Från att en gång i tiden, den gamla goda, ha skapat tecknade epos såsom Snövit, Bambi, Pinocchio, Fantasia, Djungelboken och Lejonkungen, för att nämna blott ett fåtal klassiker, tycks Disney nu sedan en tid tillbaka ha satt som främsta syfte att sätta griller i huvudet på försvarslösa barn och ungdomar. Grillerna omfattar områden som exempelvis sexualitet, personlig identitet och kroppsuppfattning.
När bröderna Walt och Roy Disney med de godaste av intentioner år 1923 grundade sitt företag Walt Disney Productions, anade herrarna med största sannolikhet föga att deras skötebarn knappa 100 år senare skulle vara en bastion för ultraliberala tokfranserier och rena galenskaper.
Att de facto koncentrera sig på att genom välskrivna och välregisserade filmer förvalta ett historiskt arv är till synes långt ner på Disneys nuvarande arbetsmoralstege. Utvecklingen stannar för övrigt inte vid bolagets ”egna” produktioner – utan likt ringar på vattnet sprids detta förgiftade tankegods vidare till dotterbolag och franchise-projekt som till exempel Marvel och Star Wars.
Ingen och ingenting tycks heligt vad gäller att sprida mantrat som närmast hjärntvättas in i sköra barn- och ungdomshuvuden. Man trummar systematiskt in att individen inte duger som den är utan behöver förändras. Förändras, för att accepteras av dels sin omgivning samt dels den egna självacceptansen. Med andra ord; självkänslan.
Ett utav de färskaste och senaste exemplen på dessa stolligheter är Marvel Voices: Pride och dess karaktärer ”Transmutanterna” (ja, du läste rätt) Dess tagline lyder:
”…MARVEL’S VOICES: PRIDE återvänder för ett fullspäckat firande av HBTQI +- karaktärer! New York Times bästsäljande och flerfaldigt prisbelönta författare Charlie Jane Anders introducerar här en ny hjälte till Marvels universum – och det blir inte det sista du ser av dem”.
Marvel-Pride, HBTQIAXYZ, inverterade snoppar och snippor så långt ögat når. Vad kan gå fel?
Fjärran känns eran av genuina superhjältar med vardagliga problem, som kan illustreras av Peter Parkers kärleksbryderier; Bruce Waynes tragiska barndomsupplevelse; Clark Kents vetskap om att hans hemplanet är stoft i universum. Härliga skurkar, femme fatales, sköna one-liners, Silversurfaren och Galaxer i Mina Braxer? Enligt samtidens Disney passar inte detta för samtidens barn och ungdomar, eller för den delen för vuxna med en fäbless för populärkultur.
Som ytterligare exempel på vansinnigheterna tog man förra året död på ännu en legendarisk superhjälte: Captain America.
Numera är kaptenen gay-aktivist med näsring och hela fadderullan. Marvels senaste Kapten är nämligen Aaron Fischer, en ung homosexuell man som förlaget säger ”står för de förtryckta och de glömda”. Utgivningen av tidningarna med Aaron Fischers Captain America såg dagens ljus i juni det gångna året, som av en händelse i samband med 2021 års ”Pride Month”, i USA. Återigen ajöss med det klassiska, sunda och förnuftiga och in med nya griller och åter griller.
Det som en gång i tiden måhända även inkluderat goda intentioner vad gäller vuxna människors livsval har sedan länge spårat ur och gått överstyr. Det har gått oceaner av tid sedan någon höjde på ögonbrynen över att den eller den sade sig vara homo- eller bisexuell. Det handlar inte längre om det självklara utan om något mer sinistert och faktiskt numera närmast kusligt riktat mot de sköra i samhället – våra barn och ungdomar.
Det är knappast en överdrift från Florida-guvernören Ron DeSantis sida att hota med att återkalla bolagets privilegier just mot bakgrund av den aktivism och propaganda som Disney bedriver gentemot barn och ungdomar. Som Nya Dagbladet rapporterat om har lagstiftningen delvis skärpts i delstaten, och även om det verkar osannolikt att det får effekt på Disneys produktioner är det i varje fall ett steg i rätt riktning.
