"Var gren, som bar frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt."  Joh 15:2

EN troende kvinna var alldeles bragt ur fattningen inför de olika prövningar, som särskilt tycktes drabba just henne. En solig höstdag tog hon vägen förbi en vingård. Hon lade då märke till dess vanvårdade skick och alltför ymniga bladrikedom. På marken frodades allsköns ogräs.

Hela platsen syntes lämnad åt sitt öde. Medan hon stod där i stilla begrundan, viskade den himmelske Örtagårdsmästaren till henne ett budskap så dyrbart, att hon med glädje vill låta det gå vidare: "Mitt älskade barn, förundrar du dig över de många prövningarna i ditt liv? Betrakta denna vingård och lär dig av den.

Trädgårdsmästaren har upphört att beskära den. Han varken ansar eller harvar den längre, ej heller plockar han bort den mogna frukten. Han gör det icke, eftersom han inte väntar något mer av den under denna höst. Den har blivit lämnad åt sitt öde, emedan vintiden är över, och alla bemödanden skulle vara gagnlösa.

— Där lidandet icke utför sitt verk, blir resultatet ett liv i onyttighet. Vill du då, att jag upphör med att beskära dig? Skall jag lämna dig i fred?" Och det tröstade hjärtat utropade: "Ack nej, Herre!"

"Varför klaga för den börda
av en trofast Gud du fått?
Du med glädje snart skall skörda,
om du här med tårar sått.

Agar Han, Han blott välsignar.
Rankan, som av såren blött,
under rika klasar dignar,
medan utan tukt hon dött"

Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman.

Lärdomar.   /Anji

"Var stilla för Herren och förbida honom."  

Psalm 37:7.

HAR du hållit på med att bedja och vänta utan att något inträffat? Är du trött av att se allting oförändrat och är du just färdig att giva upp alltsammans? Kanhända du icke har väntat på det rätta sättet? Det har gjort, att du icke är på den rätta platsen — platsen, där Han kan möta dig.

Bida med tålamod. Tålamodet avlägsnar oron. Han har sagt, att Han skall komma, och Hans löfte är liktydigt med Hans egen närvaro. Tålamodet avtorkar tårarna. Varför är du sorgsen och modfälld? Han känner ditt behov bättre än vad du själv gör det. Då Han låter dig vänta, är det för att Han därigenom skall bliva mer förhärligad. Tålamodet gör slut på de egna gärningarna.

Den gärning Han åstundar är tro, Joh 6:29 du tror är allting väl.

Tålamodet tager bort begäret. Din åtrå efter en viss sak är måhända starkare än åtrån efter att Guds vilja därigenom må ske.

Tålamodet avlägsnar all slapphet. I stället för ett fåfängt brukande av väntetiden bör du förstå, att Gud har större ting i beredskap för dig, och att Han också måste göra dig beredd för dem.

Tålamodet frigör från all vacklan. Guds grundvalar äro fasta. Om vi äga Hans tålamod i hjärtat, bli vi fasta, medan vi vänta. Genom tålamod föras vi in i tillbedjan. Tålamod under tacksägelse är av allt det bästa. Låt (alla dessa olika grader av) tålamodet hava med sig fullkomlighet i gärning, medan du väntar. Detta skall göra dig rik. — C. H. P.

"Aldrig förtröttas och aldrig modlös klaga,
sjunga under striderna om hemmets stora ro.
Bördorna, de tunga, på skuldran villigt taga,
bygga mitt i böljesvall på hoppets stjärnebro.
Bedja för de starka och bedja för de svaga,
sprida frid och stillhet, där blott ve och oro bo;
smäleken och hånet och smärtorna fördraga;
detta är de heligas tålamod och tro."

Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman.

/Anji