Sveriges Riksbank har sedan 2017 bedrivit ett projekt för att implementera den svenska versionen av så kallad digital centralbanksvaluta: e-kronan. Man talar om “ett digitalt komplement till kontanter” och förklarar i en av sina egenpublicerade videor i ämnet om hur “deltagare” skickar “tokens” i “nätverk”. I grunden för denna teknologiskt omvälvande lösning återfinns blockkedjetekniken, vilken ofta betraktats som en nyckel till frihet från statlig kontroll. I detta fall riskerar den dock att tjäna rakt motsatt syfte.

En fundamental skillnad mellan e-kronor och de nuvarande pengarna på våra vanliga bankkonton är att de förstnämnda i likhet med kontanter ges ut direkt av Riksbanken – inte av privata affärsbanker. Det låter till en början ganska lovande mot bakgrund av de kommersiella bankernas oförtjänta privilegium att driva en verksamhet där man själva skapar pengar ur tomma intet, som man sedan lånar ut mot ränta. Problemet är dock att den moderna digitala infrastruktur som ligger till grund för e-kronan ger den som administrerar systemet avsevärt mycket mer långtgående kontroll över användarens transaktioner än vad som är möjligt idag.

Riksbanken förklarar hur e-kronor exempelvis kan laddas på ett kort som ett vanligt betalkort, men i praktiken kommer de nya pengarna i praktiken med stor sannolikhet i första hand att finnas på en mobilapp. Staten kommer med detta system, via Riksbanken, ges full insyn i medborgarnas transaktionshistorik och kommer dessutom ha möjlighet att införa kriterier som begränsar möjligheterna för individer att fritt handla med varor och tjänster – i realtid.

I augusti 2016 släppte World Economic Forum, i samarbete med globala redovisningssgiganten Deloitte, rapporten “A Blueprint for Digital Identity – The Role of Financial Institutions in Building Digital Identity”. Av titeln framgår att det egentligen inte är pengar som är centralt i sammanhanget, utan snarare “digital identitet”. Läser man vidare deklareras det att vi med hjälp av modern teknik kan och bör förenkla vardagen, där frånvaron av en centraliserad digital identitet utgör en ”flaskhals” för att göra detta – inte bara för finansbranchen utan för samhället som helhet.

Ett ytterligare exempel kunde vara att köpa alkohol på systembolaget utan att legitimera sig, eftersom systemet vid betalningsögonblicket erhåller omedelbar kännedom om kundens ålder och därmed godkänner eller nekar köpet automatiskt – utan någon mänsklig inblandning i form av en sedvanlig legitimationskontroll. Andra tänkbara exempel kan vara låneansökningar, påskrivning av avtal som exempelvis hyreskontrakt, onlineköp, resor och så vidare. Allt vi behöver göra för att åtnjuta vad man menar är en åtråvärd bekvämlighet är att koppla vår individuella identitet till en digital dito – direkt kopplad till och kontrollerad av vår centralbank och andra statliga myndigheter. Det råder dock inga tvivel om att detta också är ett potentiellt maktmedel av sällan skådat slag.

Riksbanken skulle exempelvis kunna införa restriktioner kring hur mycket drivmedel en enskild medborgare tillåts köpa under en given tidsperiod, exempelvis med hänvisning till klimatpolitiska motiv. Under en pandemi skulle staten kunna bestämma hur långt ifrån ditt hem du tillåts handla med varor och tjänster och har du inte tagit dina obligatoriska injektioner, ja då kanske du inte får handla något alls.

Med tanke på vilken fundamental roll pengar spelar i vår vardag är det närmast fantasin som sätter gränser för vilka kontrollmekanismer som med detta skulle kunna införas.

I och med centralbankernas framträdande roll i sammanhanget är det knappast förvånande att den internationella regleringsbanken för världens centralbanker, Bank for International Settlements i Schweiz (BIS), är en av de viktigaste initiativtagarna till utvecklingen kring CBDC och digital identitet.

Systemet har beskrivits av en brittisk medborgarjournalist i målande termer i sammanställningen ovan.

Här kan du följa CBDC-projekten

Bank for International Settlements har inrättat ett flertal innovationshubbar runt om i världen, bland annat i New York, London, Hong Kong och Stockholm, där akademi och näringsliv kommer samman för att konkretisera och tekniskt realisera de lösningar för digital centralbanksvaluta som tänkts ut i diverse tankesmedjor världen över. Här är en lista över de CBDC-projekt som just drivs via BIS innovationshubbar och här återfinns en överblick av implementationsstatus för systemet i världens olika länder, listade av den Nato-nära tankesmedjan AtlaCouncil.

Riksbanken skriver att e-kroneprojektet sedan 2020 gått in i en mer praktisk fas och att man tillsammans med den Dublinbaserade globala teknikjätten Accenture påbörjat utvecklingen av en möjlig teknisk plattform för e-kronan. John Velissarios, Accentures VD och expert på kryptografi, förkunnade i maj 2021 också att vi bara är ”några få år ifrån en fullskalig lansering av digital centralbanksvaluta på flera marknader”. I nuläget ser det ut som att antingen Sverige eller Ryssland kan bli först i Europa med att implementera systemet, och är vid sidan av Ukraina de två länder som hunnit med pilottester. Jamaica återfinns bland andra mindre önationer i det karibiska havet som redan infört systemet rent tekniskt i nuläget.

Den kommunistiska världen öster om Kalla krigets järnridå kunde under lång tid stå oöverträffad som exempel på hur långt det totalitära kontrollsamhället kan dras, men under 2000-talet har även den moderna kapitalistiska världen antagit en allt mer tydligt motsvarande skepnad. Massövervakningssamhället, som infördes i kölvattnen av 11 september 2001, har följts upp av coronapolitikens tidevarv, som visade att något tidigare så självklart som grundlagsskyddade medborgerliga rättigheter, även i ett land som Sverige, i praktiken inte är så mycket mer än tomma papperskonstruktioner. Den digitala centralbanksvalutan är ett nytt sjumilakliv i samma riktning – som snart kan få covidpassens apartheid-system att framstå som förhållandevis frihetligt i sammanhanget.

Isac Boman

/Anji