När vi lägger skulden på andra för hur vi mår, ger vi dem makt att styra våra känslor. Inser du vad du gör när du presenterar ursäkter för att inte förlåta? Du avsäger dig rätten till ditt liv. När du lägger ansvaret för vad som hänt dig på dina föräldrar, samhället, ödet, skolan, arbetsplatsen eller chefen, omyndigförklarar du dig själv och blir ett offer för omständigheterna. Men Bibeln har lovat att du kan vara huvud och inte svans, över och inte under ( 5 Mos 28:13 ).

I sitt ord har Herren gett dig instruktioneer för hur du kan vara en övervinnare i varje situation.

När Jesus blivit till fånga och stod blodig och slagen framför Pilatus framstod han för det yttre ögat som ett ofeer för en orättvis behandling. Pilatus trodde sig vara i överläga och menade att han hade makten över Jesus. Jesus såg hjälplös ut. men det visade sig att inte ens i denna situationen var Jesus i underläge. Han hade efter moget övervägande valt att gå lidandets väg. Och han tog Pilatus ut ur hans missuppfattning :

Pilatus sade till honom : " Svarar du mig inte? Vet du inte att jag har makten att frige dig och makt att korsfästa dig?"

Jesus svarade :" Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig, större skuld."

Om du fortfarande grubblar över vad som hänt dig, om du fortfarande tänker ut planer på att ge igen om än i en aldrig subtil form-har du då verkligen förlåtit?

Valet är ditt. Ingen annan kan välja att förlåta i ditt ställe.

Så länge man lägger skulden på någon annan förblir man bunden. Man har alltså valt själv att stanna kvar i fångenskap.

"Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalat allt var han var skyldig.

Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder "

Matt 18:33-34

Sen menar jag inte att ALLT är just ditt fel, på hur ditt liv varit men man behöver inte leva kvar i det gamla,( det förflutna ) utan att kunna gå vidare, alltså Förlåta andra som gjort en illa, men också sig själv. Det är då man kan gå vidare, sen kanske det tar en stund så allt faller på plats. Allt är en process. Livet går både upp och ner.

/Kram Anji