Av Tage Johansson

https://midnattsropet.se/undervisning/andens-enhet/

Församlingen i ändens tid är titeln på en skrift som Tage Johansson författat och arbetat fram. Den handlar om församlingens upprättelse i ändens tid, om hur församlingens sista tid kommer att likna den första och om Andens förnyelse i budskapet om Jesu tillkommelse. Vi publicerar här ett stycke ur skriften som snart kommer att tryckas. Skriften som har cirka 30 sidor kommer att annonseras på Midnattsropet förlag.

Skriften uppmanar oss att bevara Andens enhet genom fridens band. Hur upplever en församling Andens enhet? För det första så handlar det om någonting som ÄR. Andens enhet är upprättad genom ordet. Det står just om detta i Efesierbrevet kapitel fyra: ”Vinnlägg er att bevara Andens enhet genom fridens band.” Det handlar om en kropp, en Ande, ett hopp, en Herre, en tro, ett dop och en Gud som är allas Fader. Om frid och inte strid råder så kommer enheten att upprättas, inte genom vad var och en tycker vara rättast utan genom vad smörjelsen lär. Den lär oss vad som är sant och riktigt. Jesus gav ju detta löfte att löftets helige Ande skulle leda dem fram till hela sanningen. Apostlarna arbetade på att uppbygga Kristi kropp till dess att alla skulle komma fram till enheten i tron och i kunskap om Guds son till manlig mognad och nå upp till Kristi fullhet. Utvecklingen i vår tid har gått i en motsatt riktning. Det finns olika riktningar inom friförsamlingarna som har sitt ursprung i andliga rörelser under olika tidsepoker. Dessa olika riktningar som kunde vara begränsade i fråga om de olika bibliska trosuppfattningarna kom fram till och kämpade för vissa sanningar. De har i vår tid övergivit mycket av vad man en gång kämpade för.

Kampen avmattades och därför kom man inte längre i sin rörelse framåt mot den tro som en gång för alla blev överlämnad åt de heliga som det står i Judas brev vers tre. Rosenius tog upp kampen i frågan om vem som tillhörde församlingen och vem som kunde delta i nattvarden. Baptisternas kamp gällde den fria församlingen, det bibliska dopet och de kämpade också mot myndigheterna när det gällde barnens skolgång och rätten att själva ha hand om deras undervisning. Pingstväckelsens kamp bestod i att närma sig den bibliska församlingssynen, lokalförsamlingens suveränitet och en undervisning om Andens dop, Andens nådegåvor och dess rätta bruk. Vi skulle kunna peka på flera andliga rörelser under gången tid. För att ta ett exempel till kan nämnas att i den Pietistiska rörelsen uppstod Sveriges första friförsamling. Den grundades i Stockholm år 1734.

Vad som har hänt i vår tid är att man har övergivit sitt ursprung för att förenas i olika sammanslagningar av församlingar. En av orsakerna till detta är att på de flesta platserna så minskar medlemsantalet drastiskt. Det är en annan sida av problemet. År 1932 hölls ett föredrag i Filadelfia i Uppsala av dess dåvarande föreståndare Johannes Hydéhn över ämnet ”Varför vi icke deltaga i alliansmöten”. Detta föredrag kom också ut i skrift. Den synen var någonting som var allmänt rådande i pingstförsamlingarna på den tiden. Genom alla tider har utvecklingen berott på att antingen har man rört sig framåt eller bakåt. Antingen rör vi oss framåt mot Andens enhet eller mot en enhet som är byggd på mänsklig tolerans och vidsynthet. Där man ger utrymme för mänskliga tankar rör det sig ständigt på det själviska planet. Två ting framträder allt tydligare i vår tid. Det är Ordets skarpa svärd som åtskiljer det som hör den rena jungfrun till från det som hör skökokristendomen till. Det ena förbereder den rena jungfrun för mötet i skyn då Jesus kommer för att hämta sin brud till sitt bröllop. Det andra är en förberedelse för att mottaga det ena vilddjuret som representerar den falske profeten, som ska göra stora tecken och under.

Vi går mot allt svårare tider. Men för de som har tagit vara på ordet, för dem finns det underbara löftet att dem skall han taga vara på och frälsa dem ut ur den prövningens stund som ska komma över hela världen för att sätta jordens innebyggare på prov. Det finns alltid en rening som står oss till buds, och det är en rening som kommer av lydnad för ordet. Det är vad Petrus uppmanar i sitt första brev kapitel ett, vers tjugotvå:”Rena edra själar i lydnad för sanningen.” Alltså: Andens enhet finns i Ordet, inte i toleransen och alliansen.

/Anji

DU FÅR BÖRJA OM FRÅN BÖRJAN MED DITT LIV!

Vittnesbörd av Gertrud Johansson https://midnattsropet.se/midnattsropet/du-far-borja-om-fran-borjan-med-di/


Jesus ska komma, säger vi som är kristna. Vi tror som det står att han ska komma och hämta de sina, de som hör honom till. Du kan få komma med i den skaran som ”hör honom till”, för det står att var och en som tog emot honom, gav han makt att bli Guds barn. Det gäller för var och en som tar emot honom. Du måste lyssna till evangelium som förmedlas till dig. Evangelium betyder ett glatt budskap, ett budskap om att det finns frälsning. Jesus har redan berett den frälsning du behöver för att bli född på nytt och tillhöra honom. 
Det finns en sång med ett fantastiskt budskap som jag skulle vilja läsa för dig. Det handlar om att du kan få så oerhört nära kontakt med Jesus, så att du kan tala med honom varje dag. Du kan ha en förtrolig kontakt med Jesus, så att han hjälper dig, minut för minut, stund för stund varje dag.
Det står så här:


Evad dig möter, käre vän, här på din vandringsstig, O, säg det då till Frälsaren, nog vill han hjälpa dig. 

Och det skall ske, att vem som helst, Av Herren nåd begär, Skall från all synd och nöd bli frälst, Och vara, där han är.


Är det inte fantastiskt? Och så står det vidare:


Om du av vänner misskänd är, om världen dig beler. Din Frälsare är likväl när, och lyssnar när du ber.

Och har du varit barn en tid åt Gud i himmelen, Men nu förlorat Jesu frid, o kom, kom hem igen!

Om du har synd och brott i mängd, om du är hård och kall, Om nådens dörr och synes stängd, så bed i alla fall! 

Och om du ej kan bedja så förträffligt som du vill, Så kan du bedja barnsligt då, din Fader lyssnar till. 


Det här förhållandet kan du få komma in i. Att bli så nära Jesus att du kan tala med Honom om allting, vad det än är. Och han kan tvätta bort all synd du upplever att du har i ditt liv. Han kan ta hand om de där problemen du tror är så stora och svåra att det inte går för dig att bli frälst. Han kan ta hand om ditt liv och göra något nytt av det. Det står så här i Bibeln, att man blir född på nytt när man tar emot honom. Och därför får du börja om från början med ditt liv. Ett helt nytt liv, som han ger kraft till att leva från stund till stund och dag till dag. Så ta emot honom just nu, idag! Bed till Jesus, som det står i den här sången. Tala med honom om precis hur det är. Han kommer att möta dig och göra något av ditt liv. Han kommer att förvandla det, så att du knappt kan tro att det är sant – men det är det! 
Jag är så glad att få förmedla detta glada budskap till dig. Du behöver bli frälst, du behöver också känna denna närhet till Jesus och vara redo när han kommer. Han kommer mycket snart, och vi som tillhör honom vill hjälpa dig in på vägen att bli född på nytt och få detta hopp som vi äger! Amen. PUBLICERAT I MIDNATTSROPET

/Anji

“Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.” Heb 11:1

DEN sanna tron sticker in brevet i postlådan för att låta det gå vidare. Misströstan fasthåller det i ena hörnet och undrar varför inget svar kommer. Jag har i min skrivbordslåda några brev, som jag skrivit för flera veckor sedan. Men det råder en viss osäkerhet beträffande adressen eller innehållet, och därför ha de ej avsänts. De ha tillsvidare gjort varken mig eller någon annan glädje. De skola ej heller göra någon nytta förrän jag gett dem ifrån mig och via postföraren anförtrott dem åt posten.

Detta är den levande trons väg. Den anbefaller sin sak åt Gud och låter Honom verka. I den trettiosjunde psalmen ha vi ett gott ord: “Befall din väg åt Herren och förtrösta på honom; Han skall göra det.” Men vi måste först “befalla vår väg åt Herren”, sedan är Han redo att, “göra det”. Tro är att mottaga eller rättare taga emot de gåvor Gud erbjudit. Vi kunna tro, komma, anbefalla och vila, men vi skola aldrig till fullo erfara välsignelsen, förrän vi intagit denna ställning av ständigt mottagande av Herrern.

En troende ung man skrev följande brev till en gammal kvinna, som var djupt bekymrad över sin son: “Ni oroar Er för mycket över honom. Sedan Ni bett för honom på det sätt Ni gjort och anbefallt honom i Guds hand, är det då icke bäst, att Ni upphör att hysa oro för honom? Befallningen: “Haven ingen omsorg” vet ej av några gänser och detsamma gäller ordet: “Kasten alla edra bekymmer på Honom.” Om vi kastat våra bördor på en annan, kunna de då längre trycka oss? Om vi taga dem med oss från nådens tron, är det klart, att vi ej lämnat dem där. Beträffande mig själv och mina böner har jag använt denna prövosten: om jag, efter det jag anförtrott allt åt Gud, i likhet med Hanna icke längre är nedtyngd i mitt sinne, och mitt hjärta icke mera är plågat eller oroligt, då finner jag, att jag bett i tro. Men om jag tar bördorna med mig, är det klart, att jag ej övat tro i min bön.

Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

“Hjälp mig då att aldrig taga
bördan som är lagd på dig,
åter på min egen skuldra
att ånyo trycka mig!

Nej, må jag ej blott den kasta,
som du själv mig bjudit har,
men och låta den för evigt ligga,
Herre, på dig kvar!Då skall och från, mina läppar
tränga till din tron en gång
icke blott ett rop ur djupen,
utan och en jubelsång:
“Mig och mina bördor bar du,
tills var börda lyftes av,
pris och tack ske dig, o Herre,
som åt mig och seger gav!”
L. S.

 

/Anji

/Anji

Desperation, men inte otro. Sorg men inte otro....

Listan är lång på hur man kan må. JESUS är MED OSS I ALLT!!!!

/Anji

“Förtrösta på Honom”

Ordet “förtröstan” är trons kärnord. Det är ett gammaltestamentligt ord, givet, på trons tidiga och outvecklade stadium. Ordet “tro” uttrycker en viljeakt, “försanthållande” är ordet för en sinnets eller förnuftets yttring, medan “förtröstan” är hjärtats språk. De två förstnämnda hänsyfta på en sanning man tror på, något man hoppas och väntar. Men förtröstan innebär mer än detta.

Den ser och känner och stöder sig på en person, på kärlekens stora, sann och levande hjärta. Låt oss då förtrösta på Honom, trots alla dröjsmål, svårigheter och avslag och trots allt som synes, även om vi ej förstå vägen och ej veta utgången. “Förtrösta” likväl på Honom, han skall göra det. Vägen skall öppnas och det rätta resultatet uppnås. Slutet skall bliva frid, då molnet försvinner, och den eviga dagens ljus bryter fram.

“Gud göre med mig vad Han vill, jag vill helt stilla vara. Hans maning må jag lyssna till i medgång, motgång och fara. Hur Han mig för, vad än Han gör, är allting gott, ej skada rör den i Hans händer vilar”

Från “Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

/Anji

/Anji

Hela världen hade kunnat bli frälst / av Allan Svensson

Jesu försoningsverk på korset hade varit tillräckligt för att hela världen skulle ha kunnat bli frälst. Alla krig och all nöd i världen hade inte behövt förekomma, om folk hade trott på Jesus.

Det står i Joh. 3:16-17, “Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall inte förgås, utan ha evigt liv. Ty inte sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bli frälst genom honom.”

Jesus säger att när han kommer så ska han vedergälla var och en efter hans gärningar. Matt. 16:27. 25:31-46. Upp. 22:12. De människor som inte vill tro på Jesus, och inte bryr sig om hans varningar, blir alltså dömda för sina gärningar och hamnar i helvetet. Eftersom världen inte vill ödmjuka sig inför Gud och inte vill ta emot Guds nåd till frälsning, så måste Gud först döma världen innan det kan bli fred på jorden.

Gud dömer inte någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen, för att alla ska ära Sonen såsom de ära Fadern. Den som inte ärar Sonen, han ärar inte heller Fadern, som har sänt honom. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under någon dom, utan har övergått från döden till livet. Sannerligen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är redan inne, så de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska bli levande. Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han också gett åt Sonen att ha liv i sig själv. Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. Joh. 5:21-27. Det är alltså Jesus som kommer att verkställa Guds vredesdom över världen.

När Jesus kommer, då är det Skaparen själv som kommer. Han hämtar alla dem som tror på honom, inte bara de som lever på jorden nu, utan först ska de i Kristus döda uppstå, sedan ska vi som då ännu lever och har lämnats kvar, bli jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes, och så ska vi alltid få vara hos Herren. 1 Tess. 4:13-17. Också alla dem som har trott på Gud och tjänat honom på Gamla Testamentets tid. Detta är den första uppståndelsen. Upp. 20:4-6. Därefter kommer Guds vredesdom omedelbart över världen.

Det står i Ef. 6:10-18 att den kamp vi har att utkämpa är inte mot människor, utan mot ondskans andemakter. Djävulen har aldrig tyckt om väckelse. Han ser helst att de kristna somnar, då har han minst besvär av dem.

Så är det med de flesta som kallas kristna. Kyrkor och samfund håller dem nedsövda, och de verkar inte ha någon erfarenhet av det som står i Ef. 6:10-18. De har ingen bibelkunskap att dela med sig av, och bryr sig inte om att ta reda på sanningen om Guds församling, eller vad kyrkor och samfund är för någonting. Så snart man nämner något om detta så börjar de prata om att man ska inte döma och kritisera. Men vad gör de själva, de som är så kvicka till att framhålla att man inte ska döma? Jo, det försvarar Satans kyrkor och samfund och fördömer sanningen.

De kan prata om att Jesus snart ska komma, men de gör inga förberedelser att möta honom. De är helt oförberedda. I stället slösar de bort sin tid på underhållning med sång- och musikmöten i kyrkorna.

Min hemsida har jag skrivit just för att få folk att vakna, och börja tänka. De förstår inte att de lever i slaveri under Satans kyrkor, och att kyrkorna är massmördare. Den katolska kyrkan har mördat många miljoner kristna, just för att de trodde på Jesus och lät döpa sig. Den lutherska kyrkan har också förföljt och mördat många kristna för att de vågade bryta mot kyrkans falska doplära. Och ännu fler har kyrkorna lurat till helvetet genom sin falska lära.

De kyrkor som har förföljt och mördat massor av kristna pratar nu om “kristen kärlek, enhet och gemenskap”. Deras avsikt är att lura människor bort ifrån Gud.

Men vi behöver inte bli lurade av kyrkorna. Om vi vill, så kan vi själva ta reda på sanningen genom att studera Bibeln och be till Gud. Men de flesta tror på det som präster och predikanter säger, utan att kontrollera om det stämmer med Bibeln. Präster och predikanter påstår att man måste vara med i någon kyrka, annars kan man inte bli bevarad i tron. I verkligheten är det tvärt om. Det går mycket bättre att leva i tron på Gud om man håller sig utanför alla kyrkor och samfund.

Nu har de ekumeniska möten överallt i kyrkorna. Men vad är ekumenik? Det är religiös otukt, trolöshet mot Kristus. Man blandar Guds ord med onda andars läror. Av detta blir en villolära som kallas “den stora skökans otukts vin”. Upp. 17:e och 18:e kapitel.

Nya kyrkor och samfund har kommit till genom religiös otukt. De är inte grundade på Guds ord. De är alla religiösa svartbyggen. Och det som Bibeln lär om Guds församling försöker de tillämpa på kyrkor och samfund. Det blir bara falskhet.

Överallt tror de på, och praktiserar Satans falska församlingslära. De tror att kyrkor och samfund är Guds församlingar. Vill vi ha väckelse så måste vi ta upp striden mot Satans alla kyrkor och samfund. De måste avslöjas och få sin dom./Allan Svensson /Numera hos Gud-

/Anji