Ett allt vanligare fenomen i dagens samhälle är att kvinnor, oavsett ålder, har det svårare och svårare att bli gravida. Män och kvinnor i helt vanliga parförhållanden, till synes fullt friska människor som lever så kallade normala och helt okej hälsosamma liv, lyckas inte på naturlig väg att få barn. Bara jag själv känner flera som befinner sig eller har befunnit sig i den här situationen, där endast en utav dem haft tidigare problematik på grund av sjukdom som de sedan länge vetat om. Men i de flesta fall har man inte kunnat komma underfund med varför kvinnan i fallet inte blir gravid. Är det hon eller han som har fertilitetsproblem? Är det de kombinerade? Eller går det helt enkelt bara inte?

Jag vill vara noga med att poängtera att jag i just detta sammanhang inte tänker lägga någon större vikt vid biverkningar av det senaste massproducerade läkemedlet som större delen av världens befolkning sprutat i sig, trots att det säkerligen kommer ha liknande eftersläntrande bieffekter som definitivt kommer att påverka fertiliteten, men det utfallet kommer vi att börja se mer av först om några år. Det jag pratar om här är det faktum att fertilitetsproblem ökat mer och mer de senaste 15 åren, och mainstream och det officiella narrativet lägger locket på.

Förmodligen handlar det om en mängd olika faktorer som alla påverkar våra människokroppar på ett eller annat sätt – fertilitet är ett utav dem. Allt från psykisk stress och fysisk ohälsa, övervikt, processad mat, besprutad mat, besprutad himmel ovanför våra huvuden, förgiftat dricksvatten i våra kranar, kemikalier i våra hushålls- och hudvårdsprodukter, strålning från både skärmar i hemmet och master runtomkring oss på byggnader i både stad och på landsbygd. Listan kan göras lång. Toppa detta med att man gärna helst inte blir gravid i vad som säga vara den ”bästa” åldern att föda barn under, utan gärna väntar tills man närmar sig fyrtio, för att karriären och utlandsresorna är viktigare, och barn, ja, det kan man ju skaffa senare. Lite när man vill och lite när det passar. Även den naturligt kemiska matchningen mellan man och kvinna spelar stor roll – väljer du en partner du attraheras av eller väljer du en utefter de kriterier du satt upp? När vi går emot biologin och våra instinkter så kommer naturen och den moderna utvecklingen att straffa oss.

Tilläggas kan ju självklart även att detta med att minska populationen och rubba fertiliteten hos världsbefolkningen är en noga utstuderad plan av de som sitter uppe i de högre rummen. De rummen vi aldrig ser men där alla viktiga beslut tas. Där alla viktiga planer smids i det dolda. Man kan säga vad man vill om detta, men när självaste SVT kontaktar en av Sveriges största kvinnliga influensers för unga tjejer, och ger henne uppdraget att skapa en programserie som ska handla om varför hon valt bort att skaffa barn, ja, då kan man ju börja undra. En programserie som hyllas av kvinnor som vill göra karriär och som inte alls har någon längtan efter att bli mamma, eller av andra skäl helt enkelt inte vill ha barn. Unga tjejer är lätta att prägla och styra, så när dagens tonåringar ser dessa framgångsrika kvinnor leva ett lyxigt och härligt liv utan barn, är det klart att det lätt sätter griller i deras huvuden. En fullt frisk och fungerande människa, kvinna som man, kommer någon gång i livet att vilja ha barn. För det är biologiskt naturligt att föröka sig. Det ligger inbäddat i oss. I vårt DNA.

Men det som en gång var naturligt, börjar sakta men säkert suddas ut.

Förr i tiden skaffade man barn för att föra släkten vidare. Se på en gammal svensk bondgårdsfamilj som levde, säg, under tidigt 1900-tal. Man skaffade ett gäng ungar som hjälpte till med gården och som sedan ärvde den. Tog hand om sina gamla på äldre dar, och levde tätt ihop och gjorde saker tillsammans. Familjen var ens flock. Familjen var ett måste.

Idag är barn en accessoar. Kvinnor skräms upp i att det är farligt att föda barn. Planerar in kejsarsnitt eller väntar tills de är för gamla för att kroppen ska mäkta med. Det är girlpower att vara en barnlös karriärkvinna och det är konstigt om man som en tjej i 25-års-åldern är tvåbarnsmamma och har ett liv på landet. Man ska inte längre amma utan flaskmata är det bästa för då kan pappan vara hemma. Ungen lämnas på dagis när den är ett år och uppfostras av någon annan.

Barn klemas bort och blir odrägliga och bortskämda för de får allt de pekar på, och sedan sitter föräldrarna där i sina fina hus med sina dyra skärmar och sliter sitt hår.

Ingenting är naturligt längre. Speciellt inte relationen mellan man och kvinna, skapandet av familj, och sammanhållningen mellan mamma, pappa, barn.

Abort är också en grej som hyllas. Alla ska ha rätt till abort och det har nästan blivit som om man ska ha gjort en abort, bara för att visa att man är en självständig kvinna. Det börjar gapas och skrikas om att män ska vara de som går på preventivmedel, för det är minsann inte kvinnans ansvar. Vad sägs om att istället börja ta hand som sin kropp, lära sig den, räkna ut vilka dagar man är eller inte är fertil, sluta hoppa i säng med varenda person man ser på krogen, och istället börja ta ansvar för sitt liv. Detta gäller både män och kvinnor. Så kan abort vara någonting som självklart finns där men som, precis när det gäller allt annat som har med läkemedel, skolmedicin och västerländsk sjukvård att göra, används vid nödfall och kris.

Bara för att det finns där behöver man inte gapa och skrika om att använda det.

Precis som med så mycket annat som har med mainstream och nyheter att göra, så innehar jag den här kunskapen kring alltifrån SVT:s senaste satsning  och programmering, till vilken politiker som sa ditten eller vilken makthavare som sa datten, endast på grund av att den så kallade andra sidan av myntet, den självutnämnda vakna befolkningen, som säger sig representera den alternativa delen av landet, fyller mina flöden på sociala medier om vad som händer där ute i mainstreamvärlden. För det är det enda som tycks intressera dem: vad de andra gör och vad de andra säger, och hur dåligt det är.

Jag har inget intresse av att ruska om någon eller väcka den sovande Svensson ur hans slummer. Jag har inte tid med det. Vill han sova, så låt honom sova. Det rör inte mig. Det jag kan förändra är mitt eget här och nu, och genom att förändra mitt liv, så kanske jag eventuellt kan inspirera någon annan till att göra detsamma. Men annars är mitt fokus endast på mig, och de och de mina. Världen ser ut som den gör och, ja, vi är antagligen inom kort antingen på väg mot vår egen utrotning eller så blir vi utrotade.

Världen är i konstant förändring och det som en gång var naturligt är på väg att suddas ut och ersättas med någonting annat. Det vi för 500 år sedan tyckte var normalt då skulle inte komma på fråga idag, och det vi står i idag, kommer de som lever om 500 år ha glömt bort.

Mainstream kommer alltid att vara störst så länge alla bryr sig om att se åt deras håll. Svensson dyrkar dem och den alternativa sidan stör sig på dem. Genom att konstant ge både kärlek och hat så göder man dem, oavsett vilken typ av uppmärksamhet det är som riktas just dit. Vänd blicken åt ett annat håll.

Ja, vi kanske håller på att bli sterila. Våra kroppar börjar bli en börda för både oss själva och samhället. Våra sinnen är snart lika förgiftade som våra kroppar och vi vet varken ut eller in längre. Ja, kanske håller eliten på att sakta men säkert forma ett teknokratiskt globalistiskt samhälle där vi, som enligt en av marionettdockorna sagt, ”inte kommer att äga något men ändå vara lyckliga”. Ja, det har varit val i Sverige. Ja, den ena sidan vann. Ja, världen är uppochner, och kanske kommer den aldrig att vändas på rätsida igen. Har den ens varit på rätsida någon gång? Vad är rätt och vad är fel? Det beror helt på ur vilken synvinkel du ser saker och ting.

Så det enda du kan göra här och nu är att få rätsida på dig själv och ditt liv.

:Martin:Nilsson., Ofunktionella kroppar och förgiftade sinnen

SKARPTs hemsida

/Anji

Som kristen låter jag Gud bestämma.......................