En gång är ingen gång, brukar det sägas. Tre på varandra åtföljande betydande olyckor som rör matförsörjningen i Nordamerika är däremot något som är värt att uppmärksamma som ett eventuellt fenomen.
Som Nya Dagbladet rapporterat rör det sig i ett fall om en brand på en av kontinentens största äggfarmer, i ett annat en brand i Washington States jättesilo och i ett tredje fall ett urspårat tåg i Kanada med en stor last av konstgödsel.
Tajmingen är särskilt märklig mot bakgrund av den starka tonvikt som lagts på frågan om just kollapsade leveranskedjor och matbrister, bland annat av ultraglobalisten Klaus Schwabs gunstling Justin Trudeau.
Även vid årets upplaga av World Economic Forums maktmöte i Davos lades stor tonvikt vid just på frågor kring matbrist och störda leveranser.
För vissa, tyvärr ganska många, är det svårt att föreställa sig den djupa cynism med vilken global politik faktiskt bedrivs. Förnekelsens makt är stor, men ingen seriös analytiker kan i dagens läge undgå att vi lever i en revolutionär tid för globalisternas räkning som närmast för tankarna till bolsjevikernas revolution i Ryssland. Kommunistpartiet har visserligen bytts ut mot World Economic Forum, Vladimir Lenin mot Klaus Schwab och ”Den nya ekonomiska politiken” mot ”Den stora omstarten”, men systematiken för maktövertagande följer ett liknande mönster.
Den livs levande Bond-skurken Schwabs ökända tankesmedja har som så många noterat också varit märkbart tongivande särskilt för västerländska politiker och upprepade gånger gjort till synes ”profetiska” utsagor och simulationer. Bland de mer spektakulära kan nämnas den ökända coronapandemi-simulationen Event 201 som simulerade ett utbrott av coronavirus i Kina i november 2019, flera månader före det faktiska utbrottet ägde rum i Wuhan. Simulationen genomfördes tillsammans med Bill & Melinda Gates Foundation med mycket profilerade globala aktörer som deltog.
I sammanhanget kan tilläggas att Bill Gates tillhör dem som tycks ta frågan om matbrist på stort allvar och blivit den största ägaren av jordbruksmark i hela USA.
Det kunde vara hämtat ur en Bondfilm, men i vanlig ordning tycks verkligheten överträffa dikten.
Klart är också att denna typ av olyckor bidrar till medelklassens utraderande och den allt snabbare resan till det Hunger Games-samhälle man föreställer sig.
Även den direkta politik som nu bedrivits för att strypa olje- och gasförsörjningen från Ryssland spelar samma trend i händerna. Kombinerat med detta bedrivs nu en klimatpolitik närmast inspirerad av Schwabs tankar om ”Den stora omstarten”, som nu tycks lägga i en helt ny växel. Den traditionella energiförsörjningen monteras ner, snabbt, samtidigt som man inte verkar ha några uppriktiga planer på att ersätta denna annat än på marginalen med ineffektiva energikällor som vindkraft – är det förutsägbart att energipriserna kommer att fortsätta rusa och lika förutsägbart att allt kommer att bli dyrare. Framförallt kommer det att påverka matvaror, som även påverkas genom att konstgödselproduktionen är beroende av tillgången till naturgas.
Låt dem äta kakor, kunde en valfri ultraglobalist ha tillagt. Eller som Schwab själv skulle formulera det; du kommer att äga inget men vara lycklig.
För den vakne återstår i vanlig ordning ett huvudmotmedel mot den eskalerande utvecklingen: bygg nätverk med andra för att kunna hjälpa varandra genom den tuffa tid som väntar och agera förutseende så gott det går.
Isac Boman
