Ien inte alltför avlägsen framtid är böcker och läsning förbjuden och människorna sysselsätter sig med skärmar och öronsnäckor i ett högteknologiskt samhälle där brandmän numera inte släcker bränder utan istället anlägger dem.
Nya Dagbladets Martin Nilsson delar med sig av sina intryck av den spännande framtidsromanen
Fahrenheit 451 från 1953.
I den dystopiska framtidsromanen Fahrenheit 451, författad av Ray Bradbury (1920-2012) och publicerad 1953, får vi följa brandmannen Guy Montag vars arbetssysslor skiljer sig något från dagens brandmansyrke – i framtiden arbetar nämligen brandmän med att anlägga bränder i byggnader där litteratur finns. Böcker är i denna framtidsroman förbjudna, och att läsa kan få allvarliga konsekvenser. Staten har infört en hård censur och vill eliminera all kunskap som medborgarna kan få via skrift – både skönlitteratur och faktaböcker.
Läsaren får följa med i Guy Montags vardag och ges en inblick i det fyrkantiga och monotona liv han lever, och som han sakta men säkert börjar vakna upp till. Ett oväntat möte med en frispråkig granne får Montag att inse att saker och ting inte står riktigt rätt till. Människor talar inte längre med varandra i en värld som präglas av självkörande bilar, skärmar, öronsnäckor, konstant uppkoppling och övervakning – ett högteknologiskt samhälle där alla blint följer det som basuneras ut på meterhöga interaktiva reklampelare runtom i staden. Skrämmande nog är likheterna stora med den situation vi själva sakta men säkert är på väg mot i vår egen samtid.
En dag får Montag nog och börjar reflektera över vad det är han egentligen gör och inser att han och hans fru inte längre känner varandra. Hon är istället upptagen med att vistas i sitt så kallade TV-rum som har skärmar från golv till tak med 360 graders vinkel där hon interagerar med någonting som kallas för ”Familjen”, ett sorts interaktivt program som sänds dygnet runt, medan Montag får tag i en bok som han börjar läsa i smyg. Funderingarna över hur samhället är uppbyggt tar över hans sinne och hans arbetsuppgifter blir det avlösande startskottet för den förändring som står bakom dörren i Montags liv – och som han inte kommer undan ifrån.
Fahrenheit 451 är spännande läsning, fylld med författarens egna filosofiska tankar kring framtiden där tekniken kommit att bedöva människor från egna känslor och tankar – och även mänskliga relationer. Ray Bradbury skriver på ett avslappnat och lättläst sätt som gör att man snabbt sugs in i boken och inte vill lägga ner den. Fahrenheit 451 har kommit att bli en klassiker som nästan 70 år efter sina första publicering känns mer aktuell än någonsin. I världen där denna framtidsroman utspelar sig är det något fult med att vara utbildad, lära sig nya saker, läsa och samla på sig kunskap och fakta – det enda som betyder någonting är lyx och status som man mer än gärna visar upp i form av sina stora, fina TV-rum.
Bokens titel refererar till den temperatur där papper självantänds,
nämligen 451 Fahrenheit, som motsvarar 232,77 grader Celsius.
Fahrenheit 451 är ett måste, precis som 1984 av George Orwell.
Som avslutande kuriosa kan nämnas att Bradbury faktiskt hade en nära koppling till Sverige via
sin mor Ester Maria Moberg, som kom från Dalarna.
/Anji
