Vad är frihet?   är du fri?

2 Kor 3:17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.

Gal 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte tvingas in under slavoket igen.

Jakob 1:25 Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare, han blir salig i det han gör.

1 Pet 2:16 Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna Gud.

2 Pet 2:19 De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, för det man besegras av är man slav under.

I Gud finns  friheten du söker

/Anji

Har du ditt liv försäkrat?

Vad har du för planer för framtiden? Ingenting
är ju mer säkert än att tiden fortsätter att gå.

Vad som än
händer med oss, och vad som än händer i världen, så kommer
dagar, veckor, månader och år att fortsätta som vanligt.
Tiden tar inte slut. Och vi kan inte låta bli att följa med
när tiden går. Det gäller för oss att planera hur vi vill
ha det i framtiden.

Människor vill ha en god sjukvård och äldreomsorg så länge
de lever. Men hur går det sen? Hur de får det efter döden
måste ju vara millioner gånger viktigare än all sjukvård och
äldreomsorg. Denna fråga, livets viktigaste fråga, den vill
människor inte ens tänka på. Hur tänker människor egentligen
inför döden? Det verkar som om de flesta tänker inte alls.
De för denna fråga framför sig genom hela livet utan att
bestämma sig. De har möjlighet att läsa Bibeln så mycket de
vill, men läser den inte. De lever hela sitt liv, kanske 70-80 år
eller mer, utan att ta itu med denna fråga, hur blir det när
de dör? Livets viktigaste fråga lämnar de åt slumpen.
 

Livförsäkringar tecknar de, ifall det skulle hända något. Men de
törs leva hela sitt liv utan någon försäkring för evigheten.
Livförsäkring är en felaktig benämning, för det är ju inte livet
som är försäkrat. Det är bara en ekonomisk försäkring och den
som dör får aldrig någon nytta av den. Den enda livförsäkring som
fungerar, är den frälsning som Gud ger genom Jesus Kristus.
Joh. 1:12-13. När detta liv på jorden tar slut så har vi ett
evigt liv i reserv.

Antingen finns det ett helvete, eller finns det inte. De som tror
att helvetet inte finns och anpassar sitt liv och tänkesätt efter
denna teori, de utsätter sig själva för en oerhört stor risk.
Tänk om det som står i Bibeln är sanning! Då finns det också ett
helvete. Ingen annan har varnat så mycket för helvetet som Jesus
har gjort. I 1917 års svenska Bibel står inte ordet helvete, men
det står om den eviga elden och ett evigt straff (Matt. 25:41, 46),
det brinnande Gehenna (Matt. 5:29-30) och den brinnande sjön
(Upp. 20:14-15). Den rike mannen som Jesus talar om i
Luk. 16:19-31, han säger att han pinas svårt i dessa lågor. Tänk att
han är kvar där än!

Många tror att när de dör så är allt slut. Därför är de helt
oförberedda på vad som händer när de dör. Det är inte alls slut.
Tiden bara fortsätter, och vi också. Antingen går man till himlen
eller till helvetet. Man får välja själv, men man måste bestämma
sig innan man dör. Sen är det för sent. Antingen tar man emot den
frälsning som Gud erbjuder genom Jesus Kristus och får förlåtelse
för alla sina synder, och får del av himmelens härlighet, eller
förkastar man Guds erbjudande och vill inte tro på hans ord, och
går till helvetet och får full vedergällning för alla synder. De
flesta vill inte tro på Guds ord, och de går till helvetet.
Otron är roten till alla andra synder och hindrar människor att
ta emot Guds nåd till frälsning.

Många vill inte läsa om detta. De stöter det ifrån sig och vill
inte tänka på sådant. De menar att det ska nog ordna sig när de
ska dö. Men då lurar de sig själva. Det ordnar sig inte alls.
Tar man inte emot frälsningen genom Jesus Kristus medan man lever
här på jorden, så kan man inte räkna med att få något mer tillfälle
att göra det. Efter döden är det för sent.

Gud har erbjudit oss frälsningen som en fri gåva genom
Jesus Kristus, (Ef. 2:8-9) men folk vill inte tro på Jesus och
bli frälsta. När de dör så är de helt oförberedda och hamnar
i ett evigt helvete. Då är det för sent att ångra sig, för sent
att be Gud om nåd och frälsning.

Ett tecken på att det finns ett helvete är att folk pratar om

det ständigt och jämt. Överallt, på gator, på arbetsplatser och
i hemmen pratar folk om helvetet och djävulen. Om det inte finns
något helvete, varför håller de då på att prata om det?
Om djävulen bara vore en fantasifigur, då skulle de inte hålla
på och nämna honom vid namn i var och varannan mening.

/Allan Svenson  (Han är hemma hos Herren)

/Anji

Den smärta, som till jorden trycker neder,
den sorg, för vilken ingen tycks ha tröst,

den själen blott för himlen mer bereder
och bringar närmare till Jesu bröst.

Var stilla, själ! Att lida är att leva,
du sår för evigheten ut ett frö.

Var nöjd med Herrens vilja; eftersträva
blott himlens fröjder, vilka aldrig dö.

De tårar osedda till jorden falla,
de läggas i Hans lägel en och en;

och där förvandlas de till pärlor alla
och gnistra i ett överjordiskt sken.

Var sorg vi bära här med Jesu sinne
och som sin rot har sänkt uti Hans grav,

den skall i himlen vara blott ett minne
utav det skönaste, som jorden gav.

L. H

/Anji

Jesus - sann Gud och sann människa!      Läs Lennart Jaretegs bloggartiklar.

Börja gärna här med dessa artiklar som berättar om VEM GUD och JESUS är!  Läs fortsättning på hans blogg/Länk eller läs i den fortsättning jag lägger in i morgon.

1. Varför är denna tro så viktig?
2. Treenigheten
3. Faderns, Sonens och den Helige Andes NAMNJesus är Gud uppenbarad i köttet (kommen som människa)
   1. Gud skall bli EN och Guds namn skall bli ETT
5. Jesu blod är Guds blod
6. Den som har sett Jesus har sett Fadern, de är ETT
1. "Jag är A och O, den förste och den siste"

/Anji

LITA PÅ ATT GUD KAN!

Kom ihåg: 

Utan Gud är vi ingenting, utan honom har vi ingenting, utan honom kommer vi inte orka ta oss igenom det som livet sätter oss på prov av.

Låt Gud bli din styrka, låt din svaghet bli att be om hjälp. Att be om hjälp är inget fel på, ensam är inte stark, Gud vet vad vi behöver

Gud vet vad vi kommer gå igenom, han vet vad du klarar av, han vet när du inte orkar mera, det är då han bär dig, låter dig vila och pusta ut och förbli i hans kärlek.

Låt dig inte luras av satan att få dig på fall, Gud är din styrka och ditt ljus.

Är DU Guds lilla barn?

/Anji

Appell av Sean Ureña

Församlingen föddes missionerande, den föddes förökande sig själv. Den föddes vittnande om Guds kraft och fullgörande uppdraget. Dessa saker höll dem enade i gemenskapen –  en missionerande församling med ett uppdrag: att predika budskapet.
Grunden för all enhet är Jesus. Jesus är kärlekens källa, ja han är kärleken själv. Om vi vill att församlingen ska vara en riktig och verklig erfarenhet behöver vi en levande upplevelse och gemenskap med Jesus. Resultatet av gemenskapen med Jesus är enhet. Varje lem reflekterar Jesu karaktär – en frukt  av denna enhet och gemenskap. Egoism och stolthet bryts ned och vi lär oss att leva tillsammans, hjälpa varandra och närma oss varandra.
Om vi säger att vi har gemenskap med Jesus måste vi vara försiktiga så att denna gemenskap inte är något mystiskt eller teoretiskt. Gemenskapen med Jesus är något mer, den är levande. Vi får söka Jesus varje dag genom bönen, genom studiet av Ordet, och predika budskapet för att föra människor till Jesus. Dessa saker håller liv i vår gemenskap med Jesus för då har vi samma mål.
Vi ska läsa i Apostlagärningarna kapitel 1:12-14:

– Då vände de tillbaka till Jerusalem från berget, som kallas Olivberget och ligger nära staden, en sabbatsväg därifrån. När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen där de brukade vara: Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Tomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll enigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, Jesu mor Maria och hans bröder.

 

I de här verserna kan vi se vad lärjungarna gjorde eftermiddagen efter att Jesus hade stigit upp till himmelen. Det står att de återvände till Jerusalem från Oljeberget, en sträcka på ungefär en kilometer. I den här enkla beskrivningen är det något som händer, här finns det ett extraordinärt budskap. Det står att lärjungarna återvände till Jerusalem. Jerusalem representerade för dem tragiska händelser där de fattat felaktiga beslut, där de hade misslyckats. Det var där de övergav Jesus, bedrog och svek honom. Det var där de diskuterat med varandra om vem som var den störste. Där hade Jesus försökt lära dem att utan den helige Ande så kunde de omöjligt fullgöra missionsuppdraget. Att återvända till Jerusalem, var för dem därför att konfrontera det som låg bakom och börja på nytt.
De återvände till Jerusalem trots smärtsamma erfarenheter. De gick upp till Övre salen och bad endräktigt. Även kvinnorna, Jesu mor och hans bröder. Här kan vi observera att bönen är en enhetsfaktor. Det var ett resultat av att de var församlade där, de bad och ropade till Gud outtröttligt. Och det är klart att det inte kan finnas enhet i församlingen om inte varje man och kvinna är en bönemänniska. Om vi känner någon i församlingen som vi inte tycker om, då är det första vi bör göra att be för den personen, och be för oss själva att Gud ska ta bort den här negativa energin och känslan och istället lägga ned kärlek i oss. 

De tillbringade dagar i Övre salen och ropade efter den helige Ande, eftersom Jesus hade sagt att de inte skulle försöka påbörja sitt uppdrag innan de fått Hjälparen.
Apostlagärningarna kapitel 2:1-4:

– När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

 

Det här uttrycket ”alla var samlade” är intressant. De bad tillsammans därför att alla behövde kraften för att fullborda uppdraget. Och vad hände? Helt plötsligt kom ett dån som från en våldsam storm och det fyllde hela huset. Det var en extraordinär demonstration av kraften från Gud. Det står i texten att tungor som av eld visade sig för dem, och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Inte bara några, utan alla. Alla fick ta emot den Helige Ande eftersom alla hade önskan om att få fullborda uppdraget. Alla sökte Gud i bön. Alla studerade skrifterna. Alla ville samma sak. Det var inte så att några satt där och tänkte: ”Okej, vi stänger våra ögon nu och ber för att alla andra gör så.” Nej, var och en personligen hade det här behovet. De hade hört Guds Ord, de hade hört Jesu löften då han sa: ”Be och du ska få.” Alla tog emot tungomålstalet. Det står att de talade olika språk ”allteftersom Anden ingav dem att tala”.

Vid Babels torn förbistrade Gud folkens språk. Vi kan ju säga att de på ett sätt mottog en gåva, men det var för att separera dem i de fyra väderstrecken. Tungomålstalandets gåva däremot, som folket fick motta på pingstdagen utrustade  dem  i Kristus för att kunna uppfylla Guds bud. Det var en manifestation med avsikt att ena dem, inte enbart fysiskt, utan även andligt. Vi behöver inte vara tillsammans fysiskt för att vara enade. Vi kan vara i olika länder och enade genom den helige Ande i Ordet, enade i bönen. Det spelar ingen roll vilken plats vi är på när vi ber till Gud eller när vi studerar hans ord. När vi erfar behovet att predika budskapet, är vi enade var vi än är. Om vi förlorar visionen, kanske vi istället enar oss runt mänskliga teorier, börjar diskutera olika teman som är mycket annorlunda än Guds planer. Det leder oss till att söka lösningar från världen, saker som går tvärtemot Guds vilja och den avsikt som han har.

På pingstdagen stod Petrus upp och efter en enda predikan var det 3000 personer som tog emot Jesus som Frälsare. Vi ska läsa de verserna.
Apostlagärningarna 2:41-42:

– De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen. De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna.

 

Det står att de var troget tillsammans runt läran – Guds ord. De var troget där, och det utvecklade en ömsesidig gemenskap tillsammans, bedjande och studerande Guds ord.
I vers 43 och 44 läser vi:

– Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt.

 

Folket såg de under som apostlarna gjorde, och kom och förenade sig med församlingen. Det säger oss att församlingen föddes missionerande, den föddes förökande sig själv. Den föddes, vittnande om Guds kraft, och fullgörande uppdraget. Detta höll dem enade i gemenskapen. Det var en missionerande församling med ett uppdrag: att predika budskapet. Det spelar ingen roll när stenarna haglade, man blev slagen – svärd, fängelse, förföljelse. Jesus har gett mig ett uppdrag. Han har gett mig sin kraft, han har gett mig sin helige Ande. Nu fortsätter vi bara och fullgör uppdraget som han har gett oss.
I vers 47 står det så här:

– De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.

 

 

I den här versen ser vi den genuina tillväxt som fanns i församlingen. Församlingen lovade Gud och de var omtyckta av allt folket. De använde Kristi metod, alltså den metod som Kristus själv använde, den enda metod som kan hjälpa oss att dra människor till honom. Jesus kom till människorna som han ville hjälpa. Det står om apostlarna att de också gjorde så. De hjälpte människor, de visade sympati för syndarna. De hjälpte dem lösa sina problem och vann människors förtroende. På samma sätt som Jesus sa de: ”Följ mig.” Apostlarna använde den här metoden, och församlingen växte med dem som blev frälsta. Att predika evangeliet är väldigt enkelt. Det är bara att använda Jesu metod, apostlarnas metod, det gäller att förmedla kärlek till folket. Att räcka ut sin hand till dem, vinna förtroende och sedan dra in dem i kärlekens rike. Guds rike.
Nu ska vi tala om generositet som en faktor i enheten i församlingen.
I andra Korintierbrevet 9:6 säger Paulus:

– Men tänk på detta: Den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt.

De här orden lämnade Paulus till korintierna. Han påminner om samma princip som han presenterat för efesierna, i Apostlagärningarna 20:35:

– I allt har jag visat er att man så ska arbeta och ta hand om de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv har sagt: Det är saligare att ge än att ta.

 

Det är saligare att ge än att ta. Uppenbarligen var detta ett begrepp som Jesus använde konstant, och ibland använder även vi det, men tyvärr mer som en fras och ett talesätt; någonting som vi bara säger men inte praktiserar.

Salig är att vara lycklig. Det betyder att du och jag blir lyckligare av att ge när vi delar med oss lekamligt och andligt; då vi ger till andra av detta som Gud har gett oss. Nyckeln till att det här konceptet som bibeln talar om ska fungera i våra liv, är att vara i gemenskap med Gud. Du personligen och jag personligen.

Om du avlägsnar dig från Gud så kommer du att vara i en separerad församling utan enhet. Om du inte har ett liv i gemenskap med Gud och Jesus, då blir resultatet att du hamnar fel, andligt sett. Du kommer att befinna dig i en mycket svår situation och kommer att vara förlamad, andligt sett. Du kommer att bli förblindad utan att kunna se vad Gud vill med ditt liv och du kommer inte att kunna förstå hans ord och känna behov av att bedja. Du kommer inte ha behov och längtan efter att gå ut och predika. Allt detta som ett resultat av ett liv separerat från Gud – i församlingen men skild från Gud.

Men när vi söker Gud och närmar oss honom, kommer hjärtats tomma begär att försvinna. Då kommer istället generositeten att ta plats; behovet av att kunna dela med sig till andra. Då vill vi hjälpa, då vill vi bedja och studera hans ord. Då vill lyssna till hans ord och praktisera det. Då vill vi vara allt närmare Jesus!

Det är lätt att prata och skriva om enhet, eller att läsa en artikel om enhet. Men det kommer aldrig att finnas någon verklig enhet förrän vi återvänder till Gud. Du måste vilja. Du måste önska. Vill du ha den helige Ande? Han finns tillgänglig. Men du måste vilja. Du måste vilja tjäna Gud. Då blir det kristna livet ett verkligt liv, ett liv som vittnar om Guds makt och kraft. Anden vill hjälpa församlingen att fungera i en erfarenhet av liv. Han vill. Men du och jag måste också vilja.

Artikel från:

https://www.midnattsropet.se/2018/12/sann-gemenskap-forutsattning-for-att.html

/Anji

En REPRIS av VAD GUD SÄGER OCH TYCKER:   

Många är de människor som tror att de INTE betyder något för någon. Men vi är ju alla skapade av Gud.  Gud älskar alla människor även om de inte älskar honom. Det är faktiskt så att de som inte älskar honom kan ju inte lära känna honom som den älskande och rättvisa Gud han är eftersom de inte tror att han finns, tänk vad de går miste om.

Därför får vi be Gud om att få nå människorna därute. Eftersom jag är en troende så vet jag ju att han ÄLSKAR mig. När man blir frälst och börjar den troendes bana i livet då börjar man förstå hur det hänger i hop, ja att   Gud älskar   oss.

Känn dig älskad och älska Gud tillbaka!  

/Anji

Är vi rädda, ja då går vi till Gud. Han befriar oss från rädsla och smärta.

Det finns så många goda råd ifrån människor och det är bra, men vi ska lyssna på Gud och göra det han vill. Men tönk om vi inte förstår vad han vill säga?

Ofta kan det komma människor i ens väg som gör en illa, ja riktigt illa, och man kan ju undra varför de tilläts göra det som de gjorde!  ??  har du svar?

Ja så säger Gud att vi ska göra och innan vi lärt oss det så är det jättetufft!  Men så småningom kanske vi kan lägga bördorna på den som lovat att ta dem!    JESUS.

JESUS ÄLSKAR DIG!  

/Anji