Israels attacker mot Gazaremsan fortsätter döda civila och det senaste dygnet har minst 18 personer, varav åtta barn, dödats i luftattacker.
Välgörenhetsorganisationer har beskrivit situationen i Gaza som en av 2000-talets dödligaste konflikter med över 40 170 döda hittills enligt Gazas hälsomyndighet, varav minst 25 000 kvinnor och barn.
Mitt i kriget med alla de fasor som det bidrager till, pågår dessutom en humanitär kris och man uppskattar att minst 19 000 barn lämnats utan en eller båda föräldrarna. Många barn har även fått livsavgörande skador, där många saknar tillgång till medicinsk vård och lider av undernäring, psykisk ångest samt infektionssjukdomar, polio, hepatit A och olika hudåkommor. Därtill är tusentals barn undernärda och riskerar att dö pga brist på mat, näringstillförsel samt förstörelsen av sjukvårdsinrättningar.
Att det israeliska styret med den allt mer impopuläre Netanyahu i spetsen är ett av problemen som bidrager till att hålla igång konflikten är inget nytt i sammanhanget, men det är intressant att höra en ledande israelisk analytiker prata om det och konstatera att det är för många länder som kryper för USA istället för att hjälpa till att nå en fredsuppgörelse.
Yossi Mekelberg, associerad med programmet Mellanöstern och Nordafrika vid Chatham House i London, berättade i Ray Hanania Radio Show att Netanyahu medvetet har förlängt kriget i Gaza för att tjäna sina egna intressen, snarare än att tjäna människor på båda sidor:
“Israels premiärminister Benjamin Netaynahu är inte en vän av fred och använder sin högerregeringskoalition och konflikten med palestinierna för att ytterligare fördröja sin egen korruptionsrättegång samt undvika rättvisa.
Var ligger det amerikanska intresset? Blinken, som nu är på sitt nionde besök i regionen, ber nästan om vapenvila. Det är illa nog att Netanyahu försenar och försenar samt lägger till nya villkor till fredsförhandlingarna medan konflikten också är kopplad till möjligheten eller hotet och faran för ett regionalt krig. Det är här det korsar det amerikanska intresset: konsekvenserna av ett regionalt krig för amerikanska intressen. Så diskussionen borde också vara vad som är bra för Amerika.
Jag tror att USA är avgörande för processen.
Vad jag inte gillar, ibland, när det kommer till den här diskussionen med européer, när jag har en diskussion om konflikten med tjänstemän från Europeiska unionen säger de att det bara är amerikanerna som har makten att avsluta konflikten. Jag tror att EU kan spela en roll. Jag tror att den arabiska regionen kan spela en mycket viktig roll. Så bara att titta och säga att det bara finns en fredsmäklare … det är inte rätt. Speciellt när en sida inte riktigt litar på denna fredsmäklare. Så jag tror att vi behöver en koalition av fredsmäklare
De säger att varje land får den ledare det förtjänar; Jag tror att i fallet med den israeliska regeringen är straffet mycket större än synden. Så jag tycker att Israel förtjänar bättre ledarskap. Du vet, den enda slutsatsen jag kan komma fram till är att Netanyahu inte är intresserad av en fredsbaserad tvåstatslösning – som trots alla fel och alla farhågor man kan ha om en tvåstatslösning, så är den fortfarande den bästa alternativ”.
“Fred kan komma i många former”
“I slutändan är varken den här regeringen eller Netanyahu vänner av fred … det är mer en regering som strävar efter annekteringen av Västbanken – vissa talar till och med om ockupationen eller återockupationen av Gaza samt att bygga bosättningar där. Oppositionen från Netanyahu och hans regering mot en tvåstatslösning spelar in i deras egna politiska intressen, underblåser konflikten mellan Israel och palestinierna samt förhindrar fred.
Nu har vi fakta på plats – inklusive att utvidgningen av bosättningar, bosättningsbefolkningen på mer än 700 000 och omringandet av Jerusalem med bosättningar – gjort fred svårare. Men fred kan komma i många former. Ett av alternativen är att undersöka konfederationen. Du har två stater, men på grund av territoriets storlek behöver det inte hårda gränser; du måste tänka på en nästan EU-stil modell där människor kan röra sig fritt från den ena sidan till den andra. Se på Jerusalem som är bådas huvudstad, men utan behov av fler murar. Egentligen borde alla murar falla.”
Intressanta synpunkter, men eftersom det militärindustriella komplexet styr även här (precis som i Ukrainakonflikten) har jag svårt att se att en förändring i rätt riktning som gynnar båda sidors befolkning kommer att komma till stånd.
Jenny Piper
/ANJI
Som ung slet och kämpade Christina för att rensa bort ogräset i grönsakslandet. Nu växer det inget alls i växthuset medan kirskålen får frodas utanför.
