/Anji

"Befall din väg åt Herren."  psalm 37:5

VADHELST än trycker dig, gå och omtala det för din Fader. Överlämna hela saken i Hans hand, och du skall bli fri från de tryckande bekymmer, varav världen är full. Är du i nöd, skall du utföra ett arbete, fullborda en avsikt eller uträtta en sak, omtala det för Gud, gör Honom förtrogen därmed. Kasta bördan på Honom, och du skall fri från bekymmer, i stilla ro få ägna dig åt din plikt, beroende av Honom, som har vård om dina angelägenheter. Kasta dig med hela din tyngd och alla dina bekymmer på din Gud.

"Det är livets stora, rika lycka
att få lägga allt i Herrens hand,
sig och sitt, med allt som fröjdar hjärtat,
allt som trycker här i dödens land.
Det ger himmelsk ro åt tröttat sinne,
redan innan kampen nått sitt slut,
att få lägga allt det tunga, svåra
i sin Faders hand och vila ut."

Vi skola finna, att det är omöjligt att befalla vår väg åt Herren, om det ej är en väg Han gillar. Det är blott genom tron en människa kan befalla sin väg åt Gud. Om det i hjärtat finns det minsta tvivel om att "vår väg" icke är god, skall tron vägra att ha något med den att göra. Att befalla vår väg åt Herren måste vara en fortsatt, ej en enskild handling. Huru underlig och oväntad Hans ledning än kan te sig, huru nära branten Han än må föra dig, bör du ej rycka tyglarna ur Hans hand. Är du villig att framlägga inför Gud alla dina vägar, för att Han må uttala sin dom över dem? Det finns intet som mer behöver prövas än den kristnes inrotade vanor och åsikter. Han är ofta alltför böjd för att taga för givet, att Gud godkänner dem. Varför äro en del kristna så ängsliga, så fruktande. Tydligen emedan de icke ha befallt sin väg åt Herren. De överlämnade sin sak åt Honom, men togo den tillbaka igen.

/Anji

Vägen

 https://www.midnattsropet.se/2019/06/vagen.html

Bibelundervisning av Sean Ureña

I många situationer i våra liv tror vi att vi gör det rätta med alla våra beslut. Vi söker sanningen och den väg som ska leda oss fram till den sanna kunskapen, och ibland när vi tror att vi funnit svaret, är vi ändå fyllda av tvivel och osäkerhet. Vi frågar oss själva: Går jag verkligen på den rätta vägen? Har jag den kunskap som leder till sanningen och till det eviga livet? Gör jag verkligen Guds vilja?

Många gånger skulle vi vilja ha det privilegiet som apostlarna och profeterna hade, att Gud talade direkt till dem. Gud använde dem och visade sin makt genom dem. Ibland tänker jag att också jag skulle vilja ha det så. Vi tänker att de var speciella personer med väldigt speciella gåvor, men sanningen är att de var också köttsliga människor, vanliga människor som du och jag, utan någon speciell gåva. Men de sökte, och de fann. De klappade på, och det öppnades. De ropade, och de fick svar.
Här har vi nyckeln som kan öppna också för oss när vi vill bli som dem. Det var som en hemlig väg som visades för dem och de fann den vägen. Den blev uppenbarad för dem. De hade det privilegiet, för att de verkligen ville. De önskade denna sanning och kunskap. En huvudpunkt handlar om att vilja, att längta och att söka denna kunskap och denna sanning. Den som skiljer oss från den här världen.

Bibeln säger att det finns en väg som leder till all kunskap. En kunskap som är långt mycket högre än all annan kunskap som du har hört genom livet, allt som du har studerat och lärt dig. Bibeln lär oss också att det är möjligt att på ett enkelt sätt vandra på den här vägen. Jesus sa att om vi lär känna sanningen, den sanning som kommer från honom, från himlen, så ska den sätta oss fria.
Vad ska vi befrias ifrån? Automatiskt tänker vi på att det handlar om befrielse från synden, och det är sant. Guds sanning befriar oss från synden, men också från vårt tänkesätt. Den befriar oss från all den här kunskapen som vi har fyllts av under vårt liv. Den befriar oss från all lyx och alla fantasier och den befriar oss från världen. För att förvärva denna sanning måste vi vilja ha den, söka den och önska oss den. Sanningen är långt mer än våra hypotetiska tankar, vår kunskap, vår tro, våra teorier. Den befriar oss verkligen från den här världen, som har så mycket att visa upp men som är så fylld av lögn och illusioner.

Den här sanningen lär man sig inte i skolan. Det finns inget universitet som kan undervisa om den. Bara den som önskar och söker kommer att finna den. Det finns många institutioner som är religiösa och vetenskapliga skolor, och som tror att de har sanningen utan att ha den. Många uppfattningar menar att olika vägar leder till livet, att det finns många vägar som på olika sätt leder till himlen.

Jesus själv säger att han är sanningen, att han är vägen och att han är livet. Om vi analyserar Jesu liv, så ser vi att han hade en kontinuerlig relation med Fadern, men inte med världen. Det finns många bibelord där vi kan hitta just det centret som Jesus vill få fram. I Johannes evangelium 3:31-32 talar Jesus om relationen till världen:

– Den som kommer från ovan är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden och talar utifrån jorden. Den som kommer från himlen är över alla. Han vittnar om det han har sett och hört, men ingen tar emot hans vittnesbörd.

Den som kommer från himlen är över alla. Jesus vittnar om den han har sett och hört, om det som kommer från himlen. Han talar om saker som kommer ovanifrån. Han säger att han inte talar om jordiska ting. Han är inte knuten till världen. Det är som att han inte visar något intresse för saker och ting som sker i världen utan flyttar fokus till det som är det viktiga här i livet, och det är just de saker som sker i himlen. Som han säger här: – Den som kommer från jorden, är av jorden och talar utifrån jorden. Den som är av världen, han talar också om sådant som är i världen. Han lever som i världen. Det är som att Jesus säger: Du lever i världen, du är av världen, och då är det också världens saker som fyller dig.
I Johannes 17, då Jesus beder för sina lärjungar, ser vi i många verser hur han bekymrar sig över dem som följer honom. Jesus talar mycket här om sin relation till Fadern. – Jag är ett med dig, hjälp också dem så att vi kan vara ett. Jag vittnar om dig och om de saker som är i himlen.
Han ber Fadern om att hjälpa dem som följer honom, så att de också kan vara ett såsom Fadern och Sonen är ett. Att de fylls av det som kommer ovanifrån, vittnesbördet som Jesus har gett till världen.

Något viktigt Jesus säger här är: – Jag är inte längre kvar i världen. Han fortsätter att säga: – Skilj dem från världen. Varför? – Jag är inte av den här världen, säger Jesus. – Inte heller de är av den här världen. Här ser vi att det är världen som är problemet. Det finns två vägar. Den som kommer ovanifrån, och den som hör jorden till. I många verser ser vi hur Jesus och apostlarna när de talar om vägen och sanningen som vi behöver erövra, påminner om att avskilja oss från världen.
Föreställ dig två linjer här i livet; en horisontell och en vertikal. Två linjer. Den horisontella linjen börjar med födelsen och slutar med döden. Det är så vi lär oss här i livet från dem som inte har något hopp. Här har vi processen av att födas, växa upp, att förmera sig, att åldras och sedan dö. Inom den horisontella linjen finns alla livets förgängliga önskningar, allt det här som bibeln varnar för som missbruk och andra laster. På den här linjen kan vi också se allt som vi genomlever och som vi kämpar med. Studier, arbete, familj, sjukdomar, glädje, sorg. Här finns oro, depression, ångest, religion, kyrkor, ja allt som har med livet att göra. Allt detta ryms inom den horisontella linjen.

På den vertikala linjen finns kunskapen och sanningen. På den linjen finns de andliga gåvor som vi så gärna vill ha. Här är Guds ord och vittnesbördet. Ljuset finns på den här vägen. När vi utgår från den vertikala linjen, kan vi också tydligt se hur vi vandrar på den horisontella linjen. Då kan vi fråga oss med vilket mål vi lever i världen. Varför lider vi? Varför kämpar vi för brödet och för att kläda oss, för hem och hus? Vad är det för mening med att leva med allt det här och sedan dö? Är det något bra? Att vandra på den vertikala linjen hjälper oss att se den verkliga avsikten med vår existens, varför vi är här. Vi kan tydligt se att det är många som vandrar på den horisontella linjen, alltmedan de som vandrar på den vertikala linjen inte är lika många.
Jesus har gett oss många tecken. I Johannes 3 säger Jesus till Nikodemus: Du är lärare i Israel, och du känner inte till vägen och sanningen. Vi ser i konversationen att Nikodemus var en man fylld av kunskap. En väl förberedd man, men som vandrade på den horisontella vägen. Förstår du?
Det fattades något, och det fick han möta hos Jesus: – Jag vet att du kommer ovanifrån. Genom de saker du talar om, kan vi tydligt se att det är av Gud. – Nikodemus, det fattas något. Du måste födas på nytt. Sluta upp med att bara vandra på den horisontella linjen och börja vandra utifrån den vertikala linjen, varifrån kraften och gåvorna kommer, varifrån Ordet och vittnesbördet från Gud har sitt ursprung. Det här är problemet för oss. Vi tror att vi gör det rätta, att vi har all kunskap, att ingenting fattas oss. Men det kommer aldrig att bli tillräckligt när vi vandrar utifrån den horisontella linjen. Vi måste födas på nytt!

Det måste finnas en vändpunkt för vår vandring på den horisontella vägen. Paulus talar om den köttsliga och den andliga kroppen. Det finns en viktig skillnad mellan den horisontella och den vertikala linjen, världens linje och himlens linje. Skillnaden är Jesus. Se på apostlarnas liv. De var människor, köttsliga som du och jag. De kämpade varje dag för brödfödan. De levde i en relation till Jesus, men inte förrän de blev födda på nytt så kunde de erfara Guds kraft i sina liv. Innan Jesus överlämnades till att korsfästas så uppmanade han sina lärjungar att bedja för att inte falla i frestelse. Det han sa var att de skulle vandra på den vertikala linjen. Men de var trötta, lekamligt, och ville sova.
Hur är det för dig? Du vill ha Guds kraft, men du vill sova. Du vill vara bekväm och göra det din kropp ber om. Du vill söka de saker som den här världen erbjuder, men du vill också ha Guds kraft.
Det finns ett känt citat i bibeln som vi har läst många gånger där Jesus uppmanar till att söka Guds rike först. Varför säger Jesus det? Därför att vi till vår natur söker världens riken. Bröd, kläder, hus. När söker vi det andliga?  Jesus sa också att vi inte ska samla oss skatter på jorden. Men varför? För att vi ska samla skatter i himlen. Den vertikala linjen. Sök och du ska finna. Ropa och han ska svara. Den dagen då Jesus blev överlämnad agerade apostlarna i köttslighet. De ville kämpa. En tog ett svärd och började slåss. Vad gjorde de övriga? De flydde. De förstod inte. De hade inte blivit födda på nytt. Det köttsliga flyr den andliga kampen och kan aldrig stå emot. Det kan aldrig förstå de andliga realiteterna. Därför flydde de. Därför förnekade Petrus Jesus. Han hade ännu inte blivit född på nytt.
För mig föddes de på nytt den dag när de på allvar bestämde sig för att söka Gud. Jesus blev upplyft till himlen och lämnade lärjungarna. Nu försvann deras guide och lärare. Vad skulle de göra nu? Börja leva som vanligt i den här världen? Kämpa bara för att överleva? Nej!

De hade mött den uppståndne Jesus och på hans uppmaning samlades de i övre salen i Jerusalem. Där sökte de det de behövde. Där sökte de det de ville ha; den helige Ande. De ville ha de andliga nådegåvorna. De ville tala och förkunna i hans namn. Så började de att kämpa mot köttet, uppåt. De gjorde ett stopp i sina liv, och Gud manifesterade sig.
Då kom kraften, gåvorna. Istället för att springa av rädsla för att bli fängslade och dödade så stod de fasta. De började förkunna Guds ord med kraft. De kunde sprida vittnesbördet som kom direkt ifrån himlen. Vi vill tala som dem. Vi vill se upp till dem. Men för att kunna göra det så måste också vi göra samma saker som lärjungarna. Stanna upp i våra liv och börja på nytt. Utanför världens kunskap.
När vi vandrar på Guds väg då slutar vi upp med att vara religiösa. Då slutar vi upp med att vara lata och släpa oss fram. När apostlarna fick uppleva Andens dop började de att tala samma budskap som Jesus talade. Älska inte världen och de saker som finns i världen. Den som älskar världen är Guds fiende. Det handlar om två mycket olika vägar och det är en avgrund mellan de här vägarna.
Min önskan är att först söka Guds rike. Det finns saker som jag ännu inte har fått tag på, men det är saker som Gud har visat. Vi får bedja för varandra och verkligen söka och önska. Sök och du ska finna.

– Jesus svarade dem: Se till att ingen bedrar er. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många

–  Många falska profeter ska träda fram och bedra många

/Anji

Det är inte alltid man kommer ihåg det, livet kan vara tufft och då är det svårt!

MEN,  GUD KAN GÖRA MIRAKEL!

/Anji

/Anji

"Du skall få en bergsbygd."  Jos 17:17

DET finns alltid utrymme högre upp. Då dalarna äro fyllda av kananéer, vilkas stridsvagnar av järn hindra ditt framåtskridande, sök dig då upp till höjderna och tag dem i besittning. Kan du ej längre verka för Gud, så bed för dem som kunna göra det. Kan ditt tal icke röra jorden, låt det då röra himmelen.

Om ditt livs vidare utveckling på de lägre sluttningarna blivit hämmad genom inskränkning av din verksamhet, plikter gentemot andra eller något dylikt, sök då tjäna Gud i det osynliga, det eviga, det gudomliga.

Tron kan fälla skogar.

Om också Israels stammar förstått, vilka skatter däruppe dolde sig, hade de dock näppeligen vågat tänka, att det var möjligt att rödja den täta skogsbygden. Men då Gud förelade dem denna uppgift, påminde Han dem om, att de ägde tillräcklig kraft härtill. Vi ställas inför ting, som synas oss lika omöjliga som dessa skogbevuxna sluttningar. Detta sker, icke för att vi skola bliva gäckade, utan för att sporra oss till andliga stordåd, vilka vore omöjliga, med mindre Gud försett oss med den väldiga styrkan av sitt inneboende i oss.

Svårigheterna äro till för att uppenbara för oss, vad Gud kan göra som svar på den tro, vilken beder och arbetar. Befinner du dig i något trångmål därnere i dalen? Begiv dig upp till höjderna, bliv bofast där. Sug honung ur klippan och hämta rikedomar ur sluttningarna, som nu döljas av skogen.

"Mörka moln på solklar sommarsky —
o, så är vårt tältliv här på jorden!
Men hur ofta skulle molnen fly,
om vi mera toge Gud på orden.
Ljusets barn ej höra mörkret till,
o, så må vi ej fördraga natten —
dimmorna sig skingra för den tro,
som kan gripa hela frälsningsskatten."

Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman.

/Anji

Mycket lärorikt från en  f d katolik, som fick möta

JESUS!

/Anji