"Var stilla för Herren och förbida honom."  

Psalm 37:7.

HAR du hållit på med att bedja och vänta utan att något inträffat? Är du trött av att se allting oförändrat och är du just färdig att giva upp alltsammans? Kanhända du icke har väntat på det rätta sättet? Det har gjort, att du icke är på den rätta platsen — platsen, där Han kan möta dig.

Bida med tålamod. Tålamodet avlägsnar oron. Han har sagt, att Han skall komma, och Hans löfte är liktydigt med Hans egen närvaro. Tålamodet avtorkar tårarna. Varför är du sorgsen och modfälld? Han känner ditt behov bättre än vad du själv gör det. Då Han låter dig vänta, är det för att Han därigenom skall bliva mer förhärligad. Tålamodet gör slut på de egna gärningarna.

Den gärning Han åstundar är tro, Joh 6:29 du tror är allting väl.

Tålamodet tager bort begäret. Din åtrå efter en viss sak är måhända starkare än åtrån efter att Guds vilja därigenom må ske.

Tålamodet avlägsnar all slapphet. I stället för ett fåfängt brukande av väntetiden bör du förstå, att Gud har större ting i beredskap för dig, och att Han också måste göra dig beredd för dem.

Tålamodet frigör från all vacklan. Guds grundvalar äro fasta. Om vi äga Hans tålamod i hjärtat, bli vi fasta, medan vi vänta. Genom tålamod föras vi in i tillbedjan. Tålamod under tacksägelse är av allt det bästa. Låt (alla dessa olika grader av) tålamodet hava med sig fullkomlighet i gärning, medan du väntar. Detta skall göra dig rik. — C. H. P.

"Aldrig förtröttas och aldrig modlös klaga,
sjunga under striderna om hemmets stora ro.
Bördorna, de tunga, på skuldran villigt taga,
bygga mitt i böljesvall på hoppets stjärnebro.
Bedja för de starka och bedja för de svaga,
sprida frid och stillhet, där blott ve och oro bo;
smäleken och hånet och smärtorna fördraga;
detta är de heligas tålamod och tro."

Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman.

/Anji