På grund av den stora muslimska invandringen till Sverige kan Sverige utgöra ett större hot mot Finland än Ryssland. Det skriver Paul Lillrank, professor vid institutionen för produktionsekonomi vid Aalto-universitetet, i Huvudstadsbladet i Helsingfors.

“Det finns en reell risk att Sverige förvandlas till en misslyckad stat med ghetton där svensk lag inte längre gäller och polisen inte har kontroll över läget. Demokratin är ur spel när myndigheterna bryter mot migrationslagen och polisen ser genom fingrarna på illegala invandrare. Det är inte otänkbart att Sverige blir för Finland en större säkerhetsrisk än Ryssland”, skriver Paul Lillrank.

“Mångkulturalismen startar konflikter och politikerna i Sverige har fått storhetsvansinne. Arbetsmarknaden är inte anpassad för lågutbildade asylinvandrare, något svenska politiker inte vill begripa. När resurserna sedan inte räcker till för att upprätthålla den svenska välfärdsstaten, säger sig makthavarna inte förstå varför”.

Svenska kommuner är så dåliga på att hantera återvändande IS-terrorister att de väljer att “kärleksbomba” dem med ekonomiska bidrag och förtur i landets bostadskö, påpekar professorn.
Yttrandefriheten är onekligen större i Finland. I Sverige släpps bara professor Jerzy Sarnecki fram som endast ser stora fördelar med den oansvariga massinvandringen.

Rune Lanestrand

*LÄS HUR DET BLEV SOM DET BLEV. SVERIGES REGERING ÄR SKYLDIG TILL MISÄREN I LANDET*

OCH LÄS:   

https://sv.gatestoneinstitute.org/10361/europa-fler-migranter 

• När det gäller den allmänna ordningen och den interna säkerheten måste jag helt enkelt veta vem som kommer till vårt land." – Österrikes inrikesminister Wolfgang Sobotka.

• Turkiet verkar fast beslutna att överösa Europa med migranter i vilket fall som helst: med Europas tillåtelse genom visumfritt resande eller utan Europas tillåtelse, som en vedergällning för att ha misslyckats med visumfritt resande.

• Migranterna som anländer i Italien är i stor utsträckning ekonomiska migranter som hoppas på ett bättre liv i Europa. Endast en liten andel verkar vara berättigade asylsökande eller flyktingar från krigszoner.

• Generaldirektören vid FN-kontoret i Genève, Michael Møller, har varnat för att Europa måste förbereda sig för ankomsten av miljontals fler migranter från Afrika, Asien och Mellanöstern. 

   

  LÄS HELA LÄNKEN OVAN.

V i  är hjärntvättade med att bli överösta med lögner om hur bra invandringen är för Sverige: Det är den inte alls.

Konflikterna ökar och mordspiralen ökar. Sanningarna är lögner numera och alla tror på dem för F Reinfeldt sade att vi skulle öppna våra famnar. Krigen i utlandet/länderna är iscensatta sådana, och gynnar vissa personer. M m.

Jag vill VISA dig denna sanning och här kommer MER INFO från:

https://aktualia.wordpress.com/2011/07/10/mangkulturens-historia-i-sverige/   

Under den senaste tiden har det höjts röster, även från etablerat håll, att mångkulturen borde tåla att problematiseras. Hur gick det då till när mångkulturen slog rot?

Beslutet att förvandla Sverige till ett mångkulturellt samhälle fattades av en enig riksdag 1975 (proposition 1975:26) och detta var det grundläggande beslutet.

En stor del av invandrarna förväntades bosätta sig i Sverige för gott, samtidigt som de önskade bevara sin ursprungliga identitet. Man tog alltså avstånd från tanken att invandrare skulle vilja assimilera sig till det svenska samhället. Dessutom var ökad internationalisering ett övergripande mål i samhällsplaneringen. Alla partier var eniga.

År 1997 antog riksdagen lika enhälligt propositionen ”Sverige, framtiden och mångfalden”, signerad invandrarminister Leif Blomberg (s). Nu skulle hela samhället baseras på ”mångfald” i betydelsen mångetnicitet. Alla politiska områden skulle underordna sig detta samhällsmål; arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken, skolpolitiken, kulturpolitiken.

Förändringen skulle genomdrivas med ”massiva propagandainsatser” på arbetsplatserna, i skolor och på universitet, på biblioteken och landets museer. Samtliga partier tog än en gång mångfalden till sitt hjärta.

Riksdagsbeslutet fattades i största enighet. Under årens lopp har en mängd beslut på vägen fattats, alla med samma mål: massinvandring och mångfald. Samtliga beslut har smugits genom beslutsprocessen medan massmedia har sovit och utan debatt. Svenska folket har aldrig fått veta någonting. Många vaknar upp först nu när de ser resultatet av de politiska besluten.

Redan i riksdagsbeslutet 1975 drog man upp detaljerade riktlinjer för hur den mångkulturella politiken skulle bedrivas. Det var alltså inte bara ett principbeslut. Tre delmål ställdes upp: Jämlikhet, Valfrihet, Samverkan.

Jämlikhetsmålet innebär att alla invandrare har rätt till exakt samma sociala förmåner som den infödda befolkningen, i vissa fall större förmåner,

till exempel går invandrare före svenskarna i bostadskön.

Valfrihetsmålet innebär att invandrare har rätt att utöva och utveckla sin kultur på svensk jord och själva bestämmer om de vill integreras i Sverige.

Samverkansmålet innebär att svenskarna är tvungna att acceptera det mångkulturella Sverige och anpassa sig till det.

Den socialdemokratiska regeringen hade stoppat arbetskraftsinvandringen 1969 efter påtryckningar från facket, främst LO. Från omkring 1970 öppnade man istället Sveriges gränser för så kallade flyktingar. Sedan har regeringen, oberoende av politisk färg, genomdrivit mängder av beslut, alla med samma mål; ett mångkulturellt samhälle.

Den invandrarpolitiska kommittén fastslår i sitt betänkande (SOU:1996:55 Sverige, framtiden och mångfalden) att ”det som ska hålla ihop Sverige inte är ett gemensamt historiskt ursprung utan den samtida tillhörigheten i Sverige”.

Vips – så blev vi berövade vår historia!

Som grädde på moset kröntes detta långsiktiga politiska mål med grundlagsändringen hösten 2010, som går ut på att Sverige ÄR ett mångkulturellt samhälle. Inga debatter hölls, inga medier rapporterade om eller problematiserade frågan. Beslutet fattades i stor enighet utan att svenska folket visste om det.

Inte långt efter beslutet följde Merkels uttalande om mångkulturens misslyckande. Kort därefter följde Cameron och Sarkozy med liknande tillkännagivanden.

Nu börjar det alltså även att röra på sig i Sverige. Vissa debattörer vågar så sakteliga börja påtala nackdelarna med denna politik. Senast i Almedalen organiserade Axess seminariet 

Integrationspolitikens tillkortakommanden.

Debattörerna har dock ansatts hårt av dem som vill bibehålla problemformuleringsprivilegiet  och sakernas ordning – locket ska ligga på. Status quo måste till varje pris bibehållas. Osökt inställer sig frågan:

Vilka är det egentligen som är konservativa i dagens Sverige?

FRÅGOR?   

/Anji