I Psalm 103 uppmanar psalmisten: "Förgät icke vad gott han har gjort."

Våra dagar är i det stora hela sådana som våra tankar formar dem. Om vi tänker nedstämda tankar och grubblar på dystra saker, blir också vår dag grå och tung. Om däremot ljusa och hoppfulla tankar fyller vårt sinne, kan en annars grå och tung dag bli ganska ljus och hoppfull. Under mörka tider, sådana som vi ofta får uppleva just när vi ligger sjuka, glömmer vi så lätt alla de goda stunder, som Herren gett oss under vårt liv, och de goda gärningar vi blivit föremål för.

När vi ligger på sjukbädden, borde vi uppfriska vårt sinne med att minnas allt det goda vi fått erfara under vår livsresa. Bland barndomsminnena finns det säkert mycket, som är vackert och värt att minnas. Ungdomsåren är förknippade med många goda stunder. Och även senare i livet har Gud låtit oss glädjas över många goda gåvor.

Den sjuke känner sig ofta ensam, till och med övergiven. Då är det gott att minnas alla de goda vänner man mött i livet. Alla människor har ju ändå inte varit elaka mot oss. Bland dem finns alltid sådana som vi kommer ihåg med kärlek och tacksamhet.

Varje sådan vän har varit och är fortfarande en Guds gåva, som vi bör tacka Herren för. Varje litet kärleksbevis, som de gett oss, skall vi minnas som en klar solstråle. Och när flera sådana strålar samlas tillhopa, börjar vårt trötta och bedrövade sinne hämta nytt mod. Glöm alltså inte under mörka tider Guds goda gärningar i ditt liv. Tag fram dem ur minnets gömslen och betrakta dem så länge, att ditt sinne blir vederkvickt. Och när du så betraktar dina ljusa minnen från fordom, så kom ihåg, att Herren ännu kan ge dig nya, mycket ljusare tacksägelseämnen.

Min egen erfarenhet är, att många sjukdomstider berett väg för nya välsignelser. Kanske detta också är din erfarenhet. Då borde vi verkligen fylla vårt sinne med hoppfulla tankar och tacka Gud för allt det goda vi fått erfara ända till denna dag. Och det tacksamma sinnet uppmuntrar oss då att se mycket ljusare in i framtiden, än förhållandena nu skulle förutsätta. I vårt liv har funnits mycken oförtjänt nåd från ovan. Och så kommer det också att vara under kommande dagar.

Uppmuntra därför ditt sinne genom att minnas Herrens goda gärningar och genom att tro, att de inte ännu tagit slut.

Herre, förlåt mig, att jag så lätt
glömmer all den godhet du visat mig
under mitt liv. Jag ser bara allt det
svåra och tunga. Du kan ge mig ett
nytt sinne, ett sådant sinne, som kan
tacka dig — inte bara för de goda
dagarna, utan också för de onda.
Bakom allt har ju ändå din goda vilja
stått. Stärk mig i denna förvissning
och ge mig i dag nåd att tänka många
ljusa tankar.