#enlighten #empower #inspire #educate and #BeKind. #mylifestory" />

5 Mos 4-29

*Men när I där söken HERREN, din Gud, då skall du finna honom, om du frågar efter honom av allt ditt hjärta och av all din själ.*

Vill du lära känna Gud? Versen ovan är från 5 Mos 4:29 och den handlar om att israeliterna får ett löfte att de alltid kommer att finna Gud om de verkligen söker honom av hjärtat. Det går att lära känna Gud, och han VILL bli känd. Men vi måste VILJA lära känna honom. Tjänst och tillbedjan måste komma ur en attityd av uppriktig överlåtelse.

Hebréerbrevet  11:6 säger:

*Den som vill komma till Gud måste tro att Gud finns och att han belönar den som verkligen söker honom.* Gud kommer alltid den till mötes som söker honom.

I tider som dessa, då villfarelserna haglar omkring i landet och länderna så är det just Guds Ord som inte åtlyds. I dessa tider kommer folk att bli så förvillade att de inte ens vet hur de ska söka Gud, för de har lärt sig /eller kommer att lära sig, att de själva är gudar. Hur kan de då söka GUD?

Det är verkligen bedrövligt och skrämmande hur ett folk kan komma att bli så lurade på sin frälsning och på sitt eviga liv.. lurade av politiker och kyrkans män.. m fl   

/Anji

Tänk efter VEM du ÄR i Gud och HUR DU kan TJÄNA honom i resten av ditt liv.

HAN är HERRE och HAN kommer att LEDA DIG, om DU VILL.

/Anji

Dagens text:   Se nedan, Vi är många kvinnor som läser här tror jag och se vad bibeln har att säga om kvinnan m m.

Uppslagsdel – Familj, skyldemon, kvinna

Den en­skil­da människan be­trak­tas i GT of­tast som del av en hel­het: folk, stam, släkt el­ler fa­milj. Att man in­tres­se­ra­de sig för sin härstam­ning framgår bl.a av bi­belns många släkt­re­gis­ter. En del av dem byg­ger möjligt­vis på le­van­de hågkoms­ter el­ler skrift­li­ga källor (jfr Esr 2:62; 8:1; Neh 7:5, 64; 12:22). Många av dem är sna­ra­re sche­ma­tis­ka över­sik­ter av be­folk­ning­ens ak­tu­el­la or­ga­ni­sa­tion. I det syf­tet uppräknas släkt­grup­per­nas tra­di­tio­nel­la central­ge­stal­ter, på sam­ma sätt som när släkt­skaps­re­la­tio­ner mel­lan ur­ti­da anfäder används för att ut­tryc­ka fol­kens sam­band med varand­ra (1 Mos 10:1-32).

Släkt­samhörig­he­ten räkna­des på tre nivåer: stam­men, släkten och fa­mil­jen (det före­kom­mer va­ri­an­ter av in­del­nings­sy­ste­met och nivåer­nas be­teck­ning­ar). Stam­men, of­tast förknip­pad med någon av Ja­kobs tolv söner, var den grundläggan­de en­he­ten. Släkten var också en om­fat­tan­de en­het med lång tra­di­tion och mot­sva­rar un­gefär det som i nu­ti­da språkbruk kal­las klan; i den­na översätt­ning används or­det ”klanhövding­ar” i t.ex. 1 Mos 36:15-30, 40-43. Tra­di­tio­nen be­trak­ta­de Ja­kobs sonsöner som släkter­nas hi­sto­ris­ka över­hu­vu­den; jfr t.ex. 1 Mos 46:8-25 med 4 Mos 26. Fa­mil­jen, vars hebre­is­ka namn be­ty­der ”fa­ders­hus”, var större än nu­ti­dens kärn­fa­milj. Den be­stod av hushåll vil­kas över­hu­vu­den var söner el­ler sonsöner till en och sam­me hu­vud­man. Till fa­mil­jen hörde dess­utom tjäns­te­folk och and­ra som lyd­de un­der hu­vud­man­nen och stod un­der hans be­skydd.

För de män som stod i spet­sen för stam, släkt och fa­milj har tex­ter­na fle­ra be­teck­ning­ar, in­te all­tid kon­se­kvent använda, t.ex (stam)hövding­ar, le­da­re, fa­mil­jeöver­hu­vu­den, hu­vudmän. Le­dar­ska­pet utöva­des av män, bl.a därför att Is­ra­el of­ta var i krig, och den mi­litära or­ga­ni­sa­tio­nen sam­manföll med släktin­del­ning­en. Vik­tigt var också sam­ban­det mel­lan släkt och jord (Egen­dom). Mar­ken skul­le ärvas – ar­ving­ar be­trak­ta­des som ett slags förläng­ning av den en­skil­des liv – och arvs­lin­jen var man­lig.

I bib­lisk lag­stift­ning finns spe­ci­el­la ut­tryck för so­li­da­ri­te­ten med släkten. Om någon blev så fat­tig att han måste avytt­ra ärvd jord el­ler sälja sig själv som slav skul­le en med­lem av släkten, ”skyl­de­man­nen” (goél) köpa till­ba­ka jor­den el­ler friköpa den försla­va­de (3 Mos 25:25, 47-49). Om någon blev mördad var det skyl­de­man­nens rätt och plikt att ut­kräva ve­dergäll­ning (4 Mos 35:19, 21). Om en gift man dog barnlös skul­le en bror till den av­lid­ne gif­ta sig med änkan, och hen­nes förs­te son med den nye man­nen skul­le räknas som den dödes barn (5 Mos 25:5-10; Rut 1:11). So­nen ärv­de då också den dödes jord, som sålun­da stan­na­de in­om hans fa­milj. Då någon en­dast ha­de dött­rar fick des­sa ärva, men för att jor­den in­te skul­le lämna släkten måste de välja si­na män bland släktens med­lem­mar (4 Mos 27:1-11; 36:1-12). Om en man var­ken ef­terlämna­de barn el­ler bröder till­kom ar­vet en skyl­de­man, som i före­kom­man­de fall kun­de ta den dödes änka till hust­ru, ett mo­tiv som är centralt i Ruts bok.

Bar­nen be­trak­ta­des sålun­da som värde­ful­la med tan­ke på fa­mil­jens fram­tids­ut­sik­ter; det känslomässi­ga förhållan­det till dem pend­la­de lik­som i många and­ra äld­re kul­tu­rer mel­lan en na­tur­lig ömhet el­ler stolt­het och en för nu­ti­da värde­ring­ar ut­ma­nan­de sträng­het (2 Sam 7:14; Ps 103:13; 127:3-5; Ords 13:24; 22:15; Syr 30:1-13).

Den man­li­ga arvsrätten och värde­ring­en av bar­nen förkla­rar de gam­la is­ra­e­li­ter­nas syn på äkten­skap och sex­u­al­mo­ral. Man god­tog man­lig po­ly­ga­mi, även i den for­men att sla­vin­nor blev bi­hust­rur. Öns­kan om barn framhävs starkt i ett par berättel­ser om såda­na förhållan­den (1 Mos 16:1 f.; 30:1-13). I prak­ti­ken var tro­li­gen mo­no­ga­ma parförhållan­den det van­li­ga. Me­ra ut­präglad po­ly­ga­mi, som ex­emp­li­fie­ras i berättel­sen om Sa­lo­mos ha­rem (1 Kung 11:1-3), tor­de ha hört till un­dan­ta­gen. Kra­vet på den gif­ta kvin­nans tro­het var ab­so­lut; männen vil­le in­te få and­ra mäns barn till ar­ving­ar. Förbu­det mot äkten­skaps­brott (2 Mos 20:14) är rik­tat mot förbin­del­ser mel­lan gif­ta kvin­nor och ut­omståen­de män; en man kun­de alltså ba­ra bry­ta en an­nan mans äkten­skap, en kvin­na däre­mot ba­ra sitt eget. Bestämmel­sen om skilsmässa (5 Mos 24:1) har sam­ma en­si­dig­het: den utgår en­bart från man­nens ini­ti­a­tiv. Den förskjut­na hust­runs rätt till ett skilsmässobrev gav hen­ne dock möjlig­het att ingå ett nytt äkten­skap.

När bi­bel­tex­ter­na skild­rar kvin­nan po­si­tivt ses hon framför allt som ma­ka och mor. När de bekämpar såda­na förbin­del­ser som kan ho­ta fa­mil­jens bestånd rik­tas of­ta en­si­dig kri­tik mot kvin­nan som förförers­ka och ho­ra. Trots des­sa pat­ri­ar­ka­lis­ka värde­ring­ar kan kvin­nor i verk­lig­he­ten ha utövat ett be­ty­dan­de in­fly­tan­de, och un­der bi­belns långa till­komst­histo­ria har förhållan­de­na va­ri­e­rat av­sevärt. Tex­ter av oli­ka ka­raktär vitt­nar di­rekt el­ler in­di­rekt om ti­der och förhållan­den då det fanns ut­rym­me för kvinn­lig självständig­het och kvinn­ligt le­dar­skap; t.ex. Dom 4; Ords 31:10-31; Höga v; Ju­dit.

Den hebre­is­ka bi­belns syn på fa­milj och köns­rol­ler sam­man­fal­ler till stor del med den dåti­da omvärl­dens. När det gäll­de Is­ra­els Gud användes ett övervägan­de man­ligt bild­språk. Bil­der för tro­het mot ho­nom och av­fall från ho­nom hämta­des of­ta från det sex­u­el­la området (Otro­gen). Des­sa om­ständig­he­ter har lett till en kopp­ling mel­lan re­li­giös tro och pat­ri­ar­ka­lisk fa­mil­je­syn som starkt präglat vår västerländs­ka tra­di­tion.

Många av de gam­mal­tes­ta­ment­li­ga värde­ring­ar­na över­tas di­rekt i NT, men de föränd­ras också på vik­ti­ga punk­ter. Den krist­na tros­ge­men­ska­pen be­trak­tas ef­ter hand som mer väsent­lig än fa­mil­je­tillhörig­het och köns­rol­ler (Matt 12:48 f. med par.; 19:28 f. med par.; Luk 11:27 f.; Gal 3:28). Avhåll­sam­het och en­sam­liv värde­ras högre än i GT (Matt 19:10-12; 1 Kor 7:8, 25 f., 36). En­ligt evan­ge­li­er­na fanns i kret­sen kring Je­sus åtskil­li­ga kvin­nor som ha­de hans förtro­en­de. Han gav också star­ka ut­tryck för kärlek till bar­nen och framhöll dem som föredömen (Matt 18:1-5; 19:13-15 med par.). Spår av såda­na värde­ring­ar finns även i NT:s brev. Där be­to­nas dock starkt den tra­di­tio­nel­la rollfördel­ning­en i fa­mil­jen: kvin­nan skall un­der­ord­na sig, och bar­nen skall fost­ras till lyd­nad (Ef 5:21-33; Kol 3:18-4:1; 1 Pet 2:18-3:7). När det gäller skilsmässa tol­kar Pa­u­lus Je­su ord om äkten­ska­pets ide­a­la oupplöslig­het (Matt 5:31 f. med par.) som en för al­la krist­na bin­dan­de bestämmel­se (1 Kor 7:10 f.). Kra­vet på livslång tro­het ställs på både man­nen och kvin­nan, som alltså i det­ta av­se­en­de blir jämställ­da.

/Anji

Har Vi Rätt Att Döma?

Översättning: Torbjörn Johansen, EAEC

FRÅGA:

Vad ger dig rätt att “döma” människor?

SVAR:

Guds ord.

Dömer gör alla människor, medvetet eller omedvetet, men få dömer efter Guds Ord.

En av de mest missförstådda och oftast grundlöst applicerade verserna i Bibeln är Matteus 7:1, “Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda”.
Webster’s Ordbok definierar döma som 1. En dom i rätten. 2. Att besluta. 3 Att bestämma; (Webster’s Dictionary s.330)

Vi som kristna ser att nr 1 inte stämmer in i det kristna livet. Den makten tillhör endast Gud i det kristna livet.

“Alltså skall var och en av oss inför Gud göra räkenskap för sig själv Rom. 14:12

Men vi som kristna har befallts att – “1. Att besluta 2. Att bestämma” vad som är “rätt” och “fel” allt i enlighet med Guds Ord.

Om du inte “dömer” – “rätt från “fel” – går det käpprätt till “förvrängning” och “nedbrytning” som slutligen får folk att hamna i “eldsjön.” Upp. 21:8.

Många kristna läser Matteus 7:1 och säger, “Där ser ni, det är inte meningen att vi skall döma mellan rätt och fel”. Och varje sätt att förklara att, särskilt andra kristna, att de har fel, är att “döma” denna person.

Det finns dock stora problem med denna tolkning. . .

Om du till exempel fortsätter läsa Matteus 7, läser du en bit framåt (vers 15):

“Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar.” Matteus 7:15.

Lägg märke till att falska profeter “kommer till oss i fårakläder” – med andra ord har de maskerat sig som kristna! Och ändå är de enligt Herren Jesus Kristus glupande ulvar. Enligt Herren Jesus Kristus är alltså en del så kallade “kristna” – “glupande ulvar.”!

Hur skall vi kunna skilja “fåren” från “ulvarna” om vi inte dömer eller bestämmer?

Hu kan vi göra som Vår Herre befallt och “taga oss tillvara för falska profeter” om vi inte dömer dem efter Guds Ord?

Om vi inte “dömer” eller “bestämmer” deras misstag med hjälp av Guds Ord, hur kan vi ens då veta att de är på fel väg?

Skall vi inte döma deras information och vittnesbörd? Bara för att någon bekänner sig som kristen, skall vi ändå acceptera allt de säger och gör som “rättfärdigt” och “behagligt inför Gud”?

Vem sade följande?

“Om vi fortsätter på den här vägen, respektabla, ivriga och ärliga, om vi uppfyller vår plikt troget, är det min övertygelse, att Herren Gud kommer att fortsättningsvis hjälpa oss i framtiden. Han kommer inte att lämna respektabelt folk i sticket för gott. Han kan pröva dem, men till slut kommer han att låta sin sol skina på dem och ge dem sin välsignelse.

Billy Graham? Jack Van Impee? Billy Sunday? Dwight L. Moody?

ADOLF HITLER!

Hitler hävdade att han var en kristen. Faktiskt, Hitlers kampanj hette “Positiv Kristendom”. Bara för att Hitler påstod sig var kristen, skall vi därmed ignorera de fruktansvärda gärningar han gjorde? Skall vi läsa

Matteus 7:1, “Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda”? – och säga:

“Vad har du för ätt att döma Hitler?” Nonsens. Som kristna skall vi avslöja och “döma” MISSTAG efter Guds Ord.

Bibeln BEFALLER oss gång på gång att “döma”.

“Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.”Joh. 7:24

“Den andliga människan kan utgrunda allt, men själv kan hon inte utgrundas av någon.” 1 Kor 2:15.

“Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån I döma om det jag säger.” (1 Kor. 10:15).

“Ty tiden är inne, att domen skall begynna, och det på Guds hus; men om begynnelsen sker med oss, vad bliver då änden för dem som icke hörsamma Guds evangelium?” 1 Petr. 4:17.

Herren Jesus Kristus befallde att vi skall “döma”:

“Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom” Joh. 7:24.

“Varför låter I icke edert inre döma om vad rätt är?” Luk. 12:57.

Herren Jesus Kristus berömde Simon i Lukas 7: 43 för att han “dömde” och Jesus sade att Simon hade rätt i sin dom:

“Då sade han till honom: ‘Rätt dömde du.” (Luk. 7:43b).

För att illustrera den fullständigt andliga vansinnigheten och förvrängningen av “döm inte” filosofin skall vi beskriva en händelse med Michael Sweet, en före detta medlem i den “kristna” rockgruppen Stryper:

Under en av Strypers “kristna” konsertturnéer lät de den “sekulära gruppen “White Lion” vara förband. Under en del av konserterna använde sig White Lion av otäcka, vulgära profaniteter på scenen. Under en konsert kastade White Lion till och med ut vidriga pornografiska magasin ner till den “kristna publiken.

I en intervju med Michael Sweet blev han tillfrågad: hur “gjorde ni pojkar med detta när detta inträffade?” – Otroligt nog svarade Sweet:

“Vi upplevde att vi inte kunde döma en annan grupp. Om vi hade sagt att ni får inte göra detta eller något annat, skulle vi ha dömt dem.” (Online intervju från http://www.michaelsweet.com/interview.html)

Ofattbart!

Här har vi ett “lass” av unga kristna människor som kom för att höra ett “kristet” rockband – Stryper – och White Lion använder sig av vidrigt, vulgärt språk och kastar ut pornografi till den unga kristna publiken och Stryker hade inte övertygelse och ryggrad nog att ens säga åt dem att sluta för – det skulle vara att döma dem!

Vilken syndig, ogudaktig, vidrig röra! Hur skulle det vara om de läste Bibeln som förändring!

“Men begår någon en synd, så skall du inför alla förehålla honom den, så att också de andra känna fruktan.” 1 Tim. 5:20

“Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer.” Ef. 5:11

Ni föräldrar bör tänka er för innan ni låter ungdomarna fara till en sådan “konsert.”

Folk har frågat mig – skulle du hellre se att unga “kristna” människor åker och hör på Stryper än Marilyn Manson – Det skall sägas, att det är INTE så stor skillnad!

I första Korintierbrevet 5 säger aposteln Paulus till kyrkan i Korint, “, “Det förljudes såväl att överhuvud otukt bedrives bland eder” Paulus går inte här in på att man skulle komma ihåg Matteus 7:1, “Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda” Nej, Paulus tvekar inte att “döma” denna “broder i Herren”:

“Jag, som väl till kroppen är frånvarande, men till anden närvarande, har för min del redan, såsom vore jag närvarande, fällt domen över den som har förövat en sådan ogärning” 1 Kor. 5:3

Och Paulus går så långt att han överlämnar honom till Satan så att han får döda honom! Och mannen är en kristen (. . . för att anden skall bliva frälst på Herren Jesu dag.)!

“och överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bliva frälst på Herren Jesu dag.” 1 Kor. 5:5

Paulus framhåller också att de inte har rensat bort detta och dömt honom förut!

12 Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? Dem som äro innanför haven I ju att döma?
13 Dem som äro utanför skall Gud döma. I skolen driva ut ifrån eder den som är ond.
6:1 Huru kan någon av eder taga sig för, att när han har sak med en annan, gå till rätta icke inför de heliga, utan inför de orättfärdiga?
2 Veten I då icke att de heliga skola döma världen? Men om nu I skolen sitta till doms över världen, ären I då icke goda nog att döma i helt ringa mål?
3. I veten ju att vi skola döma änglar; huru mycket mer böra vi icke då kunna döma i timliga ting?
(1 Kor 5:12 – 6:3)

KLART OCH TYDLIGT säger Bibeln gång på gång att de kristna befalles att döma eller bestämma vad som är rätt och fel – i ljuset av Guds Ord. Gud gav oss en bok – Guds Ord – och det är meningen att vi skall DÖMA vad som helst och alla ting genom Guds Ord, inklusive kristen rock och kristna rockare!

“Men begår någon en synd, så skall du inför alla förehålla honom den, så att också de andra känna fruktan.” (1 Tim. 5:20)

“Och det vittnesbördet är sant. Du skall därför strängt tillrättavisa dem, så att de bliva sunda i tron.” (Titus 1:13)

Bibeln säger att det finns sådana som säger sig vara kristna, men i sin gärning förnekar honom och är vederstyggliga och Gud säger att de är olydiga och oskickliga till allt gott verk. Hur kan vi då möjligen lyda Herren utan att döma deras gärningar?

“De säga sig känna Gud, men med sina gärningar förneka de det; ty de äro vederstyggliga och ohörsamma människor, odugliga till allt gott verk.” (Titus 1:16)

Hur kan vi “bevisa” något utan att döma eller utgrunda det genom Guds Ord?

“men pröven allt, behållen vad gott är” (1 Tess. 5:21)

Bibeln befaller oss att dra oss undan från varje broder som för en oordentlig vandel. Men hur skall vi kunna avgöra vem som gör det utan att vi dömer och utgrundar Guds Ord i frågan?

“Men vi bjuda eder, käre bröder, i vår Herres, Jesu Kristi, namn, att I dragen eder ifrån var broder som för en oordentlig vandel och icke lever efter de lärdomar han har mottagit av oss.” (2 Thess. 3:6)

Jesu Kristus skriver till församlingen i Efesus:

2:1 Skriv till Efesus’ församlings ängel: Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de sju gyllene ljusstakarna:
2:2 Jag känner dina gärningar och ditt arbete och din ståndaktighet, och jag vet att du icke kan lida onda människor; du har prövat dem som säga sig vara apostlar, men icke äro det, och har funnit dem vara lögnare.
Upp. 2:1-2

Att PRÖVA DEM är att DÖMA dem! När någon kommer upp i rätten blir de PRÖVADE och DÖMDA! Och Herren Jesus ser det som rätt att döma dem! Och ändå var dessa så kallade kristna, som till och med hävdade att de var apostlar!

Paulus skriver i Romarbrevet 16:17, och lägg igen märke till anvisningen att “döma” eller “brännmärka” andra så kallade kristna.

“Men jag förmanar eder, mina bröder, att hava akt på dem som vålla tvedräkt och kunna bliva eder till fall, i strid med den lära som I haven inhämtat; dragen eder ifrån dem.” (Rom. 16:17)

I Filipperbrevet 3, uppmanar Paulus oss igen att “märka” eller “döma” så kallade kristna:

Mina bröder, varen ock I mina efterföljare, och sen på dem som vandra på samma sätt som jag, eftersom I ju haven oss till föredöme. 18. Ty det är såsom jag ofta har sagt eder och nu åter måste säga under tårar: många vandra såsom fiender till Kristi kors”. (Filipp. 3:17-18)

Detta är bara några få versar som anbefaller Gud barn att bestämma eller döma mellan rätt och fel.

Det omedelbara gensvaret blir – Hur kan vi döma vad som är rätt eller fel och hur går detta till? Du säger att “detta är något som är fel och inte är från Gud” – andra säger att “det är rätt och att det är från Gud” – hur vet jag då att någonting är rätt och från Gud?

Det finns bara ett logiskt svar. Det svaret är enkelt, säkert och hållbart . . .

Genom Bibeln 1917 – Guds Ord.

Man kan läsa alla sorters böcker och artiklar om ett givet ämne om vad någon “känner”, “tycker”, “anser” etc. – men vad säger Gud om saken?

Tro inte på ett enda ord som jag eller någon annan säger, utan att först finna ut vad GUD säger:

“…Må Gud stå såsom sannfärdig, om ock var människa är en lögnare. Så är ju skrivet: På det att du må finnas rättfärdig i dina ord och få rätt, när man sätter sig till doms över dig. (Rom3:4)

Må Herren hjälpa er, som de från Berea, som var dag rannsakade skrifterna OM DET FÖRHÖLLE SIG, SÅ SOM NU SADES.

“Dessa voro ädlare till sinnes än judarna i Tessalonika; de togo emot ordet med all villighet och rannsakade var dag skrifterna för att se, OM DET FÖRHÖLLE SIG, SÅ SOM NU SADES.” (Apg 17:11)

Från: http://www.eaec-se.org/articles/Johansen/Har_Vi_Ratt_Att_Doma.htm

/Anji

Skilsmässa:   Bibeln:

När det gäller skilsmässa tol­kar Pa­u­lus Je­su ord om äkten­ska­pets ide­a­la oupplöslig­het (Matt 5:31 f. med par.) som en för al­la krist­na bin­dan­de bestämmel­se (1 Kor 7:10 f.).

Kra­vet på livslång tro­het ställs på både man­nen och kvin­nan, som alltså i det­ta av­se­en­de blir jämställ­da.

Anji: 

Nu för tiden är det mycket mycket vanligt  med skilsmässor, det är vanligare än att man håller ihop hela livet!  Det gäller både troende o inte troende

/Anji

Gud vet EXAKT vad varje människa behöver. HAN och bara HAN kan ändra på oss alla, till det bättre!  Var trygg i att veta att DU kan bli hans barn och få hjälp och stöd i allt  och ett evigt liv.

/Anji

He is ALL for Me!

#blog #post #pray #faith #courage #blessings" />

/Anji

HELA världen borde bli frälst genom Jesus, ja RÄDDAD för evigheten. Lyssna till sången om att komma till Jesus och hålla fast, att få sitt hjärta fyllt med kärlek i stället för annat som INTE är bra!!!

JOHN 15:5—“I am the vine, you are the branches. He who abides in Me, and I in him, bears much fruit; for without Me you can do nothing.” – 💓ISAIAH 43:16, 18-19—“Thus says the Lord, who makes a way in the sea And a path through the mighty waters, “Do not remember the former things, Nor consider the things of old. Behold, I will do a new thing, Now it shall spring forth; Shall you not know it? I will even make a road in the wilderness And rivers in the desert.”

Can't live a day without you

Jesus lever!

/Anji