Se kornet, som faller i jorden,
det glömmes, det multnar och dör,
och nattfrost och höststorm och vinter
gå över det. – Vet du varför?

På det att i spirande skördar
uppståndelsens bud vi må se;
på det att de gyllene axen
må näring åt hungrande ge.

Se trädet, hur djupt det sig böjer
för vindarnas mäktiga bud;
ack, varför så hård hänt är stormen
mot vårens bekransade brud?

På det att av vitaste blomma,
som fägnar och fröjdas och ler,
den härliga frukten må framgå,
som andra till offer sig ger.

Hur ofta vid lidandets läger,
vid smärtornas glöd, som förtär,
vi ropa: ”Men varför, o, Herre?
Du risar ju den du har kär.”
På det att ur timliga nöden,
som en gång skall synas så kort
må framgå en brud utan lyte,
som del av Guds helighet fått.

-Selma Holmgren

”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman