Inlägg publicerade under kategorin BIBELN
Psalm Kapitel 94:
✱
Bön om Herrens hjälp mot fienden
1 Hämndens Gud, Herre,
hämndens Gud, visa dig!
2 Res dig, du jordens domare,
ge de stolta vad de förtjänar!
3 Hur länge ska de gudlösa, Herre,
hur länge ska de gudlösa
triumfera?
4 Deras tal flödar av fräckhet,
alla förbrytare förhäver sig.
5 Herre, de krossar ditt folk,
de förtrycker din arvedel,
6 de dödar änkor och främlingar
och mördar de faderlösa,
7 och de säger:
”Herren ser det inte,
Jakobs Gud märker det inte.”
8 Fatta, ni oförnuftiga bland folket!
Dårar, när ska ni bli kloka?
9 Han som har planterat örat,
skulle han inte höra?
Han som format ögat,
skulle han inte se?
10 Han som fostrar folken,
skulle han inte straffa,
han som lär människan förstånd?
11 Herren känner
människornas tankar,
han vet att de är tomhet.
12 Salig är den som du, Herre,
fostrar och lär från din lag
13 för att ge honom ro
från onda dagar
tills graven är grävd
för de gudlösa.
14 Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
15 Rättvisa ska åter gälla i rätten,
och alla som har ärliga hjärtan
ska följa den✱.
16 Vem står upp för mig mot de onda?
Vem hjälper mig mot förbrytarna?
17 Om inte Herren var min hjälp
skulle min själ snart bo i det tysta.
18 När jag säger: ”Min fot vacklar”,
då är din nåd mitt stöd, Herre.
19 När mitt inre är fullt av bekymmer,
då gläder din tröst min själ.
20 Kan en orättfärdig domstol✱
ha gemenskap med dig,
en som gör orätt✱ i lagens namn,
21 som angriper en rättfärdig själ
och fördömer oskyldigt blod?
22 Men Herren har blivit min borg,
min Gud är min tillflykts klippa.
23 Han låter deras brott
drabba dem själva,
han förgör dem
för deras ondska.
Herren vår Gud
ska förgöra dem.
/Anji
VÄGEN:
Aposteln Paulus får en speciell uppgift. Paulus hade inte valt att bli apostel, det var Kristus som hade utsett honom. Paulus predikan till Galaterna grundade sig inte på mänsklig visdom. De goda nyheter Paulus predikade hade Jesus Kristus själv som garant. Eftersom Jesus själv utsett apostlarna att vara hans oficiella budbärare lyder vi honom när vi rättar oss efter apostlarnas undervisning i Nya testamentet.
Eftersom det var Gud som ledde Paulus i hans tjänst gjorde han inget annat än det Gud redan planerat och gett honom kraft att utföra.
Gal 1:11-15
”Kära vänner, jag försäkrar er att den väg till himlen som jag predikar om inte är byggd på människors idéer eller drömmar. Mitt budskap kommer nämligen från ingen mindre än Jesus Kristus själv, som har talat om för mig vad jag ska säga. Ingen annan har undervisat mig.
Ni vet ju hur skoningslöst jag när jag levde enligt den judiska lagen förföljde de kristna och gjorde allt jag kunde för att utrota dem. Jag var en av de mest fanatiska judar i min egen ålder som fanns i landet när det gällde den judiska tron. Jag försökte så långt det var möjligt att följa alla de gamla buden och föreskrifterna i min religion.
**Men så hände något! Redan innan jag var född hade nämligen Gud utvalt mig att bli hans egendom, och i sin godhet och nåd gav han mig uppgiften att gå till främmande folk och berätta den goda nyheten om Jesus, Guds Son.**
**Så säger Paulus i Galaterbrevet. Och det är så gott att han säger just detta att Gud hade en plan med hans liv, och den planen var att gå ut och sprida evangelium.
Att få göra Guds vilja; det är stort det.
Jesus sade till Saul: Stig upp och gå in i staden så får du veta vad du ska göra. /Apg 9:6
och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta? Joh. 11:26
/Anji
Följande tidslinje innehåller de händelser som bildar bakgrund till det judiska folkets historia, så som den finns beskriven i de gamla böcker som sammanställdes till den hebreiska heliga skrift som judarna benämner "Tanak" och som vi kallar "Gamla testamentet", samt de händelser som ägde rum under den kristna församlingens tidigaste år då det Nya testamentets skrifter författades. Kronologin är gjord med utgångspunkt från kända historiska fakta. Länkar till sidor om de bibliska böcker/författare som beskriver händelser under de olika tidsperioderna finns angivna inom parentes efter respektive stycken.
En av dessa nybyggare, Abraham, får två söner, Ismael och Isak, vars ättlingar längre fram kommer att utgöra två stora folkgrupper - den arabiska och den israelitiska. Isaks son Israel får 12 söner vars familjer med tiden blir till 12 stammar som var och en bär namn efter sin respektive stamfar och gemensamt kallas för "Israels barn" eller "israeliter". - (1 Moseboken)
I Egypten byggs väldiga dammanläggningar som skapar stora arealer odlingsbar mark.
Det sumeriska riket kollapsar på grund av inre splittring, och Babylonien blir den dominerande makten i Mellanöstern.
Faraos dotter (sannolikt Hatshepsut) upptäcker ett barn som lämnats flytande i en korg i Nilen i hopp om att någon egyptisk familj ska hitta det och förbarma sig över det. Hon tar hand om det och ger det namnet Mose (egyptiska för "barn") - samma namn som hennes mor Ahmose och hennes far, farao Thutmose I, bär. Pojken växer upp som hennes adoptivson. - (2 Moseboken)
Juda rike invaderas av den egyptiske farao Sheshonk I som plundrar huvudstaden Jerusalem.
Israel för krig mot arameerna och Juda mot edomeerna. Dessutom för Israel och Juda krig mot varandra.
I Jerusalem samlas ett antal judar, ledda av tidigare anhängare till Jesus som övertygats om att han var den väntade Messias, att han uppstått efter sin död och farit upp till himlen, och man inväntar nu hans återkomst från himlen för att upprätta Guds rike. - (Apostlagärningarna)
Medlemmar av församlingen i Jerusalem genomför missionsresor främst till judiska kolonier runtom i det romerska riket för att förkunna budskapet om Messias. Under de följande åren får den kristna tron allt större utbredning även bland ickejudar i och utanför Romarriket. - (Apostlagärningarna)
/Anji
JESUS IS THE TRUTH
Märkliga tider är det nu. JESUS är alltid densamme!! Hebréerbrevet 13:8. Han kan bli din räddare. Ta emot honom! Låt honom vara din klippa.
/Anji
"Deras styrka består i att sitta stilla." Jes 30: 7. eng, övers.
FÖR att lära känna Gud är inre stillhet absolut av nöden. Jag kommer ihåg, huru jag först blev undervisad häri. Jag befann mig i ett ytterst kritiskt läge. Det var som om varje nerv varit spänd, under det att den förhandenvarande situationen tycktes kräva rask handling från min sida. Men förhållandena voro sådana, att jag ej var i stånd att göra någonting, och den person, som faktiskt hade kunnat göra något, rörde icke ett finger.
Det föreföll mig, som skulle jag slitas i stycken genom denna inre nöd och oro, då plötsligt en sakta röst viskade i mitt inre: "Bliv stilla och besinna, att jag är Gud." Orden ljödo med kraft, och jag lyssnade. Jag bemannade mig till det yttre och lugnade min oroliga själ. Sedan blickade jag under stilla förbidan uppåt. Jag förstod, att det var med Gud jag hade att göra i min svårighet och absoluta oförmåga att lösa densamma. Nu vilade jag i Honom.
Jag lärde mig en läxa, som jag ej velat gå miste om för tusen världar. Jag vill också tillägga, att utur denna stillhet utvecklade sig en kraft, som snarligen bragte svårigheten till en lycklig lösning. Jag lärde mig innebörden av orden: "Genom stillhet varden I starka.
" — Hannah Whitall Smith
Det gives en fullkomlig overksamhet, som alls icke är slöhet eller lättja. Tvärtom, den är en levande stillhet, som fötts ur förtröstan till Gud. Overksam anspänning är främmande för förtröstan. Den är helt enkelt oro i sammanträngd form.
Jag beder Dig icke om döden, fast mörkret är tungt omkring mig, jag ber Dig om kraft till att leva och vandra på prövningens stig. Jag ber Dig om nåd att mig böja för visheten uti Ditt råd, om nåd och att lära mig tacka — ty allt vad Du gör mig är nåd.
Jag ville bli stilla, ja, stilla vid tryggheten uti Din famn; där är dock det säkraste näste, den lugna och stormfria hamn. Du sagt: Jag är när dig i nöden; jag själv vill dig taga därur! Så hjälp mig att endast bli stilla, ej spörjande när eller hur.
|
Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman. |
/Anji
"Och se, innan han hade slutat att tala — — —. Och han sade: 'Lovad vare Herren — — — som icke har tagit sin nåd och trofasthet ifrån min Herre!'" 1 Mos 24: 15-27.
VARJE rätt bön är besvarad redan innan den är avslutad, "innan han hade slutat att tala". Och detta på grund av att Gud förbundit sig därtill genom sitt ord;
Vadhelst I bedjen om i Kristi namn (d. v. s. förenade med Kristus samt i överensstämmelse med Hans vilja) och tro, skall vederfaras eder. Var gång vi uppfyllt dessa enkla villkor, kunna vi vara förvissade om att vår bön blivit beviljad och uppfylld i himlen redan medan vi bedja.
Det synliga svaret kan komma till oss härnere på jorden långt senare. Men Guds Ord kan icke slå fel. Därför göra vi väl i att sluta varje bön med tacksägelse till Honom, som aldrig vill taga sin nåd och trofasthet ifrån oss. (Läs Dan 9: 20-27 och 10: 12.) Då vi vänta på någon ny välsignelse från Gud, är det av vikt, att vi intaga en ställing av tro samt bedja och handla, som om vi redan motagit välsignelsen. Vi bör tala med Herren just som om Han redan har hört oss. Hela tyngden av våra behov måste vi lägga på Honom och taga det som en given sak, att Han fyller behovet nu och framledes.
Detta är att förbliva i en ställning av tro. Då kvinnan ingått äktenskap, har hon med detta steg inträtt i en ny ställning och hon handlar och verkar härefter i överensstämmelse därmed. På samma sätt väntar Herren, att vi, då vi mottagit Honom såsom vår Frälsare, Heliggörare, Läkare och Förlossare, intaga den plats, där Han möter vårt behov, för att finna, att Han till fullo motsvarar alla våra förväntningar.
|
Från "Källor i öknen" av Mrs. Chas. E. Cowman. |
/Anji
Är det inte underbart att Gud kan göra det OMÖJLIGA MÖJLIGT?
Han kan allt, han vet allt, han kan göra det omöjliga……
”Är då något så underbart, att Herren inte skulle förmå det?” 1 Mos 18: 14.
DETTA är Guds kärleksfulla ord till dig och mig i dag. Han vill, att vi skulle tänka på det som vart hjärta djupast och innerligast längtar efter, på något som vi måhända önskade oss själva eller någon av våra kära, men som så länge förbliver ouppfyllt, att vi redan ansett det vara förgäves att vänta längre.
Det var något som hade bort ske, men som dock ej kunnat ske – och så ha vi uppgivit hoppet om att få denna önskan uppfylld i detta livet. Just denna sak, om den är enligt Hans uttryckliga vilja (såsom en son var det för Abraham och Sara), ämnar Gud göra för oss. Det skall ske, även om det skulle te sig för oss så omöjligt, att vi måste le åt det orimliga i att någon ens förmodat det. Denna sak ämnar Gud göra för oss, om vi ge Honom tillåtelse därtill. ”Är då något så underbart, att Herren icke skulle förmå det?” Nej, intet, om vi äga tillräcklig tro på Gud för att gå framåt och utföra Hans vilja och överlämna åt Honom att göra det omöjliga för oss. Även Abraham och Sara kunde ha hindrat utförandet av Guds plan, om de hade framhärdat i otro.
Men då vi medvetet fortsätta att betvivla Hans kärlek och kraft, och avgjort förkasta Hans planer för oss, då kan Herren icke göra det omöjliga. Det finns ingenting, som skulle vara för svårt för Herren att göra åt dem som förtrösta på Honom. /Författ. okänd
/Anji
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 |
14 |
|||
15 | 16 |
17 | 18 |
19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 |
26 |
27 | 28 |
|||
29 |
30 |
||||||||
|