själavinnandets glädje - vet du vad det är? Gå in i din kammare. Börja bedja: - Herre Gud, om inte du tar hand om våra vittnen, så kommer de aldrig att kunna förmedla något åt oss som hjälper oss vidare. Be för vittnena, att de får levande ord ifrån Herren, det som församlingen behöver. Allt annat är av underordnad betydelse. Vem ska bärga skörden? Ska fienden skövla den, eller ska den bärgas in i de himmelska ladorna? Vi kan inte vinna hela världen, men vi kan vinna någon i trappuppgången, någon på platsen där vi bor. Det är meningslöst att banka på tillslutna kopparportar. Vi får bedja Herren om ledning till dem som behöver oss. De som är påverkade av den helige Ande. Det finns många hjärtan som plastbehandlats av sin religion, sin olydnad och sina ursäkter. Det är det stora faromomentet i vår tid. Hjärtat kan röra sig, vidga sig, men saknar nerver.

Det ligger en hinna över det som hindrar budskapet att tränga in. Om människor gråter, är det vanligtvis för att de drabbats av en sjukdom, av en förlust eller sorg. Alltmera sällan ser man någon som gråter för människors frälsning: Herre, nu har vi verkat ditt verk i år, men inte en människa har blivit frälst. Herre, jag har varit frälst i tio år. Åren har gått, och jag har inte bett en bön för någons frälsning, och ännu mindre vittnat om dig i den miljö du placerat mig i. Jag går till och från möten, oberörd. Ingenting förändras hos mig. Jag sjunger och lägger offer, men i stort sett är jag oberörd av den religion jag ägnar mig åt. Plasthjärtats vittnesbörd. Jag analyserar och kritiserar predikanten när han framburit sitt budskap, men jag har aldrig tagit en timme på knä för att bedja för honom. Men jag talar om väckelsen som ska komma. Plasthjärta, porslinsansikte!

Själavinnande nöd 
Vi måste få den själavinnande nöden som gör våra böner inte bara angelägna, men tårfyllda. Vi får lära av de gråtande och bedjande profeterna, och framför allt av Herren Jesus Kristus. När han nalkades Jerusalem började han att gråta. Inte besvikelsens, självömkans, upproriskhetens tårar. Det var inte en misslyckad predikant som förberedde sitt avsked. Han såg Fadern, korset, folket och sig själv. Mellan Gud och folket placerade han sig och grät: ”O, att också du idag hade insett vad som tjänar till din frid! Men nu är det fördolt för dina ögon.” Vi upphör inte att gråta, lida och verka, fastän dörrarna är stängda. Vi vet att den trogne arbetaren får sin lön. Det var problematiskt i Sodom och Gomorra, men detta var inte skäl nog för Abraham att sluta bedja. Han trädde närmare Gud, och bad allt intensivare. Nöden är inget skäl för reträtt och kompromisser. Tvärt om, den blir en utmaning för Guds folk att träda närmare Herren.
 
Detta är vägen för väckelsens folk även i denna tid. Jesus manade: GÅ IN i din kammare! Det sista han sade var: GÅ UT i hela världen! Vi måste gå in för att få något att gå ut med. Börja nu! Låt detta budskap gå in över dig; ödesdigert och ödesmättat. Låt det sjunka ner och förvandla dig, tillåt elden brinna i dig! HERREN VILL DET!
 
Från Midnattsropet. https://www.midnattsropet.se/2018/12/hallelujarop-som-overrostar-grannens.html
 
/Anji
 
 

Av Anji - 7 september 2019 13:22

Lyssna till härlig och sann sång:


 

 

Rebel Heart. Har du haft ett rebelliskt hjärta men vänt om?

Wordless


/Anji


Av Anji - 27 augusti 2019 23:38

Att vara RÄDDAD!

 

En liten repetition om:  Innan frälsningen så hade vi det såhär:


Innan frälsningen stod vi under Guds förbannelse, och vi var dömda för våra synder.

Som ofrälsta följde vi mängden och var  som ”alla andra”, små kopior..och vi kände inte Gud

Som ofrälsta var vi fiender till Gud även om vi inte alltid eller alls förstod det.

Som ofrälsta var vi SLAVAR under SATAN och vi följde VÅRA ONDA BEGÄR, och DÄRFÖR var vi Drabbade av Guds VREDE.

Som ofrälsta var vi ANDLIGT DÖDA.

 

….MEN så inträffade det något underbart:


Vi lärde känna Jesus Kristus och då förvandlas livet!  Antingen går det fort att förstå hur livet då bör levas eller också kämpar man vidare med sina synder fast man är frälst eller också sker MIRAKEL och man förstår hur Jesus vill ha oss, och man FÖRÄNDRAS fort på djupet- för att man ÄLSKAR JESUS, och för att han väckt människan till liv.
Då förstår vi att vi är ÄLSKADE av Gud, och vi förstår att vi är frälsta genom Guds nåd med oss.

 

 

När vi är frälsta står vi upp för Kristus och SANNINGEN! till varje pris.

När vi är frälsta är vi Guds barn!

När vi är frälsta är vi FRIA i Kristus att älska och tjäna.

När vi är frälsta förstår vi att vi har blivit förda från DÖD till HÄRLIGHET.

När vi är frälsta får vi oförtjänt del av Guds välvilja!

När vi är frälsta får vi ett NYTT ANDLIGT LIV.            /f f OKÄND

   Halleluja!

 

/Anji

Av Anji - 18 juni 2019 22:44


But You, O Lord, are a shield for me, my glory, and the lifter of my head.

 

 

Lär känna HERREN.


*Men när I där söken HERREN, din Gud, då skall du finna honom, om du frågar efter honom av allt ditt hjärta och av all din själ.*

 

 

Vill du lära känna Gud?

Versen ovan är från 5 Mos 4:29 och den handlar om att israeliterna får ett löfte att de alltid kommer att finna Gud om de verkligen söker honom av hjärtat. Det går att lära känna Gud, och han VILL bli känd. Men vi måste VILJA lära känna honom. Tjänst och tillbedjan måste komma ur en attityd av uppriktig överlåtelse.


Hebréerbrevet  11:6 säger:

*Den som vill komma till Gud måste tro att Gud finns och att han belönar den som verkligen söker honom.* Gud kommer alltid den till mötes som söker honom.

 

I tider som dessa, då villfarelserna haglar omkring i landet och länderna så är det just Guds Ord som inte åtlyds.

 

I dessa tider kommer folk att bli så förvillade att de inte ens vet hur de ska söka Gud, för de har lärt sig /eller kommer att lära sig, att de själva är gudar. Hur kan de då söka GUD?

 

Det är verkligen bedrövligt och skrämmande hur ett folk kan komma att bli så lurade på sin frälsning och på sitt eviga liv.. lurade av politiker och kyrkans män.. m fl 

 

GUD är god! LITA på honom i allt, han vill lära känna dig.

 

Jesus Daily Quotes - Jesus Christ Quotes

 

 

Av Anji - 12 juni 2019 23:54

 

 


Vägen


Bibelundervisning av Sean Ureña   https://www.midnattsropet.se/2019/06/vagen.html
 

I många situationer i våra liv tror vi att vi gör det rätta med alla våra beslut. Vi söker sanningen och den väg som ska leda oss fram till den sanna kunskapen, och ibland när vi tror att vi funnit svaret, är vi ändå fyllda av tvivel och osäkerhet. Vi frågar oss själva: Går jag verkligen på den rätta vägen? Har jag den kunskap som leder till sanningen och till det eviga livet? Gör jag verkligen Guds vilja?

Många gånger skulle vi vilja ha det privilegiet som apostlarna och profeterna hade, att Gud talade direkt till dem. Gud använde dem och visade sin makt genom dem. Ibland tänker jag att också jag skulle vilja ha det så. Vi tänker att de var speciella personer med väldigt speciella gåvor, men sanningen är att de var också köttsliga människor, vanliga människor som du och jag, utan någon speciell gåva. Men de sökte, och de fann. De klappade på, och det öppnades. De ropade, och de fick svar.
Här har vi nyckeln som kan öppna också för oss när vi vill bli som dem. Det var som en hemlig väg som visades för dem och de fann den vägen. Den blev uppenbarad för dem. De hade det privilegiet, för att de verkligen ville. De önskade denna sanning och kunskap. En huvudpunkt handlar om att vilja, att längta och att söka denna kunskap och denna sanning. Den som skiljer oss från den här världen.

Bibeln säger att det finns en väg som leder till all kunskap. En kunskap som är långt mycket högre än all annan kunskap som du har hört genom livet, allt som du har studerat och lärt dig. Bibeln lär oss också att det är möjligt att på ett enkelt sätt vandra på den här vägen. Jesus sa att om vi lär känna sanningen, den sanning som kommer från honom, från himlen, så ska den sätta oss fria.

Vad ska vi befrias ifrån? Automatiskt tänker vi på att det handlar om befrielse från synden, och det är sant. Guds sanning befriar oss från synden, men också från vårt tänkesätt. Den befriar oss från all den här kunskapen som vi har fyllts av under vårt liv. Den befriar oss från all lyx och alla fantasier och den befriar oss från världen. För att förvärva denna sanning måste vi vilja ha den, söka den och önska oss den. Sanningen är långt mer än våra hypotetiska tankar, vår kunskap, vår tro, våra teorier. Den befriar oss verkligen från den här världen, som har så mycket att visa upp men som är så fylld av lögn och illusioner.
Den här sanningen lär man sig inte i skolan. Det finns inget universitet som kan undervisa om den. Bara den som önskar och söker kommer att finna den. Det finns många institutioner som är religiösa och vetenskapliga skolor, och som tror att de har sanningen utan att ha den. Många uppfattningar menar att olika vägar leder till livet, att det finns många vägar som på olika sätt leder till himlen.

Jesus själv säger att han är sanningen, att han är vägen och att han är livet. Om vi analyserar Jesu liv, så ser vi att han hade en kontinuerlig relation med Fadern, men inte med världen. Det finns många bibelord där vi kan hitta just det centret som Jesus vill få fram. I Johannes evangelium 3:31-32 talar Jesus om relationen till världen:
- Den som kommer från ovan är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden och talar utifrån jorden. Den som kommer från himlen är över alla. Han vittnar om det han har sett och hört, men ingen tar emot hans vittnesbörd.
Den som kommer från himlen är över alla. Jesus vittnar om den han har sett och hört, om det som kommer från himlen. Han talar om saker som kommer ovanifrån. Han säger att han inte talar om jordiska ting. Han är inte knuten till världen. Det är som att han inte visar något intresse för saker och ting som sker i världen utan flyttar fokus till det som är det viktiga här i livet, och det är just de saker som sker i himlen. Som han säger här: - Den som kommer från jorden, är av jorden och talar utifrån jorden. Den som är av världen, han talar också om sådant som är i världen. Han lever som i världen. Det är som att Jesus säger: Du lever i världen, du är av världen, och då är det också världens saker som fyller dig.
I Johannes 17, då Jesus beder för sina lärjungar, ser vi i många verser hur han bekymrar sig över dem som följer honom. Jesus talar mycket här om sin relation till Fadern. - Jag är ett med dig, hjälp också dem så att vi kan vara ett. Jag vittnar om dig och om de saker som är i himlen.
Han ber Fadern om att hjälpa dem som följer honom, så att de också kan vara ett såsom Fadern och Sonen är ett. Att de fylls av det som kommer ovanifrån, vittnesbördet som Jesus har gett till världen.

Något viktigt Jesus säger här är: - Jag är inte längre kvar i världen. Han fortsätter att säga: - Skilj dem från världen. Varför? - Jag är inte av den här världen, säger Jesus. - Inte heller de är av den här världen. Här ser vi att det är världen som är problemet. Det finns två vägar. Den som kommer ovanifrån, och den som hör jorden till. I många verser ser vi hur Jesus och apostlarna när de talar om vägen och sanningen som vi behöver erövra, påminner om att avskilja oss från världen.
Föreställ dig två linjer här i livet; en horisontell och en vertikal. Två linjer. Den horisontella linjen börjar med födelsen och slutar med döden. Det är så vi lär oss här i livet från dem som inte har något hopp. Här har vi processen av att födas, växa upp, att förmera sig, att åldras och sedan dö. Inom den horisontella linjen finns alla livets förgängliga önskningar, allt det här som bibeln varnar för som missbruk och andra laster. På den här linjen kan vi också se allt som vi genomlever och som vi kämpar med. Studier, arbete, familj, sjukdomar, glädje, sorg. Här finns oro, depression, ångest, religion, kyrkor, ja allt som har med livet att göra. Allt detta ryms inom den horisontella linjen.
På den vertikala linjen finns kunskapen och sanningen. På den linjen finns de andliga gåvor som vi så gärna vill ha. Här är Guds ord och vittnesbördet. Ljuset finns på den här vägen. När vi utgår från den vertikala linjen, kan vi också tydligt se hur vi vandrar på den horisontella linjen. Då kan vi fråga oss med vilket mål vi lever i världen. Varför lider vi? Varför kämpar vi för brödet och för att kläda oss, för hem och hus? Vad är det för mening med att leva med allt det här och sedan dö? Är det något bra? Att vandra på den vertikala linjen hjälper oss att se den verkliga avsikten med vår existens, varför vi är här. Vi kan tydligt se att det är många som vandrar på den horisontella linjen, alltmedan de som vandrar på den vertikala linjen inte är lika många.

Jesus har gett oss många tecken. I Johannes 3 säger Jesus till Nikodemus: Du är lärare i Israel, och du känner inte till vägen och sanningen. Vi ser i konversationen att Nikodemus var en man fylld av kunskap. En väl förberedd man, men som vandrade på den horisontella vägen. Förstår du?
Det fattades något, och det fick han möta hos Jesus: - Jag vet att du kommer ovanifrån. Genom de saker du talar om, kan vi tydligt se att det är av Gud. - Nikodemus, det fattas något. Du måste födas på nytt. Sluta upp med att bara vandra på den horisontella linjen och börja vandra utifrån den vertikala linjen, varifrån kraften och gåvorna kommer, varifrån Ordet och vittnesbördet från Gud har sitt ursprung. Det här är problemet för oss. Vi tror att vi gör det rätta, att vi har all kunskap, att ingenting fattas oss. Men det kommer aldrig att bli tillräckligt när vi vandrar utifrån den horisontella linjen. Vi måste födas på nytt!

Det måste finnas en vändpunkt för vår vandring på den horisontella vägen. Paulus talar om den köttsliga och den andliga kroppen. Det finns en viktig skillnad mellan den horisontella och den vertikala linjen, världens linje och himlens linje. Skillnaden är Jesus. Se på apostlarnas liv. De var människor, köttsliga som du och jag. De kämpade varje dag för brödfödan. De levde i en relation till Jesus, men inte förrän de blev födda på nytt så kunde de erfara Guds kraft i sina liv. Innan Jesus överlämnades till att korsfästas så uppmanade han sina lärjungar att bedja för att inte falla i frestelse. Det han sa var att de skulle vandra på den vertikala linjen. Men de var trötta, lekamligt, och ville sova.

Hur är det för dig? Du vill ha Guds kraft, men du vill sova. Du vill vara bekväm och göra det din kropp ber om. Du vill söka de saker som den här världen erbjuder, men du vill också ha Guds kraft.
Det finns ett känt citat i bibeln som vi har läst många gånger där Jesus uppmanar till att söka Guds rike först. Varför säger Jesus det? Därför att vi till vår natur söker världens riken. Bröd, kläder, hus. När söker vi det andliga?  Jesus sa också att vi inte ska samla oss skatter på jorden. Men varför? För att vi ska samla skatter i himlen. Den vertikala linjen. Sök och du ska finna. Ropa och han ska svara. Den dagen då Jesus blev överlämnad agerade apostlarna i köttslighet. De ville kämpa. En tog ett svärd och började slåss. Vad gjorde de övriga? De flydde. De förstod inte. De hade inte blivit födda på nytt. Det köttsliga flyr den andliga kampen och kan aldrig stå emot. Det kan aldrig förstå de andliga realiteterna. Därför flydde de. Därför förnekade Petrus Jesus. Han hade ännu inte blivit född på nytt.
För mig föddes de på nytt den dag när de på allvar bestämde sig för att söka Gud. Jesus blev upplyft till himlen och lämnade lärjungarna. Nu försvann deras guide och lärare. Vad skulle de göra nu? Börja leva som vanligt i den här världen? Kämpa bara för att överleva? Nej!
De hade mött den uppståndne Jesus och på hans uppmaning samlades de i övre salen i Jerusalem. Där sökte de det de behövde. Där sökte de det de ville ha; den helige Ande. De ville ha de andliga nådegåvorna. De ville tala och förkunna i hans namn. Så började de att kämpa mot köttet, uppåt. De gjorde ett stopp i sina liv, och Gud manifesterade sig.
 

Då kom kraften, gåvorna. Istället för att springa av rädsla för att bli fängslade och dödade så stod de fasta. De började förkunna Guds ord med kraft. De kunde sprida vittnesbördet som kom direkt ifrån himlen. Vi vill tala som dem. Vi vill se upp till dem. Men för att kunna göra det så måste också vi göra samma saker som lärjungarna. Stanna upp i våra liv och börja på nytt. Utanför världens kunskap.
När vi vandrar på Guds väg då slutar vi upp med att vara religiösa. Då slutar vi upp med att vara lata och släpa oss fram. När apostlarna fick uppleva Andens dop började de att tala samma budskap som Jesus talade. Älska inte världen och de saker som finns i världen. Den som älskar världen är Guds fiende. Det handlar om två mycket olika vägar och det är en avgrund mellan de här vägarna.

Min önskan är att först söka Guds rike. Det finns saker som jag ännu inte har fått tag på, men det är saker som Gud har visat. Vi får bedja för varandra och verkligen söka och önska. Sök och du ska finna.
 
/Anji
 
 
 

Presentation

Omröstning

Firar du jul? Jesus är inte född på jul.
 Nej Jesus är inte född på jul
 Julen är katolsk och felaktig
 Finns det mer info att få?

Fråga mig

30 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2 3
4
5 6 7
8 9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19 20 21
22 23 24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Anji

Min Gästbok. Välkommen!

Prövningar


Ovido - Quiz & Flashcards