Joh Uppenbarelsebok Kapitel 6 / Detta är händelser som är i antågande, kapitel 6. 7. 8. pekar på händelser som kommer. Joh Uppenbarelsebok är inte skriven i följd, ska inte läsas som en roman m m.

De sex första sigillen bryts

1 Och jag såg när Lammet bröt ett av de sju sigillen. Då hörde jag en av de fyra varelserna säga med en röst som åskan: “Kom!” 2 Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Han fick en segerkrans, och han drog ut som segerherre för att segra.3 Och när Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag den andra varelsen säga: “Kom!” 4 En annan häst kom ut, en eldröd, och han som satt på den fick makt att ta bort freden från jorden så att människor skulle slakta varandra. Och han fick ett stort svärd.5 När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen säga: “Kom!” Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand. 6 Och jag hörde liksom en röst mitt bland de fyra varelserna: “Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar✱, men oljan och vinet får du inte skada.”7 När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde varelsens röst säga: “Kom!” 8 Och jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och helvetet✱ följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.9 När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade. 10 De ropade med stark röst: “Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?” 11 Och var och en av dem fick en vit dräkt, och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fulltaliga.12 Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt✱, och hela månen blev som blod. 13 Himlens stjärnor föll ner på jorden, som när fikonträdet fäller sina omogna frukter när det skakas av en kraftig vind. 14 Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser. 15 Och jordens kungar, stormännen och befälhavarna, de rika och mäktiga och alla slavar och fria gömde sig i hålor och bland bergens klippor, 16 och de sade till bergen och klipporna: “Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede! 17 Deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?”

Kapitel 8

Det sjunde sigillet bryts

1 När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen i omkring en halvtimme.

De sju basunerna

2 Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och de fick sju basuner✱. 3 Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld. Han fick mycket rökelse att lägga tillsammans med alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. 4 Och röken från rökelsen steg från ängelns hand tillsammans med de heligas böner upp inför Gud.5 Och ängeln tog rökelsekaret, fyllde det med elden från altaret och kastade ner det på jorden, och det blev åska, dån och blixtar och jorden skakade. 6 Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.

Joh Upp kap 8 De fyra första basunerna

7 Den första ängeln blåste i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och kastades ner på jorden. En tredjedel av jorden brann upp, och en tredjedel av träden brann upp, och allt grönt gräs brann upp.8 Den andra ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg kastades i havet. En tredjedel av havet förvandlades till blod, 9 och en tredjedel av allt liv i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under.10 Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll över en tredjedel av floderna och vattenkällorna. 11 Stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattnen förvandlades till malört✱, och många människor dog av vattnet som hade blivit bittert.12 Den fjärde ängeln blåste i sin basun. Då träffades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att en tredjedel av dem förmörkades och dagen förlorade en tredjedel av sitt ljus, och natten likaså.13 Och jag såg, och jag hörde en örn som flög uppe på himlen och ropade med stark röst: “Ve, ve, ve över jordens invånare för de basunstötar som är kvar, när de tre andra änglarna blåser i sina basuner!”

/Anji

/Anji

GUD hjälper dig i stormen och för dig dit du ska.

BE ALLTID, LITA PÅ GUD.

FRÅGA GUD, Be och TACKA

/Anji

PREDIKA, vad är det och vad säger Gud?  Att berätta de goda nyheterna om Jesus, att han lever i dag och har evigt liv att ge oss, det skrattar man åt. Att man kan få predika Guds ord från bibeln , det skrattar man åt. Att Gud har bett OSS kristna att gå ut med evangelium( PÅ RÄTT SÄTT UTAN LÖGNER) det skrattar man åt.

Några bibelord:

Läs och tänk efter.....

/Anji

Det finns många människor som lider av sitt  handlande och är ensamma och desperata- men JESUS räddar!!

/Anji

/Anji

Av Tage Johansson

https://midnattsropet.se/undervisning/andens-enhet/

Församlingen i ändens tid är titeln på en skrift som Tage Johansson författat och arbetat fram. Den handlar om församlingens upprättelse i ändens tid, om hur församlingens sista tid kommer att likna den första och om Andens förnyelse i budskapet om Jesu tillkommelse. Vi publicerar här ett stycke ur skriften som snart kommer att tryckas. Skriften som har cirka 30 sidor kommer att annonseras på Midnattsropet förlag.

Skriften uppmanar oss att bevara Andens enhet genom fridens band. Hur upplever en församling Andens enhet? För det första så handlar det om någonting som ÄR. Andens enhet är upprättad genom ordet. Det står just om detta i Efesierbrevet kapitel fyra: ”Vinnlägg er att bevara Andens enhet genom fridens band.” Det handlar om en kropp, en Ande, ett hopp, en Herre, en tro, ett dop och en Gud som är allas Fader. Om frid och inte strid råder så kommer enheten att upprättas, inte genom vad var och en tycker vara rättast utan genom vad smörjelsen lär. Den lär oss vad som är sant och riktigt. Jesus gav ju detta löfte att löftets helige Ande skulle leda dem fram till hela sanningen. Apostlarna arbetade på att uppbygga Kristi kropp till dess att alla skulle komma fram till enheten i tron och i kunskap om Guds son till manlig mognad och nå upp till Kristi fullhet. Utvecklingen i vår tid har gått i en motsatt riktning. Det finns olika riktningar inom friförsamlingarna som har sitt ursprung i andliga rörelser under olika tidsepoker. Dessa olika riktningar som kunde vara begränsade i fråga om de olika bibliska trosuppfattningarna kom fram till och kämpade för vissa sanningar. De har i vår tid övergivit mycket av vad man en gång kämpade för.

Kampen avmattades och därför kom man inte längre i sin rörelse framåt mot den tro som en gång för alla blev överlämnad åt de heliga som det står i Judas brev vers tre. Rosenius tog upp kampen i frågan om vem som tillhörde församlingen och vem som kunde delta i nattvarden. Baptisternas kamp gällde den fria församlingen, det bibliska dopet och de kämpade också mot myndigheterna när det gällde barnens skolgång och rätten att själva ha hand om deras undervisning. Pingstväckelsens kamp bestod i att närma sig den bibliska församlingssynen, lokalförsamlingens suveränitet och en undervisning om Andens dop, Andens nådegåvor och dess rätta bruk. Vi skulle kunna peka på flera andliga rörelser under gången tid. För att ta ett exempel till kan nämnas att i den Pietistiska rörelsen uppstod Sveriges första friförsamling. Den grundades i Stockholm år 1734.

Vad som har hänt i vår tid är att man har övergivit sitt ursprung för att förenas i olika sammanslagningar av församlingar. En av orsakerna till detta är att på de flesta platserna så minskar medlemsantalet drastiskt. Det är en annan sida av problemet. År 1932 hölls ett föredrag i Filadelfia i Uppsala av dess dåvarande föreståndare Johannes Hydéhn över ämnet ”Varför vi icke deltaga i alliansmöten”. Detta föredrag kom också ut i skrift. Den synen var någonting som var allmänt rådande i pingstförsamlingarna på den tiden. Genom alla tider har utvecklingen berott på att antingen har man rört sig framåt eller bakåt. Antingen rör vi oss framåt mot Andens enhet eller mot en enhet som är byggd på mänsklig tolerans och vidsynthet. Där man ger utrymme för mänskliga tankar rör det sig ständigt på det själviska planet. Två ting framträder allt tydligare i vår tid. Det är Ordets skarpa svärd som åtskiljer det som hör den rena jungfrun till från det som hör skökokristendomen till. Det ena förbereder den rena jungfrun för mötet i skyn då Jesus kommer för att hämta sin brud till sitt bröllop. Det andra är en förberedelse för att mottaga det ena vilddjuret som representerar den falske profeten, som ska göra stora tecken och under.

Vi går mot allt svårare tider. Men för de som har tagit vara på ordet, för dem finns det underbara löftet att dem skall han taga vara på och frälsa dem ut ur den prövningens stund som ska komma över hela världen för att sätta jordens innebyggare på prov. Det finns alltid en rening som står oss till buds, och det är en rening som kommer av lydnad för ordet. Det är vad Petrus uppmanar i sitt första brev kapitel ett, vers tjugotvå:”Rena edra själar i lydnad för sanningen.” Alltså: Andens enhet finns i Ordet, inte i toleransen och alliansen.

/Anji

/Anji