Bibelstudium av Tage Johansson

Det finns stor anledning att bäva för det som rör sig i tiden. Det är viktigt för oss att vara medvetna om vad som sker, ha inblick i och analysera tiden. Samtidigt är det väldigt viktigt att vi också blir medvetna om att hos Gud är makten, och han kan utrusta människor i en väldig slutuppgörelse. Jag tror inte vi kan ändra samhället eller situationen. Allt går mot sin totala upplösning. Du kanske upplever att du gastkramas av situationen du ser och vill falla offer för missmod. Men det är underbart att vi också nu kan rikta vår blick emot att vi har en mäktig Gud.

Det som pågår i Stockholm är bara en sektion av allt nedbrytande som sker den sista tiden. Det finns andra områden och skikt vi ser växa fram på det politiska och religiösa planet. Men det värsta är om Gud inte har någon han kan ställa fram i gapet till landets försvar. Gud har tilldelat oss någonting att utföra som ett Guds folk för den här tiden. Det gäller att vi blir iklädda Herrens kraft. Vi ska vara medvetna om tidsläget, och Gud vill uppfylla oss av en ande som är mäktigare än den ande som finns i världen. Blir vi iklädda den kraften, så får vi också uppleva att vi kan röja i andevärlden, för det är i den osynliga världen den verkliga kampen står.

Guds Ande vill lyfta vår blick att se in i Guds möjligheter. Även under svåra tider, har det funnits väldiga möjligheter. Tänk vilken svår tid det var då Israel fick gå till fienden för att vässa sina svärd; i den mån de hade något att vässa. Men då uppträdde en man som Gud beklädde med kraft. Han vann en underbar seger för Guds rike.
Om vi inte upplever den helige Andes kraft över våra liv, om vi inte är villiga att prisge våra liv på stridsfältets höjder, som det heter i Domarboken, då kan naturligtvis inte Gud ge seger, för han ger seger genom sitt folk. Därför frågade Gud om det fanns någon som kunde träda fram i gapet till landets försvar, men han sade: -Jag finner ingen. Det är den största tragedin.

Det står om Herren Jesus Kristus att han trädde upp i en mycket svår avfallstid, då det varit tyst i Israel över 400 år, och vi vet att även Johannes Döparen blev beklädd med Herrens kraft och det uppstod en rörelse omkring honom. Om Herren Jesus Kristus står det så här i ett vittnesbörd, något som också vi behöver uppleva:
-Se, över min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har funnit behag, över honom skall jag låta min Ande komma, och han skall förkunna rätten bland folken. (Matt 12:18)

Vi kan bli beklädda med Herrens kraft och få den utrustning Herren vill ge.

Vi samlas till konferens, det är semester, trevligt att träffas. Men skulle vi blicka in i verkligheten, så tror jag vi skulle behöva ställa om helt. Vi skulle behöva gå inför Herrens ansikte i fasta och bön, eller på något annat sätt träda in i gapet till landets försvar. Som Herrens tjänare måste vi ställa om helt och inte leva på vanligt människosätt. Vi skulle behöva fasta, sätta oss i säck och aska för att inte vara medskyldiga till fördärvet. Vi har ett oerhört ansvar. Det hänger mycket på oss om några människor ska räddas ur detta elände. Överlåt dig! Gå in i nasirtjänsten för Herren, och du kommer att bli en kämpe som Gud får verka igenom. Jesus Kristus har segrat, och givit oss en ande som är starkare än den som är i världen .

/Anji

Ledare av Berno Vidén

Namnet och personen Jesus har alltid varit och kommer alltid att vara en stötesten, en orsak till fall och splittring. Jesus själv talade öppet om hur hans lärjungar skulle komma att bli förföljda för hans namns skull. En av de främsta orsakerna till det uppenbara hat som riktades mot honom var att han talade om sig själv som Gud Faderns son, något som blev för mycket för judafolkets religiösa företrädare. Då Jesus exempelvis uttryckte; ‘Jag och Fadern är ett’, ville det rådande prästerskapet helst stena honom där och då.

Allt Jesus gjorde var nytt och revolutionerande. Han talade med myndighet och agerade med makt. Oavsett vem han träffade så innebar ett möte med honom en förändring. Antingen tog man emot hans budskap eller också förkastade man det. Antingen ledde ett möte med Jesus till befrielse eller också till förhärdelse. Han till och med förlät människor deras synd, på ett sätt som ingen människa vare sig kan eller får göra.

Skillnaden mellan Jesus och alla andra människor som någonsin levt på denna jord är att han är sann Gud och sann människa. Som Gud är Jesus också det eviga Ordet, genom vilket allt skapat blivit till. ‘Ordet var Gud’, skriver Johannes. Då Gud i skapelsens begynnelse sa: ‘Låt oss göra…’, beskrivs den gudomliga enhet som från evighet funnits mellan Fadern och Sonen. Genom Jesus, den förstfödde före allt skapat, skapades allt i himmelen och på jorden, synligt såväl som osynligt. Alltsammans har blivit skapat av honom, genom honom och till honom.

Genom Jesus föddes också den nya människan. Hela mänskligheten är sedan den förste Adams tid träl under synden. Gamla testamentet beskriver hur Gud på olika sätt förbereder Sonens människoblivande. Förebilderna och de profetiska budskapen som blickar fram emot Jesus är många. Genom Guds handlande i frälsningshistorien förbereddes skapelsen inför det ögonblick Gud Fadern i sin makt fastställt. Skuggbilder skulle bytas ut mot verkligheten själv. När tiden var inne blev Gud människa! ‘Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss.’

Bibeln talar även om en ny skapelse och ett nytt förbund, där Jesus är ursprunget och förutsättningen för den nya människan. Gud inte bara steg ned hit till jorden. Genom Jesus Kristus försonade han också människan med sig själv. I Jesus har vi förlossningen, förlåtelsen för våra synder. Han gav sitt liv till lösen för att rädda mänskligheten från syndens makt. Genom sin död gjorde Jesus dens makt om intet, som hade döden i sitt våld. Den nya födelsen är det största under en människa kan få erfara. I det ögonblick vi tar emot Kristus i våra liv, förvandlas vi i ett nu från död till liv. Om någon är i Kristus är han en ny skapelse.

Gud har genom Kristus en ny kropp på jorden – församlingen. Genom Golgata under utplånades den gamla människan och i Jesu uppståndelse föddes den nya människan. Den som genom tro tar emot Jesus i sitt liv blir totalt förenad med honom både i hans död och uppståndelse, och får som gåva evigt liv.

Jesus är huvudet för kroppen, vi är lemmarna. En av de förebilder Gamla testamentet ger oss är när Gud efter skapelsens fullbordan bygger en ny människa av ett revben ur Adams kropp, varefter mannen utbrister: ‘Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött’. Jesus själv sa att den som inte äter hans kött och dricker hans blod inte heller har liv, men att den som äter av honom också ska få leva genom honom.

Den som har Sonen, han har livet. Den som inte har Guds Son, har inte heller livet. Den som förnekar Jesu gudom ställer sig utanför frälsningen och utanför det verkliga livet. Jesus sa: ‘Den som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag kännas vid inför min Fader som är i himmelen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock jag förneka inför min Fader, som är i himmelen.’

/Anji

Elden får inte slockna

Det som viskades i kamrarna skulle ropas ut på taken. Ingen generation fick uppgiften att bygga några 
institutioner för nästa generation eller ta emot några traditioner för att tradera det vidare. 

Varje generation skulle börja nollställd med samma 
möjlighet att mottaga frälsningens budskap.

Det som styr världen är inte ideologierna utan pengarna och ekonomierna. Där penningen och människan existerar samtidigt finns ingen demokrati, eftersom penningen är totalitär i sina anspråk och aldrig tar några demokratiska hänsyn. Att tala om demokrati i vårt land är ganska missvisande. Det råder möjligen politisk men knappast ekonomisk demokrati. Det kommer heller aldrig att förekomma.

Man kan försöka att genom olika politiska åtgärder mildra penningens skadeverkande inflytande på samhället, stödja de fattigaste och åstadkomma vissa förändringar. Ändå blir förändringarna bara marginella så länge själva samhället aldrig förändras. Det kommer penningen och dess ägare med stor omsorg att vaka över.
Vi måste därför först göra klart att en kristen inte kan förverkliga någon politisk socialism. Den är egentligen bara en satanisk förvanskning av det församlingsideal som existerar i Nya testamentet. Att man har lyckats dupera så stora delar av mänskligheten just på den här punkten beror på att kyrkan gått kapitalismens ärenden.

Det är kyrkan som skapat förutsättningarna för den politiska socialismen. Det i sin tur beror på att den kristna församlingen – jag skiljer då på församling och kyrka – inte vågat ta steget fullt ut och förverkliga den gudomliga församlingsprincip som innebär att församlingen får sin egen rättsordning, sin egen ekonomiska ordning, sin egen politik – himmelrikets politik – och sitt eget kulturliv, vilket handlar om Andens liv och Andens frukt. Församlingen har visserligen bekämpat synden i dess former på det moraliska planet, men inte lika mycket bekämpat världen. Under tiden man bekämpat synden har man förvärldsligats och likbildats med världen.
Nu säger Jesus: ”I världen liden I betryck, men varen vid gott mod, jag har övervunnit världen.”

Jesus vann seger över synden genom sin död och uppståndelse, han vann seger över världen genom sitt liv. Det var en fingervisning om hur församlingen skulle leva i varje tid för att vinna seger. Vi vinner seger över världen genom vårt ställningstagande till den.
Bibeln talar aldrig om världen som en gudomlig organisation. Världen är den sataniska organisation som stänger människan inne i tiden och berövar henne evigheten. Världen är uppbyggd av olika element: Filosofi, religion, politik, ekonomi, kultur och allt man kan tänka sig därtill. Andra saker ger världen en utomsinnlig dimension: ockultism och spiritism. Det är en hel andevärlds inflytande som möjliggör denna gudsfientliga organisation i tiden.

Satans avsikt med världen är att hindra människorna att söka Gud genom att stänga in dem i tiden och låta dem uppslukas av världen. Avsikten är inte främst att människan skall gå förlorad, utan meningen är att använda människan som byggnadsmaterial för ett annat rike som satan vill bygga upp för att bjuda den Smorde maximalt motstånd. Satan vill nämligen ha platsen på Faderns högra sida. Han  vill detronisera Sonen. Därför har han också bisittare och makthavare på olika nivåer i olika sammanhang runt världen i sin tjänst. En del av dem kallar bibeln för konungar, men det finns också andra uttryck.

Missriktad lojalitet

Satan skulle ha varit besegrad också i världen om inte mänskligheten hade visat honom sådan lojalitet. Det är den emot honom lojala mänskligheten som ger honom makten, även om det är en skenmakt som han så småningom kommer att förlora. Satans organisation – den nuvarande världsordningen – går mot sitt slut. Den skall upplösas och bryta samman i den sista konfrontationen mellan honom och ljusets furste. Därför är församlingens uppgift inte att bygga upp organisationer som tar upp kampen mot de inomvärldsliga makterna på deras villkor med deras metoder. Församlingens primära uppgift är att se till att skaran i varje generation blir fulltalig.
Vi skall alltså inte sanera i den organisation satan har byggt upp, utan istället bedriva en slags agentverksamhet genom att förlösa människorna från världen och överföra dem till den fridlysta plats som finns i tiden, dit satan inte kan komma, nämligen Golgata. Det är fristaden för hela mänskligheten. Då människan flyr dit blir hon räddad.
Vår uppgift är att verka så att människorna blir upplysta om dessa verkliga förhållanden och undervisade om räddningens verkligheter. Därför är inte Bibeln ett reformprogram av politisk, social eller kulturell art. Den är en evakueringsplan. Gud håller på att uttaga ett folk som skall evakueras, inte skapa en himmel på jorden eller ett materiellt paradis i tiden. Guds folk har inte två himlar. Det har bara en himmel och är i tiden förföljt av de makter som är förbundna med denna världens furste.

Uppenbarelsetro

Det finns bara en möjlighet att övervinna världen. Det är inte genom arbete, mänskliga ansträngningar, genom kulturella eller andra aktiviteter. Det enda som kan övervinna världen är vår tro. Det är inte vetenskaplig tro utan uppenbarelsetro. Tron är inte passivt mottagande av gudomliga gåvor och ett förblivande tillstånd i konstant njutning. Tron är en marsch och ett uppbrott.

Tron är uppenbarelse,ljus, visdom och kunskap om himmelska ting. Därför vet den kristne inte alltid så mycket om världen men desto mer om himmelen. I den meningen är en kristen världsfrånvänd men utan att vara verklighetsfrämmande.
Vad ska då församlingen göra? Den ska inte bygga institutioner, monument eller slå sig till ro. Församlingens uppgift är egentligen en enda sak – att proklamera och demonstrera Guds rike. Den skall inte försvara Guds rike, för det är meningslöst. Guds rike skall legitimera sig självt genom renodlade egenskaper och renodlad kraft.

Guds rike består icke av kött och blod och är inte ett materiellt eller ett geografiskt rike, som vi kan rycka bitar av. Man kan vara med i en församling på jorden och ändå vara utanför Guds rike. Himlen skall ju inte befolkas av materialister eller sådana som främst vill tillgodose sina fysiska eller själiska behov. Guds rike skall tillgodose evighetsbehovet, vilket är det mest elementära.

Den samaritiska kvinnan

När lärjungarna kom med sina kassar efter att ha varit inne i Samariens huvudstad och hämtat mat åt Mästaren, verkade han helt ointresserad av deras goda vilja. Allt vad de dukade upp kunde inte på något sätt ge honom tillfredsställelse. Han sade bara: ”Jag har mat att äta som ni inte förstår”. Han var mätt. De kom bärande på sina kassar av vad de samlat ihop, men han hade redan mat.
Efter det att de hade varit inne vid huvudstadens näringsställe, där de gjort sina inköp, kom en kvinna springande. Hon kom inte för att köpa mat, men hennes vittnesbörd förmådde uppenbarligen skaka om hela staden. Det var inte de mathandlande apostlarna som satte spår efter sig utan en kvinna som kom springande in i staden vid den ovanliga tiden och började ropa: ”Jag har träffat en människa som är annorlunda än alla andra; månne han är Messias.”

Då blev det fart på folket i Samariens huvudstad. De såg att det hade skett någonting förunderligt med henne. De följde henne och nådde omsider ut till platsen där Jesus var. Där mötte Jesus dem med orden: ”I sägen att det är fyra månader till skördetiden, men jag säger…”
Det gäller att vara à jour med det andliga läget så att man inte väntar på väckelsen som kommer om några månader, utan att man ser de vita skördefälten som finns alldeles i synfältet.
Vad var det då de fick se för någonting? De började undra om det var andra som hade transporterat mat till Jesus. Nej, det hade ingen gjort. Ändå såg han ett böljande skördefält som rörde sig emot honom. Vad var det för någonting?
Det var huvudstadens invånare, som var skördefältet och de närmade sig honom. Det såg inte lärjungarna för de tänkte att han skulle bjudas på ett mål mat.

Det är typiskt! Dessa matkristna, som alltid tänker på sin egen lust och sin egen tillfredsställelse! Det gäller vanligtvis bukens behov. Vad skall jag äta? Vad skall jag klä mig med? Hur skall jag se ut, och hur skall jag bo? Det är tillvarons tre stora frågor. Det är ur de frågorna som ideologierna förts fram. Socialisterna har sagt att de skall lösa problemen. Kapitalisterna vill lösa det på ett annat sätt. Det handlar alltid om tre saker: Vad skall vi äta, vad skall vi klä oss med och var skall vi bo?
Då kommer Jesus och säger: ”Guds rike består icke i mat och dryck, men i rättfärdighet.”

Var finns rättfärdigheten?

Har ni tänkt på ordet rättfärdighet? Vad är det för rike som består i rättfärdighet? Finns det rättfärdighet i Ryssland, i Amerika, i Sydafrika eller i Sverige? Var finns rättfärdigheten på jorden? Och vad är rättfärdighet? Är det Guds rättfärdighet eller människans? Alla har ju sina ideal och sina minimikrav. I bibeln är det inte fråga om det som är relativt utan om det som är absolut; Guds absoluta rättfärdighet.
Vad är det människan längtar efter egentligen? ”Salig är den som hungrar och törstar efter rättfärdighet”, säger Skriften. Hur tar sig den hungern och törsten uttryck?

Rättfärdigheten finns varken i det socialistiska eller kapitalistiska systemet. Rättfärdigheten finns bara i Guds rike.
Guds rike är ingenting som man kan ta på, eller se med sina ögon. Ändock är Guds rike mer närvarande än Sverige. Var är Sverige någonstans? Det existerar här inom vissa gränser. Var finns Guds rike någonstans? Överallt. Var finns Guds rättfärdighet någonstans? Den finns vare sig i Kina eller Ryssland, och ändå finns den där. Guds rättfärdighet finns i Ryssland, men inte i det socialistiska systemet. Den finns likväl i landet som ett erbjudande från Gud till varje medborgare att genom tron frälsas och födas in i Guds rike med det nya Jerusalem som huvudstad.

Församlingen är idealet

Det handlar om att bejaka Guds rikes realiteter genom att bekänna att Jesus är Herre och sedan ge honom tronplatsen i sitt eget liv. Har det skett kan man analysera vad Bibeln menar då den talar om rättfärdighet och frid. Det heter att Gud icke är oordningens Gud, utan fridens Gud.
Här är det inte frågan om kaos, utan kosmos. Det är  frågan om en gudomlig ordning som upprättas genom evangelium. Den här rättfärdigheten skall inte bara förkroppsligas i en kommande tidsålder. Den skall synliggöras i de heliga på jorden i tiden, bland annat i det församlingsideal som byggts upp genom Ordet och Anden, då alla orättvisor är utjämnade. Den rättfärdighet som tar sig synligt uttryck i de heligas samfund leder icke till ett samfund uppbyggt av skräck, angiveri, övergrepp och maktfullkomlighet. Kärleken visar sig i gärning, i att man älskar bröderna!

Vad har då kyrkan gjort?

Vad har då kyrkan gjort med Guds rättfärdighet? I stället för att bli det församlingen skulle vara, har den övertagit det profana samhällets system och idéer, ekonomier och ideologier, inspirationer och maktinstrument och byggt upp en maktsfär som till sitt väsen är exakt lika det som är rådande i världen. Så har man gett denna apparat ett religiöst förtecken och kallat det statskyrka, frikyrka eller något ännu finare. Man kan kalla det Missions-, Baptist-, Pingstkyrka eller Maranata-tempel. Allt är lika galet.
Vad skall församlingen då göra? Den skall proklamera Guds rike lika rastlöst som lärjungarna gjorde det. Det var bråttom. För att evangelium skulle bli känt av varje jude innan tidsåldern slutade och en ny började, proklamerade Jesus själv: ”Guds rike är nära.” Så sände han ut sina lärjungar över hela landet.

Guds rike måste också legitimera sig, och det skedde särskilda manifestationer. De sjuka blev helade. Men det var inga maktmedvetna och överlägsna individer som kom in i hemmen och arrangerade kampanjer. Det var hungriga människor som på grund av sin fysiska begränsning var tvungna att överlämna sig åt andra människor. De gick in i husen, hälsade dem med ”Frid”, och blev de då mottagna, så fick människorna deras frid. Då blev de bjudna på mat och betalade på det sättet med att alla sjuka i huset blev botade.

Alla fick chansen

Så drog dessa människor rastlöst ut över landet för att alla skulle nås av budskapet: ”Guds rike är nära.” Alla fick chansen att bejaka eller förneka budskapet, öppna sig eller stänga sig. Då nationen sagt sitt sista ord, avslutade Jesus sin predikogärning i Israel med ett avskedsmöte som vi ännu hör ekot av. Han stod utanför huvudstaden Jerusalem och grät, och hans tårar föll blytunga ner till jorden. Han var skakad: ”O, att idag också du hade insett vad som tjänade din frid, men nu är det fördolt för dina ögon”. Så berättade han vad som skulle komma.
Tron har sina konsekvenser och leder till sitt fördärv, men observera att otron också har sina konsekvenser och leder till sitt fördärv.
O, du tidsålderns furste, det enda du har, det är stoft och döda kroppar! Till sist har du bara åteln! Där den döda kroppen är, dit skall rovfåglarna församla sig. Vad har du för någonting annat än en död kyrka? Men Jesus Kristus har levande människor, som har besegrat världen. Halleluja!
Skulle det nu så vara att vi utsätts för förföljelse ända till döds, vad får då denne världens furste för det? Han får stoftet som skall återlämnas till jorden, men det kan han ju så gärna få. En normal människa vill inte ha en död kropp. Vi som lever vill inte känna likstank och leva i en sådan miljö. Det vill egentligen inte denna världens furste heller, men han har ingenting annat att ta.

Denna världens furste

Denna världens furste kan bara förstöra men aldrig skapa någonting nytt. Allt det han får under sitt inflytande förstörs, reduceras och fördärvas. Därför är han avundsjuk på Guds folk, som genom tron ständigt skapar någonting nytt. De kristna blir visserligen äldre och äldre och deras jordiska stofthus nedbrytes, men de förnyas ändå dagligen i sin livsande.
Detta kan inte denna världens furste tåla. Han vill helst se alla som en hop gamlingar; utslitna, orkeslösa, vankelmodiga och vanmäktiga kristna. Men då han utsätter dessa kristna för sina attacker, ser det ändå bara ut som om de blir gladare och gladare. Mitt i förföljelsen hoppar de av fröjd och lovar Gud. Där andra ropar ”ack och ve”, ropar Guds folk ”tak och lov”.
Guds vilja är att vår kropp skall bli ett tempel för den helige Ande. Därför befrias vi från demonernas inflytande. En sant troende människa kan aldrig vara besatt av demoner. Man kan vara influerad och plågad men aldrig besatt, därför att är man under blodets inflytande befinner man sig på ett fridlyst område, dit inga onda andefurstar tränger sig in.
Lärjungarnas uppgift var att skynda åstad, dra ut över hela Israel och ge varenda en möjlighet att välja rike – Guds rike. På samma sätt har församlingen i varje tidsålder verkat rastlöst, därför att varje generation lever bara en mycket kort period. Varje generation måste bli fulltalig.
Det är inte tid att bygga institutioner, kyrkor, monument, seminarier och universitet. Guds församling skall proklamera Guds rike och legitimera Guds rike genom tecken och under. Församlingen skall undervisa, så att människor får höra om Guds rikes realiteter.

Vi har inga banker

Lärjungarna skulle göra Guds rike känt på flera sätt, men inte med mänskliga maktmedel, med svärdet vid sin sida, med penningpungen vid sitt bälte eller med ränseln på sin rygg. Man skulle ta ett steg i tro till Gud och räkna med honom.
Vi har inga banker bakom oss så att vi kan erbjuda människorna ekonomiska eller sociala lösningar på deras problem. Vi har inget svärd med oss så att vi kan kämpa för rättfärdigheten med våld. Vi har ingen ränsel, ingen penningpung, inte två par skor och inte två mantlar. Därför har vi inte råd att vara utan Guds välsignelse. Vi kan inte samla på oss symboler och maktinstrument. Svärdet är symbolen för den världsliga makten, penningpungen på den världsliga ekonomin och ränseln bilden på samhällsordningen, när det gäller att magasinera och lagra.
Vi kan inte komma med en miljon kronor och säga att nu ska vi bygga ett sjukhus så alla kan få sjukvård. Säkerligen skulle det behövas många sjukhus, så att alla kunde få läkarvård. Det är väl frågan om inte jorden håller på att utvecklas till ett globalt hospital.
Då evangelium kom till denna värld var det först och främst för att hela och frälsa. I varje generation skulle budskapet ut till varenda människa. Det skulle inte låsas in i  institutioner, i sakrala hus, i prästerliga akter eller i hierarkier. Det skulle inte byggas upp på dogmatik och doktriner. Det skulle levas ut i alla sammanhang och proklameras på gator och torg. Det som viskades i kamrarna skulle ropas ut på taken. Ingen generation fick uppgiften att bygga några institutioner för nästa generation eller ta emot några traditioner för att tradera det vidare. Varje generation skulle börja nollställd med samma möjlighet att mottaga frälsningens budskap.

Det korta perspektivet

Jag blir så gripen när jag tänker på detta. Den sista generationen kristna kommer att göra samma erfarenhet som de första kristna. För att Guds rike skall nå ut i hela världen måste de kristna få det korta perspektivet. Man får inte tid med någonting annat än att proklamera Guds rike. Det heter: ”Evangelium om Guds rike”, icke om församlingen, icke om den karismatiska rörelsen eller om ekumeniken.
”Evangelium om Guds rike skall predikas för hela världen, sedan skall änden komma.” Vad vi skall göra är att handla på Herrens befallning till varje generation: ”Se till att skaran blir fulltalig!” Då skaran är fulltalig i vår generation, som förmodligen är den sista, skall man utbrista i himmelen: ”Amen”.
Då är epilogen till Apostlagärningarna skriven. Den är inte skriven ännu,. Det finns ännu ett blad som skall läggas till från Sverige denna dag. Det skall bli intressant att se hur det kommer att se ut. När vi kommer hem till Jesus skall vi få se det.
Rätt vad det är avblåses striden och vi flyttar hem. Medan vi är på väg upp händer det någonting märkligt i lufthimmelen. Satan kastas ner på jorden. När bruden kommer upp dit Jesus har gått ner, kan satan och hans anhang inte längre stanna. Hans område reduceras ytterligare och begränsas till jorden. Så komprimeras ondskan på jorden när församlingen är borta och Satan kommit ner.
Medan vi är på väg upp utbrister hela församlingen i triumf och ropar: ”Du död, var är din udd; du död, var är din seger?” Då är också dödens makt totalt besegrad. De som har del i den första uppståndelsen har ingen del i den andra döden.
Då skall vi gå in i himmelen för att möta alla de heliga som har församlats hos Jesus. Då skall vi börja vår nya samvaro med brödsbrytelse. Vi skall ha brödsbrytelse i fem miljoner år. Där gäller inte längre några tidsbegrepp. På ett fullkomligt sätt skall vi lova Gud utan brist, utan defekter och begränsningar.
Församlingens uppgift var inte att bygga in sig i världen utan att tåga ut ur den. Bibeln var inget reformprogram utan en evakueringsplan. Den var inte ett fredsavtal, färdigt att underskrivas av församlingen och världen i skön förening,. Bibeln var en krigsförklaring. Jesus kom inte för att stifta frid med världen utan för att förklara totalt krig med den. Därför är vi inkastade i denna strid ända till slutet.

/Anji