Som om Gud behövde något         ARTIKEL FRÅN BIBELFOKUS.se

*

Hedniska kulter har alltid handlat om att blidka de gudar och andar som man föreställt sig. Offer handlar då inte främst om att sona människornas synder utan om att tillfredsställa gudarnas behov av olika slag och som gengäld få välsignelser tillbaka. Till riktigt blodtörstiga gudar offrade man människor och inte sällan barn, men till de lite mer ”vanliga och världsliga” gudarna offrade man mat, dryck, sång, dans, böner, rökelse, sex, m.m Man såg det alltså som att gudarna hade världsliga behov som skulle mötas, och helt klart projicerades då mänskliga behov och begär på de gudar och andar som man dyrkade. Delar av dessa kulter lever så klart kvar än i dag i vissa folkgrupper.

*

Bibelns Gud, himmelens och Jordens Skapare är inte som de hedniska avgudarna. Gud behöver inget ur människors händer; han låter sig inte betjänas som om han behövde något eller som om vi människor är så viktiga att vi kan förse Gud med det han behöver.

Apg 17:24-25: ”Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand. Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.”
*

Sådan är Gud

Bibelns Gud, himmelens och Jordens Skapare är istället en utgivande Gud. Han ger oändligt mycket gott till ALLA människor!

Matt 5:45: ”Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.”

Och Gud ger allt av nåd. Inget kan vi förtjäna. Inget behöver vi betala för. Och inte heller behöver Gud få något annat tillbaka. Självklart uppskattar Gud när vi av uppriktig glädje vänder oss till honom i tacksamhet eller när vi ber honom om hjälp, men hans välbefinnande är inte beroende av det.

En sund kristen tro är därför som ett avspänt barnaskap där man kan likna den troendes förhållande till Gud med ett mindre barns förhållande till sina jordiska föräldrar. Man kan också likna Guds egenskaper med egenskaperna hos en riktigt god jordisk far eller mor, fastän Gud är oändligt många gånger bättre! Som barn ligger man inte och kryper som en mask inför sin pappa, rabblar hans namn 20 gånger och sedan ber om ynnesten att få en present när man fyller år.

Pappan ger en present för att han älskar sitt barn, och presenter kommer ibland även om man inte fyller år. Som barn behöver man inte skriva lappar och tända rökelse till mamma för att få en kram; kramen finns där så fort man behöver den! Som barn behöver man inte gå på kurser och konferenser för att lära sig hur man skall tilltala sina föräldrar och få dem att ge vad man behöver; det bara fungerar med barnslig enkelhet! En god mamma och pappa ser till att man har en ren säng att sova i, mat att äta, saker att lära sig av och att ha roligt med.

Och som barn behöver man inte heller fundera över hur mamma och pappa skall klara sig själva och må gott. Det hanterar de utan att kräva något av barnet. Självklart älskar mammor och pappor när deras barn spontant kommer och sätter sig i deras knä, men det är inte ett krav. Så här skall alltså en sund kristen tro fungera, för sådan ÄR Gud!
*

Vilseledande religiositet

Den sunda kristna tron har alltid varit anfäktad av olika lärosystem och riter. Väckelser kommer och ställer en del tillrätta, men sedan faller även väckelserörelserna tillbaka in i kyrkosystem och gudstjänstväsende där Gud blir till en figur som skall blidkas och vars behov skall tillfredsställas.

Det här är exakt vad som håller på att ske i svensk kristenhet i stor skala just i våra dagar. Ett typexempel på detta kan du läsa om i denna artikel i Välden Idag.

Lägg märke till just orden ”gå djupare”, ”gudstjänst” och att ”betjäna Gud”. Här riskerar gudsrelationen att bli något mystiskt, ogreppbart och dunkelt bakom ridåer av rökelse och lovsångsmantran. Här blir mässor ett verktyg/en metod för att ”gå djupare” likt meditation och mystik i österländsk religion och filosofi. Här blir sakrament, ritual, bön och lovsång till ”nycklar” för Guds välsignelse.

Detta uppskattas tyvärr av många, både utomstående och kristna, men det är likväl en kult med hedniskt ursprung som endast ger vad ”köttet” begär. Kanske någon tänker på Gamla testamentets riter och menar att Gud visst önskar gudstjänster med en särskild ritual, men egentligen är ju hela Gamla testamentets ordning ett enda stort bevis på vad som INTE fungerar.

*

En ny ordning

Som sanna kristna får vi leva enligt Nya förbundets ordning; nu får vi leva ”i Kristus” och i barnaskapet inför Gud, vår Far. I Nya förbundets ordning är tempeltjänst, offer, prästerskap, gudstjänstordning etc helt avskaffat. Nu har det barnaskap som Bibeln vittnar om trätt fram i dagsljuset.

Hebr 7:22: ”Så är också det förbund som Jesus har gått i borgen för mycket bättre.”

Kol 2:16-17: ”Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.”

Heb 9:1, 10-11: ”Det första förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin jordiska helgedom… Liksom när det gäller mat och dryck och olika slags reningar, så är det här fråga om yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning. Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen,”

Matt 9:13: ”Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer.”

Rom 8:15: ”Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ’Abba! Fader!’ ”

Fil 4:6-7: ”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.”

Vilken fruktan är det som Paulus talar om i Rom 8:15? Jo, den fruktan för Gud som leder till just laggärningar, riter, metoder osv, dvs ett gudstjänstfokuserat liv för att blidka och tillfredsställa Gud.

*

Vilken väg vill vi gå?

All verklig synd inför Gud tycker jag sammanfattas i en enda vers i profeten Jesajas bok, 53:e kapitlet. Det handlar om människans lust att gå sin egen väg, att själv vara gud i sitt liv. Vi är alla mycket bra på att samla ihop all sköns religiöst bråte som vi vill ha med på vår vandring; vi plockar lite här och lite där, allt efter eget tycke och smak. Det spelar ingen roll om man är ateist, ockultist eller en vilsen kristen, alla samlar på sina egna favoritsvar på livets frågor och problem. Men det är just detta som ÄR problemet, och det är just detta som är den breda väg som Jesus talade om.

Jes 53:6: ”Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg,…”

Matt 7:13: ”Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den.”

Tack och lov har Gud en lösning på problemet – för den som så önskar.

Jes 53:6 forts: ”men all vår skuld lade HERREN på honom.”

Joh 1:12: ”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.”

I Nya förbundets ordning är vi kallade till att leva i frihet (Gal 5:13), i ett barnaskap. Vi är kallade till att släppa taget om vår tunga resväska med religiöst bråte. Trots det sa Jesus att det är FÅ som finner denna frihetens smala väg.

Matt 7:14: ”Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.”

Det innebär då också att det är FÅ som innerligt uppskattar den frihet som Gud erbjuder i Jesus Kristus. Det kommer med andra ord vara många som uppskattar en religiositet som är fullspäckad med sådant som laggärningar, sakrament, riter, liturgi, metoder, mässande, prål och tingel-tangel etc. Bort från denna breda väg går Guds smala väg, och det är endast där man kan få uppleva sann frihet, vila och frid. Ändå är det FÅ som kommer att välja den smala vägen.

Så när du nu läser i kristna tidskrifter och böcker om alla ”underbara” ting som man företar sig i kristenheten, så minns att Gud inte låter ”betjäna sig av människohänder som om han behövde något” (Apg 17:24-25). Istället betjänar han dig av nåd med det du behöver för din vandring här. Du kan alltså slappna av.

Guds löften om evigt liv, Helig Ande, Andens gåvor, hjälp i vardagen här och nu, finns i Jesus Kristus utan några insatser från din sida. Den sanna kristna tron innebär därför en full överlåtelse till och förtröstan på att ”farsan” tar han om allt! Det är detta enkla förhållningssätt till Gud och hans frälsningserbjudande i Jesus Kristus som gör den smala vägen just så smal. Så vill du nu ändå ge något till Gud, så ge honom din tacksamhet för just detta!

Från Bibelfokus.se/Lennart Jareteg

http://bibelfokus.se/blogg/121021

/Anji

Ande eller kött

”Nej, säger jag er, låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttet begär. Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill” (Gal. 5:16-17)

När det gäller gärningar, tankar och ord måste man som Kristus efterföljare alltid fråga sig vilket ursprung de har. Var kommer de från? Är det från köttet eller från anden? Tillhör de korsets nästintill obegripliga princip (för de mänskliga sinnet) vars syfte är förhärliga och upphöja Gud och enbart Gud, eller världens princip som bygger på mänskligt förstånd, mänskliga tankar och idéer vars syfte är att förhärliga och upphöja människan.

Många kristna lever i villfarelsen att om de bara är allmänt positiva och välmenande så kommer Gud att välsigna detta förhållningssätt, deras egna ansträngningar, och få fram något andligt av det. Detta är fel!

“Ty allt som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom som i sin härlighet och kraft har kallat oss. Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld. Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. Ty om allt detta finns hos er och får växa till blir er kunskap om vår herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt” (Pet. 1:3-8)

De vill inte kännas vid att det är en stor skillnad mellan mänskliga tankar och idéer (köttet) där gudomlig inblandning endast tillåts om Gud kan ställas under mänsklig kontroll, och Guds egen vilja och plan (anden). Men allt som bygger på köttslig grund, även om det till det yttre verkar vara religiöst, är lika motbjudande i Guds ögon som den värsta synden.

“Då sade han till dem: Ni vill framstå som rättfärdiga inför människorna, men Gud känner era hjärtan. Det som människor sätter högt är skändligt i Guds ögon” (Luk. 16:15)

Alla religioner och läror som använder sig av Gud för att upphöja människan, kontrolleras av Satan som från början var en ljusets ängel i himmelen men som satte sig upp mot Gud i det att han ville nå anseende och få en högre position än den som Gud hade gett honom. Han ville i sitt högmod bli som Gud (den högste) och därför blev han utkastad från himlen.

“Ack, fallit har du från himlen, lysande stjärna, gryningens son, du har krossats mot jorden, du som betvingade folken. Det var du som sade till dig själv: Upp till himlen skall jag stiga. Ovan Guds stjärnor skall jag resa min tron och ta säte på gudaberget längst uppe i norr. Jag skall stiga upp ovan molnen, jag skall bli som den Högste. Men ner till dödsriket störtas du, längst ner i avgrundens djup” (Jes. 14:12-15)

Synden hos “ljusets ängel” (satan) bestod alltså av “högmod” och av en strävan efter att först bli som Gud för att sedan bli större än Gud. Detta kunde förstås inte Gud tillåta och för att himlen skulle förbli ren, var han tvungen att rensa bort det onda.

“Han svarade: Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt” (Luk. 10:18)

Om satan kan få människor till att gå samma väg som han så kan han hindra Guds vilja och verk. Han vet att Gud vill ha all ära själv och han vet också att människor som inte har vänt om till Jesus Kristus, blivit döpta i Guds ande och pånyttfödda i Kristus, inte kan leva på något annat sätt än enligt köttet och världens princip. Det vill säga att upphöja och förhärliga människan, mänskliga tankar och idéer samt det mänskliga förståndet istället för Gud.

“Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike” (Gal. 5:19-21)

“Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen” (Gal. 5:22-23)

Andevärlden består av två riken. Ljusets och mörkrets rike. Så har det varit sedan satan blev utkastad från himlen och dessa två riken strider ständigt med varandra. Målet för båda rikena är att lägga under sig skapelsen. Ljusets rike vill att Guds ursprungliga tanke med hela skapelsen skall uppfyllas medan mörkrets rike vill förgöra och förstöra hela Guds skapelse.

Huvudtanken i ljusets rike är lydnad och underkastelse så att Guds vilja skall kunna ske medan huvudtanken i mörkrets rike är upproriskhet och motstånd mot Gud för att hindra hans vilja.

“Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden. Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud” (Kol. 3:1-3)

Vi är alla en del av ljusets eller mörkrets rike (det går inte att vara neutral) och dessvärre är det mörkrets rike som kontrollerar denna världen. Rent kroppsligt tvingas vi alla leva i mörkrets rike då vi lever i världen men vi kan bli andligt befriade då det är möjligt att leva i världen men inte av världen.

Det är ursprungskällan som identifierar ett köttsligt verk. Inte tankens eller handlingen yttre fasad. Köttet kan alltid kopiera och härma allt som anden gör. Vad det inte kan är att skapa andlig kraft och auktoritet och det är vad som behövs för att Guds församling skall kunna segra i andevärlden och sedan i denna världen. Det vi brukar kalla “väckelse” bygger inte på seger i världen (enligt en världslig princip) utan först på seger i andevärlden (enligt korsets princip). När segern i andevärlden är ett faktum visar detta sig som väckelse i världen.

Mörkrets rike hotas inte av religiösa aktiviteter så länge de följer denna världens princip. Fler medlemmar i kyrkorna och frikyrkorna, en massa olika verksamheter, församlingsarbete dag som natt, kändis jippon med mera är alltid något positivt så länge köttet står i fokus.

Det är först när och om korsets princip som bygger på Guds djupaste tankar och högsta visdom, börjar tillämpas i kyrkorna och i församlingarna som skräcken breder ut sig i mörkrets rike. När vi istället för att se svaghet, lidande, ringhet och misslyckande (med våra världsliga ögon) i korset på Golgata, ser kraften, segern och härligheten.

“Vishet förkunnar vi för de andligt fullvuxna, men inte en vishet som hör till denna världen eller denna världens förgängliga makter. Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet. Den kände ingen av denna världens makter till – om de hade känt till den skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre. Vi förkunnar, som det står i skriften, vad inget öga sett och inget öra hört och ingen människa anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom. Och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud” (Kor. 2: 6-10)

Korsets princip gör oss till förlorare, till ingenting i denna världen. Denna princip utesluter all form av mänsklig ära och berömmelse. Samtidigt gör den oss till segrare i den andliga världen. Vi måste därför fråga oss enskilt såväl som i församlingarna om vi är villiga att följa Jesus Kristus och söka samma sinnelag som han hade. Om vi är villiga att utblotta oss och avstå från allt som köttet ständigt söker här i världen samt om vi är villiga att förlora vår ära och position så att Jesus ödmjukhet kan tränga igenom hos oss.

“Den som älskar far eller mor mer än mig , han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det” (Matt. 10:37-39)

Att mista sitt liv för Jesus skull handlar inte om att dö i förtid utan om att låta Herren få kontrollen över våra liv. Skall våra liv styras av vår egen vilja eller av hans vilja? Skall våra liv styras av vår själviska människa (natur) och av denna världen med alla dess själviska människor, eller är vi beredda att mista det köttsliga livet och sluta leva enligt världens princip för att istället låta Kristus liv visa sig i oss (i våra liv) så att vi kan bli värdiga efterföljare till honom?

“Om ni med Kristus har dött bort från de kosmiska makterna, varför beter ni er då som om ni levde i världen och underkastar er påbud som: Låt bli! Smaka inte! Rör inte! Det gäller ju saker som skall förbrukas och upplösas och är bara människors bud och läror, låt vara att det kallas vishet eftersom det ser ut som fromhetsövningar, självförnekelse och späkningar, förakt för kroppens behov” (Kol. 2:20-23)

Men den som saknar detta ser ingenting i sin närsynthet; han har glömt hur han blev renad från sina tidigare synder” (Pet. 1:9)

Köttet vill alltid vinna på sitt verk. Om inte helt så åtminstone delvis. Medlemsantalet, aktiviteterna, gemenskapen och kyrkornas eller församlingarnas rykte utåt blir mycket viktigare än Guds tankar och visdom om församlingarna styrs efter världens princip. Köttet kanske talar om all seger och ära åt Gud men man behåller ändå en del för sig själv genom att till exempel bry sig mer om antalet medlemmar än om den andliga hälsan (korsets princip) i församlingen.

“De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg. Låt oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra” (Gal. 5:25-26)

Gud som har skapat allt i himlen och på jorden vill (vilket nämnts) ha all ära själv men satan är ute efter att ta så mycket ära som möjligt från Gud och ge den till människor så att de skall kunna berömma sig.

Det beror inte på att han vill människors väl, trots att det skenbart ser gott ut, utan på att det tjänar hans syften. Kan han få in oss på en väg som leder bort från Herren och få oss att inta samma upproriska attityd som han en gång själv hade gentemot Gud, (vilket ledde till hans fall), så går den ära som borde tillfalla Gud, automatiskt till honom när människor förlorar kontakten med Gud och sitt ursprung.

De börjar dyrka skapelsen, sådant som skaparen har skapat vilket kan vara alltifrån framgångsrika människor (i världslig mening) till materiella och åtråvärda ting (i världslig mening), istället för skaparen som har skapat allt detta och därför borde upphöjas och prisas.

Satan vet att om han kan få människor att ignorera det första budordet som lyder “Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig” och vänja sig vid att dyrka det skapade istället för skaparen så är det stor chans att de även struntar i de andra budorden. Han vill inte att Kristus skall bli allt och i alla.

“Döda därför det jordiska hos er: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi. Sådant framkallar Guds vrede, och det fyllde även er tillvaro när ni levde mitt uppe i det. Men nu måste ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska, oförskämdhet och alla skändligheter som kommer ur er mun. Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare. Då är ingen grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri. Nej, Kristus blir allt och i alla“ (Kol. 3: 5-11)

Från:         http://experimentlandet.bloggo.nu/Ande-eller-kott/

/Anji