De skapade ting som kan vackla ska försvinna!

Hebr. 12:26-29 Hans röst fick då jorden att bäva, men nu har han lovat och sagt: Än en gång skakar jag inte bara jorden, utan också himlen. Men dessa ord, än en gång, visar att de skapade ting som kan vackla ska försvinna, för att de ting som inte kan vackla ska bestå. Därför, då vi får ett rike som inte kan vackla, så låt oss ta vara på nåden, genom vilken vi ska tjäna och behaga Gud med vördnad och gudsfruktan. För vår Gud är en förtärande eld.

När HERREN talade till Israel skakade jorden. Det var en skrämmande upplevelse för Israels folk att höra Guds röst tala från Sinai berg. De bad Mose att tala med Gud istället för att höra Gud tala. Det har följt Israels folk genom alla tider. De vill inte höra Gud tala, för det inger skräck. Så bör inte vi vara. 

 

Ok. Nu är vi här idag då Fadern talar till oss genom sin Son från himlen, genom den Helige Ande. Och i det här tillsynes skrämmande citatet från GT står samtidigt ett löfte, som om vi inte läser och förstår, går oss förbi. Gud säger: ÄN EN GÅNG SKAKAR JAG INTE BARA JORDEN, UTAN OCKSÅ HIMLEN.

 

Gud har sagt att Han ska skaka allt som kan skakas. Vad finns här hos oss som kan skakas? Om vi tänker på världen, ser vi att Gud skakar världen genom att mer och mer dra bort sin hand från den. Man märker det genom hungersnöd, krig, våld och allt ont som nu släpps fram i samhället.

 

Men tänk om det inte bara är i det stora Gud skakar, utan också i det lilla, det personliga lilla som finns i våra liv och i våra hjärtan? Vad finns i ditt liv som skakar just nu? Det som kan skakas kommer garanterat göra det, om inte nu så senare. Vad menas med skakningar? Det som är ostadigt byggt faller. Det som står på sand blåses bort, sveps bort av floden. Det som inte är byggt på Guds Ords sanning skakas och kommer försvinna.

 

Hur mycket finns i ditt liv som skakas just nu? Har du byggt din tro på en felaktig lära? Har du byggt din tro på predikanter? Har du byggt din tro på dina egna prestationer, bra eller dåliga? Finns det någonting som skakas just nu så är det nåd från Gud! För allt som kan vackla ska försvinna, och allt som försvinner måste då med andra ord vara dåligt i Guds ögon. För det Han har byggt upp kommer bestå. Står du fast, även efter skakningarna, så kommer du märka att du får ännu större frid, ännu större frihet, ännu större glädje, för det är syftet med skakningarna.

 

Ett annat ord för skakningar är sållning. Gud sållar vetet från agnarna, genom Guds Helige Andes vind. En tröskplats brukar ligga på en höjd och bonden tröskar först vetet så agnarna skiljs från vetet. Bonden kastar sedan upp allt i luften, och vinden blåser bort agnarna så att enbart vetet finns kvar. Och de skakningar du känner genom det du läser, det du hör och det du ser, är till för att enbart vetet i dig ska finnas kvar. Och vad är vete? Det är Ordet! För det Ordet är planterat i dig och växer upp till evigt liv. Du ska inte vara orolig om ditt liv skakas, utan förtrösta istället på att Fadern vet vad Han gör. Det som är onödigt, det som är av den här världen, det som är av köttet kommer falla bort och du står helgad inför Honom som har friköpt dig och som nu helgar dig.

 

Ta istället vara på nåden som gör att du kan tjäna Herren i vördnad och gudsfruktan. Det betyder att du som en gren i vinträdet ansas, och klipps av och kommer närmare vingårdsstammen för att du inte ska bli vildvuxen.

 

Jesus är det sanna vinträdet och vi är grenarna. Fadern är vingårdsmannen. Och en vingårdsman ansar alltid ett vinträd, för att det nästa år ska bära ännu mer frukt. Om vingårdsmannen inte trimmar grenarna på vinträdet utan bara låter det växa från år till år, kommer frukten att bli sämre och sämre. När Fadern ”trimmar” oss genom skakningar eller prövningar, för det oss närmare Kristus. Det är en väldigt viktig händelse i våra liv, för när Fadern för oss närmare Kristus är det för att vi ska bli mer och mer beroende av Honom. Jag har hört att själva vinträdet använder saven från frukten på vinträdet, så det blir ett medberoende, jag i honom och Han i mig.

 

Vårt främsta mål med våra liv borde vara att Han ska bli upphöjd, Han ska bli större, Han ska få äran och att vi mitt under prövningarna och skakningarna förtröstar och litar på att Han är skicklig nog att rensa eller helga oss på allt vårt eget.

 

Det är vårt kors, att vi oavsett vad som sker håller oss till Herren. Även om vi får hot, hat, blir förtalade och föraktade, eller förföljda, fängslade eller dödade för Hans namns skull, så älskar vi Herren. För målet med våra liv är att förhärliga Gud i allt vi gör. Du märker att ditt eget-liv upplevs överflödigt, och ditt fokus blir mer och  mer på Herren och inte dig själv. 

 

Jag är övertygad om att du även efter skakningarna står kvar i tron på Jesus och Hans verk. Jag tror Gud att det Han har sagt är sant, och när Han säger att Han tuktar var son som Han har kär, så är ju det egentligen en stor tröst i vårt lidande. Om du inte gått genom dessa skakningar, hade du inte varit Hans son/dotter. Att du ansas, prövas och helgas är bevis på att Fadern älskar dig. För Han tar bort alla egna prestationer och kvar står till slut bara den sanna, enkla tron på Jesu verk. Du kanske förvånad inser efter Faderns fostran att du fortfarande tror, och på så vis har du faktiskt blivit starkare i Herren och Hans väldiga kraft. Du har fått uppleva korsdöden en gång till.

 

Personligen är jag glad när jag blir fostrad eller tillrättavisad av Fadern, för jag vet att Petrus har rätt när han säger:

Men sedan ni en kort tid har lidit, må all nåds Gud, som har kallat oss till sin eviga härlighet i Kristus Jesus, FULLKOMNA, STÖDJA, STYRKA och BEFÄSTA er. 1 Petr. 5:10

Vägen dit går genom skakningar, för allt som är skapat, som kan vackla ska försvinna, för att det som inte kan vackla ska bestå. 

 

Frukta inte! Kristus kommer ta gestalt i dig mer och mer. 

 

/Anji

 

 

 https://theholyremnant.blogspot.com/2019/10/bibeln-beskriver-vad-som-ar-ratt-och.html

Bibeln beskriver vad som är rätt, och smörjelsen lär oss om allting. De flesta kristna läser inte bibeln i sin kontext, utan tar bara ut det som passar sin teologi, och “klipper” bort det andra.

Det fanns en tid då vi enkelt kunde avgöra vad som var rätt och fel. Vi räkna på en hand alla villfarelser inom kristenheten. Men nu har det blivit mycket svårare och kräver en djupdykning i Guds ord. Det gäller inte längre bara att skilja mellan rätt och fel. Nu behöver vi skilja mellan rätt och nästan rätt.
Detta är ett tidstecken och inget vi kan ta lätt på.

En bra regel är:

Om grunden är fel, så är allting fel. Om vi tar reda på grunden inom olika läror så är det mycket enklare att avslöja vad som predikas.
Korset är och förblir det mest centrala inom kristenheten, och synen på korsets budskap, hur det predikas, vad som hände där, och vilket evangelium man predikar, visar var en församling eller en predikant står.
Som sagt, nu gäller det att skilja rätt från nästan rätt, och det är inte lika enkelt längre.

/Anji

1 Joh. 1:9Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. SRB16. 

1 Joh. 2:1Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar, har vi en försvarare hos Fadern, Jesus Kristus, den rättfärdige. SRB16. 

1 Joh. 3:8 Den som gör synd är av djävulen, för djävulen har syndat från begynnelsen. Därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. SRB16  

1 Joh. 1:8 Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. SRB16 

Gal. 5:21… Om sådant säger jag er i förväg, som jag också tidigare har sagt, att de som GÖR sådant ska inte ärva Guds rike. SRB16. 

1 Joh. 3:4 Var och som gör synd bryter också mot lagen, för synd är brott mot lagen. SRB16. 

1 Joh. 3:8-10 Den som GÖR synd är av djävulen, för djävulen har syndat från begynnelsen. Därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. Var och en som är född av Gud gör inte synd, för Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. På grund av detta är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: Var och en som inte gör det som är rättfärdigt är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

1 Joh. 3:4Var och en som GÖR synd bryter också mot lagen, för synd är brott mot lagen. 

1 Joh. 1:5Och detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er, att Gud är 1ljus och i honom finns det inte något 2mörker. 

1 Joh. 1:6Om vi säger vi har 1gemenskap med honom och 2vandrar i 3mörkret, ljuger vi och handlar inte efter 4sanningen. 

Luk. 13:23-24 Och någon sa till honom: Herre, är det få som blir frälsta? Då sa han till dem: Kämpa för att komma in genom den trånga porten. För jag säger er, många ska söka komma in men ska inte kunna det. SRB16. 

1 Joh. 1:7 Men om vi 1vandrar i ljuset, såsom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu Kristi, hans Sons, blod renar oss från alla synd. 

Joh. 3:20Var och en som GÖR (pràsso) det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska bli avslöjade. SRB16. 

Apg. 19:19Och många av dem som hade BEDRIVIT (pràsso) trolldom bar fram sina böcker och brände upp dem inför alla... SRB16.  

1 Joh. 1:8-9Om vi säger att vi INTE har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 

Den andliga striden!

 

Vi har en andlig strid att utkämpa i den här världen. Men vad är den andliga striden och hur utkämpar vi den?

 

De finns de som talar om ”krigstungor” och utför ”andlig krigföring” och med det menar dem att aktivt ställa sig upp och attackera andemakter, furstarna och väldigheterna genom att ”kriga” i tungotalet, genom att aktivt ”binda” djävulen och ”lösa” änglarna. 

 

Att vi har en strid att utkämpa står helt klart för oss. Men jag anser att detta är en missuppfattning av hur striden utkämpas, och att detta aktivt leder till problem för en församling eller en kristen. Varför anser jag det? 

 

De bibelverser som anses stödja denna krigföring läses inte i sitt samband, och förstås inte utifrån andra skriftställen, utan blir lösryckta verser och läser in saker som inte står skrivet – eisegetik och inte exegetik – där man förstår skrift utifrån skrift och läser ut texten i sitt sammanhang, eller Paulus och Johannes ord utifrån Jesu ord. Jag anser detta vara en allvarlig förvillelse och det är att frångå sanningen om man ger sig i krig med andemakter. 

 

Varför gör jag det? Gud har först och främst befallt oss att ödmjuka oss under Honom, för att sen stå emot Satan. Men vi använder bönen för att strida när Gud säger att vi ska vaka med all uthållighet och bön för alla heliga. Vi är beroende av Herren i allt, även för beskydd. Detta är grunden för vår bön, att åkalla Gud, tillbe honom och upphöja honom i den här världen. Vi ska också be för dem som predikar Ordet, så att de kan göra det med frimodighet. Att inte våga predika sanningen föregås av en strid. Att inte våga stå upp för Jesus inför människor föregås av en strid mot köttet. Däri ligger den stora striden, och förlorar vi den striden så har denna världens ande redan övervunnit oss .

 

Paulus skriver så här:

Ja, Herren skall rädda mig från alla ondskans anslag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen. 2 Tim 4:18 

Och även i Gamla Testamentet läser vi att striden tillhör Gud!

 Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds. 2 Krön 20:15 

Vi kan inte använda GT och den fysiska strid som för vår strid, för vi kämpar inte mot synliga varelser, vi kämpar inte mot synliga fiender utan mot andemakter, och vi kan därför inte i egen kraft eller efter eget sinne tänka ut någon stridsplan mot andemakterna, furstarna eller mörkrets världshärskare. Men precis som på Gamla Testamentets tid så var Guds folk beroende av HERREN i striden. Och andemakterna hade ännu inte avslöjats av Herren Jesus på Gamla Testamentets tid. Det skedde på korset.

Gud säger att vi ska ödmjuka oss under honom och stå emot djävulen. Inte ödmjuka oss under Gud och attackera djävulen. Vad vi gör i bön är att vi åkallar den som har makt att rädda oss ur djävulens snaror, och att vi tackar och prisar honom, att vi tar Guds Ord som är Andens svärd i våra händer, och kämpar genom den kraft evangeliet ger. Vi kan inte gå ut i provokation mot djävulen, riva ner hans fästen i krigstungor eller i krigsbön. 

 

Jag förstår om någon blir upprörd eller förvirrad, men detta kan inte pågå längre. Vi har en kallelse, och det är att tro evangelium, och predika evangelium, älska Gud och varandra och leva i ödmjukhet. För jag är övertygad om att när vi underordnar oss Gud tar Han hand om våra fiender och det motstånd vi upplever. Det är därför helt meningslöst att ge sig ut i krig med andemakterna och binda och lösa, trampa ner och kasta bort etc. 

 

Hur kämpar vi i Anden? 
Det gör vi genom att ikläda oss Guds vapenrustning och alla utom en del är passiva. Först och främst behöver vi leva i sanningen, för om vi inte gör det bedrar vi oss själva och uträttar ingenting – därav sanningens bälte som binder ihop hela Guds vapenrustning. Sen tar vi på oss rättfärdighetens bröstpansar som skyddar vårt inre liv med Jesus. Det skyddar alla inre organ som hjärta och njurar, och framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet (Ords 4:23). Sen tar vi på oss våra skor som är beredvillighetens evangelium – vi är villiga att vandra som Jesus vandrade, att leva som Jesus levde, göra som Jesus gjorde och älska som Jesus gjorde, just därför heter det ”beredvillighetens” skor – vi hör och gör. Men framför oss har vi trons sköld och det är Guds trofasthet. Psalm 91:4 säger Med sina fjädrar skall han övertäcka dig, under hans vingar skall du finna tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Genom att böja oss inför Gud, genom att ta vår tillflykt under hans vingar får vi sköld och skärm – trons sköld som är vår tillflykt till Herren. Efter detta tar vi på oss frälsningens hjälm som skyddar våra tankar från djävulens alla smygande onda ord, sådant som han anklagar oss för, ord som anklagar oss, som förnedrar oss och trycker ner oss. Dessa ord kan komma från människor men har alltid sitt ursprung från lögnens fader. Så frälsningens hjälm är vårt hopp, genom förståelsen av den enorma kärlek Gud har till oss som gör att vi alltid prisar Honom och litar på Honom, som ger oss frid i sinnet och hjärtat. 1 Joh 4:16 säger att vi har kommit till tro på Guds kärlek, och det behövs en djupdykning i Ordet så vi verkligen kan ha på oss frälsningens hjälm så vi kan tro på hans kärlek mitt i all strid mot vårt sinne och hjärtas tankar. Vi ska också ta upp Andens svärd som Hebreerbrevet 4:12 säger är Guds ord, eftersom Guds ord har makt i sig själv att riva ner tankebyggnader, och Guds ord i sig själv har makt att avslöja lögnens andemakter. Guds ord är sanningen och vi ska helgas i sanningen (Joh 17:17). Vi är kallade att tala Guds ord (Ef 4:25), dela Guds ord, tänka på Guds ord dag och natt, läsa Guds ord, predika Guds ord. Och det är däri Guds kraft kommer oss till hjälp. Vi har då iklätt oss Kristus som är Guds Ord och Sanningen. Du kan läsa mer om Guds Vapenrustning här.

Tyvärr har många av oss tagit på oss lögnens bälte om livet, orättfärdighetens bröstpansar, otrons sköld. 

 

Så hur kämpar vi mot andemakterna i himlarymderna, mot furstarna och väldigheterna?

 

Är det genom krigstungor och binda och kasta ut? Nej. Kasta ut andarna gör vi om andemakter manifesteras inför oss i en människa. Mycket av det som händer är prövningar för att Gud vill ha fram guldet i oss, och inte djävulen som strider mot oss. Vi har ett kött och köttets sinne i sig är ont. Det behövs en förnyelse av våra sinnen så att vi förstår Guds vilja i allt, och förstår att ingenting som kommer mot oss har makt över oss, för Gud är med oss. Men detta beror inte på vår styrka eller vår kraft. Det beror helt enkelt på att Herren Sebaot bor i oss (Sak 4:6). Striden beror alltså inte på oss, utan på Herren. Det är inte vi som strider mot djävulen och hans demoner. Vi gör vår del genom att älska sanningen och tala sanning med varandra. Vi gör vår del genom att ödmjuka oss inför Herren och hämtar styrka inför Hans tron. Och när vi böjer oss inför Jesus Kristus i varje situation, och tillber Honom och hämtar styrka när vi är nedstämda, besvikna, sorgsna, trötta, arga, eller vilken situation som helst, då vinner vi seger genom Jesus Kristus och hans väldiga kraft. Det är när vi är svaga som vi blir starka (2 Kor. 12:10).

 

Hur strider djävulen mot oss? 

Det är genom känslor, tankar, ord, bilder, ja, han strider mot vår själ för att få oss att ge upp och överge tron på vår Herre. Han står oss emot, men det är där vi får vår seger om vi ödmjukar oss inför Gud och står emot djävulen. Vi kan inte heller bli kaxiga och göra som Judas säger i sitt brev: ”På samma sätt befläckar också dessa drömmare köttet, och föraktar herradömet och hädar väldigheterna. Men när ärkeängeln Mikael kom i strid med djävulen och tvistade om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom, utan sade: Må Herren straffa dig. Men dessa smädar det som de inte vet något om.” Jud 1:8-10.

 

Ska vi bestå i den strid vi har att utkämpa behöver vi göra som Guds ord säger, och inte gå ut i egen kraft och ”bekämpa” Satan genom krigstungor och krigsbön. Det är helt vansinnigt att vi ens ger oss ut och provocerar andemakter som vi inte ens kan se. Och jag anser att genom att göra det tillåter Gud dessa att attackera och pröva oss för att se om vi består provet.

Glöm inte att Gud är den som har all makt i himmel och på jord, och att Satan inte kan göra oss någonting om inte Gud tillåter det. Ingen frestelse, ingen prövning är för stor för oss, för Gud bereder alltid en utväg för oss. Djävulen har rätt att attackera oss om det finns synd i våra liv. Han har också fått tillåtelse att testa oss och att göra våra liv besvärligt, men Gud tillåter honom inte göra vad han vill med oss. Det kommer en dag då Gud drar tillbaka sin hand och sitt skydd, vredens dag. Men det är en helt annan historia. 

 

Vi övervinner Satan i kraft av Lammets blod, i kraft av vårt vittnesbörds ord, och vi älskar inte våra liv intill döden (Upp 12:11).

 

 

/Anji