"Var gren, som bar frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt."  Joh 15:2

EN troende kvinna var alldeles bragt ur fattningen inför de olika prövningar, som särskilt tycktes drabba just henne. En solig höstdag tog hon vägen förbi en vingård. Hon lade då märke till dess vanvårdade skick och alltför ymniga bladrikedom. På marken frodades allsköns ogräs.

Hela platsen syntes lämnad åt sitt öde. Medan hon stod där i stilla begrundan, viskade den himmelske Örtagårdsmästaren till henne ett budskap så dyrbart, att hon med glädje vill låta det gå vidare: "Mitt älskade barn, förundrar du dig över de många prövningarna i ditt liv? Betrakta denna vingård och lär dig av den.

Trädgårdsmästaren har upphört att beskära den. Han varken ansar eller harvar den längre, ej heller plockar han bort den mogna frukten. Han gör det icke, eftersom han inte väntar något mer av den under denna höst. Den har blivit lämnad åt sitt öde, emedan vintiden är över, och alla bemödanden skulle vara gagnlösa.

— Där lidandet icke utför sitt verk, blir resultatet ett liv i onyttighet. Vill du då, att jag upphör med att beskära dig? Skall jag lämna dig i fred?" Och det tröstade hjärtat utropade: "Ack nej, Herre!"

"Varför klaga för den börda
av en trofast Gud du fått?
Du med glädje snart skall skörda,
om du här med tårar sått.

Agar Han, Han blott välsignar.
Rankan, som av såren blött,
under rika klasar dignar,
medan utan tukt hon dött"

Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman.

Lärdomar.   /Anji

"Det finns en profetissa, Hanna. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner natt och dag." Luk 2: 36-37

Utan tvivel inhämta vi bönens konst genom att bedja, och ju mer vi göra det, desto oftare och desto bättre kunna vi bedja. Den som blott sällan beder lär sig näppeligen någonsin att bedja den verksamma, brinnande bön, som förmår mycket.

Stor kraft i bönen ligger inom räckhåll för oss, men vi måste arbeta för att uppnå den. Låt oss aldrig inbilla oss, att Abraham med sådan framgång bett för Sodom om han ej hela sitt liv hade övat sig att leva i gemenskap med Gud.

Det var ej första gången Jakob mötte Gud den natten han uppehöll sig vid Peniel. Vi kunna även betrakta den underbara bön Herren bad med sina lärjungar, före sitt lidande, såsom, blomman och frukten av många nätters tillbedjan och timmar av bön, långt före daggryningen.

Om en människa tror sig med lätthet kunna bli segervinnare i bönen begår hon ett stort misstag. Elias bön som först tillslöt himmelen och sedan öppnade dess fördämningar. Var resultatet av en lång och intensiv bönekamp med Gud. Ack, att de kristna mindes detta! Det fordras uthållighet för att vinna seger genom böner. De stora förebedjarna, vilka ej ihågkommas så ofta som de borde i samband med bekännare och martyrer, voro likväl församlingens största välgörare. Men det var blott genom att dröja vid nådatronen, som de blevo dessa kanaler, genom vilka välsignelsen flödade till människorna. Vi måste förstå att för att lära oss bedja, böra vi vara uthålliga i bönen.

— C. H. Spurgeon.

/Anji