Text: Yngve Stenfelt

Människan är inte en slump, ett tillfälligheternas spel, utan är skapad av Gud i en plan, i ett syfte att leva livet i gemenskap med Honom i ett högt, intensivt och innerligt förhållande. Älskad av Gud! Hon är ingen robot, utan utrustades redan från början med en fri vilja. Det innebär att hon kan säga sitt ja till denna kärlek och träda in i denna gemenskap med Gud genom Jesus Kristus eller avvisa honom.

När Gud fullbordade sitt skaparverk så skapade han människan till sin avbild – och häri ligger själva grunden till människovärdet. Guds avbild!

“Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem” (1 Mos 1:27).

Den naturliga förbindelsen mellan man och kvinna är starten på ett nytt liv. Livet börjar med befruktningen, här smälter två celler samman och en ny uppstår och livet har tagit sin början för en ny individ. Att dessa självklarheter skall behöva påtalas visar på hur förmörkad vår civilisation blivit.

Gud arbetar i det fördolda i moderlivet med formandet av människan och häri ligger en fortsättning på människovärdets enorma status. Gud formar varje individ och lägger in de trådar i vävnaden som är unikt för varje människa. Ingen är lik den andre men alla är de avbilder av honom!

“Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl. Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit. Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!” (Ps 139: 13-17)

En sak till som är helt enastående – Evigheten!

“Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort” (Pred 3:11).

Hur långt ett jordeliv än blir så är det bara en droppe mot evigheten som aldrig upphör! Därför blir frågan om frälst eller förlorad, himmel eller helvete så angelägen. Förhållandet till Jesus avgör saken!

Och nu kommer jag in på själva tyngdpunkten i människovärdet. Jesus dog och uppstod för alla människor! Gud “kostade på” att betala det högsta pris som någonsin givits för att den i synd fallna människan skulle få en möjlighet till frälsning och gemenskap med Honom. När Jesus utgavs för våra synder blev människovärdet stadfäst för evigt! Inget var dyrbarare för Honom!

“Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv” (Joh 3:16).

”Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.”
                    Psalm 139:13-16

Text: Gertrud Johansson

Vi vet att varje människa från befruktningen är en alldeles unik skapelse. Alla anlag finns där för en egen särskild person, med sin helt egna genuppsättning och personlighet.
Det har i vårt Guds- och människofientliga samhälle uppstått en totalt förvrängd syn på det ofödda barnet. Många, många är de som blivit bedragna av fruktansvärda tankegångar, och därför sker aborter i mängd varje dag, år efter år. Den sanna benämningen på detta är ett samhällssanktionerat massmord. Men det framställs som att man värnar om och hjälper kvinnorna.

Barnet i sitt stadium som embryo, har av Gud beretts ett skyddat rum under sin mors hjärta. Där kan det med hjälp av sin mors värme och näring utvecklas tills det är redo att födas. Men i våra dagar har just detta avskilda skyddsrum blivit den farligaste platsen eftersom den inte är synlig för alla. Man har genom sin förvrängda människosyn, vänt begreppen så att barnet framställs som en fiende till sin mamma, en ockupant som man har rätt att döda och avlägsna. Modern har ”rätt till sin egen kropp” säger man. Men vem vakar över det oskyldiga barnets rätt till sin kropp och sitt liv? Har någon blivit gravid av en våldtäkt så är även det barnet en person som är totalt oskyldig och som inte kan straffas för något den inte gjort. Även de barn som kan kännas som ett hot i någons tillvaro, kan när det väl är fött bli det mest älskade och välsignelsebringande. Det är synen på barnet som en egen självständig person jag här vill höja min röst för.

 Till den som är en bekännande kristen vill jag idag rikta en maning. Våga stå upp för sanningen. Res dig upp och protestera mot det som pågår. Döm inte alla de kvinnor som bedragits till att ta till en sådan ”lösning” utan hjälp dem att finna frid hos Jesus som kan förlåta allt och hela såren i själen. Och ställ upp för att hjälpa dem som inte ser sig kapabla att ta emot ett barn. Få dem att förstå att det finns andra och bättre utvägar. Vi som vill värna om de oföddas rätt måste själva vara beredda att hjälpa och stötta.

Det som människorna inte ser, det ser Gud. Han hör de oföddas rop på hjälp, deras tysta ångestskri när de möter sitt öde. Men Gud ser också de tigande kristna som inte vågar höja rösten och vara utanför den politiska korrektheten. Himmelens Gud sörjer över allt detta. Vem vill stå upp för sanningen idag och bli ett hinder för det som sker? Må Gud resa upp soldater i sin arme som kan strida för sanningen idag. Amen.

/Anji