John Carpenter var under perioden kring lanseringen av They Live 1988 tillbaka där han en gång startade – med independent-filmer. Detta då den egensinnige regissören gång efter annan blivit smått desillusionerad med vad som ofta benämns som studiosystemet. Efter 1986 års flopp Big Trouble in Little China – numera ansedd klassiker – gav han långfingret åt Hollywood.

Mannen som gett filmhistorien klassiska epos såsom Halloween (1978), Escape From New York (1981) & The Thing (1982) var 1987 tillbaka på familjär mark. Det årets Prince of Darkness visade att takterna satt i. Filmen blev en modest men dock succé och They Live gavs således grönt ljus.

They Live utspelas omkring Los Angeles i en fiktiv variant av dåtidens nutid. Nationen är inne i en lågkonjunktur som drabbat framför allt arbetar- och medelklass. Arbets- och hemlöshet är till synes utbredd och Storebror Statens närvaro inklusive poliskår är påtaglig. Filmens protagonist John Nada (lekfullt porträtterad av wrestlinglegenden Roddy Piper) kommer till detta Shangri-La i jakt på jobb. Han finner ett som byggnadsarbetare samt en plats på vilken att tillbringa nätterna. Nada noterar snart suspekta skeenden i den närliggande kyrkan. Människor som smyger in och ut med mystiska lådor.

En dag tar han sig osedd in i kyrkan och upptäcker där stora lager med solglasögon. Han roffar åt sig ett par och upptäcker till sin förvåning att världen omkring honom förändras. Dels från färg till svartvitt och dels, vad värre är, att Nada till sin fasa upptäcker att många individer inte är människor utan utomjordingar. Utomjordingar som under lång tid infiltrerat mänskligheten. Via tv-kanaler och annan media sänder de humanoidliknande varelserna ut en signal som stör människans medvetande, vilket gjort att dessa kunnat förbli oupptäckta – fram tills nu.

Annat som förändras med glasögonen på är tryckt material som exempelvis dagstidningar och reklamskyltar. Reklamskyltar som på ytan visar sedvanligt säljkrams är egentligen fiffiga indoktrineringsbudskap såsom LYDA, KONSUMERA, INGEN OBEROENDE TANKE och IFRÅGASÄTT INTE AUKTORITET. En växande motståndsrörelse är dock i färd med avslöja sanningen och det blir nu upp till John Nada och hans nyfunna byggarbetarvän Frank (Keith David) att på något sätt exponera utomjordingarna och därmed rädda mänskligheten…

John Carpenters långsamma, skrämmande och oroande fabel om det korrupta, bedrägliga och likgiltiga samhället, har en ton och ett budskap som idag framstår som än mer verkligt.

They Live är å ena sidan en utomordentligt underhållande popcornfilm och å andra sidan också ett skrämmande tidsdokument

Carpenter varnar oss här för att, som idag, tiga och blunda när vi i stället borde tala högt och agera. Filmen belyser faran med apatisk överkonsumtion, konformitet och vad som kan ske med ett samhälle som länge blundat för korruption. Covid-narrativet inklusive dess mRNA-substanser, Ukrainakriget, ohejdad massinvandring och vår tids planlösa skärmstirrande passar väl in i They Live.

Underhållningsvärdet är i sedvanlig Carpenter-anda högt. Det egenpennade manuset är välskrivet och fullt av nyanser. Fotot av Gary Kibbe pendlar mellan grälla färger i den Matrix-liknande fejkvärlden och den dystra svartvita verkligheten som syns med solglasögon på.

Musiken av JC och parhästen Alan Howarth är som brukligt härligt suggestiv. Skådespelarinsatserna fullgoda till prima vara. Roddy Piper och Keith David har en kemi som känns äkta. Var för övrigt beredd på en slagsmålsscen som kan ha rekord i antal minuter.

Den som vill se denna utmärkta jackpott till film, tillika tankeställare vad gäller vår tid och omvärld, kan bland annat göra detta här, alternativt – vilket jag alltid förordar – köpa sig ett fysiskt exemplar via denna hemsida.

Jan Sundstedt